Om förmyndarmänniskor
1969
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
\___
förmyndarmänniskor
Att regeringen, alltså våra översåtar,
vet allting bättre än vi är ett axiom som
svenska folket har accepterat. Dock inte
utan knorrande. Att den nye jordbruksministern skulle veta något om jordbruk
ville inte ens han själv påstå. Eleverna
vid Hvilans lantbruksskola i Åkarp föranstaltade därför en insamling för att
bereda statsrådet Bengtsson plats vid en
lämplig lantbrukskurs. Initiativet visade
sig obehövligt. Statsrådet lärde sig allt
om jordbrukets villkor på några veckor.
Detta hade ingen trott vara möjligt. Det
är inte heller möjligt. Men ett statsråd
vet alltid bättre – se axiomet här ovan
– och jordbruket får väl klara sig bara
det regnar.
Ibland har axiomet varit särskilt
svårt att förlika sig med. Vad fru Odhnoff vet bättre har ännu inte uppenbarats för en alltmera vetgirig allmänhet.
Och vad beträffar statsrådet Moberg
torde det ännu behövas en avsevärd
hjärntvätt av de flesta akademiker för
att få honom att framstå som en bättre
undervisningsminister än, låt oss t ex
säga, på sin tid hr Persson i skabersjö.
Om svenska folket alltså i princip är
villigt att se upp till sina statsråd, har
denna för oss egendomliga vana – så
sker veterligen inte i något annat land
– ännu inte utsträckts till generaldirektörer. Inte ens de socialdemokratiska,
och sådana generaldirektörer är snart
de enda som finns, åtnjuter ett kritiklöst
förtroende. När hr Grafström i Vattenfallsverket envisas med att vilja förstöra Vindelälven, finns faktiskt de som
tror att planen blivit en prestigefråga
för honom själv. Vindelälven är i så
fall ett dyrt pri~ att betala för att myten om socialdemokratiska översåtars
ofelbarhet skall kunna upprätthållas.
När hr Severin i Sjöfartsstyrelsen talar
om de mindre risker som är förbundna
med att släppa in supertankers i Östersjön, så tror i varje fall inte sjöfartsexperterna på honom. Vi andra känner
bara lättnad över att hr Severin är generaldirektör och inte lots.
.Aven generaldirektören i skolöverstyrelsen, hr Orring, har trätt fram och
meddelat att han vet bättre. Om det
gällt skolfrågor hade man kunnat förstå honom: han är i motsats till flera
andra generaldirektörer utbildad inom
det område han satts att styra. Nu talade han om mellanöl, som han utdömde. ”Vi kommer aldrig mer att tillåta”
något sådant, sade han. Vilka vi? VI
Jonas Orring med Olof Palmes nåde
generaldirektör? ”Vi socialdemokrater”
kunde det inte vara, eftersom propositionen om mellanöl på sin tid lades fram
av finansministern. Nej, hr Orring talade i egenskap av organiserad nykterist,
som själv inte dricker mellanöl och som
alltså inte vill tillåta andra att göra det.
Vackrare än i hr Orrings uttalande
kunde förmyndarmentaliteten inte
framträda. En skolman borde kanske
ha aktuellt för sig att man påverkar
ungdomen av i dag med undervisning
och upplysning men i varje fall inte
med diktat. Dessutom tycks det vara
ett faktum att fylleriförseelserna minskat, att fyllerister på gatorna är mera
ovanliga än förr och att motbokstidens
ungdomsgäng som slog sig tillsammans
och drack renat torde vara mera sällsynta nu. Det är orimligt att påstå att
reklam för mellanöl är ”ett attentat mot
ungdomen”. Det är så mycket mera
orimligt som de ungdomar, som avbildats i de angripna ölannonserna, visade
sig vara fyllda 25 år. Vid den åldern
borde de själva få bestämma vad de
vill dricka.
Samhället har förändrats mycket under hr Erlanders regeringstid; allt har
inte varit till det bättre. Koncentrationen till städerna och den samtidigt ökade tillgången på pengar har varit med
om att skapa djupt allvarliga samhällsproblem. Utan tvivel är spritmissbruk nu ·
som tidigare ett sådant. Men inte minst
bilismen och de ökade utlandsresorna
har bidragit till att starkspriten inte
köps i den utsträckning, som penningtillgången annars skulle gjort möjlig.
Om ungdomar i stället för sprit dricker
mellanöl, även om de samtidigt kastar ~
pil på en välskött pub och har roligt,
borde man vara ganska nöjd. Utvecklingen på området kunde vara långt
värre.
Men hr Orring är inte nöjd. Ingen
allvarlig förmyndarmänniska kan vara
nöjd om hon inte får utfärda förbud
och diktera andras vanor. Det skall bli
intressant att se generaldirektörens metodik utvecklad i svenska skolor. Den
har en tid nu stått på avskrivning.
Thede Palm
förmyndarmänniskor
Att regeringen, alltså våra översåtar,
vet allting bättre än vi är ett axiom som
svenska folket har accepterat. Dock inte
utan knorrande. Att den nye jordbruksministern skulle veta något om jordbruk
ville inte ens han själv påstå. Eleverna
vid Hvilans lantbruksskola i Åkarp föranstaltade därför en insamling för att
bereda statsrådet Bengtsson plats vid en
lämplig lantbrukskurs. Initiativet visade
sig obehövligt. Statsrådet lärde sig allt
om jordbrukets villkor på några veckor.
Detta hade ingen trott vara möjligt. Det
är inte heller möjligt. Men ett statsråd
vet alltid bättre – se axiomet här ovan
– och jordbruket får väl klara sig bara
det regnar.
Ibland har axiomet varit särskilt
svårt att förlika sig med. Vad fru Odhnoff vet bättre har ännu inte uppenbarats för en alltmera vetgirig allmänhet.
Och vad beträffar statsrådet Moberg
torde det ännu behövas en avsevärd
hjärntvätt av de flesta akademiker för
att få honom att framstå som en bättre
undervisningsminister än, låt oss t ex
säga, på sin tid hr Persson i skabersjö.
Om svenska folket alltså i princip är
villigt att se upp till sina statsråd, har
denna för oss egendomliga vana – så
sker veterligen inte i något annat land
– ännu inte utsträckts till generaldirektörer. Inte ens de socialdemokratiska,
och sådana generaldirektörer är snart
de enda som finns, åtnjuter ett kritiklöst
förtroende. När hr Grafström i Vattenfallsverket envisas med att vilja förstöra Vindelälven, finns faktiskt de som
tror att planen blivit en prestigefråga
för honom själv. Vindelälven är i så
fall ett dyrt pri~ att betala för att myten om socialdemokratiska översåtars
ofelbarhet skall kunna upprätthållas.
När hr Severin i Sjöfartsstyrelsen talar
om de mindre risker som är förbundna
med att släppa in supertankers i Östersjön, så tror i varje fall inte sjöfartsexperterna på honom. Vi andra känner
bara lättnad över att hr Severin är generaldirektör och inte lots.
.Aven generaldirektören i skolöverstyrelsen, hr Orring, har trätt fram och
meddelat att han vet bättre. Om det
gällt skolfrågor hade man kunnat förstå honom: han är i motsats till flera
andra generaldirektörer utbildad inom
det område han satts att styra. Nu talade han om mellanöl, som han utdömde. ”Vi kommer aldrig mer att tillåta”
något sådant, sade han. Vilka vi? VI
Jonas Orring med Olof Palmes nåde
generaldirektör? ”Vi socialdemokrater”
kunde det inte vara, eftersom propositionen om mellanöl på sin tid lades fram
av finansministern. Nej, hr Orring talade i egenskap av organiserad nykterist,
som själv inte dricker mellanöl och som
alltså inte vill tillåta andra att göra det.
Vackrare än i hr Orrings uttalande
kunde förmyndarmentaliteten inte
framträda. En skolman borde kanske
ha aktuellt för sig att man påverkar
ungdomen av i dag med undervisning
och upplysning men i varje fall inte
med diktat. Dessutom tycks det vara
ett faktum att fylleriförseelserna minskat, att fyllerister på gatorna är mera
ovanliga än förr och att motbokstidens
ungdomsgäng som slog sig tillsammans
och drack renat torde vara mera sällsynta nu. Det är orimligt att påstå att
reklam för mellanöl är ”ett attentat mot
ungdomen”. Det är så mycket mera
orimligt som de ungdomar, som avbildats i de angripna ölannonserna, visade
sig vara fyllda 25 år. Vid den åldern
borde de själva få bestämma vad de
vill dricka.
Samhället har förändrats mycket under hr Erlanders regeringstid; allt har
inte varit till det bättre. Koncentrationen till städerna och den samtidigt ökade tillgången på pengar har varit med
om att skapa djupt allvarliga samhällsproblem. Utan tvivel är spritmissbruk nu ·
som tidigare ett sådant. Men inte minst
bilismen och de ökade utlandsresorna
har bidragit till att starkspriten inte
köps i den utsträckning, som penningtillgången annars skulle gjort möjlig.
Om ungdomar i stället för sprit dricker
mellanöl, även om de samtidigt kastar ~
pil på en välskött pub och har roligt,
borde man vara ganska nöjd. Utvecklingen på området kunde vara långt
värre.
Men hr Orring är inte nöjd. Ingen
allvarlig förmyndarmänniska kan vara
nöjd om hon inte får utfärda förbud
och diktera andras vanor. Det skall bli
intressant att se generaldirektörens metodik utvecklad i svenska skolor. Den
har en tid nu stått på avskrivning.
Thede Palm