Print Friendly

Om företagens samhällsansvar

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

421
OMföretagens samhällsansvar
Det familjeägda företagets epok har
efterträtts av det anonymt ägda
storföretagets. Den professionelle
företagsledaren har ersatt ägarenledaren. Ägarintressets inflytande
minskas oemotståndligt genom den
vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Aktien är på väg att i allt
väsentligt bli ett sparmedel i stället för ett passerkort till beslutsGustaf Delin
cirkeln. storföretaget – aktiebolag
eller ekonomisk förening – får en
allt mera offentlig karaktär. Intressentkretsen har utvidgats till anställda, konsumenter, bygden, samhället som helhet.
Dessa är i mycket generella termer några av utvecklingens karaktäristika i vår teknikbaserade och
-dominerade ekonomi. Varje enskild tendens är värd sin egen doktorsavhandling. Dessa rader ger
utrymme för endast några allmänna synpunkter i anslutning härtill
mot bakgrund av den debatt som
idag förs kring kravet om offentlig insyn i företagen.
Som allmän regel gäller i dagens
samhälle – och kommer att gälla
i morgondagens – att företagets
samhällsansvar ökas med dess storlek. Det är mycket litet meningsfullt att tala om samhällsansvaret
när det gäller livsmedelsbutiken på
hörnet. Men det är definitivt meningsfullt att trycka på den aspekten när det gäller Åhlen & Holm,
Kooperativa Förbundet och Volvo.
Frågan om offentlig insyn är en
detaljfråga. En betydligt viktigare
fråga är utformningen av den lagstiftning som skall ligga till grund
för företagsamhet- privat, offentlig, kooperativ- samt definiera fö-
retagsamhetens roll och skyldigheter i den vetenskapliga, tekniska
och sociala miljö som är annorlunda jämförd med den i vilken nuvarande lagstiftning har sina rötter. Man kan liviligt beklaga att inte
helheten kommer upp till en konstruktiv debatt. Låt vara att möjligheten därmed kvarstår för en
icke-socialistisk regering att ge förutsättningarna för en sådan.
Det är lätt att förstå varför frå-
gan om insyn har aktualiserats nu.
Tre skäl kan utan vidare urskiljas.
Det första är politiskt. I den på-
gående omstruktureringsprocessen
inom näringslivet, påskyndad av
422
förändrade tekniska förutsättningar och hårdnande konjunkturer vilka accentuerats genom den ekonomiska politiken, bedöms det vara
politiskt opportunt att skylla den
växande otryggheten på ”finansintressen” och ”maktkoncentration i
näringslivet”.
Det andra har saklig täckning.
Även om de flesta beslutshavare
inom näringslivet känner företagsamhetens samhällsansvar ges det
tillräckligt ofta exempel på motsatsen. Det räcker med att peka på
två exempel under senare år: Nedläggningen av Stockholms-Tidningen samt inskränkningarna vid
Hägglund och Söner. Man skulle
vilja se den ickesocialistiska regering som i n t e hade aktualiserat
insynsfrågan på den grunden!
Det tredje skälet skulle kräva en
längre utläggning. Det skulle enkelt kunna formuleras på följande
sätt: Det är fråga om en anpassning till utvecklingen. Det är naturligt, med andra ord, att kraven
på öppenhet och insyn från det allmännas sida ökar i takt med företagens tillväxt.
Därmed är inte sagt att vi får
någon garanti mot framtida incidenter i stil med stockholms-Tidningen och Hägglund. Det är definitivt enfaldigt att framställa
ökad insyn som ett radikalmedel.
Det är lika enfaldigt som att göra
gällande, att en bättre insyn i fö-
retagen är en socialiseringsåtgärd.
Man skall vara väldigt noggrann i
valet av etiketter. Det kan hitta på
och hända att även en regering
med socialistisk snedbelastning gör
vad en på samma sätt icke belastad regering skulle ha gjort i samma situation.
Risken för att en ökad insyn
skall användas i stelbent socialistiskt syfte finns. Den risken är förknippad med många andra vettiga
åtgärder också. Den slutsats som
bör dras är dock inte att alla så-
dana åtgärder skall motarbetas.
Den enda vettiga slutsatsen måste
naturligtvis vara att lyfta undan
den regering som i sig själv utgör
en risk för att den moderna industristatens komplicerade instrumentuppsättning användes för ovidkommande syften.
En bil kan ju användas av en
rattfyllerist. Men inte säger man
nej till bilen av den orsaken. I stället ser man till att rattfylleristen
inte får tillfälle att köra bil utan
låter endast nyktra personer föra
den.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner