Olle Rossander; Asienkris leder till avreglering och marknadsanpassning
1998
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ASIENKRIS LEDER TILL AVREGLERING
OCH MARKNADSANPASSNING
OLLE ROSSANDER
Mer än något annat är asienkrisen, liksom Japans kris, de stängda marknadernas nederlag.
Korea, Indonesien, Malaysia och Thailand, som är de värst drabbade, har alla försökt att med skyddande
handelshinder och låsta valutor gynna sina inhemska exportindustrier. Nu är den tiden snart förbi.
alverade börskurser och valutor
som mist nästan
hela sitt värde på
några månader
kan naturligtvis skrämma vettet ur
också sansade investerare.
Och det är just vad som skett under vintern. Krisen i Asien har fatt
analytiker, journalister, politiker och
placerare att bete sig som en flock
vettskrämda hästar – alla har skenat i
väg åt samma håll. Och precis som
hästar har de, som kollektiv, reagerat
med våldsam överdrift men, enskilt,
var och en får sig, agerat klokt och
rationellt.
När en häst blir uppskrämd reagerar den ofta blixtsnabbt. Den kastar
sig i väg, bort från hotet och ger sig
inte tid att stanna upp och se om det
verkligen är en anfallande björn eller
OLLE ROSSANDER är journalist på
tidningen Affärsvärlden.
möjligen blott ett fladdrande kolapapper.
Och alla kamraterna i flocken gör
likadant. Ingen tar sig tid att stanna
upp och titta efter vad det var som
skrämde den fårsta hästen. Är det en
björn blir nämligen detta det sista beslutet den hästen fattar. Den reagerar
alltså rationellt, givet sin dåliga syn
och allmänt nervösa läggning.
Självuppfyllande krisprognoser
Aktieplacerare och i synnerhet fondfårvaltare gör likadant. Om man inte
är forst så gäller det i varje fall att inte
vara kvar sist. Då är nämligen risken
stor får att man inte slår marknadens
index under detta kvartal och det är
vad som räknas.
Vad uppenbarligen alltfår många
har glömt i krisens hetta är att behålla perspektivet på själva krisen, på de
inblandade ekonomierna och deras
betydelse får resten av världen. Det
är inte osannolikt att just detta bidragit till att fårvärra krisen i flera av
länderna och därmed på sitt sätt gjort
SVENSK TIDSKRIFT
krisrapporteringens ödesdigra prognoser självuppfyllande.
Inte minst tog det lång tid får journalister och analytiker att inse vad en
kris egentligen innebär. Den frågan
är får kineser och japaner redan löst
genom skriftspråket. Ordet ”kris”
skrivs där genom att kombinera två
tecken där det ena betyder ”hot” eller ”risk” och det andra ”möjlighet”.
Det perspektivet har nästan helt
glömts bort i Sverige under krisens
fårsta två månader.
Och det är inte det enda perspektivet som glömts bort. Asien är gigantiskt stort och består av en rad länder
med sinsemellan mycket olika problem och olika fårutsättningar och
där faktiskt bara ett fatal under vintern haft en akut, närmast galopperande kris. Till fåljd av den stora intraregionala handeln drabbas visserligen nästan alla av krisens fåljdverkningarna men i Taiwan syns inte
mycket av krisen och i Indien finns
knappt några spår alls (ännu).
Dessutom är det viktigt att skilja på
15
länderna och deras betydelse får omvärlden. Det är Korea som är det, i
ekonomisk mening, största krislandet
i dag. Korea som på några decennier
svingat sig upp till att, fåre krisen, vara nybliven medlem i OECD, har en
BNP som är nästan dubbelt så stor
som Sveriges.
Hur det går får och vad som sker i
Korea är alltså av långt större betydelse får omvärlden än hur det går
får t ex Indonesien. Det är visserligen
en av Asiens folkrikaste stater men
har en BNP lägre än Sveriges och
vars börs, som så många tidningar
rapporterat om, hade ett samlat värde
fåre krisen som var mindre än en tredjedels av Stockholms. Om Kina dras
in i krisen rar det oerhört mycket
större konsekvenser än om Malaysia
råkar illa ut, Malaysia med en BNP
som är mindre än hälften av Sveriges.
Stora skillnader mellan
Asiens länder
Att bunta ihop alla asiatiska länder
och döma dem efter samma mall vore som att, utifrån Asiens horisont,
sammanfatta Europa som ett område
häljat av etniska oroligheter och nya
hotande inbördeskrig och en del av
världen som måste skyddas av amerikansk trupp.
Länderna i Asien är många och olika men ska man se på dem från
Sverige blir det med kikare och då
trycks perspektiven ihop. Japan,
Kina, Singapore och Myanmar tycks
ligga varandra helt nära.
I själva verket är avstånden långa
och skillnaderna stora. Att flyga från
16
Tokyo till Singapore tar lika lång tid
som att flyga från Stockholm till
New York. De ekonomiska, politiska och kulturella skillnaderna mellan
Pakistan och Japan och mellan
Filippinerna och Kina är långt större
än mellan Sverige och USA.
En skillnad som företagare bör fundera över är just synen på företaget.
För en svensk är företaget en arbetsplats. För en japan är fåretaget familjen: han (får det är oftast en han) har
sin främsta identitet som anställd i ett
företag som i gengäld har hans fulla
lojalitet och är minst lika viktigt får
honom som hans verkliga familj. För
en kines är familjen företaget – hans
företag utvecklas och växer får att
gynna honom, hans bröder, kusiner
och andra släktingar och hans främsta
lojalitet blir därmed till familjen,
släkten och vännerna och får att tillfredsställa dem anpassas företaget.
Dessutom är olikheterna inom länderna långt större än vad vi är vana
vid. Att Hongkong har högre BNP
per capita än Sverige innebär inte att
flertalet av de som bor där har det
bättre än i Sverige. Däremot finns
betydligt fler Rolls Royce-bilar
HK än i Stockholm.
Och det är samma sak i Kina – landet ligger långt ner i fattigdomsligan
samtidigt som det finns områden i
storstäder som Shanghai och Guangdong och också Bejing som tillhör
värdens rikaste och mest välutvecklade.
Det är av avgörande betydelse får
svenska investerare och företag att
inte göra misstaget att fårdomsfullt
SVENSK TIDSKRIFT
bunta ihop länder och folk och tro
att alla är lika, tänker lika och beter
sig lika därfår att de är asiater.
Det finns också en fara i att, som vi
sett mycket av i Sverige de senaste
månaderna, alltfår envist titta på ett
par länders börs- och valutakurser
och dämled tro sig ra ett grepp om
vad som händer.
Missvisande index
Att fålja ett börsindex säger faktiskt
inte så mycket om det enskilda landet
och dess näringsliv. Dels eftersom
börsen kan vara ganska liten och då
inte speglar näringslivets utveckling i
stort. Dels eftersom ett börsindex just
är det, ett slags mer eller mindre
klokt vägt genomsnitt.
Om Nikkei 225 eller Jakarta
Composite sjunkit med si eller så
många procent kan det säga lika
mycket om landets ekonomiska klimat som att använda genomsnittstemperaturen i Sverige får att kolla
vädret.
Man blir upplyst just om genomsnittet – inte om att det är vårväder i
Malmö och bitande snöstorm i
Kiruna.
Den nu åtta år långa japanska krisen beskrivs oftast just med ett börsindex, som ideligen sjunker ner mot
nya bottennoteringar.
Bakom ett dystert index finns flera
branscher och massor av företag som
går riktigt bra och som inte bara
överlever den japanska krisen.
Många av dem är eller kommer att
bli vinnare också på den internationella marknaden. Det finns en stor
grupp foretag som är på väg att bli
svensk industris kanske svåraste konkurrenter – eller bästa kunder.
Sanuna sak gäller i flera av de länder där krisen nu rasar som bäst.
Bakom raserade börsvärden finns
framtida kunder och konkurrenter
som svenska foretag gör klokt i att
bevaka eller kanske till och med köpa
upp. Många av de foretag som satsat
for mycket med lånade pengar och
nu sitter med usla balansräkningar har
utmärkta produkter och goda markDet är på samma sätt med svensk
export till Asien. Den har ökat kraftigt på senare år och regionen svarar
nu for cirka 11-12 procent av den
svenska exporten eller ungefår lika
mycket som den till Tyskland. Men
den absoluta huvuddelen av exporten
går till Japan och Kina och det är två
foretag, Volvo och Ericsson, som står
for lejonparten.
Den asiatiska krisen kan mycket väl
innebära fler fordelar än nackdelar, i
synnerhet på lite sikt, och då for både
nadsforutsättningar men ont om ka- svenska foretag och länderna själva.
pital. I Asien blir det rea på bra foretag.
”företag
mycket
Många av de
som satsat för
med lånade
pengar och nu sitter
med usla balansräkntngar har utmärkta
produkter och goda
marknadsförutsättning”
ar men ont om kapital.
I Asien blir det rea på
bra företag. ’,
Och Sverige är än så länge svagt
representerat i Asien. De senaste åren
har svenska direktinvesteringar i
Asien ökat från ett par hundra miljoner per år till en knapp miljard kronor. Men det skall järnforas med
Sveriges totala direktinvesteringar utomlands som de senaste åren legat på
mellan 40 och 100 miljarder dollar
per år.
Men det finns ändå skäl att ta hoten
på allvar.
Det självklart största hotet är att
krisen forvärras och sprids till
Hongkong och in i Kina och/ eller
drar ner Japan i en fortsatt recession.
Om Kina anser sig tvingade till en ny
devalvering for att rädda sin egen exportindustri kan foljderna for grannarna bli katastrofala och då hotas
Japan och därmed hela världsekonomin av verkligt allvarliga problem.
Risken for en kinesisk devalvering
är trots allt rätt liten och möjligheterna for regimen i Beijing att hålla krisen utanfor landet är rätt goda. Kinas
grundläggande ekonomi är fortfarande stark. Valutan är inte fullt konvertibel och kan inte på samma sätt som
andra utsättas for alltfor vildsinta spekulationer. Den politiska viljan att
hålla valutakursen är rimligen också
stark. Ett av Kinas viktigaste mål nu
är att bli medlem i världshandelsorganisationen WTO vilket blir omöjligt
utan USA:s stöd och USA ser nog
helst att Kina behåller sin växelkurs.
SVEN SK TID SKR.IFT
Ett andra kanske allvarligare hot,
som dessutom kan leda till att det
forsta infrias, är risken for att den
ekonomiska krisen leder till social
oro. Många har redan varnat for att
de stora ekonomiska klyftorna kan
leda till politiska protester. De hårda
åtstramningar som nu foljer i krisens
spår drabbar alla men den slår hårdast
mot de redan fattiga och då till exempel de drygt 20 miljoner människor i Indonesien som redan lever på
eller under fattigdomsgränsen.
Risk for etniska konflikter
I Indonesien, liksom i andra asiatiska
länder, utgör inflyttade kineser sedan
lång tid något av en ekonomisk särklass liknande den judarna hade i flera europeiska länder på 1800-talet.
Risken är stor for etniska konflikter
där kineser och utlänningar far skulden for landets ekonomiska problem.
I Korea växer de sociala motsättningarna och aggressiva fackforerungar kan driva fram populistiska reaktioner på de nödvändiga reformerna.
I Kina har de växande ekonomiska
klyftorna och bristen på demokrati
redan tidigare orsakat lokala demonstrationer och en ekonomisk kris kan
bädda for än större problem.
I såväl det, till namnet, kommunistiska Kina som i det kapitalistiska
Korea har myndigheterna också bäddat for stora sociala problem genom
sitt sätt att lösa den sociala tryggheten. I Korea var det inga större problem for de stora privata foretagen att
under de oavbrutna tillväxtåren lova
17
ta hand om alla anställda och hela deras välfård och staten rullade gärna
över socialförsäkringssystemet på
dessa. I Kina tog den statliga industrin på sig samma roll.
När nu de stora företagen brottas
med gigantiska skulder och måste
göra sig av med folk finns inget fungerande alternativ. För de politiska
ledarna i flera asiatiska länder gäller
att snabbt reformera arbetsmarknaden och försäkringssystemen utan att
det leder till alltför svåra motsättningar.
jer konsumentvaror och då inte
minst de som riktat in sig på den till
helt nyligen allt köpstarkare och växande medelklassen. Svenska dammsugare och bilar blir svårsålda.
Många av krisländerna har också
tvingats sätta stopp för stora byggprojekt och infrastrukturinvesteringar
som man nu inte anser sig ha råd
med. I Indonesien har regeringen
stoppat och skrinlagt ett 70-tal stora
projekt och i Malaysia har, i vaije fall
tillsvidare, bygget av Bakun-dammen
där ABB skulle fatt en stor del av oroch/ eller i de länder där den makthavande eliten berikat sig själv och
medverkat till korruption.
Dessa snabbväxande ekonomier
kunde länge dra nytta av sina höga
tullmurar, hårda regelverk och statsdirigistiska system. De fungerade väl
när landet hävde sig upp ur fattigdom. Det gick bra for först Japan och
sedan Korea och de andra har försökt
följa efter i samma spår. Men tekniken lämpar sig inte för länder som
nått en viss nivå och vill delta fullt ut
i den internationella handeln och
dem, stoppats. I Thailand har bygget passar inte alls för dagens moderna
Export löser krisen av Bangkoks (ack så nödvändiga)
För många utländska och svenska fö- kollektivtrafiksystem stoppats och
retag skapar de drastiska asiatiska devalveringarna ett hot i form av ökad
konkurrens. Med mer än halverade
valutakurser far redan starka asiatiska
exportföretag en kraftigt förbättrad
konkurrens. De koreanska bilindustrierna, som är skuldsatta upp över
öronen och brottas med mycket svaga balansräkningar, ser naturligtvis
ökad export som den enda vägen ur
krisen.
I Japan, som sedan åtta år brottas
med sin egen finanskris, och där det
finns en rad svåra konkurrenter till
svenska exportföretag, gynnas industriföretagen av att värdet på en dollar
gått från 90 till 130 yen. Det gynnar
t ex Toyota, Honda och kullagartillverkaren Mineba men sätter press på
Volvo, Saab och SKF.
Valutakursen drabbar också de
svenska företag som ser sina varor bli
alltför dyra för att kunna säljas. Detta
militären har fatt lägga alla planer på
nya u-båtar, flygplan och vapensystem på hyllan.
Men krisen leder alltså också till
möjligheter. När krisländerna far ytterligare fart på exporten måste den
inhemska industrin byggas ut och
moderniseras. Det gynnar inte minst
de svenska företag som säljer industtiprodukter, maskiner, telefonväxlar,
kullager och verktyg. De som har
lokal tillverkning, och dit hör både
SKF och Ericsson, gynnas ju för övrigt också av det sänkta kostnadsläget.
På lite längre sikt, när den akuta
krisen är överstånden, kornmer en
hel del av de bestående effekterna av
krisen att också vara positiva.
Hela krisen är till sin karaktär de
stängda och reglerade marknadernas
nederlag. Den har drabbat hårdast de
länder som haft besvärande handelshinder och som försökt styra och
slår hårt mot i första hand de som säl- bromsa utländska investeringar
18
SVENSK TIDSKRIFT
globaliserade ekonomier.
Kinas devalvering
utlöste krisen
Det som utlöste krisen och som efterhand kom att blottlägga bristerna
var den nästan femtioprocentiga devalvering som Kina genomförde
1995 i samband med sin valutareform. Det skapade ett nytt konkurrensläge för Kinas grannar vars exportindustrier drabbades hårt. Mot
slutet av 1996 och under 1997 syntes
det i form av vikande exportökningar i land efter land i Sydostasien.
Den våldsamma ekonomiska tillväxten på mellan 8 och 12 procent i
regionen har också lockat till en alltför expansiv investeringspolitik.
Mellan 1990 och 1996 fyrfaldigades
inflödet av utländska direktinvesteringar i Sydostasien från 25 till 110
miljarder dollar. Följden blev överkapacitet inom elektronik- och datorindustrin.
Bankerna och finansföretagen som
själva lånade i dollar, lockades ge
alltfår stora lån i inhemsk vaJuta till
alltför osäkra projekt, fastigheter inte
minst, där kalkylen förutsatte en fortsatt hög tillväxt och en, av regeringen garanterad, fast växelkurs. Vintern
1996/97 kom de första verkliga krissignaJerna i form av tomma kontorslokaJer och haJvfulla hotell i Bangkok.
När exporten inte längre ökade i
samma takt som förut och tillväxten
bromsades upp fick allt fler låntagare
problem med räntor och amorteringar. Samtidigt steg dollarn på den internationella marknaden och
med sina fasta kopplingar
följde de asiatiska valutorna med.
Krisen blev, kan
man se i efterhand, oundviklig och
efterhand förstärkt av den internationella marknadens nästan hysteriska
reaktioner.
Efterhand blir det allt tydligare att
krisen också ger positiva effekter. På
sikt är det kanske till och med krisens
viktigaste effekt.
Asienkrisen kommer att skynda på
den utveckling som påbörjats i flera
av tigerekonomierna men också i
Japan. Där, delvis skymt bakom alla
bankkrascher och politikerskandaJer,
sjösätts
saknu,
SVENSK TIDSKR.IFT
ta men säkert, den avreglering som
kallas ”Tokyo Big Bang” efter mönster från London.
I de akuta krisländerna Korea,
Indonesien och Thailand ställer IMF
villkor på rejäla reformer för att betala ut sina gigantiska räddningslån.
I rask takt reformeras nu de regelverk och lagar som styr näringslivet.
Redovisningen görs mer öppen både
i statsfinanserna och i företagens rapporter så att insynen förbättras. Nya
19
lagar gör det lättare och säkrare för
utländska företag att investera i området.
Mer än något annat är asienkrisen,
liksom Japans kris, de stängda marknadernas nederlag.
Korea, Indonesien, Malaysia och
Thailand, som är de värst drabbade,
har alla försökt att med skyddande
handelshinder och låsta valutor gynna sina inhemska exportindustrier.
Nu är den tiden snart förbi.
Nödvändig korrigering
Och skulle krisen komma på allvar
också till Hongkong jävar det inte
intrycket trots att den forna kolonin
brukar berömma sig av att vara världens friaste ekonomi. För det är på
två helt reglerade områden som
Hongkong byggt en stor del av sitt
välstånd: fastighetsmarknaden och de
stängda gränserna mot Kina.
Nu tvingas den nya, så kallat kommunistiska, regimen reformera den
planhushållning som använts för att
styra tilldelningen av byggbar mark
och som lett till absurda priser och
hyror i de centrala områdena. Processen har redan lett till fallande priser och därmed sjunkande fastighetsvärden. På sitt sätt hänger nu en stor
del av Hongkongs ekonomi på att
kommunistregimen lyckas med en
försiktig och långsam marknadsanpassning av markpolitiken.
20
Visserligen har den blivit både
snabb och drastisk men trots det ska
man se den här krisen som en nödvändig korrigering. Tvåssiffriga tillväxttal håller inte i längden.
NärJapan nu snart kommer ur sin
kris går landet inte tillbaka till sina tidigare tillväxttal utan kommer att
hamna runt OECD-genomsnittet.
När Korea kommer ur sin kris om
kanske något år eller två rar man kanske nöja sig med tillväxttal inte på 6-
8 utan på 3-5 procent.
Småtigrama som legat runt och
över 1O procent, och som behöver
kanske två-tre år för att återhämta
sig, kommer då kanske att kunna 1a
en fortsatt tillväxt på 5-6 procent.
Stark och vacker
Och så rullar det på tills det blir dags
för nästa korrigering, kanske efter en
ny kris en bra bit in på 2000-talet.
För svenska företag gäller det nu
alltså att noga följa vad som händer i
Asien och inte skrämmas av de här
visserligen nog så dramatiska men ändå korta korrigeringarna.
Den kris vi nu ser är just en kris,
något man genomlever och kommer
ut ur, helad, stark och vacker. Det
kan ta lite tid men snart nog tar tillväxten fart igen -låt vara på lägre nivåer men fortfarande så att 2000-talet
är Asiens och då gäller det att var där,
väl förberedd.
SVENSK TIDSKRIFT
Förhållningsorder
Varifrån får skattemyndigheterna
sin arrogans? Är det LO som är
inspirationskällan eller något annat maffiastuk? Här talas vitt och
brett om behovet av ett mera fö-
retagsvänligt klimat, vikten av att
småföretagarna får enklare regler, och så kommer skattemyndigheterna med de nya skattekontona och talar till oss i en kommandoton som låter förstå att företagare är ett tvivelaktigt släkte och
hot följaktligen ett sätt att få dem
att fatta vad som gäller.
Ordergivningen avser två typer
av företag, de med en omsättning
över 40 miljoner och de under 40
miljoner. Hur liten företagare du
än är får du samma förhållningsorder som vilken storskurk som
helst i 40-miljonersklassen. Om
du inte varje månad tre dagar före
utsatt tid skickar in den information de vill ha så straffas du med
1. 000 kronor i förseningsavgift.
”Kostnadsränta” kallar de det på
sitt idiotspråk.
Det kan inte hjälpas att hoten
som här följer med kraven är nå-
gonting som skiljer sig från det
som annars är vanligt i Sverige.
Det skiljer sig avsevärt från kulturen i rättsväsendet t ex som är de
som hanterar de andra skurkarna. Om en brottsling inte infinner
sig till den rättegång där han
skulle ha dömts, rycker rättsvä-
sendet på axlarna och låter tiden
gå till dess brottet är preskriberat. Sanktioner är något staten
reserverar för de skattskyldiga.
De är ju redan dömda. Det hörs ju
på namnet.
Helena Riviere
OCH MARKNADSANPASSNING
OLLE ROSSANDER
Mer än något annat är asienkrisen, liksom Japans kris, de stängda marknadernas nederlag.
Korea, Indonesien, Malaysia och Thailand, som är de värst drabbade, har alla försökt att med skyddande
handelshinder och låsta valutor gynna sina inhemska exportindustrier. Nu är den tiden snart förbi.
alverade börskurser och valutor
som mist nästan
hela sitt värde på
några månader
kan naturligtvis skrämma vettet ur
också sansade investerare.
Och det är just vad som skett under vintern. Krisen i Asien har fatt
analytiker, journalister, politiker och
placerare att bete sig som en flock
vettskrämda hästar – alla har skenat i
väg åt samma håll. Och precis som
hästar har de, som kollektiv, reagerat
med våldsam överdrift men, enskilt,
var och en får sig, agerat klokt och
rationellt.
När en häst blir uppskrämd reagerar den ofta blixtsnabbt. Den kastar
sig i väg, bort från hotet och ger sig
inte tid att stanna upp och se om det
verkligen är en anfallande björn eller
OLLE ROSSANDER är journalist på
tidningen Affärsvärlden.
möjligen blott ett fladdrande kolapapper.
Och alla kamraterna i flocken gör
likadant. Ingen tar sig tid att stanna
upp och titta efter vad det var som
skrämde den fårsta hästen. Är det en
björn blir nämligen detta det sista beslutet den hästen fattar. Den reagerar
alltså rationellt, givet sin dåliga syn
och allmänt nervösa läggning.
Självuppfyllande krisprognoser
Aktieplacerare och i synnerhet fondfårvaltare gör likadant. Om man inte
är forst så gäller det i varje fall att inte
vara kvar sist. Då är nämligen risken
stor får att man inte slår marknadens
index under detta kvartal och det är
vad som räknas.
Vad uppenbarligen alltfår många
har glömt i krisens hetta är att behålla perspektivet på själva krisen, på de
inblandade ekonomierna och deras
betydelse får resten av världen. Det
är inte osannolikt att just detta bidragit till att fårvärra krisen i flera av
länderna och därmed på sitt sätt gjort
SVENSK TIDSKRIFT
krisrapporteringens ödesdigra prognoser självuppfyllande.
Inte minst tog det lång tid får journalister och analytiker att inse vad en
kris egentligen innebär. Den frågan
är får kineser och japaner redan löst
genom skriftspråket. Ordet ”kris”
skrivs där genom att kombinera två
tecken där det ena betyder ”hot” eller ”risk” och det andra ”möjlighet”.
Det perspektivet har nästan helt
glömts bort i Sverige under krisens
fårsta två månader.
Och det är inte det enda perspektivet som glömts bort. Asien är gigantiskt stort och består av en rad länder
med sinsemellan mycket olika problem och olika fårutsättningar och
där faktiskt bara ett fatal under vintern haft en akut, närmast galopperande kris. Till fåljd av den stora intraregionala handeln drabbas visserligen nästan alla av krisens fåljdverkningarna men i Taiwan syns inte
mycket av krisen och i Indien finns
knappt några spår alls (ännu).
Dessutom är det viktigt att skilja på
15
länderna och deras betydelse får omvärlden. Det är Korea som är det, i
ekonomisk mening, största krislandet
i dag. Korea som på några decennier
svingat sig upp till att, fåre krisen, vara nybliven medlem i OECD, har en
BNP som är nästan dubbelt så stor
som Sveriges.
Hur det går får och vad som sker i
Korea är alltså av långt större betydelse får omvärlden än hur det går
får t ex Indonesien. Det är visserligen
en av Asiens folkrikaste stater men
har en BNP lägre än Sveriges och
vars börs, som så många tidningar
rapporterat om, hade ett samlat värde
fåre krisen som var mindre än en tredjedels av Stockholms. Om Kina dras
in i krisen rar det oerhört mycket
större konsekvenser än om Malaysia
råkar illa ut, Malaysia med en BNP
som är mindre än hälften av Sveriges.
Stora skillnader mellan
Asiens länder
Att bunta ihop alla asiatiska länder
och döma dem efter samma mall vore som att, utifrån Asiens horisont,
sammanfatta Europa som ett område
häljat av etniska oroligheter och nya
hotande inbördeskrig och en del av
världen som måste skyddas av amerikansk trupp.
Länderna i Asien är många och olika men ska man se på dem från
Sverige blir det med kikare och då
trycks perspektiven ihop. Japan,
Kina, Singapore och Myanmar tycks
ligga varandra helt nära.
I själva verket är avstånden långa
och skillnaderna stora. Att flyga från
16
Tokyo till Singapore tar lika lång tid
som att flyga från Stockholm till
New York. De ekonomiska, politiska och kulturella skillnaderna mellan
Pakistan och Japan och mellan
Filippinerna och Kina är långt större
än mellan Sverige och USA.
En skillnad som företagare bör fundera över är just synen på företaget.
För en svensk är företaget en arbetsplats. För en japan är fåretaget familjen: han (får det är oftast en han) har
sin främsta identitet som anställd i ett
företag som i gengäld har hans fulla
lojalitet och är minst lika viktigt får
honom som hans verkliga familj. För
en kines är familjen företaget – hans
företag utvecklas och växer får att
gynna honom, hans bröder, kusiner
och andra släktingar och hans främsta
lojalitet blir därmed till familjen,
släkten och vännerna och får att tillfredsställa dem anpassas företaget.
Dessutom är olikheterna inom länderna långt större än vad vi är vana
vid. Att Hongkong har högre BNP
per capita än Sverige innebär inte att
flertalet av de som bor där har det
bättre än i Sverige. Däremot finns
betydligt fler Rolls Royce-bilar
HK än i Stockholm.
Och det är samma sak i Kina – landet ligger långt ner i fattigdomsligan
samtidigt som det finns områden i
storstäder som Shanghai och Guangdong och också Bejing som tillhör
värdens rikaste och mest välutvecklade.
Det är av avgörande betydelse får
svenska investerare och företag att
inte göra misstaget att fårdomsfullt
SVENSK TIDSKRIFT
bunta ihop länder och folk och tro
att alla är lika, tänker lika och beter
sig lika därfår att de är asiater.
Det finns också en fara i att, som vi
sett mycket av i Sverige de senaste
månaderna, alltfår envist titta på ett
par länders börs- och valutakurser
och dämled tro sig ra ett grepp om
vad som händer.
Missvisande index
Att fålja ett börsindex säger faktiskt
inte så mycket om det enskilda landet
och dess näringsliv. Dels eftersom
börsen kan vara ganska liten och då
inte speglar näringslivets utveckling i
stort. Dels eftersom ett börsindex just
är det, ett slags mer eller mindre
klokt vägt genomsnitt.
Om Nikkei 225 eller Jakarta
Composite sjunkit med si eller så
många procent kan det säga lika
mycket om landets ekonomiska klimat som att använda genomsnittstemperaturen i Sverige får att kolla
vädret.
Man blir upplyst just om genomsnittet – inte om att det är vårväder i
Malmö och bitande snöstorm i
Kiruna.
Den nu åtta år långa japanska krisen beskrivs oftast just med ett börsindex, som ideligen sjunker ner mot
nya bottennoteringar.
Bakom ett dystert index finns flera
branscher och massor av företag som
går riktigt bra och som inte bara
överlever den japanska krisen.
Många av dem är eller kommer att
bli vinnare också på den internationella marknaden. Det finns en stor
grupp foretag som är på väg att bli
svensk industris kanske svåraste konkurrenter – eller bästa kunder.
Sanuna sak gäller i flera av de länder där krisen nu rasar som bäst.
Bakom raserade börsvärden finns
framtida kunder och konkurrenter
som svenska foretag gör klokt i att
bevaka eller kanske till och med köpa
upp. Många av de foretag som satsat
for mycket med lånade pengar och
nu sitter med usla balansräkningar har
utmärkta produkter och goda markDet är på samma sätt med svensk
export till Asien. Den har ökat kraftigt på senare år och regionen svarar
nu for cirka 11-12 procent av den
svenska exporten eller ungefår lika
mycket som den till Tyskland. Men
den absoluta huvuddelen av exporten
går till Japan och Kina och det är två
foretag, Volvo och Ericsson, som står
for lejonparten.
Den asiatiska krisen kan mycket väl
innebära fler fordelar än nackdelar, i
synnerhet på lite sikt, och då for både
nadsforutsättningar men ont om ka- svenska foretag och länderna själva.
pital. I Asien blir det rea på bra foretag.
”företag
mycket
Många av de
som satsat för
med lånade
pengar och nu sitter
med usla balansräkntngar har utmärkta
produkter och goda
marknadsförutsättning”
ar men ont om kapital.
I Asien blir det rea på
bra företag. ’,
Och Sverige är än så länge svagt
representerat i Asien. De senaste åren
har svenska direktinvesteringar i
Asien ökat från ett par hundra miljoner per år till en knapp miljard kronor. Men det skall järnforas med
Sveriges totala direktinvesteringar utomlands som de senaste åren legat på
mellan 40 och 100 miljarder dollar
per år.
Men det finns ändå skäl att ta hoten
på allvar.
Det självklart största hotet är att
krisen forvärras och sprids till
Hongkong och in i Kina och/ eller
drar ner Japan i en fortsatt recession.
Om Kina anser sig tvingade till en ny
devalvering for att rädda sin egen exportindustri kan foljderna for grannarna bli katastrofala och då hotas
Japan och därmed hela världsekonomin av verkligt allvarliga problem.
Risken for en kinesisk devalvering
är trots allt rätt liten och möjligheterna for regimen i Beijing att hålla krisen utanfor landet är rätt goda. Kinas
grundläggande ekonomi är fortfarande stark. Valutan är inte fullt konvertibel och kan inte på samma sätt som
andra utsättas for alltfor vildsinta spekulationer. Den politiska viljan att
hålla valutakursen är rimligen också
stark. Ett av Kinas viktigaste mål nu
är att bli medlem i världshandelsorganisationen WTO vilket blir omöjligt
utan USA:s stöd och USA ser nog
helst att Kina behåller sin växelkurs.
SVEN SK TID SKR.IFT
Ett andra kanske allvarligare hot,
som dessutom kan leda till att det
forsta infrias, är risken for att den
ekonomiska krisen leder till social
oro. Många har redan varnat for att
de stora ekonomiska klyftorna kan
leda till politiska protester. De hårda
åtstramningar som nu foljer i krisens
spår drabbar alla men den slår hårdast
mot de redan fattiga och då till exempel de drygt 20 miljoner människor i Indonesien som redan lever på
eller under fattigdomsgränsen.
Risk for etniska konflikter
I Indonesien, liksom i andra asiatiska
länder, utgör inflyttade kineser sedan
lång tid något av en ekonomisk särklass liknande den judarna hade i flera europeiska länder på 1800-talet.
Risken är stor for etniska konflikter
där kineser och utlänningar far skulden for landets ekonomiska problem.
I Korea växer de sociala motsättningarna och aggressiva fackforerungar kan driva fram populistiska reaktioner på de nödvändiga reformerna.
I Kina har de växande ekonomiska
klyftorna och bristen på demokrati
redan tidigare orsakat lokala demonstrationer och en ekonomisk kris kan
bädda for än större problem.
I såväl det, till namnet, kommunistiska Kina som i det kapitalistiska
Korea har myndigheterna också bäddat for stora sociala problem genom
sitt sätt att lösa den sociala tryggheten. I Korea var det inga större problem for de stora privata foretagen att
under de oavbrutna tillväxtåren lova
17
ta hand om alla anställda och hela deras välfård och staten rullade gärna
över socialförsäkringssystemet på
dessa. I Kina tog den statliga industrin på sig samma roll.
När nu de stora företagen brottas
med gigantiska skulder och måste
göra sig av med folk finns inget fungerande alternativ. För de politiska
ledarna i flera asiatiska länder gäller
att snabbt reformera arbetsmarknaden och försäkringssystemen utan att
det leder till alltför svåra motsättningar.
jer konsumentvaror och då inte
minst de som riktat in sig på den till
helt nyligen allt köpstarkare och växande medelklassen. Svenska dammsugare och bilar blir svårsålda.
Många av krisländerna har också
tvingats sätta stopp för stora byggprojekt och infrastrukturinvesteringar
som man nu inte anser sig ha råd
med. I Indonesien har regeringen
stoppat och skrinlagt ett 70-tal stora
projekt och i Malaysia har, i vaije fall
tillsvidare, bygget av Bakun-dammen
där ABB skulle fatt en stor del av oroch/ eller i de länder där den makthavande eliten berikat sig själv och
medverkat till korruption.
Dessa snabbväxande ekonomier
kunde länge dra nytta av sina höga
tullmurar, hårda regelverk och statsdirigistiska system. De fungerade väl
när landet hävde sig upp ur fattigdom. Det gick bra for först Japan och
sedan Korea och de andra har försökt
följa efter i samma spår. Men tekniken lämpar sig inte för länder som
nått en viss nivå och vill delta fullt ut
i den internationella handeln och
dem, stoppats. I Thailand har bygget passar inte alls för dagens moderna
Export löser krisen av Bangkoks (ack så nödvändiga)
För många utländska och svenska fö- kollektivtrafiksystem stoppats och
retag skapar de drastiska asiatiska devalveringarna ett hot i form av ökad
konkurrens. Med mer än halverade
valutakurser far redan starka asiatiska
exportföretag en kraftigt förbättrad
konkurrens. De koreanska bilindustrierna, som är skuldsatta upp över
öronen och brottas med mycket svaga balansräkningar, ser naturligtvis
ökad export som den enda vägen ur
krisen.
I Japan, som sedan åtta år brottas
med sin egen finanskris, och där det
finns en rad svåra konkurrenter till
svenska exportföretag, gynnas industriföretagen av att värdet på en dollar
gått från 90 till 130 yen. Det gynnar
t ex Toyota, Honda och kullagartillverkaren Mineba men sätter press på
Volvo, Saab och SKF.
Valutakursen drabbar också de
svenska företag som ser sina varor bli
alltför dyra för att kunna säljas. Detta
militären har fatt lägga alla planer på
nya u-båtar, flygplan och vapensystem på hyllan.
Men krisen leder alltså också till
möjligheter. När krisländerna far ytterligare fart på exporten måste den
inhemska industrin byggas ut och
moderniseras. Det gynnar inte minst
de svenska företag som säljer industtiprodukter, maskiner, telefonväxlar,
kullager och verktyg. De som har
lokal tillverkning, och dit hör både
SKF och Ericsson, gynnas ju för övrigt också av det sänkta kostnadsläget.
På lite längre sikt, när den akuta
krisen är överstånden, kornmer en
hel del av de bestående effekterna av
krisen att också vara positiva.
Hela krisen är till sin karaktär de
stängda och reglerade marknadernas
nederlag. Den har drabbat hårdast de
länder som haft besvärande handelshinder och som försökt styra och
slår hårt mot i första hand de som säl- bromsa utländska investeringar
18
SVENSK TIDSKRIFT
globaliserade ekonomier.
Kinas devalvering
utlöste krisen
Det som utlöste krisen och som efterhand kom att blottlägga bristerna
var den nästan femtioprocentiga devalvering som Kina genomförde
1995 i samband med sin valutareform. Det skapade ett nytt konkurrensläge för Kinas grannar vars exportindustrier drabbades hårt. Mot
slutet av 1996 och under 1997 syntes
det i form av vikande exportökningar i land efter land i Sydostasien.
Den våldsamma ekonomiska tillväxten på mellan 8 och 12 procent i
regionen har också lockat till en alltför expansiv investeringspolitik.
Mellan 1990 och 1996 fyrfaldigades
inflödet av utländska direktinvesteringar i Sydostasien från 25 till 110
miljarder dollar. Följden blev överkapacitet inom elektronik- och datorindustrin.
Bankerna och finansföretagen som
själva lånade i dollar, lockades ge
alltfår stora lån i inhemsk vaJuta till
alltför osäkra projekt, fastigheter inte
minst, där kalkylen förutsatte en fortsatt hög tillväxt och en, av regeringen garanterad, fast växelkurs. Vintern
1996/97 kom de första verkliga krissignaJerna i form av tomma kontorslokaJer och haJvfulla hotell i Bangkok.
När exporten inte längre ökade i
samma takt som förut och tillväxten
bromsades upp fick allt fler låntagare
problem med räntor och amorteringar. Samtidigt steg dollarn på den internationella marknaden och
med sina fasta kopplingar
följde de asiatiska valutorna med.
Krisen blev, kan
man se i efterhand, oundviklig och
efterhand förstärkt av den internationella marknadens nästan hysteriska
reaktioner.
Efterhand blir det allt tydligare att
krisen också ger positiva effekter. På
sikt är det kanske till och med krisens
viktigaste effekt.
Asienkrisen kommer att skynda på
den utveckling som påbörjats i flera
av tigerekonomierna men också i
Japan. Där, delvis skymt bakom alla
bankkrascher och politikerskandaJer,
sjösätts
saknu,
SVENSK TIDSKR.IFT
ta men säkert, den avreglering som
kallas ”Tokyo Big Bang” efter mönster från London.
I de akuta krisländerna Korea,
Indonesien och Thailand ställer IMF
villkor på rejäla reformer för att betala ut sina gigantiska räddningslån.
I rask takt reformeras nu de regelverk och lagar som styr näringslivet.
Redovisningen görs mer öppen både
i statsfinanserna och i företagens rapporter så att insynen förbättras. Nya
19
lagar gör det lättare och säkrare för
utländska företag att investera i området.
Mer än något annat är asienkrisen,
liksom Japans kris, de stängda marknadernas nederlag.
Korea, Indonesien, Malaysia och
Thailand, som är de värst drabbade,
har alla försökt att med skyddande
handelshinder och låsta valutor gynna sina inhemska exportindustrier.
Nu är den tiden snart förbi.
Nödvändig korrigering
Och skulle krisen komma på allvar
också till Hongkong jävar det inte
intrycket trots att den forna kolonin
brukar berömma sig av att vara världens friaste ekonomi. För det är på
två helt reglerade områden som
Hongkong byggt en stor del av sitt
välstånd: fastighetsmarknaden och de
stängda gränserna mot Kina.
Nu tvingas den nya, så kallat kommunistiska, regimen reformera den
planhushållning som använts för att
styra tilldelningen av byggbar mark
och som lett till absurda priser och
hyror i de centrala områdena. Processen har redan lett till fallande priser och därmed sjunkande fastighetsvärden. På sitt sätt hänger nu en stor
del av Hongkongs ekonomi på att
kommunistregimen lyckas med en
försiktig och långsam marknadsanpassning av markpolitiken.
20
Visserligen har den blivit både
snabb och drastisk men trots det ska
man se den här krisen som en nödvändig korrigering. Tvåssiffriga tillväxttal håller inte i längden.
NärJapan nu snart kommer ur sin
kris går landet inte tillbaka till sina tidigare tillväxttal utan kommer att
hamna runt OECD-genomsnittet.
När Korea kommer ur sin kris om
kanske något år eller två rar man kanske nöja sig med tillväxttal inte på 6-
8 utan på 3-5 procent.
Småtigrama som legat runt och
över 1O procent, och som behöver
kanske två-tre år för att återhämta
sig, kommer då kanske att kunna 1a
en fortsatt tillväxt på 5-6 procent.
Stark och vacker
Och så rullar det på tills det blir dags
för nästa korrigering, kanske efter en
ny kris en bra bit in på 2000-talet.
För svenska företag gäller det nu
alltså att noga följa vad som händer i
Asien och inte skrämmas av de här
visserligen nog så dramatiska men ändå korta korrigeringarna.
Den kris vi nu ser är just en kris,
något man genomlever och kommer
ut ur, helad, stark och vacker. Det
kan ta lite tid men snart nog tar tillväxten fart igen -låt vara på lägre nivåer men fortfarande så att 2000-talet
är Asiens och då gäller det att var där,
väl förberedd.
SVENSK TIDSKRIFT
Förhållningsorder
Varifrån får skattemyndigheterna
sin arrogans? Är det LO som är
inspirationskällan eller något annat maffiastuk? Här talas vitt och
brett om behovet av ett mera fö-
retagsvänligt klimat, vikten av att
småföretagarna får enklare regler, och så kommer skattemyndigheterna med de nya skattekontona och talar till oss i en kommandoton som låter förstå att företagare är ett tvivelaktigt släkte och
hot följaktligen ett sätt att få dem
att fatta vad som gäller.
Ordergivningen avser två typer
av företag, de med en omsättning
över 40 miljoner och de under 40
miljoner. Hur liten företagare du
än är får du samma förhållningsorder som vilken storskurk som
helst i 40-miljonersklassen. Om
du inte varje månad tre dagar före
utsatt tid skickar in den information de vill ha så straffas du med
1. 000 kronor i förseningsavgift.
”Kostnadsränta” kallar de det på
sitt idiotspråk.
Det kan inte hjälpas att hoten
som här följer med kraven är nå-
gonting som skiljer sig från det
som annars är vanligt i Sverige.
Det skiljer sig avsevärt från kulturen i rättsväsendet t ex som är de
som hanterar de andra skurkarna. Om en brottsling inte infinner
sig till den rättegång där han
skulle ha dömts, rycker rättsvä-
sendet på axlarna och låter tiden
gå till dess brottet är preskriberat. Sanktioner är något staten
reserverar för de skattskyldiga.
De är ju redan dömda. Det hörs ju
på namnet.
Helena Riviere