Print Friendly

Oj, vilket franskt presidentdrama

Av Jan-Olof Bengtsson | 3 februari 2017

Det råder kaos i det franska presidentvalet. Vid årsskiftet såg resultatet i princip ut att vara klart, sedan exploderade Penelope-gate och nu finns inte längre något som helst manus att förhålla sig till. men tråkigt, det är det i vart fall aldrig i Fransk politik konstaterar Jan-Olof Bengtsson.

Tills bara för några veckor sedan pekade allt på att i andra och avgörande omgången den 7 maj skulle kampen stå mellan Marine Le Pen för Nationella fronten och Republikanernas kandidat Francois Fillon. Han skulle segra klart.

Så kreverade ”Penelope-gate”. Hur Fillons brittiskfödda hustru Penelope fått nära 900 000 euro som ”assistentlön” till sin make utan att göra särskilt många seriösa knop för pengarna. Under 2007 kvitterade hon ut 7 000 euro i månaden. Nu visar det sig också att två av hans fem barn fått ”assistentlön” på sammanlagt 84 000 euro. Detta är inte förbjudet enligt fransk lag. Men de avlönade måste naturligtvis uträttat något.

Allt avslöjades genom läckt information till den fruktade satirtidningen Le Canard Enchainé. Vilket fått en åklagare att den 25 januari dra igång en ”preliminär förundersökning” mot segertippade Fillon.

Nu är allt ställt på huvudet. 76 procent av fransmännen tror att han döljer något trots att han säger sig vara utsatt för en komplott. Den betryggade ledningen han haft i alla mätningar svajar nu rejält.

På den extrema högerfronten har Marine Le Pen också problem med pengar. Hon anklagas för att ha lurat till sig 339 000 euro av Europaparlamentet. Allt för att två av hennes assistenter felaktigt avlönades av parlamentet när de istället jobbade för moderpartiet i Frankrike mellan 2011-2016. I ena fallet handlar det om 298 000 euro i det andra om 41 000 euro.

Men Marine Le Pen vägrar betala tillbaka. Deadline var för några dagar sedan vid månadsskiftet. Vilket innebär att hennes lön i Europaparlamentet nu halveras till 7 000 euro i månaden för att sakta men säkert täcka in skulden.

Men värst är det så klart för Francois Fillon som överraskande skåpade ut både Alain Juppé och Nicolas Sarkozy när Republikanerna valde presidentkandidat. Då var han segraren personifierad. Nu är han sårad och trängd.

En opinionsmätning i veckan avseende den första valomgången 23 april ger Marine Le Pen 27 procent av rösterna, Macron 23 procent och Fillon nu bara 20 procent.

Det skulle alltså betyda att den avgörande andra valomgången den 7 maj kommer att stå mellan Le Pen och Macron!

Mon Dieu!

Fillon svär sig fri som sagt, menar att utbetalningarna är helt lagliga hotar av dra tillbaka sin kandidatur om det avancerar till en formell förundersökning. ”Jag har inget att dölja. Jag är inte rädd”.

Extra känsligt för Fillon är att han försökt profilera sig på en slags thatcheristisk plattform där man ska spara på de offentliga utgifterna. Han vill också gärna framställa sig som en strävsam katolik

Blir det en formell förundersökning och Fillon gör allvar av att dra sig ur, är segertippade Republikanerna plötsligt helt utan kandidat eftersom både Sarkozy och Juppé sagt att det inte tänker överta den rollen. Att dra igång en ny nomineringskampanj för att skaka fram en ny bara 12 veckor före valet, är en omöjlighet. Partiet skakar i sina grundvalar.
Det finns ingen plan B!

På socialistfronten är det naturligtvis dystert sedan länge. President Francois Hollande ställer ju inte upp för omval. Men alla socialistkandidaterna som försökt ta hans plats är chanslösa.

Vann i nomineringsvalet gjorde den 49-årige vänstersocialisten Benoit Hamon som slog ut förre premiärministern Manuel Valls med 59 procent mot 41 procent av rösterna. Hans ”segerrecept” för Frankrike är att legalisera cannabis, beskatta fabriksrobotar, korta arbetsveckan till 32 timmar och införa medborgarlön på drygt 7 000 kronor i månaden för alla fransmän över 18 år. Han kom egentligen från ingenstans och hade med sig 147 dagar som misslyckad utbildningsminister i bagaget.

Klart är att Hamon i stort sett står ensam utan aktivt stöd från någon tung socialistprofil i partiet och den interna kritiken mot Hamon är hård: ”Hans program är inte bara orealistiskt. Det är otänkbart!”, lyder det. I kölvattnet av Penelope-gate samlar ändå Hamon nu 16-17 procent i mätningarna.

Så har vi Emmanuel Macron som sagt. Den 39-årige bankinvesteraren och president Hollandes tidigare ekonomiminister som dramatiskt avgick, startade egen massrörelse med namnet En Marche! (På väg) och som på ett halvår tagit sig från ingenstans till en absoluta toppen.

Klart är att hans stöd kommer att öka ytterligare eftersom socialistiska marknadsorienterade mittensympatisörer aldrig kan tänka sig rösta på Hamon och därför tvingats fundera på Macron.

”Jag är varken höger eller vänster”, säger han. Och erkände att han faktiskt aldrig betalat in medlemsavgiften till det socialistparti han satt i regeringen för. Men han är klart marknadsliberal, globalist och menar att han står för något nytt eftersom de etablerade partierna förlorat franska folkets förtroende.

Han är en entusiastisk talare och pratar om internationell solidaritet men mycket, mycket om Frankrike och det franska. Medan de etablerade partierna lyckats värva så där 2 000 åhörare till sina kampmöten brukar Macron dra mellan 12 000 till 14 000 på sina. Många är unga och välutbildade.

Klart att han skapar oro med sina exempellösa framgångar!

Vad vi nu kommer att se de kommande 12 veckorna fram till valet är en spänning utan like som inte följer något som helst manus. Precis allt är förutsättningslöst eftersom precis allt är ställt på ända. Det kommer att ske dramatiska ändringar och utspel dag för dag.

Never a dull moment in French politics!

Jan-Olof Bengtsson är frankofil, fri debattör och tidigare ledarskribent i Kvällsposten

Comments are closed.

ANNONSER:

Till Christofer Fjellners hemsida

Axess

Beställ Felix Bekännelser

Läs mer

Rädslans liberalism

webshop_banner