Print Friendly

Nya miljarder snabbar på Putins upprustning

Av Pavel Felgenhauer | 10 februari 2012

Kostnaderna för Putins upprustningsplaner är enorma och den militära upphandlingen i Ryssland sker under en täckmantel av statshemligheter. Skattebetalarna har ingen insyn i det gigantiska svarta hål militärindustrin utgör, och som de behöver betala notan för. Det skriver Pavel Felgenhauer.

Foto: premier.gov.ru

Den ryska upprustningen går med raketfart. Löneutbetalningarna till militären och inrikesministeriets anställda flerdubblas under 2012, medan personalen i säkerhetstjänsterna Fsb och Fso får ett motsvarande lyft om ett år. Enligt finansminister Anton Siluanov (14/11 2011) har 33 miljarder dollar anslagits till att öka dessa löner under kommande två år. De massiva löneökningarna följer på höjda kostnader för vapenupphandling och drift.

Enligt premiärminister Vladimir Putin uppgick den militära upphandlingen under 2011 till närmare 25 miljarder dollar, en ökning med 150 procent jämfört med föregående år, medan den väntas nå 29 miljarder dollar under 2012. I samband med ett upprustningsmöte i Moskva i november klargjorde Putin att målet var att skapa en kraftfull integrerad stridsmakt i luften, till havs och på land för att nå de militära målen.

Enligt treårsplanen som ska godkännas av en duma helt kontrollerad av Putins parti kommer utgifterna för militären, federala polisen och säkerhetstjänsterna att nå 40 procent av statsbudgeten 2014, mot 27 procent 2011. Militärutgifterna motsvarar då fem procent av BNP.

Experter som förre finansministern Kudrin säger att Ryssland förvandlas till en militariserad polisstat som folket får betala notan för. Enligt en tidigare senior regeringsföreträdare, Jevgenij Gontmacher, är den ryska militärindustrin ett gigantiskt svart hål som sväljer enorma pengasummor från budgeten utan att leverera önskade resultat: ”Det ser ut som om de styrande med denna budgetplan testar samhällets toleranströskel.”

Militär upphandling i Ryssland sker under en täckmantel av statshemligheter och det är ogenomträngligt för skattebetalarna att förstå och kontrollera överhuvudtaget någonting. Putin har annonserat inrättandet av en särskild interdepartemental kontrollgrupp för att övervaka hur upphandling sker, och kontrakt upprättas och fullföljs. Han har deklarerat att de väldiga satsningarna med triljoner rubel (654 miljarder dollar till 2020) gör att det inte finns ytterligare medel att anslå, men att om arbetet löper på som hittills kommer man inte att lyckas nå målen för ”denna regims viktigaste uppgift”.

Upprustningsplanerna är onekligen formidabla. Stillahavsflottan restaureras för att mäta sig med de gemensamma stridskrafterna hos USA och Japan. Av dagens 49 ytfartyg och 22 ubåtar anses mindre än 20 av de förra och 16 av de senare sjövärdiga, och många av dem kräver renovering. Investeringarna i infrastruktur ökar och förstärkningar är på väg, bland annat två kärnvapenbestyckade ubåtar. Baser rustas på direkt order från Kreml och Putin har själv övervakat starten för modernisering av två kärnvapenbestyckade äldre kryssare.

Ubåtarna har mål på den amerikanska kontinenten. Kryssarna ska tillföra kapacitet att angripa amerikanska hangarfartyg. Nya pansarvagnar, attackhelikoptrar och missiler för sjö- och luftstrider har schemalagts för utplacering på de Kurilöar som Japan hävdar rätten till, en rätt president Medvedev nyligen avfärdat samtidigt som han inbjudit till gemensamma investeringar på öarna.

Militärutgifterna förefaller vara massivt felanvända och budgeten är full av svarta hål. Att hälla goda pengar efter dåliga kommer inte att hjälpa eftersom den ryska vapenindustrin har begränsade möjligheter att producera större kvantiteter av bättre kvalitetsvapen och reagerar på de svällande budgetarna främst med höjda priser. Putins svar – att under fortsatt hemlighetsmakeri skapa ytterligare byråkratiska kontrollorgan – ter sig lika futilt som hoppet om att få tillgång till japanskt eller annat västkapital för att utveckla södra Kurilerna till ett ekonomiskt uthålligt militärt fäste i regionen.

Pavel Felgenhauer är Rysslandsspecialist vid den amerikanska tankesmedjan Jamestown.
Artikeln publiceras i samarbete med Eurasia Daily Monitor. Copyright: Jamestown Foundation

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner