Print Friendly

Noterat

Av Redaktionen | 31 december 2000


2000


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Danska rebeller
SÅ HAR DANSKARNA för andra
gången på ett decennium röstat
nej till påbud från Bryssel. Båda
gångerna med överraskande bred
marginal.
Beror det på att de var emot den
inre marknaden eller den gemensamma valutan?
Fan tro’t.
Beror det på att de är emot Europa?
Tro inte det heller!
Visst finns det både skepsis mot
valutan, Europa och Maastrichttraktatet. Men det finns dessutom ett
betydande mått av xenofobi – både
nejvänstern och nejhögern varnade
för muslimerna! – och allmän
ängslan.
Men mest är det nog ändå ett
danskt rebelliskt Nej till auktoriteter
och överhet.
En mästrande Bror Duktig
”-Ja, du. Kanske jag blir lite för
duktig ibland. Jag har hela 90-
talets historia ända in på kroppen. Jag kan den i detalj. Kanske
är jag för påläst och kan ibland
uppfattas som lite mästrande.”
Överhet såväl i Christiansborg
som i Bryssel.
Danskarna är annorlunda än
grannfolken i Sverige och Tyskland.
Mindre disciplinerade, mindre lydiga
och mer självständiga. Systembolag i
Danmark är en omöjlig tanke.
Det är viktigt att göra rätt analys
av danskarnas nej. Och att verkligen
analysera deras omröstningar – i
brist på andra.
Och fel analys ger fel slutsatser.
Om man tolkar nejet som antieuropeiskt blir slutsatsen i Bryssellätt att
man kan strunta i danskarna och ”gå
vidare”. Då undviker man att ställa
frågor på djupet om vad som gör att
danskarna röstar som de gör. Man
glömmer att lyssna på folket. Och
om man inte lyssnar på de första och
tydliga signalerna riskerar man
I Expressen 000830 berättade
Göran Persson vad han då såg som
sin svaghet inför debatten med Bo
Lundgren.
Extremister?
Moderaterna är i dag ett extremistiskt skattesänkarparti.
Aftonbladet 21 september 2000.
Skjutjärnsjournalistik
Det finns ett element av bondfångeri i all entreprenörsverksamhet. Ett skede där man måste
sälja något som inte finns, som
man vill ska komma längre fram.
Något som än så länge bara finns
i entreprenörens drömmar – i
huvudägarens vision.
Man börjar inte färdig. Man
större smällar längre fram. Fel
analys ger fel slutsatser också om de
danska politikerna tolkar nejet som
antieuropeiskt.
Det är självklart problematiskt
när man gång efter annan får
bevisat att de folkvalda inte är
representativa eller kan utöva ledarskap. 80 procent av ledamöterna i
stortinget var, liksom statsministern,
för ett danskt medlemskap i Euron,
ändå misslyckades man med att
vinna väljarnas stöd. Det är inte
Eurons fel.
F
olketinget och statsministern
saknar uppenbart folkets förtroende. Det litar inte på sina valda.
Av tradition får inte folkomröstningarna i Danmark konsekvenser
för folketinget och regeringssammansättning. Det kanske de borde.
börjar ofärdig. Det är projektets
sårbara skede.
Ofta är det här nyhetsjournalistiken- som tillåter sig att vara obegränsat krass, negativ, fantasilös,
pessimistisk- slår till. Comviq har
sämst täckning, säger mobiltestet.
Det nya skatteförslaget innebär att
en familj med två barn blir 247
kronor fattigare i månaden. !Taktierna är övervärderade. JAS kan
inte flyga. Och mycket riktigt: ser
man bara till nuet är det skandalöst att detta misslyckande får fortsätta finnas på marknaden. Begripligt blir det bara om man ser till
vad det ska bli. Kanske.
Per Andersson i ”Stenbeck – Ett
reportage om det virtuella bruket”
(s 268-9), Norstedts 2000.
lSvensk Tidskrift j2ooo, nr 41 11
Till kraftfullt motvärn
…Att dessa agitatorer med sitt förstörelsearbete kunnat
uträtta hvad de redan gjort, torde i främsta rummet bero
på den organisation och sammanslutning, som deras ledare lyckats åstadkomma.
Det gäller därför att åstadkomma en organisation till
kraftigt värn mot socialdemokratiens och den radikala vänsterns ständigt fortgående upplösningsarbete.
Behovet af en sådan sammanslutning har under den
senaste tiden allt mera blifvit erkändt, och beaktansvärda
åtgärder hafva äfven flerstädes vidtagits för att inom olika
landsdelar åvägabringa lokala föreningar i antydt syfte.
Hvar för sig kunna dessa dock jämförelsevis litet uträtta
gent emot motsidans sammanhållning och disciplin.
M ER ROMANTISK ÄN SÅ är inte bakgrunden till bildandet av Allmänna Valmansförbundet den 18
oktober 1904. Några riksdagsledamöter, invalda på olika
och av varandra helt oberoende listor i sina respektive
valkretsar samlades för att bilda ett ”kraftigt värn” mot
den så välorganiserade vänstern och dess ”fortgående
upplösningsarbete”.
Det var inte en vision som formerades utan något
nödvändigt som, motvilligt förstår man, organiserades.
Praktiskt, effektivt och kanske nödvändigt.
Partier var ingen självklarhet. Partier var inget självändamål. Partier var inte något högre gott. De var kompromisser mellan olika viljor. Ibland för att vinna något,
ibland för att förhindra något.
Med tiden har partierna blivit centrala och självklara. Kanske är förväntningarna på partierna alltför
höga. De antas kanalisera alla människors ambitioner
för sig själva och för samhället. Stigande skattetryck och
växande offentlig sektor har gjort politiken allomfattande. Och politiken formas genom partier. Partierna
har kommit att bli en stat i staten.
Kanske är misstron mot partierna och politiken beroNy redaktör
UNDER ÅRET HAR Svensk Tidskrift förlorat två redaktörer, Mats Johansson till Svenska Dagbladet och
Fredrik Erixon till forskning samt eget skrivande.
Läsarna är dem båda stort tack skyldiga för ett kraftfullt bidrag till tidskriftens utveckling.
Per Heister har lovat att sköta redaktörskapet under
hösten – och det har vi också anledning att vara tacksamma för. Per är Head of Communications för EPPIIISvensk Tidskrift l2000, nr 41
ende på alltför höga och romantiserade förväntningar?
Alla bildades i alla fall inte för att lösa alla mänsklighetens problem.
Partierna och deras roll i politiken har belysts ofta
i Svensk Tidskrift de senare åren. I det här numret fortsätter vi den granskningen. Medlemmarna är viktiga och
bör behandlas därefter men är graden av demokrati verkligen proportionell med antalet medlemmar frågar Gunnar Hökmark Per Ericson resonerar om behovet av politik och av liberaler i Internets och globaliseringens tid.
Frihetsvänner får inte tro att utvecklingen går deras väg
med automatik. Jämförelsen mellan Yngve Holmberg
och Gösta Bohman ställer frågan om det finns anledning att rösta på ett parti som tycker som alla andra.
Nigel Ashford noterar att den tredje vägen är ett försök att återigen sälja begreppet ideologiernas död för att
under dess täckmantel driva socialdemokratisk mikropolitik där staten styr och lägger till rätta som vanligt.
Strängt taget bör ju den som anser att staten skall sköta
lite drygt hälften av våra inkomster och hälften av våra
liv inte ägna sig åt politik. För dem är ju ideerna döda.
PS. Hade då inte de som bildade allmänna valmansförbundet någon annan agenda än att stå i vägen?
Jo. Den var mycket kort och förvånansvärt tidlös:
Förbundets hufvuduppgift skall blifva att allvarligt motsätta sig de socialistiska och radikala sträfvanden, som gå
i strid emot samhällets väl och berättigade intressen, varvid förbundet vill rikta sin uppmärksamhet…på behöfligheten aflagstiftningsåtgärder för bevarande afarbetsaftalets okränkbarhet och skyddandet afden enskildes rätt att
fritt få arbeta, till såväl arbetares som arbetsgifvares bästa,
det direkta skatteväsendets behöriga ordnande till trygghet
och rättvisa för den enskilde samt andra sociala frågor,
som äga betydelse för förbundets ofvan angifna uppgift.
ED i Europaparlamentet (European Peoples Party –
European Democrats). Han har tidigare bland annat
arbetat på SvD, varit redaktör för Marknadsekonomisk
Tidskrift som utgavs av Timbro samt varit informationschef i moderaterna.
RolfKroon
Ordförande styrelsen för Förlags AB Svensk Tidskrift

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner