Print Friendly

Noterat

Av Redaktionen | 31 december 2004


2004


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

En prestation
”När ska bevisbördan vändas? Möjligen kommer kanske ett fåtal oskyldiga killar att dömas då. Men som det
nu är så döms ju nästan inga killar; hur skyldiga de än
är./—/Det är tydligen okej att offra tjejer för att oskyldiga killar inte ska kunna dömas.” Så skriver Expressens
stjärnkrönikör Linda Skugge om förslaget till ny sexualbrottslag (20/6). Det är intressant att Skugge ännu i
begynnande medelålder lyckas ge ondskefullt debila 14-
åringar en röst och ett ansikte i den offentliga debatten.
Sannerligen en av de märkligare karriärerna i svensk
presshistoria.
Rektorstest vore bättre
JO har efter en anmälan mot slottsskolan på Öland
slagit fast att bara misstanken om drogmissbruk inte
räcker för att skolläkaren skall kunna tvinga en elev
att lämna urinprov utan föräldrarnas samtycke (DN
13/6). Och bara det faktum att skolledningen inte
begriper det utan måste få veta det av JO visar att
misstanken att det finns riktigt olämpliga rektorer
är befogad.
Fler bra förslag
Overdirektör Ann-Marie Begler på Rikspolisstyrelsen
har på uppdrag av justitieminister Thomas Bodström
föreslagit en kraftig utökning av polisens DNA-register
över misstänkta brottslingar (DN 10/6). I framtiden kan
det innehålla uppgifter om så många som 200 000 personer, varav en stor del alltså inte kommer att vara fällda
för något brott, utan bara ha ”rört sig på en brottsplats”.
Detta ”kommer rejält att förbättra möjligheterna att
klara upp brott”, förklarar Begler. Man kan säga detsamma om många andra åtgärder. Varför inte slumpmässig kroppsvisitation av folk på stan? Eller husrannsakan hos alla med efternamn på B?
Curling på 1600-talet
Dagens modeuttyck är ”curlingföräldrar”. Ordet må vara
nytt, men inte företeelsen. Såhär beskrev Haquin Spegel
tidens bekymmer i Guds verk och vila år 1685:
Hur mången far och mor får se den jämmerspegel,
se barnen föras bort till galga, hjul och stegel,
och ropa då i sky: Vårt hjärta är förbråkat!
Vi är vårt kära barn i den olyckan råkat?
Ack ja, föräldrar må så örnkeligen låta,
förty de lida ej att barnen skola gråta
men klema så med dem, som lekte de med dockor,
och krydda deras mat, ja, all sin ord med socker,
tillåta dem den lust att klösa folk och rivas
och mena självsvåld gör att de dessbättre trivas;
tillstädja mången gång att de gå bort och snatta,
och när de göra värst vill far och mor mest skratta;
men si! De häpna strax och vilja sjunga, pipa,
om barnet vill se surt och råkar en gång lipa.
Det måste lära skämt och fjol! med bror och syster;
den gör omsider ont som gör allt det han lyster.
Magiskt växande siffror
Inför valet till Europaparlamentet har en rad kandidater
funnit det lämpligt att föra kampanj på sitt brinnande
engagemang mot ”sexslavhandeln” inom EU. Gång på gång
har det slagits fast att en halv miljon kvinnor och barn säljs
till prostitution i Europa varje år. Eller kanske 800 000.
Någon som helst källa till dessa uppgifter har dock inte
kunnat skönjas. Att Malin Siwe i tidskriften Initierat redan
för ett år sedan (1/2003) klart och tydligt visade att den
halva miljonen är rena fantasifostret, att alla tillgängliga
uppgifter tyder på att det rör sig om mindre än en procent av det antalet, det har inte haft någon verkan alls.
Ställd inför en kritisk fråga svarade en av sexslavkampanjens talespersoner, Anita Gradin, att ”Det är svårt
all diskulera siffror” (DN 11/6). Varför envisas man då
med att göra det? Om kampanjen verkligen motiverades av medkänsla med offren, vore det kanske rimligt
att bry sig om hur problemet egentligen ser ut? Annars
kan en obehaglig misstanke smyga sig på: nämligen att de
förslavade kvinnorna och barnen bara är intressanta i
sin egenskap av propagandaverktyg.
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 3-41 11
• •
~
ro
~
(l)
~
o
~
• •
~
ro~
·~
u
Omedvetet ljug om välfärden?
Göran Perssons höftled har opererats. Han har enligt
mycket tydliga uppgifter behandlats som vem som helst.
Inte gått före i kön eller så.
I valrörelsen 1985 reste Olof Palme runt och gjorde
stort nummer av att Tage Erlander som nyss avlidit minsann också fått sjukvård som vem som helst. Ingen särbehandling. Välfärdsstaten är god nog att duga för alla
och den gör ingen skillnad mellan överhet och undersåte. Rika bör inte heller särbehandlas.
Alla är lika inför vår överläkare.
Ingenting av detta är ju sant. Självklart behandlas
Göran Persson annorlunda än nästan alla andra. Tage
Erlander löpte naturligtvis ingen som helst risk att, som
andra gamla gubbar som känner sig krassliga, skickas
hem utan undersökning och med hänvisning till sjukhusets prioritering av patienter.
Det är självklart att ingen enda person i sjukvården
skulle skicka hem Erlander efter en hastig blick med
Ingen skillnad
Det är inte alltid näringslivets krav handlar om företagens bästa, utan de gynnar snarare näringslivets företrädare säger statsrådet Pär Nuder i Dagens Industri.
Han tycks ha lärt sig av politiken: Det är inte alltid
partiets krav handlar om landets bästa, utan de gynnar
snarare folk med partibok.
beskedet att komma tillbaka om hjärtat blir sämre.
Det är också svårt att föreställa sig den läkare som
får besök av landets statsminister och som avfärdar
honom som pjoskig eller avstår från att göra de ingrepp
som behövs för att kön är lång.
Det finns ingen anledning att klandra den läkare som
tycker det vore kul att kunna berätta i vänkretsen att han
minsann satt kniven i Persson. Eller som blir nyfiken på
besökaren och tar all tid i världen för att reda ut patientens problem. Det finns inte ens anledning att kritisera
dem för att de inte säger det rakt ut.
Människor är människor även om de är anställda i
offentlig verksamhet. Om en privatfinansierad institution
ger favörer till statsministern eller någon annan är det
inte skattebetalarna som bär kostnaden. Annars är det
ingen betydande skillnad.
Det oroväckande är däremot om de som beskriver
den offentliga verksamheten som helt nivellerad faktiskt tror på det de säger. Och ljuger de så är det inte
heller bra.
Efter Churchill och Kohl
EU:s problem i kort sammanfattning.
Chirae.
”It is only March, but the 2004
Chutzpah of the Year Award can
be safely given out. It goes to
Richard Clarke, now making himself farnous by blaming the Bush
administration for Sept. 11 – after
Clarke had spent eight years in
charge of counterterrorism for a
Clinton administration that did
nothing.”
Kolumnisten Charles Krauthammer i Washington Post (2613)
”Europeans use the comparison between Franklin D. Roosevelt’sAmerica and George W. Bush’s to make
their rejection of US power sound
less categorical – more like moral
reasoning and less like anti-Americanism. But it is based on nonsense.
Americans are fighting an immeasurably more civilised war than they
did in the seeond world war. The
US, the Soviet Union and Britain
defeated Nazi Germany and imposed democracy on half of it not by
providing a moral example but by
pummeling the German army- and
terrifying the German populationinto submission. The US did not
stop at lamenting that a dietatar bad
deprived Germans of thier rights; it
solemnly declared Germans an
enemy people./—/The transformation of Germany was not the result
ofthat country’s freedom to ehoase
but ofthe Allie’s denial of that freedom, for a good number of years.”
Kolumnisten Christopher Caldwell
jämför Irakkriget och andra världskriget i Financial Times, 5-6 juni,
apropå firandet av D-dagen.
”If success has many fathers and
failure is an orphan, Washington is
now running the largest intellectual
orphanage in intellectual history/-
–/True leadership never really
entails leading people where they
want to go. It means taking risks,
perhaps even politically suicidal
risks. If they should fall to their
encircling political enemies this
year, Mr Bush and Mr Blair would
not be the first politicians to
become victims to the necessary
instability their courageous choice
has wrought. But history will judge
them both rather more favourably.”
Gerard Baker i Financial Times 27/5.
IIISvensk Tidskrift 12004, nr 3- 41

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner