Print Friendly

Norrland – avfolkningsland eller framtidsland

Av Redaktionen | 31 december 1963


1963


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NORRLAND- AVFOLKNINGSLAND
ELLER FRAMTIDSLAND?
Au civilförsvarsdirektör ANDERS BRÄNNSTRÖM
DEN FORTGÅENDE industrialiseringen i de folkrikaste och mest
expansiva regionerna medför en
tendens till koncentration inom det
svenska näringslivet. Dessa områ-
dens behov av arbetskraft leder till
en utflyttning från glesbygderna
och de begränsat expansiva industriregionerna. Rationaliseringen
inom bl. a. jord- och skogsbruket
samt skogs- och gruvindustrien begränsar dessa näringsgrenars behov
av arbetskraft. Utflyttningen och
rationaliseringens avfolkningseffekt berör i hög grad Norrlandslä-
nen, där stora ungdomskullar och
en svag lokal sysselsättning i förening med en fortgående rationalisering inom befintliga branscher
har medfört en bortflyttning av
mera än 30 000 personer under åren
1958-61. Norrlands andel i befolkningsrörelsen inom landet är inte
mindre än 30-40 procent. Utflyttningstendensen är dubbelt så hög
som i landet i övrigt.
Motiven bakom utflyttningen
torde i flertalet fall uteslutande
vara av ekonomisk-egoistisk karaktär. Man vill ha ett bättre betalt
och mindre slitsamt arbete och
framför allt arbete under hela året.
Bättre skolmöjligheter för barnen
hägrar också. Dessa önskemål kan
sällan uppfyllas i de norrländska
glesbygderna, men däremot i de
norrländska tätorterna och särskilt
i Syd- och Mellansveriges expansiva industriregioner. På lång sikt
verkar den stora utflyttningen utarmande. Servicenäringarnas underlag minskas. Lusten att investera i kommunikationer och allmänna institutioner blir mindre.
Levnadskostnaderna kommer att
stiga, och kan man bevara en nationellt likformig lönenivå, kommer
sannolikt de norrländska produktionskostnaderna att ligga högre än
i landet i övrigt. Det aktiva näringslivets konkurrensförmåga kommer
att sjunka. Man riskerar också, att
möjligheterna att organisera ett
snabbt verkande lokalt försvar reduceras – med alla de negativa
verkningar detta för med sig för
försvarsberedskapen i norr.
Mot denna bakgrund ter det sig
nödvändigt att Norrlandsproblemen
ägnas större uppmärksamhet och
att åtgärder vidtas för att stimulera sysselsättningen och skapa
möjligheter för befolkningen att
stanna kvar.
Norrlands näringsliv
Jordbruk med binäringar är den
dominerande näringsgrenen. Det
egentliga jordbruket drivs i små enheter och med begränsat ekonomiskt utbyte. Binäringarna, i första
hand skogsbruk och skogsarbete, är
ofta viktigare än modernäringen.
Det är emellertid konjunkturkänsliga bisysslor med starkt skiftande
sysselsättningsmöjligheter. Tendensen inom storskogsbruket att
allt mera övergå till heltidsanställd
arbetskraft samt den ökade mekaniseringen minskar jordbrukarnas
möjligheter att få bisysslor. Detta
medför sysselsättningsproblem och
minskade inkomster för de enskilda arbetstagarna-jordbrukarna. I
många jordbrukskommuner råder
en viss permanent arbetslöshet.
Då jordbruket starkt binder sina
utövare till hemorten och begränsar arbetstagarnas rörlighet på arbetsmarknaden, kommer beredskapsarbeten av olika slag att få
stor betydelse för vissa områdens
försörjning. Vissa data avseende
jord- och skogsbruket framgår av
nedanstående tabell:
Länens andel i procent av hela rikets
X+Y Z AC BD
Befolkning 7,7
Småbruk (under 10 ha) 13
Nötkreatur 5,5
Mejeriprodukter 6
Hästar 9
Värdet av väx. skog 12
Sysselsättningsfrämj. åtgärder inom skogsvården 13
1,9
5
2,4
2,4
4
4,5
17
3,2 3,4
9,4 6,5
4,4 2,8
4 2,8
5 3,5
5 2,7
23 15
77
Av tabellen framgår bl. a. att
Jämtlands (Z) och Västerbottens
(AC) län har den starkaste »små-
brukarkaraktären». En jämförelse
mellan procenttalen för hästar resp.
växande skog ger en viss antydan
om skogsbrukets ringa grad av mekanisering i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens (BD) län. Bidragen till skogsvården visar behovet av sysselsättningsåtgärder.
Norrland är mindre industrialiserat än landet i övrigt. De starkt exportinriktade skogs- och gruvindustrierna dominerar. Exportinriktningen gör industrien konjunkturkänslig. Avståndet till importländerna, klimat och isförhållanden medför höga transport- och lagerkostnader vilka påverkar industriens lönsamhet. Vissa data angående industrien framgår av följande tabell:
Befolkning
Sysselsatta i industrien
Länens andel i procent av hela rikets
X+Y Z AC BD
7,7 1,9 3,2 3,4
7 0,5 1,7 2,1
•Relat. industrialiseringstab (sysselsatta: befolkn.) 91 25 53 62
Trävaruproduktion 15 2 6 7
Massa m. m. 53 1,5 7 7
Råvarubas (återväxt) 19,31 13,22 15,33
Export (samlad d:o) 19 ? 3 24′
1 Nedre Norrland och Dalarna.
2 Mellersta Norrland.
8 övre Norrland.
4 Export s:a 46 %.
skogsindustrien är den enda
bransch där Norrlandslänens rela- 78
X län Y län
Gruvindustri + 5
Metallindustri +12 +15
Jordfstenindustri – 2 – 3
Träindustri -19 -13
Massa/papper + 9 + 6
tiva industrialiseringstal är större
än den relativa befolkningsandelen.
Vidare har man hög industrialiseringsgrad inom gruvindustrien i
Västerbottens och Norrbottens län,
inom metallindustrien i Gävleborgs
län samt den kemiska industrien i
Västernorrlands län.
Man får en viss bild av rationaliseringsgrad, expansion eller tillbakagång genom att följa upp förändringarna i sysselsättningshänseende inom industrien. De procentuella förändringarna under åren
1954-59 framgår av tabellen:
Tillbakagängen är mest påtaglig
i de minst industrialiserade Jämtlands och Västerbottens län. Massa- och pappersindustriens expansion och koncentration till Gävleoch Sundsvallsregionerna samt
ASSI :s m. fl. nyanläggningar i
Norrbottens län framgår av denna
industrigrens ökade sysselsättning
i Gävleborgs, Västernorrlands och
Norrbottens län. Koncentration till
stora driftsenheter är ett uttryck
för rationalisering och expansion.
De norrländska basindustrierna
(skogs- och gruvindustrierna) har
fler sysselsatta per arbetsställe än
vad som gäller för motsvarande industrier i landet i övrigt; rationaliZ län AC län BD län Riksmedeltal
-15 +30 + 7
+ 5 +16 +12
-17 – 8 +29 – 5
-17 – 6 -29 – 8
-18 -10 +11 +11
seringsgraden måste bedömas vara
hög. Den ökade in- och utländska
konkurrensen kommer sannolikt
att medföra ytterligare driftskoncentration och rationalisering inom
den norrländska industrien.
Huvuddelen av den norrländska
exporten går till Västeuropa. Ett
gott handelspolitiskt förhållande
mellan Sverige och EEC är av utslagsgivande betydelse för det norrländska näringslivets framtid. Om
man bedömer att den norrländska
elproduktionen utgör ca fem procent av det samlade exportvärdet
och lägger denna del till övrig export från Norrland, finner man att
exportvärdet per invånare är tre
gånger större än rikstalet.
Norrland är ett låglöneomräde.
De enskilda medborgarna har lägre inkomster än genomsnittssvensken. De primära utgifterna är högre bl. a. till följd av klimatet, de geografiska förhållandena och det högre kommunala skattetrycket. I nedanstående tabell göres en jämfö-
relse mellan »relativa befolkningsoch inkomsttal» :
De låga inkomsterna ger lägre
standard och orsakar i hög grad de
unga medborgarnas och familjernas flyttning.
Norrlandslänens andel i procent av rikets
X+Y Z AC BD
Befolkning 7,7 1,9 3,2 3,4
Tax. inkomst (fys. pers.) 6,8 1,5 2,6 2,4
Relationstal inkomst:
befolkning 88 79 81 70
Avflyttningen kommer att innebära framtida problem för det
norrländska näringslivet. Det stora
antalet unga personer som lämnar
Norrland i förening med den höga
medelåldern bland de anställda inom många näringsgrenar, kommer
att försvåra rekryteringen av arbetskraft till industrien och skogsbruket. Man riskerar sålunda att
de rika naturtillgångarna och de
många övriga gynnsamma produktionsförutsättningarna inte blir utnyttjade på ett ändamålsenligt sätt.
Måhända kan bristen på inhemsk
arbetskraft till en del kompenseras
genom att utländsk inflyttning
uppmuntras. I perioder av utrikespolitisk instabilitet innebär dock en
svensk avfolkning och en främmande inflyttning från försvarspolitisk synpunkt en svaghet. Det är
därför angeläget att man i tid vidtar åtgärder för att säkerställa den
för hela landet så betydelsefulla
norrländska produktionens fortbestånd.
Produktionsstimulerande
åtgärder
Följande åtgärder synas särskilt
ägnade att stödja och främja en
79
aktiv utveckling av Norrlands nä-
ringsliv:
a) stöd för jordbrukets och
skogsbrukets rationalisering,
b) intensifierade geologiska undersökningar för att öka malmbrytningen,
c) företagsvänlig skattepolitik
i förening med utjämningssänkning
av det kommunala skattetrycket i
Norrland,
d) förbättrade kommunikationer,
e) ökade åtgärder för högre utbildning samt
f) aktiv lokaliseringspolitik och
ändamålsenlig administration.
Jordbruket har tekniskt och ekonomiskt goda betingelser i vissa
områden i Norrland. Jordarna är
utmärkta. Industri- och tätbygder
har stor konsumtionsförmåga av
färskvaror av olika slag. Transporterna belastar icke nämnvärt jordbruksprodukternas slutliga pris i
detaljhandeln. Men i dessa aktiva
jordbruksområden måste jordbruket göras bärkraftigt. Brukningsdelarnas storlek och produktiva inriktning skall göra ägarenjbrukaren oberoende av bisysslor i skogsbruk och industri. Jord- och skogsbruket måste bli helt skilda nä-
ringsgrenar, dock utan att man därigenom helt borttar visst stöd för
småbruk i glesbygderna, ett små-
bruk som närmast kan karaktäriseras som »hobby- eller servicesmåbruk». Boskillnad mellan jordoch skogsbruk är en förutsättning
80
för att rationella storbruksenheter
skall kunna skapas inom skogsbruket. De stora enheterna är nödvändiga för att begränsa skogsbrukets
omkostnader och andel i exportprodukternas kostnader samt för
att organisera effektiva skogsproducerande åtgärder. övergång till
stora enheter måste dock ske i så-
dana former, att äganderätten respekteras och intressenterna får ersättning eller andelar respektive
aktier, om man föredrar att skapa
sambruk eller företag i föreningseller aktiebolagsform.
Norrland har stora tillgångar på
brytvärda malmer, men de tillgängliga resurserna för malmletning är
begränsade. Undersökningarna
koncentreras främst till de områ-
den, där malm redan bryts eller
man har funnit enstaka brytvärda
förekomster. En förutsättning för
att ökade malmletningsresurser
skall åstadkommas är ett vidgat
samgående mellan staten och de
företag som för närvarande bedriver malmletning i egen regi. En
mera omfattande letning och prospektering skulle sannolikt resultera i att flera nya brytvärda fyndigheter upptäcktes. Det nödvändiga i att intensifiera malmletningen framstår särskilt klart, om
man betänker det minskade behov
av arbetskraft som en fortsatt rationalisering av jord- och skogsbruket kommer att föra med sig. Till
detta kommer att utbyggnaden av
vattenkraft inom en överskådlig
framtid kommer att vara avslutad,
vilket gör det nödvändigt att placera den därigenom friställda arbetskraften på annat håll, samt sist
– men inte minst – det industriellt expanderande Europas allt
större behov av olika slags malmer
för stål- och annan metallframställning.
Företagsbeskattningens utformning spelar en stor roll för nyetablering och utvidgning av industriföretag i Norrland. En ökad liberalisering av bl. a. reglerna för avskrivningar, lagervärdering och avsättning av överskottsmedel till investerings- och forskningsfonder
skulle väsentligt underlätta de olika produktionsfrämjande åtgärder
som är nödvändiga för att Norrlandsindustrien skall kunna kompensera sitt handicap på olika områden. Därvid avses transportkostnaderna, de av klimatförhållandena betingade speciella lagerkostnaderna, ökat slitage på byggnader och inventarier m. m. Energipriser, energiskatter och kostnader
för tvångslagring av importbränslen påverkar också lönsamheten
och etableringslusten. Genom en
lämpligt avpassad pris- och skattepolitik torde det bli möjligt att till
Norrland förlägga industriföretag
som kräver elektrisk energi och
därmed främja sysselsättning och
bosättning i de egentliga kraftverksregionerna. Lämpligheten av de
regleringsavgifter som nu utgår
kan ifrågasättas; ett system med
elprisrabatter till storförbrukare
skulle sannolikt vara mera stimulerande för etablering och sysselsättning.
Det har ovan framhållits att skattetrycket är hårdare i Norrland än
i riket i övrigt. Till följd av glesbygdernas ökade kommunala kostnader och befolkningens sammansättning – relativt sett finns det
fler barn i Norrlandskommunerna
-är kommunalskatterna högre. Likaså är de indirekta skatterna högre på grund av högre varupriser och
en längre eldningssäsong. En geografisk anpassning och utjämning
av skattebördorna bör för den skull
snarast åstadkommas beträffande
såväl den kommunala som den indirekta beskattningen.
De alltmer förbättrade hjälpmedlen för att underlätta »vinternavigering» gynnar den norrländska exportindustrien. Isbrytartjänsten har sålunda effektiviserats i betydande utsträckning under 1950-
talet. Den beslutade nya isbrytarens
införlivande med den svenska isbrytarflottan i förening med ett vidgat samarbete mellan Sverige och
Finland ifråga om havsisbrytning
kommer att i än högre grad gynna
vintersjöfarten och därmed den
norrländska industrien. Tyvärr är
det i Norrlandsfarvattnen mest använda tonnaget – svenskt och
västeuropeiskt småtonnage – mindre lämpligt för vintersjöfart. ökat
stöd för anskaffning av »Norrlandstonnage» (dvs. isgående fartyg) i
storleksordningen l 000-5 000 ton
DW skulle i hög grad påverka vintersjöfartens omfattning och även
81
bidra till att öka sysselsättning och
lönsamhet inom exportindustrierna. Modernisering av SJ :s frakttrafik, bilvägnätets upprustning
och tillkomsten av ett flertal kommersiella flygplatser är uttryck för
statsmakternas positiva intresse
för det norrländska näringslivet.
Vidgad teknisk utbildning och
forskning kan leda till en mer skiftande produktion inom bl. a. skogsindustrien, utarbetande av nya,
mer effektiva metoder för malmletning samt tillvaratagande och förädling av malmer med låga metallhalter för t. ex. legeringsändamåL
Den nu pågående uppbyggnaden av
ett norrländskt universitet bör ta
sikte på att inom sig även etablera
tekniska och skogstekniskt/biologiska fakulteter eller filialer till de
tekniska högskolorna och skogshögskolan. Den högre utbildningens
förläggning till Norrland måste ses
som ett led i denna storregions ekonomiska expansion.
Det erfordras en aktiv lokaliseringspolitik för att stimulera nyetablering och expansion vid de befintliga norrländska industrierna. Lokaliseringspolitiken är även ett
nödvändigt instrument för att leda
in den fortsatta industrialiseringen
och dess service på långsiktigt lönsamma objekt. Lokaliseringspolitiken måste ses som ett normalt led i
samhällsplaneringen och icke som
ett socialpolitiskt eller socialiseringspoliti~kt instrument. Näringslivets lokalisering är resultatet av
ytterst seriösa bedömningar och be- :•
82
slut, vilka får särskild tyngd i en
tidsålder som präglas av stora tekniska och sociala förändringar. Det
behövs därför en intensifierad och
bättre organiserad samverkan mellan näringslivet, de statliga organen och kommunerna.
Lokaliseringspolitiken Norrland har följt två linjer, nämligen
den statligt-sociala i Norrhottens
län och den primärkommunala,
som i hög grad karaktäriserats av
mer eller mindre dold subvention.
Det saknas en samlande lokaliseringspolitisk handlingslinje i syfte
att samla enskilda och allmänna
resurser till ett eller flera långsiktigt lönsamma objekt. Metoden
ifråga har med gott resultat tilllämpats på Gotland och i andra
avfolkningsregioner. Den torde även
kunna ge god effekt i Norrlandfrämst i de nordligaste länen och
där skapa nya betingelser för en
aktiv ekonomi.
Den kommande indelningen i
kommunblock och sedermera i nya
storkommuner har i betydande utsträckning utformats med hänsyn
till de näringsgeografiska förhållandena i berörda kommuner och nä-
ringsgeografiska regioner. Den fö-
reslagna ändringen i kommunaladministrativt hänseende kommer att
underlätta en regionvis styrd lokaliseringspolitik.
Med undantag av Jämtlands län
omfattar norrlandslänen skiftande
näringsgeografiska områden. Samordning av sysselsättnings- och lokaliseringspolitiska åtgärder underlättas genom en indelning som i
vissa fall omfattar alla bygder från
kust till kalfjäll. En justering i
länsindelningen i syfte att få karaktär »kust till kalfjäll» för alla
Norrlandslän skulle kunna ge bättre effekt åt den i län och kommuner aktuella verksamheten på
det lokaliseringspolitiska området.
Länsstyrelserna har för närvarande näringsgeografisk expertis till
förfogande. Länsstyrelserna har
därigenom fått ökade möjligheter
att vidta åtgärder för att i samverkan med näringsliv, landsting och
primärkommuner åstadkomma en
ändamålsenlig lokalisering av industrier och samhällsinstitutioner.
Sintsatserna av det förda resonemanget är givna. Det finns starka
skäl för politiska och ekonomiska
initiativ i syfte att främja det norrländska näringslivet och därigenom
trygga befolkningens försörjning
och bosättning i denna viktiga del
av landet. Den enda framkomliga
vägen går via en reformerad skattepolitik, förbättrade transporter,
utvidgning av den högre utbildningen samt en aktiv lokaliseringspolitik. Norrlänningarna måste beredas »likställighet» med landets
övriga medborgare. De borgerliga
partierna har länge arbetat för att
reformera skattepolitiken, förbättra transporterna och vidga den
högre utbildningen. Detta måste nu
kompletteras med borgerliga initiativ och borgerlig medverkan när
det gäller lokaliseringspolitiska åtgärder.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner