Print Friendly

Nils-Magnus Lilja; Aktier vid skiljevägen

Av Redaktionen | 31 december 1979


1979


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NILS-MAGNUS LILJA:
Aktier vid skiljevägen
De enskilda som placerat sina besparingar i
aktier har intefått större uppmuntran under
senare år. Avkastningen är dålig, på vissa
aktierför närvarande ingen alls.
Utdelningarna dubbelbeskattasfortfarande.
På sistone hotas dessutom företagen av
löntagarfonderna, som om de utformas som
det tänkts innebär attföretagen blir
LO-styrda, varvid aktierna på enskilda
händerytterligare kommer att sjunka i värde.
Men företagen är i stort behov av riskvilligt
nytt kapital, och detta kommer intefram om
inte vissa ändringar sker ifråga om
beskattningen. Fil kand Nils-Magnus Lilja
redogör i denna artikelför tvångsläget på
aktiemarknaden, men han antyder att det
finnsförhoppningar om en bättre utveckling.
För tio år sedan trodde nog de flesta att 70-
talet skulle innebära att aktieägandet här i
landet flyttade fram sina positioner ytterligare. Aktier hade under 60-talet visat sig vara
en placeringsform som lockade allt fler, och
breddningen till nya grupper av sparare
hade tagit god fart.
är 70-talet nu är till ända, kan man tyvärr bara konstatera alt det inte gick om
många hoppades. Bakom oss har vi i flera
avseenden ett besvikelsens aktiedecennium
och den väntade breddningen av ägandet
har kommit av sig. Därtill kommer att inställningen till aktier hos många fått sig något av
en knäck som det kan ta tid att reparera.
Men trots att alltså förväntningarna inför
80-talet är lågt nedskruvade kan man peka
på en hel del som talar för att utgångsläget
inte behöver vara riktigt så negativt som
många anser. Låt oss dock till en början se
tillbaka något på de gångna åren.
Skälen till att intresset för aktiesparande
fallit tillbaka under 70-talet är främst två.
Det ena och viktigaste är att aktiers lönsamhet under de senaste tio åren hamnat långt
under de flesta andra alternativ som står till
buds. Det andra är att aktieägandets politiska och skattemässiga ställning har skärpts
ytterligare.
Ser vi först på det rent avkastningsmässiga
utfallet kan den som för tio år sedan investerade i en genomsnittsaktie idag räkna fram
att värdet av denna gått upp med obetydliga
l a 2 % om året. Samtidigt har inflationstakten uppgått till 8 % årligen. Aktiernas realvärden har alltså urholkats ordentligt unde,·
dessa år.
Skillnaden mellan olika aktier har därtill
varit mycket stor, och många har råkat betydligt värre ut än så. Så har ju t ex många
aktier i tidigare pålitliga s k ”blågula” branscher som skog, stål, bruk och varv drabbats
av närmast förödande kursfall, även om en
del kunnat hämtas tillbaka på slutet. Ett par
konkurser i börsbolag har dessutom skakat
förtroendet för aktier ytterligare.
Kontrasten mot 50- och 60-talen är stor.
Expansionen i näringslivet under dessa år
återspeglade sig också i aktiekurserna. Kurstillväxten låg då ett gott stycke över inflationstakten. Aktier sågs som ett riktigt sätt
när det gällde att värdesäkra ett kapital.
Politiska risker
Ser vi sedan på den politiska sidan har även
här trenden gått aktieägandet emot. Åtminstone upplever de flesta aktieintresserade lä- ·
get så. Till de rent företagsekonomiska riskerna har alltså i de flestas ögon kommit en
ökad politisk risk, som även den måste vägas
in i bilden vid en aktieplacering.
Det är naturligtvis i första hand löntagarfondshotet som skrämmer bort många från
aktier i dag. Att udden här är riktad mot de
nuvarande aktieägarna upplever många
starkt. Eftersom köp av aktier för de allra
flesta innebär ett sparande på längre sikt,
tvekar många att riskera sina hårt beskattade
slantar om de bedömer de politiska riskerna
som alltför stora.

På skattesidan har såväl de högre marginalskatterna som den högre inflationen slagit negativt. Stigande marginalskatter medför att allt mindre blir kvar av utdelningar
hos privatpersoner när skatten är dragen.
425
Vidare betyder den höga inflationen att aktier som säljs beskattas även för den del av
en eventuell kursuppgång, som enbart beror
på inflationen. Detta till skillnad mot t ex
fastigheter, där anskaffningsvärdet vid en
försäljning ju får räknas upp med ett index
som tar hänsyn till penningvärdet.
Att en utveckling som denna satt sina spår
i allmänhetens inställning till aktier är lätt att
förstå. Idag svarar aktier för en allt mindre
del av det kapital som nyplaceras. Det nästan
våldsamma intresset för premieobligationer
och även olika samlarföremål som guld och
diamanter visar vart pengarna tar vägen i
stället.
Några tillförlitliga mätningar, som visar
hur antalet aktieägare förändrats, finns inte.
Myeket tyder emellertid på att antalet privata aktieägare har stagnerat under senare
år och möjligen också är på väg tillbaka.
Privatpersonernas roll intas i stället av olika
institutioner såsom försäkringsbolag, stiftelser och aktiefonder. Det direkta ägandet
ersätts alltså alltmer av ett indirekt ägande,
vilket knappast är en positiv utveckling.
Tillnyktring på väg?
Kommer nu aktiemarknaden att vara fortsatt dålig framöver och därmed förlora ytterligare i intresse hos en bredare publik?
Det är naturligtvis omöjligt att besvara frå-
gan. Visst finns det åtskilligt som pekar åt
det negativa hållet. Det svaga lönsamhetslä-
get och de urgröpta finanserna i många fö-
retag är en faktor. Det statsfinansiella läget
med enorma underskott i budget och bytesbalans är en annan.
…_
426
Men det finns också en hel del som kan
tyda på att det värsta är över. När utvecklingen gått alltför långt åt ett visst håll brukar ju följa en korrektion. På många håll
kanske man kan tala om något av en tillnyktring, som gör att man inte behöver se
alltför mörkt på aktiemarknadens framtid.
Ser vi först på läget iföretagen har trenden
för dessa under hela 70-talet fram till häromåret inneburit en sjunkande lönsamhet.
Länge kunde företagen ändå visa upp stigande vinster, vilket dock skedde till priset
av en ständigt ökad skuldsättning. En sådan
utveckling kan inte pågå hur länge som
helst, och när den totala lönsamheten gick
ner kraftigt i mitten på 70-talet blev följden
att ett stort antal företag råkade mycket illa
ut. De negativa effekterna av en hög skuldsättning slog igenom.
Idag prioriterar de flesta företag lönsamhet och finansiell ställning på ett helt annat
sätt än tidigare. Expansionen får inte ske
snabbare än att balansen kan bibehållas. Fö-
retagen är betydligt mer försiktiga med investeringar idag, särskilt när det gäller nya
verksamheter. Den ett tag så populära diversifieringstanken har ersatts av koncentration
till det kända och beprövade. Man tar inga
onödiga risker.
Om konjunkturer och oljepriser inte ställer till nya stora problem, kan detta innebära
att den långa trenden mot sämre lönsamhet
och finanser kan brytas i många företag.
Sundare företag är en första förutsättning
för en sundare aktiemarknad.
Att sunda företag också är en förutsättning för tryggade jobb har anställda ochJack
fått många påminnelser om på senare tid.
Under lönsamhetskrisen under senare år
har ju vart och vartannat företag tvingats att
drastiskt dra ner på antalet anställda eller ta
till andra liknande åtgärder. Lönsamma fö-
retag är alltså minst lika angeläget för anställda som för aktieägare. På den fackliga
sidan kan man också märka en ökad förståelse för behovet av en god lönsamhet i företagen.
skatteändring
Mycket tyder också på att förståelsen för
aktiemarknadens villkor har ökat hos politikerna. Skalllandet ha en chans att komma ur
det svåra ekonomiska läget fordras att företagen är konkurrenskraftiga och kan klara
sig utan konstgjord andning. För detta behövs också en fungerande aktiemarknad,
som kan fylla sin roll att förse företagen med
det riskkapital de behöver.
Rent konkret kan regeringen ge ett stöd åt
aktiemarknaden genom ett par ändringar i
beskattningen av aktier. Kritiken mot läget
idag har ökat, och det verkar också som om
man förbereder någon förändring i rätt riktning.
Ett område gäller dubbelbeskattningen av
aktieutdelningar. Som en följd av de stigande skatterna har det blivit allt dyrare för
företagen att använda sig av riskkapital istället för upplånat. Medan ersättningen för lå-
nade medel, dvs räntan, är avdragsgill kostnad för företagen, måste ersättningen till
riskkapitalet, dvs utdelningen, först beskattas i företagen innan den delas ut. Sedan
sker ännu en beskattning av utdelningen hos
mottagaren. Denna dubbla beskattning har
gjort att det blivit synnerligen dyrt för företagen att vända sig till aktiemarknaden för
finansiering. Genom Anneil-avdraget lindras effekten något vid nyemissioner, men
inte tillräckligt.
Ett annat område där en ändring är angelägen är vad gäller realisationsvinstbeskattningen. Som redan nämnts beskattas idag
rena inflationsvinster vid en aktieförsäljning. Någon form av justering så att endast
den del av en kursuppgång som är reell och
inte inflationsbetingad behövs. När de nuvarande reglerna infördes var inflationen betydligt lägre än idag.
427
Slutligen kanske man också kan lägga
märke till att aktieägarna som intressegrupp
agerar mer medvetet än tidigare. Under
många år har andra intressegrupper runt
företagen kunnat göra sig alltmer hörda,
medan aktieägarna varit defensiva och
trängts tillbaka. Eftersom effektiv opinion
måste bedrivas i kollektiva former har nu
även aktieägarna organiserat sig. Trycket på
företagen från dess aktieägare behövs.
Den dåliga aktieutvecklingen under 70-talet kan alltså visa sig bli en förutsättning för
en vändning till det bättre under kommande
år. Dags för pendeln att svänga?

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner