Nils Karlson; Globaliseringens eliter ersätter de gamla stötarna
1999
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Globaliseringens eliter
ersätter de gamla stötarna
1 av Nils Karlson
I alla samhällen finns eliter. Och precis som samhället förändras,
byter de också skepnad. Fordismens och välfärdsstatens
eliter är nu på väg ut. Men vilka ersätter dem?
U
NDER ”FORDISMENS” OCH välfärdsstatens
era har större kapitalägare, industriledare, politiker och fackföreningsledare
utgjort de viktigaste eliterna, men även
vissa professionella grupper, däribland
forskare, har haft en relativt hög status. Förmåga till scientific management och social ingenjörskonst tillhörde de
kompetenser som renderade elitstatus. Det mesta tyder
på att denna tid nu är förbi.
En elit i sociologisk mening består av innehavarna
av de högsta positionerna på någon av samhällets rangskalor, i t ex politiskt, ekonomiskt, kulturellt eller idrottsligt hänseende. Med en elit brukar också menas de bästa,
mest kompetenta och dugligaste i en grupp människor.
Underförstått i bägge fallen är att utvärderingen sker i
relation dels till en viss grupp av människor, dels i relation till en viss verklighet eller ett visst samhällssystem.
Förändras samhället eller den relevanta gruppen kan
såväl rangskalorna som de egenskaper som ger kompetens förändras.
Det jag skall försöka mig på i denna artikel är att
redovisa några reflexioner kring globaliseringens eliter.
Tonvikten läggs vid de egenskaper som kan antas ge
framgång i ekonomiskt hänseende, men jag skall också
försöka säga något om andra tänkbara rangskalor. Av
naturliga skäl blir det hela rätt spekulativt. Såväl takten
som inriktningen i den utveckling som diskuteras nedan
kan givetvis ifrågasättas. Mycket av det gamla kommer
dessutom att finnas kvar länge än.
M
IN UTGÅNGSPUNKT ÄR SÅLEDES ATT viktiga egenskaper i ett visst samhällssystem bestämmer vilka
eliter som finns i det samhället. Kvardröjande eliter från
ett tidigare samhälle kan samtidigt finnas kvar under
viss tid i det nya samhället. Exempelvis utgjordes eliterna i det förindustriella samhället av större jordägare, krigare, präster och byråkrater. Handelsmännen och hantverkarna som inte riktigt passade in i den dominerande
hierarkin bildade på något vis sin egen elit. Med industrialismen tillkom fabrikörer, företagsledare, ingenjörer,
läkare och lärare. Därefter kom kapitalägare, industriledare, politiker och fackföreningsledare. Vid det laget
hade flertalet förindustriella eliter förlorat sin glans.
Jordägare, krigare, präster och byråkrater kom inte längre särskilt högt på samhällets rangskalor.
Intressant, och något paradoxalt, att notera är dock
att de nytillkomna eliterna ofta har försökt imitera tidigare
eliters beteenden och värderingar. Exempelvis förefaller
industriledare ha en förkärlek för att lägga sina pengar på
den jordägande adelns gamla gods, ägna sig åt jakt och
gifta bort sina döttrar med adelns söner. De gamla rangskalorna är uppenbart seglivade. Betonas skall även att
eliterna i samtliga fall i huvudsak har varit knutna till
nationalstaten. Under tidigare skeden var den relevanta
gruppen även lokal, vilket lärarnas tidigare elitstatus kan
illustrera. De övernationella eliterna har varit få.
Många tecken tyder på att samhällsutvecklingen för
närvarande befinner sig i ett formativt skede. Såväl kompetens som kapital rör sig över nationsgränserna med
en tidigare oanad hastighet. En oerhörd global dynamik
inom teknik, kommunikation och marknad gör att
gamla beteenden och rangskalor snabbt förändras eller
blir otidsenliga. Samtidigt saknas tilltron till de gamla
lösningarna inom många områden. De etablerade systemen och aktörerna levererar helt enkelt inte. Inte heller
förmår de attrahera kompetent folk.
E
o
c::
o
~
Q)
>-
z
j Svensk Tidskrift 11999, nr 41 IIJ
E
o
c:
o
…:::.::
Q)
>.
z
Följaktligen kommer nya eliter att uppstå. Duglighet, kompetens och position kommer att få nya innebörder. Frågan är vilka? För att kunna besvara denna
fråga måste vi närmare precisera vad globaliseringen
innebär.
VIKTIG ATT KONSTATERA ÄR först och främst att glohaliseringen är teknikdriven. Det är den nya informationsteknologin – eller bättre kommunikationsteknologin-med datorer, microchips och Internet som har
möjliggjort de förändringar vi ser. Det innebär dock inte
att det är tekniken i sig som är det intressantaste, utan
snarare de samhälleliga konsekvenser som den leder till.
En sådan konsekvens är globaliseringen. Den innebär i
princip två saker, starkt vidgade marknader och globala system, vilka i sin tur får en rad olika och delvis motsägelsefulla konsekvenser.
Flertalet marknader vidgas radikalt. Annorlunda
uttryckt blir det potentiella antalet kunder som varje
enskild producent kan vända sig till mångfaldigt fler när
köp och försäljning, distribution och marknadsföring
kan ske via globala elektroniska nät.
Vissa effekter av vidgade marknader är väl kända i
nationalekonomiskt tänkande. En är ökade vinstmöjligheter för de producenter som lyckas tillhandahålla de
varor eller tjänster som efterfrågas av det ökade antalet
kunder. En annan är större möjligheter att nyttja eventuella stordriftsfördelar. En tredje är ökade möjligheter
till specialisering, såväl på produktions- som konsumtionssidan. Bland annat får konsumenter med speciella
mlSvensk Tidskrift 11999, nr 41
intressen större möjligheter än tidigare att få sina preferenser tillfredsställda.
Sett i ett enskilt lands perspektiv innebär de vidgade
marknaderna att tidigare relativt rikliga produktionsfaktorer kan möta en större efterfrågan och betinga
ett högre pris, förutsatt att dessa faktorer är relativt fåtaliga på den globala marknaden. Så har t ex välutbildade
akademiker i USA fått väsentligt bättre betalt under
1980- och 1990-talen, då det globala utbudet av lågutbildad arbetskraft ökade. Å andra sidan kommer de tidigare lokalt relativt fåtaliga produktionsfaktorerna att få
lägre ersättning, om det relativa utbudet globalt är högt.
Ett sådant exempel är enkel produktion och lågutbildad
arbetskraft i vårt eget land.
Globaliseringen innebär även att alltmer sker inom
ramen för sammanhållna, globala system och nätverk.
Tack vare de radikalt förbättrade kommunikationsmöjligheterna är det möjligt att hålla samman handel och
marknadsföring, men även komplexa produktions- och
utvecklingsprocesser, inom ramen för system som fysiskt
är lokaliserade till olika kontinenter och tidzoner. Företagen blir mer eller mindre oberoende av lokaliseringsort.
Swissairs globala bokningscentral i Calcutta var ett av
de tidigaste exemplen. Utflyttning av de tidigare svenska storföretagens huvudkontor bekräftar den trenden.
Finansmarknaderna är det mest utpräglade exemplet.
Huruvida börshandeln eller penningmarknaden fysiskt
finns i Stockholm, Frankfurt, London eller New York
spelar egentligen ingen roll för själva handelns skull.
Pengar, värdepapper och andra finansiella instrument
”Förmåga att tillvarata och utveckla medarbetarnas kompetens,
intressen och engagemang har blivit viktigare. Men det räcker inte.
Förutom humankapital krävs ett utvecklat strukturkapital , med en
tydlig process- och marknadsorientering.
Immateriella produkter och varumärken blir viktigare.”
rör sig sekundsnabbt mellan länder, marknader och företag. Samtidigt blir dessa sammankopplade och beroende av varandra på ett helt annat sätt än tidigare. För företag i stockholmstrakten blir inflation, ränta och tillväxt
i Asien viktigare än utvecklingen i Göteborg.
System och nätverk av likartat slag utvecklas även för
produktion, marknadsföring och ideutveckling. En rad
exempel finns där företag bedriver utvecklingsarbete 24
timmar per dygn i sammanlänkande laboratorier i olika
världsdelar och tidzoner. Nästa steg är när företagens
rådgivare och underleverantörer globaliseras. Även här
pågår utvecklingen för fullt: revisions-, advokat- och
reklambyråer befinner sig idag i en accelererande global
fusionsprocess.
M ED GLOBALISERINGEN OCH DEN nya tekniken förändras företagens värdeskapande. Tidigare ansågs
värdeskapandet förutsätta storskalig produktion och
toppstyrda, hierarkiska organisationer. Människor sågs
som utbytbara maskindelar. Idag är situationen en annan.
Förmåga att tillvarata och utveckla medarbetarnas
kompetens, intressen och engagemang har blivit viktigare. Men det räcker inte. Förutom humankapital krävs
ett utvecklat strukturkapital, med en tydlig process- och
marknadsorientering. Immateriella produkter och varumärken blir viktigare. Förmåga att arbeta med olika partners i nätverk, lokalt och globalt, blir av avgörande betydelse. Dessutom ökar förändringstakten. Storlek och
ålder kan mycket väl bli en konkurrensnackdeL
Nya och mindre producenter får därmed ökade möjligheter att delta i den globala marknaden. Mycket tyder
dock på att globaliseringens företag snarare blir tillplattade än mindre. Hierarkierna försvinner samtidigt som
antalet anställda mycket väl kan öka. Olsten, ett företag
i rekryterings- och personalbranschen, har mer än
700 000 anställda globalt. Det är väsentligt fler än de
tidigare, hierarkiskt organiserade giganterna General
Motors och General Electric.
Med vidgade marknader följer ökad konkurrens mellan producenterna, vilket i sin tur leder till ökad konsumentmakt Lokala monopol blir svårare att upprätthålla och marginalerna krymper för många producenter.
Leverantörer som inte förmår upprätthålla kvalitet och
servicenivå konkurreras helt enkelt ut.
Producenterna tvingas dessutom till ökad kundorientering. Enligt vissa författare är globaliseringens viktigaste konsekvens uppkomsten av ”the sovereign individual”: av stärkt konsumentmakt följer att producenterna
måste bli mer lyhörda för kundernas önskemål och preferenser. Makten förskjuts från producenter till enskilda
konsumenter.
Det betyder i sin tur att produktionen måste organiseras om så att den blir mer flexibel och processorienterad, mer inriktad mot slutanvändarnas behov. Filmproduktionen i Hollywood framställs här ofta som
modellen för framtiden.
Om den nya tekniken måhända möjliggör småskalig
produktion och ökad konsumentmakt, är globaliseringen av marknadsföringen en lika viktig konsekvens. Här
finns uppenbara skalfördelar. Skälet är väsentligen att
den stora bristvaran i det informationstäta, globala samhället är uppmärksamhet. I det tilltagande bruset är det
oerhört svårt att synas och höras. Endast de med stora
resurser och skickliga marknadskommunikatörer förmår etablera framgångsrika varumärken. Följden kan
bli att vi inom många områden kan få ett par, tre helt
dominerande globala företag.
Dessa företag är ofta ”virtuella” på så sätt att de själva
egentligen inte producerar något: deras roll är att vårda
varumärket. Nike är ett av flera exempel på ett sådant
företag som egentligen inte producerar någonting själva
i traditionell mening, utan enbart satsar på design, marknadsföring och försäljning. Joggingskorna produceras
istället av företag i Asien och andra låglöndänder enligt
Nikes kvalitetskrav. Andra exempel på samma tendens
är IKEA, Hennes & Mauritz, Gucci, Coca Cola.
Det är dock inte bara marknadsföringen som har
stordriftsfördelar i det globala samhället. Även företag
som förmår etablera standardiserade och effektiva serviceleveranssystem har uppenbara möjligheter. Här
handlar det alltså om hur och med vilken kvalitet själva
produkten eller tjänsten levereras. MeDonaids är det
uppenbara exemplet, men flera av de ovan nämnda passar in även här. IKEA har framgångsrikt byggt upp i det
E
o
c
o
~
Q)
>.
z
iSvenskTidskrift 11999, nr 41 m
E
o
c
o
….::.:::
Q)
>.
z
”Visst vill vi gärna kommunicera och samarbeta med andra,
särskilt om det även är ekonomiskt givande, men de flesta av oss har
även ett delvis motsatt behov av att samtidigt markera skillnad utåt
och tillhörighet inåt. Företeelser som skinheads, hiphopare och
bikers är några exempel.”
närmaste identiska varuhus, med identiska produkter i
flera världsdelar. seeuritas framgångar i säkerhetsbranschen är ett annat exempel.
Ett liknande sätt att nå global framgång är utvecklingen av globala standards, vilket Microsofts operativsystem kan illustrera. Förutom hög kvalitet baseras här
framgången på en mer renodlad nätverkseffekt: för att
effektivt kunna kommunicera och samarbeta med andra
måste man hålla sig till samma standard. När väl en viss
kritisk massa av användare har uppnåtts blir standarden
självförstärkande. Denna tendens finns inom allt fler
områden och branscher.
D
ET ÄR DOCK INTE BARA FÖRETAGENS värdeskapande
som förändras. Även enskilda staters förutsättningar
blir annorlunda. Logiken är dock i princip densamma
som för företagen.
En stat är egentligen ingenting annat än ett ”territoriellt företag” som måste attrahera medarbetare, kunder och partners för att kunna bedriva sin verksamhet
och utvecklas positivt. När inte bara kapital utan även
kunskap, kompetens och tjänster kan röra sig mer eller
mindre fritt över gränserna, ökar konkurrensen mellan staterna samtidigt som individernas makt ökar.
Annorlunda uttryckt tvingar den institutionella konkurrensen politikerna att i ökad utsträckning vara
lyhörda för företagens och medborgarnas önskemål och
preferenser.
Det enskilda landets företags-, kunskaps- och individmiljöer måste vara globalt attraktiva. Om inte, flyttar
skattebaser, kompetens, kunskap och initiativkraft successivt ut. Sannolikt kommer de enskilda staterna dessutom att möta en ökad konkurrens från övernationella,
politiska organ.
Finns det då inga motkrafter till den skisserade
utvecklingen? Självfallet gör det det. Historien är aldrig deterministisk. En rad andra faktorer kan påverka
skeendet i en helt annan riktning. Låt mig bara kort
nämna några faktorer som genereras av globaliseringen
i sig.
För det första kommer de eliter, grupper, sociala
rörelser, regioner och stater som riskerar att bli förlorare, åtminstone relativt sett, att bjuda motstånd mot
utvecklingen. Alltifrån tullar, regleringar och karteller
till konflikter och regelrätta krig kan förväntas. Särskilt
allvarligt kan det bli om globaliseringens skisserade konsekvenser kommer snabbt och på bred front.
För det andra talar mycket för att människans identitetsbehov står i konflikt med flera av dessa konsekvenser. Visst vill vi gärna kommunicera och samarbeta med
andra, särskilt om det även är ekonomiskt givande, men
de flesta av oss har även ett delvis motsatt behov av att
samtidigt markera skillnad utåt och tillhörighet inåt.
Företeelser som skinheads, hiphopare och bikers är några
exempel. Men det handlar även om kläder, språk och
kulturskillnader i vidare bemärkelse. Det tog inte mer
än ett par hundra år efter romarrikets fall förrän det
gemensamma latinet hade delats upp i spanska, franska
och italienska.
VILKA ÄR DÅ GLOBALISERINGENS ELITER? Vilka kan
tänkas bli vinnare respektive förlorare i det globala
samhället? I ekonomiskt hänseende tjänar sannolikt de
allra flesta på globaliseringen. Såväl forskning som erfarenhet visar att vidgade marknader, skärpt konkurrens
och ökad effektivitet leder till bättre och billigare varor
och tjänster, samt ökat välstånd för alla i egenskap av
kunder och konsumenter. Åtminstone på sikt.
Däremot kan olika individer, grupper, regioner och
stater förlora i egenskap av producenter och lokala
monopolister. De lågutbildade och saktfärdiga, men
också de socialt inkompetenta som inte förmår att arbeta
i nätverk och platta organisationer, ligger dåligt till när
det gäller inkomstutveckling och status. Likaså kommer
de regioner och stater som inte klarar av att erbjuda en
attraktiv miljö i vid bemärkelse att förlora, relativt sett.
Men vilka blir de verkliga vinnarna, de nya eliterna?
Vilken duglighet och kompetens kommer att ge de högsta
positionerna på samhällets rangskalor? Skall vi tro en
rad författare och forskare som redan har skrivit om
detta ämne är svaret enkelt. En stor samstämmighet tycks
råda: globaliseringens framtida eliter sägs främst vara
personer som omväxlande kallas ”symbolanalytiker”,
”kunskapsentreprenörer”, ”projektnomader” eller rätt
I!J lSvensk Tidskrift 11999, nr 41
”I en värld där den stora bristvaran är uppmärksamhet kan de få
som trots allt lyckas bryta igenom bruset nå enorma framgångar.
När fler och fler människor i fler och fler länder ser samma
såpoperor och samma sporter på tv och Internet får de
som där är stjärnor ett enormt marknadsvärde.”
och slätt ”den kognitiva eliten”. Deras kompetens och
duglighet kan sammanfattas som förmåga att:
• analysera
• samarbeta
· kommunicera
Robert Reich, en av dem som tidigast var ute i denna diskussion, beskriver symbolanalytiska tjänster som ”hanterandet av symboler som köps och säljs, alltså sifferuppgifter, ord, muntliga och visuella framställningar’: Att abstrahera, tänka systematiskt, experimentera och samarbeta är,
enligt Reich, grundläggande. Harvardsociologen Rosabeth
Moss Kanter betonar på ett likartat sätt förmåga ”to think,
make and trade” och identifierar därvidlag ”three intangible assets: concepts, competence and connections.”
Det ligger säkert mycket i detta. I en värld med snabba
förändringar, platta, projektorienterade men ofta stora organisationer, nätverkssamarbeten och partners, oerhörd konkurrens och intensiv marknadsföring, blir egenskaper som
dessa högt värderade. För dem som kommer allra högst
på den numera globala rangskalan är elitstatus en naturlig
följd. Bill Gates är väl det mest uppenbara exemplet.
Inom kultur, film, religion och, varför inte, politik, kan
andra lätt identifieras. För att inte tala om finanssektorn.
Men frågan är om detta verkligen är hela bilden. Lite
misstänksam blir man även när forskare identifierar
egenskaper som i icke obetydlig utsträckning tycks likna
dem de själva besitter.
En trolig, kanske mindre optimistisk, motbild kan
kanske därför vara av värde. En bild som snarare betonar kraften i den globala marknadsföringen och opinionsbildningen, med såpoperornas, sportens och kändisskapets eliter. I en värld där den stora bristvaran är
uppmärksamhet kan de få som trots allt lyckas bryta igenom bruset nå enorma framgångar. När fler och fler
människor i fler och fler länder ser samma såpoperor
och samma sporter på tv och Internet får de som där är
stjärnor ett enormt marknadsvärde. Inte bara för den
egna sporten eller serien, utan även som kommunikatörer och marknadsförare av andra produkter och tjänster.
Detta fenomen har analyserats av ekonomen Sherwin Rosen under beteckningen ”Superstar-teoremet”.
Tesen är här att eftersom vi människor ofta har svårt att
komma ihåg fler än tre-fyra namn åt gången inom ett
visst område, så kommer dessa tre-fyra kändisar att få en
mycket stor andel av det ekonomiska värde som produceras inom hela det relevanta området eller branschen.
Var och en kan ju fundera över hur många namn på
tenorer, hockeyspelare, rockstjärnor o s v som de rakt
upp och ner kan komma ihåg namnen på!
Denna tendens förstärks dessutom på marknader där
kunderna av olika skäl har dåliga kunskaper och låg
kompetens. Globala marknader har helt uppenbart ofta
styrts av denna egenskap. Enligt Rosen gäller att ju lägre
kompetens, desto mer följa John och desto större blir
marknadens benägenhet att sortera fram en enda
superstjärna. Superstjärnan får då nästan hela vinsten.
Och han eller hon får den, nota bene, inte för att han
nödvändigtvis i någon mer objektiv mening är bättre
eller mer duglig utan enbart för att han är mer känd.
Likväl erhåller de elitstatus (och en enorm ersättning för
sitt arbete). Pavarotti, ”Poppa” Forsberg och Ricki Lake
kan kanske illustrera resonemanget.
Även denna mekanism kan överföras på andra områ-
den. Politiker, opinionsbildare, teologer, författare m fl
som lyckas nå ett globalt kändisskap kan inom kort få
motsvarande inflytande, inkomster och status. Perspektivet är allt annat än oproblematiskt.
Till sist kan det vara väl värt att notera, att ingen av
globaliseringens eliter, vare sig den kognitiva eller kändisskapets, har några egentliga förebilder. Det finns helt
enkelt ingen tidigare global elit av rang värd att härma
vad gäller beteende, boende och annat. Kopplingen till de
gamla, förlorande eliterna är obefintlig. Det gör i sig
utvecklingen mer oförutsägbar.
De förlorande eliterna då? Ja, det är helt klart de gamla
nationella eliterna som är knutna till stelbenta byråkratiska hierarkier. De lokala monopolens, välfärdsstatens
och ”fordismens” tid är av allt att döma förbi. Tack och lov.
Nils Karlson (nilsk@cityuniv.se) är fil dr i statsvetenskap
och rektor för City-universitetet.
~
””E
C’l
”C
ro
:1…
ro
o.
E
o
c
o
….::.:::
Q)
>.
z
lSvensk Tidskrift 11999, nr 41 IJl
ersätter de gamla stötarna
1 av Nils Karlson
I alla samhällen finns eliter. Och precis som samhället förändras,
byter de också skepnad. Fordismens och välfärdsstatens
eliter är nu på väg ut. Men vilka ersätter dem?
U
NDER ”FORDISMENS” OCH välfärdsstatens
era har större kapitalägare, industriledare, politiker och fackföreningsledare
utgjort de viktigaste eliterna, men även
vissa professionella grupper, däribland
forskare, har haft en relativt hög status. Förmåga till scientific management och social ingenjörskonst tillhörde de
kompetenser som renderade elitstatus. Det mesta tyder
på att denna tid nu är förbi.
En elit i sociologisk mening består av innehavarna
av de högsta positionerna på någon av samhällets rangskalor, i t ex politiskt, ekonomiskt, kulturellt eller idrottsligt hänseende. Med en elit brukar också menas de bästa,
mest kompetenta och dugligaste i en grupp människor.
Underförstått i bägge fallen är att utvärderingen sker i
relation dels till en viss grupp av människor, dels i relation till en viss verklighet eller ett visst samhällssystem.
Förändras samhället eller den relevanta gruppen kan
såväl rangskalorna som de egenskaper som ger kompetens förändras.
Det jag skall försöka mig på i denna artikel är att
redovisa några reflexioner kring globaliseringens eliter.
Tonvikten läggs vid de egenskaper som kan antas ge
framgång i ekonomiskt hänseende, men jag skall också
försöka säga något om andra tänkbara rangskalor. Av
naturliga skäl blir det hela rätt spekulativt. Såväl takten
som inriktningen i den utveckling som diskuteras nedan
kan givetvis ifrågasättas. Mycket av det gamla kommer
dessutom att finnas kvar länge än.
M
IN UTGÅNGSPUNKT ÄR SÅLEDES ATT viktiga egenskaper i ett visst samhällssystem bestämmer vilka
eliter som finns i det samhället. Kvardröjande eliter från
ett tidigare samhälle kan samtidigt finnas kvar under
viss tid i det nya samhället. Exempelvis utgjordes eliterna i det förindustriella samhället av större jordägare, krigare, präster och byråkrater. Handelsmännen och hantverkarna som inte riktigt passade in i den dominerande
hierarkin bildade på något vis sin egen elit. Med industrialismen tillkom fabrikörer, företagsledare, ingenjörer,
läkare och lärare. Därefter kom kapitalägare, industriledare, politiker och fackföreningsledare. Vid det laget
hade flertalet förindustriella eliter förlorat sin glans.
Jordägare, krigare, präster och byråkrater kom inte längre särskilt högt på samhällets rangskalor.
Intressant, och något paradoxalt, att notera är dock
att de nytillkomna eliterna ofta har försökt imitera tidigare
eliters beteenden och värderingar. Exempelvis förefaller
industriledare ha en förkärlek för att lägga sina pengar på
den jordägande adelns gamla gods, ägna sig åt jakt och
gifta bort sina döttrar med adelns söner. De gamla rangskalorna är uppenbart seglivade. Betonas skall även att
eliterna i samtliga fall i huvudsak har varit knutna till
nationalstaten. Under tidigare skeden var den relevanta
gruppen även lokal, vilket lärarnas tidigare elitstatus kan
illustrera. De övernationella eliterna har varit få.
Många tecken tyder på att samhällsutvecklingen för
närvarande befinner sig i ett formativt skede. Såväl kompetens som kapital rör sig över nationsgränserna med
en tidigare oanad hastighet. En oerhörd global dynamik
inom teknik, kommunikation och marknad gör att
gamla beteenden och rangskalor snabbt förändras eller
blir otidsenliga. Samtidigt saknas tilltron till de gamla
lösningarna inom många områden. De etablerade systemen och aktörerna levererar helt enkelt inte. Inte heller
förmår de attrahera kompetent folk.
E
o
c::
o
~
Q)
>-
z
j Svensk Tidskrift 11999, nr 41 IIJ
E
o
c:
o
…:::.::
Q)
>.
z
Följaktligen kommer nya eliter att uppstå. Duglighet, kompetens och position kommer att få nya innebörder. Frågan är vilka? För att kunna besvara denna
fråga måste vi närmare precisera vad globaliseringen
innebär.
VIKTIG ATT KONSTATERA ÄR först och främst att glohaliseringen är teknikdriven. Det är den nya informationsteknologin – eller bättre kommunikationsteknologin-med datorer, microchips och Internet som har
möjliggjort de förändringar vi ser. Det innebär dock inte
att det är tekniken i sig som är det intressantaste, utan
snarare de samhälleliga konsekvenser som den leder till.
En sådan konsekvens är globaliseringen. Den innebär i
princip två saker, starkt vidgade marknader och globala system, vilka i sin tur får en rad olika och delvis motsägelsefulla konsekvenser.
Flertalet marknader vidgas radikalt. Annorlunda
uttryckt blir det potentiella antalet kunder som varje
enskild producent kan vända sig till mångfaldigt fler när
köp och försäljning, distribution och marknadsföring
kan ske via globala elektroniska nät.
Vissa effekter av vidgade marknader är väl kända i
nationalekonomiskt tänkande. En är ökade vinstmöjligheter för de producenter som lyckas tillhandahålla de
varor eller tjänster som efterfrågas av det ökade antalet
kunder. En annan är större möjligheter att nyttja eventuella stordriftsfördelar. En tredje är ökade möjligheter
till specialisering, såväl på produktions- som konsumtionssidan. Bland annat får konsumenter med speciella
mlSvensk Tidskrift 11999, nr 41
intressen större möjligheter än tidigare att få sina preferenser tillfredsställda.
Sett i ett enskilt lands perspektiv innebär de vidgade
marknaderna att tidigare relativt rikliga produktionsfaktorer kan möta en större efterfrågan och betinga
ett högre pris, förutsatt att dessa faktorer är relativt fåtaliga på den globala marknaden. Så har t ex välutbildade
akademiker i USA fått väsentligt bättre betalt under
1980- och 1990-talen, då det globala utbudet av lågutbildad arbetskraft ökade. Å andra sidan kommer de tidigare lokalt relativt fåtaliga produktionsfaktorerna att få
lägre ersättning, om det relativa utbudet globalt är högt.
Ett sådant exempel är enkel produktion och lågutbildad
arbetskraft i vårt eget land.
Globaliseringen innebär även att alltmer sker inom
ramen för sammanhållna, globala system och nätverk.
Tack vare de radikalt förbättrade kommunikationsmöjligheterna är det möjligt att hålla samman handel och
marknadsföring, men även komplexa produktions- och
utvecklingsprocesser, inom ramen för system som fysiskt
är lokaliserade till olika kontinenter och tidzoner. Företagen blir mer eller mindre oberoende av lokaliseringsort.
Swissairs globala bokningscentral i Calcutta var ett av
de tidigaste exemplen. Utflyttning av de tidigare svenska storföretagens huvudkontor bekräftar den trenden.
Finansmarknaderna är det mest utpräglade exemplet.
Huruvida börshandeln eller penningmarknaden fysiskt
finns i Stockholm, Frankfurt, London eller New York
spelar egentligen ingen roll för själva handelns skull.
Pengar, värdepapper och andra finansiella instrument
”Förmåga att tillvarata och utveckla medarbetarnas kompetens,
intressen och engagemang har blivit viktigare. Men det räcker inte.
Förutom humankapital krävs ett utvecklat strukturkapital , med en
tydlig process- och marknadsorientering.
Immateriella produkter och varumärken blir viktigare.”
rör sig sekundsnabbt mellan länder, marknader och företag. Samtidigt blir dessa sammankopplade och beroende av varandra på ett helt annat sätt än tidigare. För företag i stockholmstrakten blir inflation, ränta och tillväxt
i Asien viktigare än utvecklingen i Göteborg.
System och nätverk av likartat slag utvecklas även för
produktion, marknadsföring och ideutveckling. En rad
exempel finns där företag bedriver utvecklingsarbete 24
timmar per dygn i sammanlänkande laboratorier i olika
världsdelar och tidzoner. Nästa steg är när företagens
rådgivare och underleverantörer globaliseras. Även här
pågår utvecklingen för fullt: revisions-, advokat- och
reklambyråer befinner sig idag i en accelererande global
fusionsprocess.
M ED GLOBALISERINGEN OCH DEN nya tekniken förändras företagens värdeskapande. Tidigare ansågs
värdeskapandet förutsätta storskalig produktion och
toppstyrda, hierarkiska organisationer. Människor sågs
som utbytbara maskindelar. Idag är situationen en annan.
Förmåga att tillvarata och utveckla medarbetarnas
kompetens, intressen och engagemang har blivit viktigare. Men det räcker inte. Förutom humankapital krävs
ett utvecklat strukturkapital, med en tydlig process- och
marknadsorientering. Immateriella produkter och varumärken blir viktigare. Förmåga att arbeta med olika partners i nätverk, lokalt och globalt, blir av avgörande betydelse. Dessutom ökar förändringstakten. Storlek och
ålder kan mycket väl bli en konkurrensnackdeL
Nya och mindre producenter får därmed ökade möjligheter att delta i den globala marknaden. Mycket tyder
dock på att globaliseringens företag snarare blir tillplattade än mindre. Hierarkierna försvinner samtidigt som
antalet anställda mycket väl kan öka. Olsten, ett företag
i rekryterings- och personalbranschen, har mer än
700 000 anställda globalt. Det är väsentligt fler än de
tidigare, hierarkiskt organiserade giganterna General
Motors och General Electric.
Med vidgade marknader följer ökad konkurrens mellan producenterna, vilket i sin tur leder till ökad konsumentmakt Lokala monopol blir svårare att upprätthålla och marginalerna krymper för många producenter.
Leverantörer som inte förmår upprätthålla kvalitet och
servicenivå konkurreras helt enkelt ut.
Producenterna tvingas dessutom till ökad kundorientering. Enligt vissa författare är globaliseringens viktigaste konsekvens uppkomsten av ”the sovereign individual”: av stärkt konsumentmakt följer att producenterna
måste bli mer lyhörda för kundernas önskemål och preferenser. Makten förskjuts från producenter till enskilda
konsumenter.
Det betyder i sin tur att produktionen måste organiseras om så att den blir mer flexibel och processorienterad, mer inriktad mot slutanvändarnas behov. Filmproduktionen i Hollywood framställs här ofta som
modellen för framtiden.
Om den nya tekniken måhända möjliggör småskalig
produktion och ökad konsumentmakt, är globaliseringen av marknadsföringen en lika viktig konsekvens. Här
finns uppenbara skalfördelar. Skälet är väsentligen att
den stora bristvaran i det informationstäta, globala samhället är uppmärksamhet. I det tilltagande bruset är det
oerhört svårt att synas och höras. Endast de med stora
resurser och skickliga marknadskommunikatörer förmår etablera framgångsrika varumärken. Följden kan
bli att vi inom många områden kan få ett par, tre helt
dominerande globala företag.
Dessa företag är ofta ”virtuella” på så sätt att de själva
egentligen inte producerar något: deras roll är att vårda
varumärket. Nike är ett av flera exempel på ett sådant
företag som egentligen inte producerar någonting själva
i traditionell mening, utan enbart satsar på design, marknadsföring och försäljning. Joggingskorna produceras
istället av företag i Asien och andra låglöndänder enligt
Nikes kvalitetskrav. Andra exempel på samma tendens
är IKEA, Hennes & Mauritz, Gucci, Coca Cola.
Det är dock inte bara marknadsföringen som har
stordriftsfördelar i det globala samhället. Även företag
som förmår etablera standardiserade och effektiva serviceleveranssystem har uppenbara möjligheter. Här
handlar det alltså om hur och med vilken kvalitet själva
produkten eller tjänsten levereras. MeDonaids är det
uppenbara exemplet, men flera av de ovan nämnda passar in även här. IKEA har framgångsrikt byggt upp i det
E
o
c
o
~
Q)
>.
z
iSvenskTidskrift 11999, nr 41 m
E
o
c
o
….::.:::
Q)
>.
z
”Visst vill vi gärna kommunicera och samarbeta med andra,
särskilt om det även är ekonomiskt givande, men de flesta av oss har
även ett delvis motsatt behov av att samtidigt markera skillnad utåt
och tillhörighet inåt. Företeelser som skinheads, hiphopare och
bikers är några exempel.”
närmaste identiska varuhus, med identiska produkter i
flera världsdelar. seeuritas framgångar i säkerhetsbranschen är ett annat exempel.
Ett liknande sätt att nå global framgång är utvecklingen av globala standards, vilket Microsofts operativsystem kan illustrera. Förutom hög kvalitet baseras här
framgången på en mer renodlad nätverkseffekt: för att
effektivt kunna kommunicera och samarbeta med andra
måste man hålla sig till samma standard. När väl en viss
kritisk massa av användare har uppnåtts blir standarden
självförstärkande. Denna tendens finns inom allt fler
områden och branscher.
D
ET ÄR DOCK INTE BARA FÖRETAGENS värdeskapande
som förändras. Även enskilda staters förutsättningar
blir annorlunda. Logiken är dock i princip densamma
som för företagen.
En stat är egentligen ingenting annat än ett ”territoriellt företag” som måste attrahera medarbetare, kunder och partners för att kunna bedriva sin verksamhet
och utvecklas positivt. När inte bara kapital utan även
kunskap, kompetens och tjänster kan röra sig mer eller
mindre fritt över gränserna, ökar konkurrensen mellan staterna samtidigt som individernas makt ökar.
Annorlunda uttryckt tvingar den institutionella konkurrensen politikerna att i ökad utsträckning vara
lyhörda för företagens och medborgarnas önskemål och
preferenser.
Det enskilda landets företags-, kunskaps- och individmiljöer måste vara globalt attraktiva. Om inte, flyttar
skattebaser, kompetens, kunskap och initiativkraft successivt ut. Sannolikt kommer de enskilda staterna dessutom att möta en ökad konkurrens från övernationella,
politiska organ.
Finns det då inga motkrafter till den skisserade
utvecklingen? Självfallet gör det det. Historien är aldrig deterministisk. En rad andra faktorer kan påverka
skeendet i en helt annan riktning. Låt mig bara kort
nämna några faktorer som genereras av globaliseringen
i sig.
För det första kommer de eliter, grupper, sociala
rörelser, regioner och stater som riskerar att bli förlorare, åtminstone relativt sett, att bjuda motstånd mot
utvecklingen. Alltifrån tullar, regleringar och karteller
till konflikter och regelrätta krig kan förväntas. Särskilt
allvarligt kan det bli om globaliseringens skisserade konsekvenser kommer snabbt och på bred front.
För det andra talar mycket för att människans identitetsbehov står i konflikt med flera av dessa konsekvenser. Visst vill vi gärna kommunicera och samarbeta med
andra, särskilt om det även är ekonomiskt givande, men
de flesta av oss har även ett delvis motsatt behov av att
samtidigt markera skillnad utåt och tillhörighet inåt.
Företeelser som skinheads, hiphopare och bikers är några
exempel. Men det handlar även om kläder, språk och
kulturskillnader i vidare bemärkelse. Det tog inte mer
än ett par hundra år efter romarrikets fall förrän det
gemensamma latinet hade delats upp i spanska, franska
och italienska.
VILKA ÄR DÅ GLOBALISERINGENS ELITER? Vilka kan
tänkas bli vinnare respektive förlorare i det globala
samhället? I ekonomiskt hänseende tjänar sannolikt de
allra flesta på globaliseringen. Såväl forskning som erfarenhet visar att vidgade marknader, skärpt konkurrens
och ökad effektivitet leder till bättre och billigare varor
och tjänster, samt ökat välstånd för alla i egenskap av
kunder och konsumenter. Åtminstone på sikt.
Däremot kan olika individer, grupper, regioner och
stater förlora i egenskap av producenter och lokala
monopolister. De lågutbildade och saktfärdiga, men
också de socialt inkompetenta som inte förmår att arbeta
i nätverk och platta organisationer, ligger dåligt till när
det gäller inkomstutveckling och status. Likaså kommer
de regioner och stater som inte klarar av att erbjuda en
attraktiv miljö i vid bemärkelse att förlora, relativt sett.
Men vilka blir de verkliga vinnarna, de nya eliterna?
Vilken duglighet och kompetens kommer att ge de högsta
positionerna på samhällets rangskalor? Skall vi tro en
rad författare och forskare som redan har skrivit om
detta ämne är svaret enkelt. En stor samstämmighet tycks
råda: globaliseringens framtida eliter sägs främst vara
personer som omväxlande kallas ”symbolanalytiker”,
”kunskapsentreprenörer”, ”projektnomader” eller rätt
I!J lSvensk Tidskrift 11999, nr 41
”I en värld där den stora bristvaran är uppmärksamhet kan de få
som trots allt lyckas bryta igenom bruset nå enorma framgångar.
När fler och fler människor i fler och fler länder ser samma
såpoperor och samma sporter på tv och Internet får de
som där är stjärnor ett enormt marknadsvärde.”
och slätt ”den kognitiva eliten”. Deras kompetens och
duglighet kan sammanfattas som förmåga att:
• analysera
• samarbeta
· kommunicera
Robert Reich, en av dem som tidigast var ute i denna diskussion, beskriver symbolanalytiska tjänster som ”hanterandet av symboler som köps och säljs, alltså sifferuppgifter, ord, muntliga och visuella framställningar’: Att abstrahera, tänka systematiskt, experimentera och samarbeta är,
enligt Reich, grundläggande. Harvardsociologen Rosabeth
Moss Kanter betonar på ett likartat sätt förmåga ”to think,
make and trade” och identifierar därvidlag ”three intangible assets: concepts, competence and connections.”
Det ligger säkert mycket i detta. I en värld med snabba
förändringar, platta, projektorienterade men ofta stora organisationer, nätverkssamarbeten och partners, oerhörd konkurrens och intensiv marknadsföring, blir egenskaper som
dessa högt värderade. För dem som kommer allra högst
på den numera globala rangskalan är elitstatus en naturlig
följd. Bill Gates är väl det mest uppenbara exemplet.
Inom kultur, film, religion och, varför inte, politik, kan
andra lätt identifieras. För att inte tala om finanssektorn.
Men frågan är om detta verkligen är hela bilden. Lite
misstänksam blir man även när forskare identifierar
egenskaper som i icke obetydlig utsträckning tycks likna
dem de själva besitter.
En trolig, kanske mindre optimistisk, motbild kan
kanske därför vara av värde. En bild som snarare betonar kraften i den globala marknadsföringen och opinionsbildningen, med såpoperornas, sportens och kändisskapets eliter. I en värld där den stora bristvaran är
uppmärksamhet kan de få som trots allt lyckas bryta igenom bruset nå enorma framgångar. När fler och fler
människor i fler och fler länder ser samma såpoperor
och samma sporter på tv och Internet får de som där är
stjärnor ett enormt marknadsvärde. Inte bara för den
egna sporten eller serien, utan även som kommunikatörer och marknadsförare av andra produkter och tjänster.
Detta fenomen har analyserats av ekonomen Sherwin Rosen under beteckningen ”Superstar-teoremet”.
Tesen är här att eftersom vi människor ofta har svårt att
komma ihåg fler än tre-fyra namn åt gången inom ett
visst område, så kommer dessa tre-fyra kändisar att få en
mycket stor andel av det ekonomiska värde som produceras inom hela det relevanta området eller branschen.
Var och en kan ju fundera över hur många namn på
tenorer, hockeyspelare, rockstjärnor o s v som de rakt
upp och ner kan komma ihåg namnen på!
Denna tendens förstärks dessutom på marknader där
kunderna av olika skäl har dåliga kunskaper och låg
kompetens. Globala marknader har helt uppenbart ofta
styrts av denna egenskap. Enligt Rosen gäller att ju lägre
kompetens, desto mer följa John och desto större blir
marknadens benägenhet att sortera fram en enda
superstjärna. Superstjärnan får då nästan hela vinsten.
Och han eller hon får den, nota bene, inte för att han
nödvändigtvis i någon mer objektiv mening är bättre
eller mer duglig utan enbart för att han är mer känd.
Likväl erhåller de elitstatus (och en enorm ersättning för
sitt arbete). Pavarotti, ”Poppa” Forsberg och Ricki Lake
kan kanske illustrera resonemanget.
Även denna mekanism kan överföras på andra områ-
den. Politiker, opinionsbildare, teologer, författare m fl
som lyckas nå ett globalt kändisskap kan inom kort få
motsvarande inflytande, inkomster och status. Perspektivet är allt annat än oproblematiskt.
Till sist kan det vara väl värt att notera, att ingen av
globaliseringens eliter, vare sig den kognitiva eller kändisskapets, har några egentliga förebilder. Det finns helt
enkelt ingen tidigare global elit av rang värd att härma
vad gäller beteende, boende och annat. Kopplingen till de
gamla, förlorande eliterna är obefintlig. Det gör i sig
utvecklingen mer oförutsägbar.
De förlorande eliterna då? Ja, det är helt klart de gamla
nationella eliterna som är knutna till stelbenta byråkratiska hierarkier. De lokala monopolens, välfärdsstatens
och ”fordismens” tid är av allt att döma förbi. Tack och lov.
Nils Karlson (nilsk@cityuniv.se) är fil dr i statsvetenskap
och rektor för City-universitetet.
~
””E
C’l
”C
ro
:1…
ro
o.
E
o
c
o
….::.:::
Q)
>.
z
lSvensk Tidskrift 11999, nr 41 IJl