Print Friendly

Nils-Eric Sandberg; Visionen måste göras levande

Av Redaktionen | 31 december 1995


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Nils-Eric Sandberg svararJohan Hakelius:
VIsiONEN MÅSTE GöRAs
LEVANDE
S
ocialismen har ett pedagogiskt
övertag mot borgerligheten.
Den har nämligen en begriplig
vision av framtiden. Det socialistiska samhället ska en gång bli fårcligt,
brister och konflikter är borta, de nu
orättvist behandlade ska fa full rättvisa (på
sina fienders bekostnad).
Handikapp
Visionen är lockande eftersom den
bjuder ett svar på mångas frågor, och en
definitiv förklaring. Socialismen är inte
bara en ideologi utan också ett instrument som styr all utveckling till ett visst
slutmål; sedan är all ovisshet, all påfrestande fårändring över.
Beskriva det färdiga samhället
Borgerligheten har här ett handikapp.
Det liberala samhället är öppet. Ett fritt
samhälle där alla är fria att följa sina
önskemål kan aldrig ha ett i fårväg känt
slutmål. Resultatet blir vad det blir; vad
det blir kan ingen veta. En liberal vision
kan aldrig beskriva det fårdiga samhället,
aldrig lova ett slut på fårändring och
NILS-ERIC SANDBERG är ledarskribeur i Dagens
Nyheter.
konflikter. Därmed kan den – får många
– aldrig bli lika enkelt lockande som socialismen.
Attraherar människor
Just därfår måste borgerligheten ta upp
den pedagogiska konkurrensen med
socialdemokratin. Den måste bemöda sig
om att formulera en liberal vision av det
öppna samhället, av den personliga friheten och det personliga ansvaret – så att
denna vision beskriver hur ett liberalt
samhälle ser ut, och attraherar människor
som inte vill ha sin framtid dirigerad av
ett gäng planerare i kanslihuset och kommunstyrelsen.
Utlovar slut på historien
Det var den enkla tanken i min artikel i
Svensk Tidskrift nr 5 1994. Jag hänvisade
till Bertrand Russelis parallell mellan
marxism och kristendom: Båda har
samma struktur, de ger en förklaring på
det onda och utlovar ett slut på historien
där det goda vinner.
Johan Hakelius replikerar (SvT
1994:6) att skillnaderna mellan den
kristna och den marxistiska världsbilden
är intressantare och viktigare än likheterna. Marxismens utopi är ett utslag av
SVENSK TiDSKRIFT 51
högmod, kristendomens av ödmjukhet. Ändå är Russelis parallell mellan
Jag instämmer till stor del. En viktig marxism och kristendom inte utan
skillnad ligger i synen på familjen: for intresse. På sjuttiotalet gick en våg av
kristendomen är den en grundläggande vänsterväckelse över skolorna och unienhet, medan marxismen vill eliminera versiteten. Åtskilliga teologer fann att de
grupper som fungerar oberoende av egentligen hörde hemma i vänstern. En
staten. del av dem har nu hunnit till biskopsstaFrikyrkliga rörelserna
Hakelius skriver att ”Det finns gott om
historiska exempel på att den kristna
utopin, om dess andlighet tas på allvar,
snarare understödjer klassisk liberal
misstro mot samhällelig ingenjörskonst
än marxism.” Visst. Man kan peka på de
frikyrkliga rörelserna som stödde liberalismen i opposition mot statsmakten, som
var högkyrklighetens forbundna.
Omvänt finns gott om exempel på
motsatsen. Ta Luther. Han underkände
kyrkans auktoritet genom sin tes att den
enskilde inte behöver gå via prästen och
kyrkan for att fa kontakt med Gud. För
att fa furstarnas stöd mot påven insatte
dock Luther fursten som kyrkans av Gud
givna överhuvud. Därmed återupprättade han det kyrkliga primat han i forstorre forsökte störta. Och i århundraden
växte kyrka och kristendom ihop med
staten och dess sociala ingenjörskonst.
Maktens förmåga till anpassning
Hakehus kan mot detta invända att staten
och kungamakten utnyttjade kristendomen for sina syfte. Visst. Den kristna
utopin har använts både for och mot
makten. Förklaringen ligger inte enbart i
utopin utan lika mycket i maktens formåga till anpassning.
diet.
Ren förvirring
Biskop Ytterbergs polemik mot tillväxten och biskoparnas brev om rika och
fattiga länder kan i allt som handlar om
ekonomi avfärdas som ren forvirring.
Men där finns en kärna av tankar om
motsättning mellan onda/rika och
goda/fattiga som speglar evangeliernas
kristendom. De ligger nära socialismens
foreställningar.
Jag refererade till Russelis parallell just
for att den belyser socialismens drag av
forkunnelse med löfte om en bättre och
slutgiltig värld. En av kommunismens
hårdaste kritiker, James Burnham,
betonar i sin bok The Coming Defeat oj
Communism att marxismen innehåller en
eskatologisk myt, alltså en beskrivning av
historiens slut.
Inget slutmål
Men: min huvudpoäng är att de borgerliga partierna måste visa att det fria samhället är ett resultat av fria individers
beslut. Just därfor är det inget slutmål, det
kan inte bli färdigt. Borgerligheten måste
visa att det öppna fria samhället är bättre
än socialismens som blir färdigt, men just
därfor slutet. Där sitter individen fast.
52 SVENSK TIDSKRJFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner