Print Friendly

Nils Daag; Reflexioner kring den europeiska revolutionen

Av Redaktionen | 31 december 1991


1991


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NILS DAAG:
Reflexioner kring den europeiska
revolutionen
Ar 1790 skrev den engelske filosofen Edmund Burke sin berömda
”Reflections on the Revolution in
France” i form av ett brev ”avsett att sändas till en herre i Paris”. Tvåhundra år senare fattar den tyskfödde, men i Storbritannien bosatte, Sir Ralf Dahrendorf pennan för att delge en herre i Warszawa sin
syn på 1989 års europeiska revolution.
Resultatet har blivit ett antal tänkvärda
resonemang kring revolutioner och det
öppna samhället, socialismens död och
”den tredje vägen”, vägen till frihet samt
Tyskland och den framtida europeiska
strukturen.
Ralf Dahrendorf: Reflections on the Revolution in Europe. Random House
1990
Få personer torde vara bättre skickade att
filosofera kring vår kontinents framtid.
Dahrendorf har varit tysk minister, EGkommissionär samt rektor vid London
School of Economics. Sedan tre år tillbaka är han rektor vid det internationellt
inriktade St Anthony’s College i Oxford.
Han kan betecknas som en europeisk intellektuell i ordets bästa bemärkelse och
har bakom sig en mycket gedigen samhällsvetenskaplig produktion, där han inte tvekat att ta ställning. I Storbritannien
kan endast Timothy Garton-Ash göra honom rangen stridig som insiktsfull och
fristående bedömare av utvecklingen i
Europa.
Att boken utkom för halvtannat år sedan gör den egentligen inte mindre intressant. Det mesta som sägs är av bestående
värde och det som känns en smula passe
tjänar som en nyttig påminnelse om hur
snabb utvecklingen har varit under de senaste åren. Exempelvis ägnar Dahrendorf
avsevärd energi åt att avråda sin polske
vän från tron på en ”Tredje väg” mellan
kapitalism och kommunism, kanske nå-
got i stil med Sverige. Dahrendorf argumenterar att detta ”Sverige” gudskelov
inte finns i verkligheten. I så fall skulle det
vara en blandning mellan Lee Kwan Yews
Singapore och Platos republik. Verkligheten är, säger Dahrendorf, ”ett fritt land
med åtskilligt, fast kanske inte tillräckligt,
av oordning, variation och heterogenitet”.
Att Dahrendorf ägnar så mycket energi åt att argumentera mot den Tredje vä-
gen hänger naturligtvis samman med att
den intellektuella oppositionen i Östeuropa, inte minst i DDR, under de första
månaderna av frihet fortfarande drömde
om en socialism med mänskligt ansikte.
Dahrendorf tar här hjälp av förre finansministern Kjell-Olof Feldt som uppges ha
sagt att ”om det är så svårt att ge ett begrepp som socialism ett mänskligt ansikte
så vill jag inte ha något med det att göra”.
Dahrend01fs skildring av orsakerna till
1989 års revolution skiljer sig föga från
otaliga andra bedömares: För det första
Gorbatjovs accept av ”Sinatra-doktrinen” (som tysk vill Dahrendorf gärna
åberopa den berömde landsmannen
Fredrik den store som menade att ”var
och en får bli salig på sin fason”). Vidare
det faktum att kommunismen aldrig
fungerade samt slutligen tryckkokareffekten; nedpressade konflikter kommer
förr eller senare att explodera.
En mer originell observation är att revolutionen inte bara ledde till Europas
och Tysklands återförening. Detsamma
gällde språket. Inget mer orwellskt ”Newspeak”. Även i framtiden kommer det att
behövas tolkar, men ingen ”ideologisk
642
översättning”. Språket tjänar inte längre
till att bevara två mot varandra stående
system. I stället kan samtal och diskussion verkligen få motparten att ändra mening.
Som Timothy Garton-Ash framhållit
är det gamla beprövade ideer som nu
åter kommit till heders i Centraleuropa.
Den viktigaste av dessa är enligt Dahrendorf det öppna samhället som är det
verkliga alternativet till alla typer av mer
eller mindre dogmatiska system. Författaren är nästan lika kritisk mot marknadsförespråkare som Friedrich von
Hayek som han är mot kommunismen.
När denna grundläggande konstitutionella skillnad klargjorts, finns det emellertid
i praktiken lika många modeller som det
finns länder.
Kommunismen är, konstaterar Dahrendorf, tvärtemot vad Marx själv hävdade, ett u-landsfenomen som inte kan
överleva, när samhället utvecklas. Det är
således kapitalismen som efterträder
marxismen och inte tvärtom! Men vad
händer då med socialdemokratin, som
enligt Dahrendorf väl inte likt realsocialismen är död, men väl utmattad? Ja, ett
skäl till socialdemokratins försvagning är
att vi alla accepterat en så stor del av dess
idegods, exempelvis välfärdsstaten. Vi är
på detta sätt alla socialdemokrater.
Den kanske mest bitande kritiken bestås de europeiska intellektuella som inte
haft några svar att ge de nyblivna demokratierna beträffande den bästa vägen
mot frihet och välstånd. De flesta har ägnat sin tid åt att förklara händelser som
aldrig ägt rum, nämligen övergången från
kapitalism till socialism. Men få eller ingen har fram till våra dagar berört frågan
om övergången från realsocialism till
marknadsekonomi. De intellektuellas syn
på samhället har alltför länge präglats av
den oattraktiva treenigheten alienation,
utopi och dogmatism, konstaterar
Dahrendorf.
Men vad erbjuder då Dahrendorf i
stället? Hans svar är en allians mellan
konstitutionell liberalism och sociala reformer. Hans egen treenighet är en konstitution som värnar det öppna samhället
– men inte detaljreglerar det – och ansvarsmedvetna politiker som tillsammans
med medborgama utformar den praktiska modell som passar det egna landet
bäst. Han illustrerar med det västtyska
samhällets framväxt efter andra världskriget och konkluderar att den lyckosamma kombinationen av individer med olika roller som Adenauer, Erhardt m fl
hade en avgörande betydelse för experimentets framgång. Emellertid finns inget
självklart samband mellan demokratiska
institutioner och ekonomisk välfärd.
Vilka skall då tillhöra det nya Europa
som växer fram? Att USA och Canada
trots medlemskap i ESK inte hör dit är
självklart. En diskussion om USA:s framtida roll lyser f ö nästan helt med sin
frånvaro, ·vilket bl a motiveras med att
USA:s medverkan i den europeiska revolutionen varit så begränsad. Att Storbritannien och Idand utesluts i modellen
som ”Brest till Brest” är enligt Dahrendorf oacceptabelt. Det mest kontroversiella är dock att Sovjetunionen inte får
plats på hans europakarta. För detta anges tre skäl: Misstänksamheten mot gårdagens hegemonimakt är alltför stark.
Landet är ett geografiskt vidsträckt
u-land. Slutligen har en militär supermakt ingen plats i det europeiska huset.
Man undrar hur Dahrendorf i dag skulle
bedöma en försynt knackning på dörren
av delar av det gamla imperiet såsom
Ukraina eller Vitryssland? Att de tre baltiska republikerna hör till Europa var
självklart redan våren 1990.
Mot slutet av boken varnar Dahrendorf profetiskt för de destruktiva krafter
som dväljs i begreppet nationellt självbestämmande. Att tillskriva ”folk” rättigheter som egentligen tillhör enskilda indiviPETER Ol.SSON:
643
der är en av den internationella rättens
olyckligaste påfund, menar han. Självbestämmande är i bästa fall en underordnad rättighet långt efter mänskliga, politiska och sociala rättigheter.Men vid närmare eftertanke är det ingen rättighet alls
utan endast ett krav från populistiska
ledare som kan föra sitt folk mot det
öppna samhället, men lika gärna ersätta
utländskt slaveri med inhemskt tyranni.
Frihetens stamort på jorden
D
et har sagts många gånger förut:
Få länder är så lättinfluerade av
impulser från USA som Sverige.
Till och med 60-talets amerikahat var i
långa stycken direktimport från studentrevoltens campus, det var inte från ryskan som kritiska artiklar om USA:s vietnamengagemang översattes.
Göran Rosenberg: Friare kan ingen vara
– Den amerikanska iden från revolution till Reagan. Norstedts 1991
Och än fortgår ideimporten, mycket av
den liberala ekonomiska renässans som
efterträdde radikalismen var lika påverkad av amerikansk debatt.
Lättheten i övertagandet av amerikanska trender är förvånande, vi är ju trots
allt tämligen åtskilda från USA i samhällsliv, institutioner och bärande ideal.
Även om tusen USA-producerade 1Vserier gjort oss mer förtrogna med amerikanskt småstadsliv än med hur människor lever i Nordtyskland, även om Spielberg i Sverige drar en större publik än de
mest kritikerrosade franska filmerna, så
är det faktiskt ett främmande land för
oss.
Dramat kring utseendet av judge Thomas till ny domare i högsta domstolen
var säkerligen djupt förvirrande för de
flesta svenskar (och även för dem som
tror att vi också har domstolar med
. ‘)JUry..
Vi är förvisso amerikaniserade, men
lever snarare i ”ett amerikaniserat Östtyskland” än i ”den femtioförsta delstaten”, för att ta några karaktäristiker av
Sverige.
När nu journalisten Göran Rosenberg
ger ut sin studie över de ideer som ligger
till grund för det amerikanska samhället
är det därför en välgärning. Rosenberg

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner