Print Friendly

Nils Bildt; Moderna tider

Av Redaktionen | 31 december 1987


1987


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

UllERATUR
NILSBILDT:
Moderna tider
D
en engelske historikern Paul
Johnsons stora verk ”History of
the Modem World- From 1917
to the 1980s” har nu kommit ut på svenska. Den utgör en betydelsefull analys över
1900-talet.
Paul Johnson: Moderna tider. Timbro
1987
Paul Johnson börjar sin dramatiska beskrivning över de senaste sex decennierna
kring slutet av det första världskriget.
Krigsslutet såg den gamla europeiska ordningen från Wien-kongressen smulas sönder. Politiskt utvecklades fascismen som
ideologi i Italien, parallellt med att den
första marxistiska staten etablerades i
Sovjetunionen. Intelligentsian såg även
vidden av Einsteins nya världsbild och
djupet i Freuds tankar.
Han spårar sambandet i utvecklingen
av dessa skeenden under det arkaiska tjugotalet, det desperata trettiotalet och det
katastrofala fyrtiotalet.
Inom ramen för en struktur, som ger ett
brett utrymme för högst personliga och
fängslande personbeskrivningar, beskriver han sedan efterkrigstidsutvecklingen.
Då utvecklade två supermakter, som låstes in i det kalla kriget i Europa. Det skedde parallellt med den kommunistiska revolutionen i Kina och avkolonisationen i
Asien och Afrika, med dess tragiska demokratiska och ekonomiska efterföljder.
Samtidigt skildrar han den demokratiska renässancen i Europa och den med
den ömsesidigt beroende kapitalistiska
ekonomiska återhämtningen i Europa
och i Fjärran Östern.
Slutligen skildrar han Sovjetunionens
expansion till en global militär makt och
USAs totala tekniska, ekonomiska och
militära hegenomi – efter att de med nöd
och näppe undgått sitt självmordsförsök
under perioden 1965-1980.
Paul Johnson har en bakgrund som
chefredaktör för den vänsterintellektuella
tidskriften New statesman. Med tiden
fördjupades, omdanades och utvecklades
hans världsbild. Han är nu en djupt humanistisk och kristen person och har i flera
verk belyst kristenhetens historia.
Paul Johnson ger en djupt personlig
analys över utvecklingen, som ger en desillusionerad mans bild över 1900-talet.
Han analyserar inledningsvis Versailles-freden och betonar behovet av en rättvis fred, insikt i och erkännandet av verkliga förhållanden och ömsesidig långsiktighet mellan parterna. Därmed underkänner han de idealistiska amerikanarna,
med president Wilson i spetsen, och de
hämndlystna fransmännen, anförda av
den franske premiärministern Poincare.
Han betonar kristenhetens värderingar
i kombination med tron på det personliga
ansvaret. Kristenheten lägger grunden för
humanistiska värderingar och säkrar, i
kombination med tron på det personliga
ansvaret, ett folkstyre och en demokratisk
utveckling.
Han belyser inflationens konsekvenser
på realräntefoten med dess katastrofala
konsekvenser för investeringsviljan och
därmed den ekonomiska utvecklingen.
Hela boken andas en kylig realism.
Han ställer den mot den blåögda idealism
som till en stor del styrt de demokratiska
statema under de senaste sex decennierna. Den har bäddat för totalitära regimers
härnadståg i och utplåningen av civiliserade länder i Europa samt uppkomsten av
totalitära och folkförnedrande regimer i
nästan alla avkoloniserade länder i Afrika
och Asien.
Eftersom han kyligt analyserar vad
som hänt, uttrycker han inte vad han vill,
men läsaren anar att författaren önskar se
en civilisationens triumf, genom ett enat
demokratiskt och kristet Europa.
Han belyser globala balansproblem,
som Tysklands påtvingade ohållbara ekonomiska situation efter det första världskriget, som en föjd av fransmännens
hämndvilja, och Japans hotade situation
före det andra världskriget, som en följd
av amerikanarnas bristande insikt i japanernas beroende av import av olja.
Vidare påvisar han inrikespolitiska
balansprobleqt inom samtliga totalitära
stater. Den främsta anledningen till obalansen är att de inte grundar sin makt på
ett konstitutionellt folkstyre, med balanserat ansvar mellan lagstiftande, dömande och verkställande makter.
Paul Johnson legitimerar kriget för att
säkra kristna och demokratiska värderingar. När segrarna vid Versailles 1918
slutit en för alla kortsiktig och för Tyskland orättvis fred, som lade grunden för
Nazitysklands uppkomst och tillväxt, borde de – enligt författaren – tidigt gått till
angrepp mot Nazityskland, antingen
1933, vid Rhenlandsföreningen, 1937 vid
Tjeckoslovakienannekteringen, eller senast 1939 vid Poleninvasionen.
Han betonar behovet av sammanhållning mellan demokratiska länder, men
han underkänner internationella fredsmäklande organ, eftersom de saknar internationell makt.
Han efterlyser indirekt en internationell säkerhetsdebatt om demokratins sårbarhet och de medel som behövs för att
475
säkra en demokratisk och humanistisk utveckling framöver.
Viktigast är att de demokratiska och
kristna länderna har mål och att de vet
vad de vill.
Goda exempel på länder som saknade
mål är USA, när de motiverade sitt tilltagande Vietnam-engagemang under
l960-talet, liksom England och Frankrike, när de motiverade sitt Suez-engagemang 1956.
Goda exempel på länder som haft mål
är England och USA under andra världskriget, när de kunde måla bilden av en
förhatlig fiende, och Japan sedan 1960-
talet, då de lade grunden för sin
ekonorruska utveckling.
Det har varit lättare för totalitära statsöverhuvuden att förenkla världsbilden för
landets befolkning, och med hjälp av en
kontrollerad media ställa upp politiska
mål, omforma dem till militära mål, vilka i
sin tur ställer ekonomiska krav på byggandet av vägar, stridsvagnar och flygplan.
Över huvud taget betonar Paul
Johnson att makt grundar sig på mlitär
styrka, i kombination med en insiktsfull
underrättelsetjänst. Välgrundade militära
styrkejämförelser ligger till grund för fastheten i tonläget vid möten mellan internationella statsöverhuvuden.
Ett gott exempel på behovet av styrkejämförelser utgörs av Hitlers Tjeckoslovakien-annektering, som de facto avgjorde slaget om Frankrike 1940, dvs tre år
senare. Genom att den engelske premiärministern Chamberlain tillät Hitler att annektera Tjeckoslovakien, svängde styrkebalansen med 75 divisioner till Hitlers
fördel. Hitler kunde frigöra 35 divisioner
som annars skulle ha bundits vid den
476
tjeckiska gränsen. Samtidigt annekterade
han 40 tjeckiska divisioner och den framstående tjeckiska vapentillverkaren Skoda. Varannan tysk stridsvagn som tre år
senare rullade in i Frankrike, kom från
tjeckiska vapensmedjer.
Han belyser även underliggande ekonomiska förhållanden för politisk och militär styrka. Krig vinns ifabrikerna, inte på
slagfälten, menar författaren.
Paul Johnson är en stor humanist, men
han inser teknikens betydelse för militär
styrka och visar på radars och avancerade
flygplansmotorers avgörande betydelse
för Englands förmåga att stå emot Hitler
under slaget om Storbritannien.
Det finns en intressant och avgörande
koppling mellan fri forskning, ekonomisk
frihet och politisk demokrati.
Paul Johnson tecknar klart den avgö-
rande kopplingen mellan en kapitalistisk
ekonomisk utveckling och politisk demokrati.
Sovjetunionen, Kina, Kuba och Vietnam liksom alla afrikanska och asiatiska
socialistiska stater utgör de bästa exemplen på hur kommunism och socialism
misslyckats med att tillfredsställa elementära eller utvecklade konsumtionsbehov.
I totalitära staters centralism ligger deras svaghet, eftersom de inte kan besitta
den kunskap eller den snabbhet som erfordras för att smidigt kunna tillfredsställa behov och sedan vidareutvecklas i enlighet med de förändrade behoven.
De saknar dessutom förmåga och stimuli att entusiasmera medborgarna till
utveckling av forskning, produktion och
välfård.
Därmed tecknar han vad jag kallar
”Gorbatjovs mardröm”; totalitära stater
kan antingen välja mellan kontroll, ineffektivitet och stagnation eller frihet,
forskning och ekonomisk utveckling.
Den stora optimism boken andas är
just kopplingen mellan ekonomisk och
politisk frihet. De utgör olika sidor av
samma mynt. De utgör grunden för en
teknisk utveckling och en produktionsapparat som skapar välfärd för medborgarna samt militärt skydd för medborgarnas
frihet.
Det bästa och viktigaste exemplet på
individuell frihet, ekonomisk frihet och
politisk frihet utgör Västtysklands grundande och utveckling under Konrad Adenauers ledning, följt av ”det västtyska
undret” under Ludwig Erhards ledning.
Adenauer genomförde en förskjutning
av Tysklands centrum åt väster, för att
undvika ett nytt preussiskt Tyskland.Han
lät den kristna uppfattningen, om familjen
som den viktigaste enheten, ligga till
grund för statsbildningen.
Västtyskland blev en federal stat, med
en noggrann och balanserad uppdelning
mellan den lagstiftande, verkställande
och den dömande makten. I knappast nå-
gon författning finns de individuella friheterna så noggrant fastlagda som i Västtysklands.
Adenauer gav Västtyskland en stark
demokratisk bas och etablerade landet
bland de civiliserade staterna. Samtidigt
etablerade han en grund för en exempellös ekonomisk återhämtning. Den har resulterat i en styrka som är så stark att
Västtyskland är den starkaste motorn för
den ekonomiska utvecklingen och den
viktigaste pelaren för skyddet av Västeuropas frihet och utveckling.
Det hot inför framtiden han påvisar för
den fria världen är den tilltagande stelheten eller ofriheten. En tilltagande politisk
reglering eller ofrihet leder till en ekonomisk stelbenthet, som i sin tur resulterar i
en stagnerad resursallokering och avtagande teknisk utveckling och därmed en
större sårbarhet gentemot totalitära stater.
Byråkratin utgör det största inre hotet
för den fria världen. Han konstaterar att
”Under dessa år utökades statsmaktens
möjligheter att göra orätt med en oanad
hastighet. Dess makt att göra rätt och gott
växte enbart långsamt och tveksamt.”
Sovjetunionen utgör det största yttre
hotet för den fria världen. Intressant är att
477
han noterar att den sovjetiske utrikesministern Molotov hade med sig instruktioner från Stalin till Berlin 12-13 November 1940, att som ”primary requirements” begära Finland, Rumänien, Bulgarien och Svartahavsutloppen, och i en
förlängning ”as ultimate demands” Ungern, Jugoslavien, västra Polen, Sverige
och en del av östersjöutloppen.
Boken är därmed utomordentligt insiktsfull och samtidigt välformulerad.
Den utgör definitivt en nödvändig byggsten i förståelsen av de senaste sex decennierna.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner