Niclas Berggren; Adam Smithsglömda sanning – Ekonomisk frihet ger välstånd och jämlikhet


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

existerande företag i hård konkurrens om konsumenternas efterfrågan
ständigt testar nya produkter och nya
sätt att producera. En del lyckas,
andra inte. Eftersom företagen vet
föga om efterfrågan i framtiden är
det viktigt att möjligheterna att testa
nya ideer är goda. Inte bara ekonomiskt och politiskt, utan också mentalt. Ju fler försök som genomförs,
desto större är sannolikheten att det
kommer fram varor och tjänster som
attraherar konsumenterna. För att
öka antalet försök måste alla typer
av hinder som försvårar för företag att
erbjuda nya produkter minimeras.
I Sverige är ett mycket påtagligt
hinder de höga inkomstskatterna
som gör det svårt att ackumulera det
privata riskkapital som behövs för
att starta ett företag. Därmed är det
många personer som bär på mer
eller mindre bra ideer men som aldrig ges möjligheten att testa dem.
Sannolikheten att det uppstår nya
IKEA eller snabbväxande dataföretag blir mindre. Den nuvarande
beskattningen gör det också oförmånligt för de personer som inte vill
driva företag själva, men som istället
vill investera i företag som de tror
kan ha framtiden för sig.
I Sverige har vi under ett antal
decennier byggt upp en ekonomi
Adam Smiths glömda sanning –
El<onomisl< frihet ger välstånd och
jämlil<het av Nielas Berggren
R
EDAN ADAM SMITH kritiserade inskränkningar
i människors möjligheter
att fritt byta varor och
tjänster med varandra.
Argumentet var att folk i allmänhet
skulle få det bättre om de kunde
handla med vemhelst som var intresserad av att göra en god affär. Numera
är det välbelagt att ekonomisk frihet
ger upphov till ökat välstånd, vilket
knappast är förvånande, då människor anstränger sig mer när de fritt
får sälja och köpa och när de får
behålla frukterna av sitt arbete.Västerlandets rikedom är, enligt ledande
ekonom-historiker, till stor del ett
resultat av att säkra privata äganderätter och en marknadsliberal politik
under 1800-talet möjliggjorde produktiv verksamhet i stor skala.
Det står också klart att även de
fattiga har fått det mycket bättre,
absolut sett och över tiden, i de
marknadsekonomiska systemen.
Marknadsekonomin har förvisso
förmåga att berika vissa enskilda
individer, t ex entreprenörer som
Ingvar Kamprad och Bill Gates, men
den viktiga poängen är att den också
har en unik förmåga att förbättra
situationen för folk i allmänhet.
Socialism och kleptokrati däremot,
berikar vissa – ofta utan koppling till
deras produktivitet – men lämnar
den stora massan människor fattig.
INTRESSEGRUPPERS INFLYTANDE
Utifrån detta skulle man kanske förvänta sig att alla skulle förespråka
mer ekonomisk frihet: lägre skatter,
mindre omfördelning, mindre regleringar, färre handelshinder o s v. Men
trots allt består och förespråkas
mycket av ekonomisk ofrihet, t ex i
form av EU:s handelshinder och
krav på att reglera och beskatta
internationella kapitalrörelser. Inte
sällan beror det på att intressegrupper har ett starkt inflytande över den
politiska processen, men man kan
också tänka sig att ren okunskap ligger
som i mycket stor utsträckning
påverkas av politiska beslut, en form
av ekonomi som det på senare år har
blivit allt tydligare inte längre lyckas
skapa långsiktigt ekonomiskt välstånd. För att vända utvecklingen
krävs att svensk ekonomi utvecklas
från en politiskt dirigerad ekonomi
till en marknadsekonomi där individer och företag i större utsträckning
själva får utnyttja sina kunskaper och
resurser för att förverkliga sina ideer.
Fredrik Bergström (fredrik.berg·
strom@hui.se) är ekonornie doktor och forskare på Handelns Utredningsinstitut.
bakom denna sorts politik. T ex verkar det vanligt att tro att ekonomisk
frihet förvisso bidrar till välstånd,
men att den också – i enlighet med
marxistisk exploateringslära- orsakar en ojämlik inkomstfördelning.
Det senare motiverar då, i vissas
ögon, olika inskränkningar i möjligheterna att fritt köpa och sälja, samt
en hög grad av omfördelning av
inkomster.
Men forskning som jag har utfört
visar att denna föreställning är felaktig. I stället medverkar ekonomisk
frihet inte bara till allmänt ökat välstånd för både rika och fattiga, utan
också – under vissa villkor – till att
förbättra låginkomsttagarnas ekonomiska situation mer än höginkomsttagarnas. Med andra ord kan
ekonomisk frihet medföra ökad
inkomstjämlikhet – liksom ekonomisk ofrihet, inte minst i form av
protektionism och hinder för kapitalrörelser, kan orsaka både sänkt
välstånd och försämrad jämlikhet.
Implikationerna för vilken inriktning den ekonomiska politiken bör
ha torde vara stora.
POSITIV ELLER
NEGATIV RELATION?
Logiken i resonemanget ser ut så här:
vi börjar med en viss ekonomisk fritn
ro…..QJ
:lo.
😮
LL
E
o
c:
o
….::.:::
L.U
jSvensk Tidskrift 11999,nr 4j lEJ
E
:ro
””’:)
E
o
c
o.:::,:;
U.J
het, som reflekterar den institutionella miljön och vilken ekonomisk
politik som förs. Med ”den institutionella miljön” avses formella och
informella spelregler (där formella
främst syftar på lagar och där informella främst syftar på normer
till låginkomsttagarna. Detta minskar
den ekonomiska friheten och leder
till högre jämlikhet, vilket antyder att
förhållandet mellan dessa är negativt.
Förvisso kan man också tänka sig att
omfördelning sker från låg- till höginkomsttagare, inte
minst under myckoch värderingar).
Efter en viss tidsperiod har de
”Nu kan
et ofria regimer
(namn som Marekonomiska aktö-
rerna, som ett
resultat av de
incitament de har
mött, producerat
en viss nationalinkomst (dvs
BNP, som har
växt i någon viss
takt under perioden). Nu kan det
det också
fastslås
hur jämlikhetssituationen ser ut.. .”
eos, Suharto och
Papa Doc gör sig
påminda). Det
senare möjliggör
en positiv relation
mellan ekonomisk
frihet och jämlikhet.
Men utöver
omfördelningen
äger en process
samtidigt rum, i
form av att lågoch höginkomsttagares bruttoinkomster växer. Det är osannolikt att
deras genomsnittliga bruttoinkomster växer i samma takt. Detta
möjliggör också ett positivt förhållande mellan ekonomisk frihet och
jämlikhet, i de falllåginkomsttagare
kan dra nytta av en viss politik i
högre grad än
höginkomsttagadie som jag nu kommer att redogö-
ra för utgör ett första försök att
utröna hur förhållandet mellan ekonomisk frihet och jämlikhet faktiskt
ser ut.
MÄTA FRIHET OCH JÄMLIKHET
Min studie använder sig av det ekonomiska frihetsindex (EFI) som
James Gwartney, Robert Lawson och
Walter Block har arbetat fram och
publicerat i Economic freedom ofthe
world (The Fraser Institute, 1996)
och som täcker drygt hundra länder.
Indexet består av 17 variabler som
täcker fyra områden: frihet att placera pengar som man vill och skydd
av pengars värde, frihet att besluta
vad som produceras och konsumeras, frihet att behålla det man tjänar,
och frihet att handla med utländska
företag och personer. Jag använder
vidare ett etablerat mått på inkomstjämlikhet, det s k GINI-indexet, där
O = perfekt inkomstjämlikhet och
100 =perfekt inkomstojämlikhet
Lägg märke till att ju högre värde,
desto lägre jämlikhet.
Hur förhåller sig då ekonomisk
frihet och jämlikhet faktiskt till
varandra? Figur l tittar på jämlikhetssituationen
för medianlandet
också fastslås hur
jämlikhetssituationen ser ut, d v s
hur nationalinkomsten har fördelats.
Denna fördelning har ägt rum i
enlighet med den existerande institutionella strukturen och den ekonomiska politik som har förts. Eftersom dessa ting definierar ekonomisk
frihet påverkar följaktligen ekonomisk frihet med nödvändighet jämlikhetssituationen – både genom
inkomstomfördelning och effekten
av hur låg- och höginkomsttagares
inkomster växer.
re. Man kan t ex
tänka sig att så är
fallet vid ökad
frihandel för exportindustrier
med många låginkomsttagare
anställda.
”… låginkomsttagare
i två grupper av
länder: en med
de sex länder som
haft en bestående hög ekonoHur kan detta komma sig? Absolut
inkomstjämlikhet definieras som en
situation där alla vuxna medborgare
har samma disponibla inkomst, och
ju större gapet är mellan låg- och
höginkomsttagarens genomsnittliga
disponibla inkomst, desto mer ojämlikt är samhället. Om vi tittar på vad
som bestämmer förhållandet mellan
dessa båda gruppers inkomster över
tiden är de två faktorer som nämnts
ovan centrala. För det första är det
så att ett omfördelningssystem överför pengar från hög- till låginkomsttagare, genom att införa högre skatter på de förras inkomster än på de
senares och genom transfereringar
förmår bättre
misk frihet, samt
dra nytta av en en med de nio
länder som haft
en bestående låg
ekonomisk frihet.
Följande tvetydighet föreligger således: vi
fri ekonomi än
Här framkomkan säga att ekonomisk frihet,
och förändringar
höginkomsttagare.”
mer att länder
med ständigt hög
ekonomisk frihet
därav, påverkar
inkomstjämlikheten på något sätt,
och vi kan ange genom vilka kanaler
detta sker. Men vi vet inte på förhand om denna påverkan är positiv eller negativ. Den empiriska stuär aningen mer
jämställda än länder med ständigt
låg ekonomisk frihet. Detta är för
många kontraintuitivt; i stället tror
man att riktigt fria länder är mer
ojämlika än riktigt ofria.
III lSvensk Tidskrift 11999, nr 41
Figur 1- Jämlikhetssituatioren i länder med ständigt hög
respektive låg ekonomisk frihet (medianvärden)
Grupp av länder
– ständigt hög ekonomiskfrihet
oständigt låg ekonomisk frihet
Figur 2 tittar på hur jämlikhetssituationen har förändrats i de länder
som har upplevt störst förändringar i ekonomisk frihet mellan 1975
och 1990.
Figur 2 – Jämlikhetssituationens procentuella förändring
i länder med störst ökning respektive störst minskning i
ekonomisk frihet (medianvärden)
6.———————
~,!! 4 f———–j
~
:e 2 f————–1
z
G
Grupp av länder
– ständigt högekonomiskfrihet
Oständigtlågekonomiskfrihet
Här framgår att de länder där den
ekonomiska friheten ökade mest
under perioden erfor en bättre
utveckling av sin jämlikhet jämfört
med de länder där den ekonomiska
friheten minskade mest.
Ett problem med denna typ av
beskrivande statistik är att den inte
kontrollerar för andra faktorer med
möjligt inflytande på jämlikheten.
Men låt oss beakta detta problem
och undersöka hur ekonomisk frihet påverkar järnlikhet om man först
tar hänsyn till det inflytande en del
andra faktorer kan förväntas ha. Då
finner vi följande resultat:
Ju lägre ekonomisk frihet ett
land hade 1985, och ju större absolut ökning av den ekonomiska frihet som landet upplevde mellan
1975 och 1985, desto högre jämlikhet strax efter 1985. Hur kan detta
förstås? Minns här att sambandet
mellan ekonomisk frihet och jämlikhet bestäms av både omfördelningssystemet och tillväxttakterna i
låg- och höginkomsttagares inkomster.
Den första effekten kan förstås
på följande sätt: om man ändrar den
ekonomiska politiken så att den ekonomiska friheten ökar, och om detta
sänker jämlikheten kort därefter, då
beror det på att systemet (i form av
skatter och bidrag) är mindre
omfördelande. Rimligen har bruttoinkomsterna inte haft tid att förändras som ett resultat av den ändrade politiken.
STÖRRE NYTTA FÖR
LÅGINKOMSTTAGARE
Men den andra effekten är inte svå-
rare att förstå. Om man ändrar politiken över en lång tidsperiod, och
om man gör det på ett sätt som
gradvis ökar den ekonomiska friheten, då torde jämlikheten öka därför
att låginkomsttagarnas genomsnittliga bruttoinkomst växer snabbare
än höginkomsttagarnas, vilket är en
effekt som rimligen inte märks förrän efter ett visst antal år. Kanske
uppkommer den här effekten av att
frihandel införts för industrier som
sysselsätter många låginkomsttagare och som, genom liberaliseringen,
har kunnat öka sin export. Detta
stämmer också med figur 2, som ju
visar att jämlikheten förbättras mer
i länder med stora ökningar i ekonomisk frihet än i länder med stora
minskningar. Igen kan detta förklaras med att låginkomsttagare bättre
förmår dra nytta av en fri ekonomi
än höginkomsttagare.
Resultaten förtydligas ytterligare av två kompletterande analyser.
För det första om man undersöker
vad som händer i den stora gruppen
av länder i två grupper, om de delas
in utifrån iden att samhällets sätt att
fungera kan vara mycket olika, beroende på sådant som inkomst- och
utvecklingsnivå. Delas länderna in
efter dels om de är OECD-länder
eller ej, dels om de ligger ovanför
genomsnittlig BNP per capita
($4833) eller under, verkar resultaten hålla framförallt för lägre utvecklade länder, d v s det är speciellt viktigt för de u-länder som strävar efter
högre BNP och högre jämlikhet att
långsiktigt öka den ekonomiska friheten.
MINSKAD PROTEKTIONISM
För det andra består EFI av fyra
grupper av faktorer (penningpolitik, regleringar, beskattning och
internationell handel), och vi kan
undersöka hur var och en av dessa
påverkar jämlikheten. På så sätt kan
man se vilka aspekter på ekonomisk
frihet som är viktigast för att nå en
god jämlikhetssituation. Resultaten
här visar att inte alla faktorer är viktiga. I synnerhet är det internationell handel och fria kapitalrörelser
som är viktigast för resultaten:
ökningar av friheten för dessa mellan 1975 och 1985 gör att jämlikheten ökar.
Lärdomen för ekonomisk politik: om man värderar materiellt välstånd och jämlikhet bör man ta sikte
på att öka den ekonomiska friheten.
Ekonomisk frihet är nämligen inte,
som många fått för sig, gynnsamt
för den ekonomiska tillväxten och
skadligt för inkomstjämlikheten –
utan, ur dynamisk synvinkel, gynnsamt för dem båda. I det perspektivet är t ex EU:s protektionism, som
bidrar till att hindra frihandelsreformer, till stor skada. Inte bara för
de egna konsumenterna, utan också
i hög grad för världens verkligt fattiga.
Nielas Berggren (niclasb@cityuniv.se) är ekonornie doktor och forskar i
konstitutionell ekonomi vid City-universitetet.
E
=~
J
E
o
c:
o
~
UJ
lSvensk Tidskrift 11999, nr 41 m