Print Friendly

När når upplysningen Sverige?

Av Redaktionen | 27 augusti 2006

Av Johan Wennström
”En kvinna med nakna bröst i en kalender är pornografi”, lät Sveriges Television för en tid sedan hälsa genom ombudet Magnus Sjögren, programledare i kanalens jämställdhetssatsning Jobba jämt. Programidén är två genuskonsulter som rycker ut till arbetsplatser för att skala bort osynliga problem och könsstrukturer, till exempel att damkläder hänger på kvinnliga skyltdockor i en Kappahl-butik. Men denna gång var en flickalmanacka i ett maskinrum på en Tysklandsfärja målet för deras aktivism. Programmet är ett tydligt tecken på att den statsfeministiska ideologin, som på ett närmast islamiskt vis utmålar kvinnor som inte skyler sig som onormala och felaktiga, genomsyrar den allmänna och påstått fria televisionen.

Jobba jämt, tillsammans med en rad exempel på politisk aktivism, visar hur Sverige i en allt högre utsträckning präglas av en intolerant nypuritanism som i detta fall rör synen på framställningen av män och kvinnor. Andra gånger kan den vara närvarande i integrationsdebatten eller i miljö- och djurrättsrörelsen. Utgångspunkten är alltid välmenande, men nypuritanernas lösning på påstådda eller verkliga problem slår fel.

Politisk aktivism mot reklam

I höstas förbjöd kommunpolitiker i Örebro reklamtavlor på allmän plats med hänvisning till kränkande innehåll, och liknande diskussioner har förts i andra svenska städer. I Stockholmkrävde SL att butikskedjan Lindex inte skulle tillåtas annonsera i tunnelbanan med bilder på kvinnobröst iklädda spetsbehåar.

En undersökning bland 100 riksdagsledamöters inställning till reklam, publicerad i Dagens Media förra sommaren, visade att nära hälften av maktens män och kvinnor ville begränsa reklamens mängd och uttrycksformer på politisk väg – bland annat för att motverka könsdiskriminering. Mona Sahlin har länge hotat med lagstiftning mot vad hon anser vara ”sexistisk” reklam, en åtgärd som enligt riksdagskvinnan Hillevi Larsson (s) nu är ”högsta prioritet”. Och Göran Persson har uttryckt en önskan om att censurera i tidskrifters redaktionella innehåll, eller det ”förnedrande, fördummande” och ”pornografiska” utbudet som statsministern sa. Allt detta är inte bara ingrepp i äganderätten och den fria företagsamheten, utan också uttryck för nypuritanism.

Med rötter i 1500-talet

Jag skriver ”ny” eftersom puritanismen är en lära med rötter i medeltiden, och uppkom på 1560-talet. Puritanerna uppmuntrade till en sträng religiös, kristen livsstil som skulle prägla samhället. Kyrkan skulle renas från världsliga ting, såsom mässkläder, och människor skulle rätta sig efter en sträng moral – en inställning som på liknande sätt är levande i starkt muslimska länder som Saudiarabien.

Dagens svenska puritaner ser ogillande på kvinnor på affischer, avklädda kvinnor som poserar med en utmanande blick. Dessa moderna svartrockar är påverkade av den feminism som inte erkänner biologiska skillnader mellan könen, och bortser därmed från könens sexuella spel. Att människor visar sina behag är i deras ögon enbart ett uttryck för förtryck – sådant vi inte visar på gator och torg – och inte för erotisk lockelse. Udden i nypuritanismen är dessutom vänster och ytterst förs kampen mot reklamens upplevda könsförtryck därför mot kommersialism och kapitalism.

Nypuritanerna ger också uttryck för en moralism som tvingar sig på och som predikar mot dåligt beteende; 1560 var det att leva i extravagans, 2006 är det att inte rätta sin tillvaro efter genusideologins överstepräster.

Megafonernas Sverige

På samma sätt som den religiösa puritanismen var en ytterlighetsrörelse saknar dagens politiska korrekthet och feminism stöd hos folket. Susanna Popova kunde i Elitfeministerna – ett spel för gallerierna (Bonnier Fakta, 2004) visa att endast drygt 20 procent av svenskar kallar sig för feminister. Och det stora antalet (kvinnliga) konsumenter kan knappast dela PK-polisens oro över sexualiseringen av det offentliga rummet när H & M varje år återkommer med sin underklädesreklam lagom till julhandeln. Men varför får nypuritanerna ändå hålla låda i stort sett oemotsagda?

Jag tror att det handlar om rädsla för att inte vara den ideologi som är dominerande i samhället till lags. Den svenska är en koncensuskultur och uppstickare tas inte väl emot av dem som har makten. Till exempel hånar många feminister, däribland genusforskaren Anna Wahl, framgångsrika kvinnor med etiketten ”social man”. Den politiska korrektheten är tillräckligt påtaglig i Sverige för att tysta kritiker och få dem att knyta näven i byxfickan. Följden blir ett samhälle där den som skriker högst får rätt, megafonernas Sverige.

Vad blir då konsekvenserna när svartrockarna i regeringen, i Örebros kommun eller på andra håll, med lagstiftning vill inskränka i såväl kommersiella företags äganderätt som publicisters yttrandefrihet? Privata företag och tidskrifter kan förvänta sig att hamna i skottlinjen om nypuritanerna även i framtiden tillåts att avancera i sina mål, rening av det allmänna utrymmet och frihetsinskränkande politiska åtgärder.

Den religiösa puritanismen var stark i Europa långt in på 1600-talet, fram tills lärans anhängare försvann till New England. I slutet av samma sekel kunde upplysningen hämta näring ur den stränga kristendomens splittring och puritanernas flykt. Hur länge ska de moderna arvtagarna få hållas?

Johan Wennström är Fellow vid tankesmedjan Captus.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner