När man blickar mot Tyskland

Det tyska valet närmar sig och omvärldens blickar är riktade mot landet. Valutgången inrikes får nämligen påverkan även för många länder utrikes. Nästa delstatsval hålls i maj, men trots det är frågan ständigt aktuell: vad är Tysklands roll i Europa?

”Tyskland är både stadigt och förutsägbart, med viss risk för stagnation.” Det säger Volker Perthes. Han är professor från Berlin och talade om Tysklands roll i Europa under ett seminarium den 4 mars på Utrikespolitiska institutet (UI). Eftersom mycket ekonomiskt och politiskt ansvar vilar på Europas mitt vill man gärna både inom och utom landets gränser fortsätta att odla bilden av ett självsäkert land som står stadigt i Europa.

”Ingen i Europa ska stå ensam, då är vi för små /…/ vår påverkan och relevans förloras om vi står ensamma”, sa Perthes och fortsatte: ”Sveriges problem, om det skulle vara något problem, är att Sverige inte skapar några problem.”
Det gäller egentligen inte bara ”neutrala” Sverige, utan även Tyskland. Trots att man väljer att gå sin egen väg och visa på förändringsvilja och effektivitet (snabba omsvängningen under ”Energiwende”) så skapar inte landet många problem i EU-samarbetet. Tyskland löser snarare sina egna problem – och ibland även andras. Förväntningarna på landet, och kanske främst Angela Merkel, är på så sätt ständigt höga.

Volker Perthes påpekade att Finland just nu är mer intressant för Tyskland än vad Sverige är. Enligt honom beror det främst på eurosamarbetet – men även att finländarna verkar vara närmare ett Natomedlemskap än Sverige är. ”Join us and strengthen us”, sades lite skämtsamt av Perthes. Men undertonen är allvarlig. Tyskland har pressen på sig att som förebild för många andra länder stanna i eurosamarbetet och man har redan skärpt tonen mot det mer vacklande Storbritannien.

Efter David Camerons uttalande i början av året har tyske utrikesminister Guido Westerwelle understrukit att han vill att Storbritannien blir kvar i EU. Han har också sagt att det som krävs är mer europeisk integration, men att allting inte måste beslutas i Bryssel.

Samtidigt som Tyskland har öron och ögon öppna för omvärldens diskussioner (och reaktioner) är förväntningarna höga på det egna landet. Svante Weyler, förläggare och journalist som kommenterade på Perthes anförande under UI-seminariet, ställde frågan: om Tyskland har så stort inflytande i Europa, varför vet vi inte mer om landet och dess politik?

Om man på UI-seminariet talade om Tysklands samarbetsvilja med andra länder, skriver internationella tidningar om ett Tyskland som går sin egen väg. I onsdags sa den tyska finansministern Wolfgang Schäuble att hans budget för nästa år kommer innehålla kraftiga nedskärningar. Budgetplanen tidigarelades därmed en vecka så att den skulle vara känd före EU-toppmötet (vilket pågår nu, 14-15 mars).

Europas största ekonomi ska få balans i budgeten redan år 2015, vilket är ett år tidigare än väntat. Man är väl medveten om att alla blickar är på Tyskland inför valet, vilket förmodligen bidrar till att man agerar som nu inför EU-toppmötet.

Landet, med sina 82 miljoner invånare och en BNP på 3,63 biljoner dollar, har en tyngd i Europa som inte bara grundas i ekonomin, utan även i ett allmänt förtroende för landet. I samband med eurokrisen förväntar sig många länder att den tyska politiken ska kunna ge klara besked. Även geografiskt ligger Tyskland centralt i Europa och ett exempel på hur inrikespolitiken även går utrikes är diskussionerna efter Tysklands ”Energiewende” och avvecklingen av kärnkraften.

När Tyskland går till val i höst kommer bevakningen att vara stor. Redan i januari fick vi ett smakprov genom delstatsvalet i Niedersachsen där liberala FDP (Freie Demokratische Partei) oväntat gick framåt. De har nu regerat Tyskland i koalition med Angela Merkels konservativa CDU (Christlich Demokratische Union Deutschlands) och CDU:s systerparti CSU (Christlich-Soziale Union). Efter att ha sett ut att hänga löst hamnade FDP på nära 10 procent, och man lockas till uttalanden som: nästan vad som helst kan hända!

Men stämmer det? Stödet ser ut att främst komma från den trygga hanteringen av skuldkrisen. Försiktighet och sparsamhet premieras, om man får tro de intervjuer som gjorts i samband med delstatsvalet.

Medan Sverige verkar fortsätta hålla sig neutralt (vilket uppmärksammas internationellt) ser Tyskland ut att utvecklas och visa framfötterna inför valet. Pressen ligger emellertid på landet att fortsätta agera i rollen som stadig och trygg storasyster i ett annars krisande Europa. Exakt vad det får för påverkan på Tysklands politiska strategi återstår att se.

Katarina O’Nils är tillfördordnad chefredaktör för Frivärld Magasin.

Läs mer om Tyskland:
Hur långt åt vänster går Merkel? (1/2) av Anders Ydstedt
Upp som en sol och ner som en pannkaka (20/4) av Anders Ydstedt