Print Friendly

Namn att minnas – Sven Aspling

Av Redaktionen | 31 december 1958


1958


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NAMN ATT MINNAS:
SVEN ASPLING
Sven Aspling är en farlig karl. Det beror på att han är så hygglig.
Signaturen råkade för någon tid sedan hamna bredvid honom på en lunch
och hade man inte vetat det på förhand, hade man aldrig kunnat tro att
en så trevlig och sympatisk karl var
socialdemokrat och till på köpet partisekreterare. Vi hade ~ eller åtminstone föreföll det så ~ på det hela taget överensstämmande åsikter i praktiskt taget alla viktigare, aktuella politiska frågor. Sven Aspling gjorde med
andra ord intryck av att vara inte bara
en förståndig, upplyst och resonabel
person utan en veritabel hedersknyffel, en hederspascha, en ärans man.
Det försåtliga med honom är att just
så är han dessutom beskaffad. Hans
politiska motståndare tycker så bra om
honom, att de nästan inte näns säga
emot honom. Politiska diskussioner
med Sven Aspling blir nästan aldrig
några diskussioner utan ett sirligt utbyte av hövlighetsbetygelser. Undra sedan på om Sven Aspling är den idealiske partisekreteraren i ett parti, som
måste söka vinna den förborgerligade
medelklassen eller ~ om inte dö, så
dock långsamt förtvina.
Sven Aspling är liksom så många av
koryfeerna i vår maktägande socialdemokrati från Värmland, detta landskap
som en gång skänkte oss Geijer och
Tegner, Fröding och Selma Lagerlöf,
men som i våra dagar nödgas knyta sin
prestige till namn sådana som Unden
och Erlander. Han föddes i Filipstad
för vidpass 45 år sen och lär ursprungligen ha studerat till frisör. Därutinnan, men kanske huvudsakligen därutinnan, erinrar han om sin finländske
partivän Karl-August Fagerholm. När
denne var statsminister skulle en av
hans regeringsmedlemmar morgonen
efter en vild natt bryta laget under
förebärande av att han tyckte att han
borde gå ut och raka sig. »Det behöver
du inte>>, sade statsministern, >>det kan
jag göra». Samma sak skulle alltså
Sven Aspling kunna stå till tjänst med,
men han är ännu inte i regeringen och
frågan är om han någonsin kommer
dit.
Hans storhet ligger nämligen, som
någon alldeles utan nedsättande biavsikt uttryckt det, i hans litenhet. Varför detta skulle vara något hinder att
inträda i regeringen Erlander undandrar sig visserligen utomståendes bedömande, men tanken tycks vara att
Aspling är den födde ombudsmannen
och omistlig som sådan. Hans litenhet
~ dvs. hans allmänmänsklighet, vänlighet, snällhet och småklokhet i förening med hans utomordentliga organisatoriska talang skulle göra honom
oumbärlig just på partisekreterarens
post.
Han har också mycket riktigt gått
den långa vägen, ombudsmannavägen
till partiets ledning. Han medarbetade
visserligen ett tag i Värmlands Folkblad, men tjänade sina sporrar som
ombudsman i Dalarnas socialdemokratiska partidistrikt. Därifrån togs han
strax efter kriget som organisationssekreterare till socialdemokratiska
··- – – – – – – – · · · –·-·————————
122
partistyrelsen för att för tio år sedan
avancera till partisekreterare. Det
gällde att finna en efterträdare till
Sven Andersson, som var lika hygglig.
Aspling var ändå hyggligare. Det är
med förlov sagt, åtminstone ur borgerlig synpunkt, nästan ohyggligt.
Aspling lär ha varit skolkamrat till
rolf edberg, men mellan de bägge var
ingen kärlek spilld. Den förre torde ha
ansett den senare för att vara en högfärdig streber. Sven Aspling själv är
emellertid varken högfärdig eller streberaktig. Så har han heller inte blivit
hr Undens ambassadör i Oslo, men i
gengäld har han blivit den främste av
vad som på partijargong kallas socialdemokratiens expeditörer och ingen
förstår bättre än han den nya medelklasskategori, från vilken ledningen
inom arbetarkommunerna ute i landet
numera rekryteras.
Det finns en annan landsman med
vilken han kommer så mycket bättre
överens och det är lustigt nog Tage Erlander. Han står statsministern personligen mycket nära – av vad som ovan
sagts om Aspling kan man inte annat
än dra slutsatsen att de två måste komplettera varann. Och Erlander behöver
honom. När det gäller organisatoriska
ärenden är Aspling enligt kännares utsago den mest perfekte föredragande
som finns i detta land. Men om man
vill veta vad föredraganden själv anser lär Sven Aspling inte alltid vara
närmast tillhands att lämna svaret.
Han har ett lovvärt intresse för internationella angelägenheter och gör
allt vad han förmår för att skaffa sig
en internationell orentering, inte minst
som deltagare i socialdemokratiska
partikongresser runt om i världen, där
han uppskattas för sin förmåga att på
ett trevligt sätt smälta in i bakgrunden.
Hans specialitet är Finland och han
hör till de yppersta kännare av finländskt samhällsliv eller i varje fall
finländsk socialdemokrati, som vi äger
här i landet.
Sven Aspling är en god, respektabel
småborgare som sannolikt har pengar
på sparbanksboken, utan tvivel lever
ett lyckligt familjeliv och av allt att
döma samlar på porslin. Politiskt sett
är – och förblir han förmodligen –
en bakgrundsman, men en lika värdefull som betydelsefull sådan. Under
den brytningstid, som efter vad man
har anledning att tro förestår socialdemokratin, kommer han som partiledningens främsta organisatoriska förtroendeman att ha en nyckelställning,
även om han aldrig kommer att höra
till regeringskretsen.
Som talare är han inte inspirerande,
men hedervärd genom att vara korrekt
och saklig, eller åtminstone söka vara
det så långt det går. Av socialdemokratins kollektivanställda ombudsmän
är han högt skattad som en god och
123
förstående men fast arbetsgivare. I
hela partiledningen åtnjuter han odelad respekt inte minst genom sin för en
partisekreterare så sällsynta egenskap
att vara helt främmande för intrigerandels ädla konst.
Och även om han kan tyckas farlig
för borgerligheten genom sin hygglighet, är han ändå farligare för kommunisterna. Han hör nämligen till de mest
renläriga demokraterna i vårt politiska
liv och det är en demokratism, som
mindre bygger på teoretiska övervä-
ganden än just på hans allmänna hygglighet. Han anser varje kränkning av
människovärdet, av den enskilde individens frihet och integritet som en
personlig förolämpning. Det gör honom till en antitotalitär individualist,
som nog måste anses vara en tillgång
inte bara för socialdemokratin utan
för vårt politiska liv överhuvud taget.
G. U.
CARL sETTERWALL &(o. Afo
Etabl. 1869
EXPORT• IMPORT
J Ä R N OCH s T A L
BOX 3272 • STOCKHOLM 3
ORSIA SÅGAR
ORSA KÄTTING
En oskiljaktig »duo» då det
gäller kvalitet!
Vårt tillverkningsprogram täcker alla tänkbara behov
SÅGAR OCH KÄTTING ATT LITA PÅ!
JÄRNBIRGER AB
ORSA • TEL. 40900 VÄXEL

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner