Print Friendly

Namn att minnas – Hans Wachtmeister

Av Redaktionen | 31 december 1963


1963


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

..
NAMN ATT MINNAS
HANS WACHTMEISTER
Onsdagen den 27 november 1963 beslöt Sveriges riksdag, som alltsedan är
1881 inte mindr·e än 15 gånger tagit
sig en funderare på saken, att avskaffa
fideikommissen. Det skedde helt sä-
kert mindre för att slå V•akt om en
modern rättsprincip än för att vädra
gamla sociala rancuner. Under alla
förhållanden var det ett beslut som
– om man bortser från de rena penningfideikommissen – går stick i
stäv inte bara mot vad som är ur
kulturhistorisk synpunkt önskvärt
utan också mot vad som är ur ekonomisk synpunkt rationellt.
I den debatt, som föregick beslutet,
gjordes ett av de bästa och roligaste
inläggen av greve Hans Wachtmeister,
som sitter på Blekingebänken i and.ra
kammaren och är en av riksdagens
verkligt sakkunniga på fideikommissinstitutet i egenskap av .innehavare av
det anrika Johannishus. »Ave Kling et
Sträng imperatores! Moriturus vos
salutat!» började han •på klingande latin sitt anförande och berättade i fortsättningen bl. a. om ett besök som då-
varande konsultativa statsrådet Sträng
avlagt på Johannishus’ fideikommiss
för ‘en del är sedan. Det var Hans
Wachtmeisters gamle far, som tog
emot hr Sträng, och han led inte av
överdriven respekt för vare sig riksdag eller reger·ing. Hr statsrådet, som
skulle bese förhållandefila på fid·eikommisset fick följande lilla ord med på
vägen, innan man gav sig ut på besiktningsturen: »statsrådet får inte
döma fideikommisset ·efter vad ni ser
i dag, därför att när jag övertog det
hela var allting förfallet. Byggnaderna
var illa underhållna, jorden i dålig
kultur, dräneringen hade förfallit, vä-
garna var knappt framkomliga. Men
jag klandrar inte min företrädare, för
han var finansminister och som sådan
främmande :för alla ekonomiska realiteter.»
Efter att ha vältaligt försvarat fideikommissinstitutet slutade Hans Wachtmeister s:itt anförande med att påpeka
att den dödsdömde ju brukar ha rätt
att framföra en sista önskan före avrättningen. För hans del rörde det sig
om två förhoppningar – »man har
vant sig vid att leva på stor fot och
ha omåttliga pretentioner». Den första
var att Kungl. Maj :t vid tillsättandet
av fideikommissnämnden verkligen
måtte följa de ·anvisningar som utskottet .inte ansett lämpligt eller nödvändigt att utforma i lagtext, så att nämndens verksamhet inte politiseras. Den
andra var att den ledamot av nämnden, som skall ha erfarenhet av kulturfrågor inte måtte utses bland de
s. k. kulturknuttarna eller sådana som
vill belamra riksdagsplan med fyravåningshus utan bland såd,ana som
har känsla för kultur i detta ord·s
rätta och bästa bemärkelse. »Herr talman! Må bödelssvärdet – eller i förekommande fall- bilan falla!»
Inlägget är typiskt för Hans Wachtmeister och ger en för.ldaring till varför han kommit att framstä som en
av inte bara högergruppens utan riksdagens mest särpräglade ledamöter.
Partikamrater till honom klagar
ibland över att han inte är någon
-…
468
»riktig politiker», vilket förmodligen
inte är menat men lätt kan tolkas
som en komplimang. Det betyder
helt enkelt att Hans Wachtmeister
är en mycket självständig natur,
som inte har någon särskild fallenhet för att kompl’omissa med sin
övertygelse ut,an föredrar ,att gå med
egna vågor genom det politiska havet,
eller ankdammen, hur man nu vill
kalla det. Under sin re1ativt korta
riksdagsmannabana – det rör sig om
föga mer än ett lustrum – har han
åtskilliga gånger väckt uppmärksamhet genom högst personligt färgade
åsiktsyUringar, som kanske inte alltid
väckt partibossarnas ,förtjusning. Detta
gäller mindre hans berömda aktion till
skydd för blommorna på marken, som
i det årets Svitjodkrönika förskaffade
honom tillnamnet Hans örtväktare.
Det gäller snarare sådana saker som
hans kätterskt kritiska inställning till
FN och det svenska engagemanget i
det olycksaliga Katangakriget. I så-
dana ämnen uttalar sig Hans Wachtmeister med ,en frimodighet och dristighet, som inte är riktigt comme il
faut på Helgeandsholmen, eller
svensk partipolitik över huvud.
Hans W~achtmeister bär samma ärorika, i våra hävder vittberömliga
namn som den gamle generalamiralen,
Karlskronas skapare och den svenska
stormaktsflottans nydanare och store
befälhavare och är lika förankrad i
Blekinge som han. Hans farfar, hans
farfars~ar och hans farfarsfarfar var
alla l<andshövdingar i Blekinge län.
Hans Wachtmeister påstås själv ha
förklarat att han inte har några som
helst aspirationer på att, hur v,acker
traditionen än är, för egen del fullfölja den, vilket inte hindrat att hans
namn varit på tal i sammanhanget.
Men som inrikesminister Rune Johans- …
son lär ha sagt: man kan inte i vår
tid göra en person som äger halva lä-
net till dess hövding. Halva länet är i
detta fall Johannishus’ f. d. fideikommiss som förutom ättegården Johannishus också omfattar Wambåsa och
den pärla av neoklassisk arkitektur,
som heter Tromtö. Innehavaren av
dessa gods stryker inte på foten för
någon landshövding – allra mins,t om
han råkar bära namnet v. Heland –
vilket Hans Wachtmeister nogsamt
visat. I Blekinge behöver man inte
längre vara landshövding, när man
redan heter Hans Wachtmeister.
Det är emellertid inte bara namnet,
som förskaff,at Hans Wachtmeister
hans grundmurade ställning som förtroendeman i bygden, utan framför
allt hans egen insats som driftig och
dugande jorddrott. Efter reservofficersexamen 1934 – han är numera
kapten i I 3:s reserv – avlade han
civiljägmästarexamen 1938 och har
alltsedan systematiskt utbildat sig för
469
sin uppgift som fideikommissarie, förlåt f. d. fideikommissarie. Förvaltare
på Johannishus blev han 1946 och
fyra år senare övertog han helt de
wachtmeisterska domänerna i Blekinge, som under hans ledning anses
vara föredömligt skötta. Om det förtroende han åtnjuter av blekingeborna
vittnar att han int,e bara representerar
dem i riksdagen utan också sedan
länge är pamp i landstinget och sitter
som ordförande i en rad av länets
organisationer bl. ‘a. – vilket ger en
fingervisning om hans personliga intressen – jakt- och skyttesammanslutningar samt musei- och hembygdsföreningen. Han har f. ö. tillsammans
med Kai Curry-Lindahl utgivit en bok
om blekingsk natur.
Hans Wachtmeister tar man inte
där man sätter honom och det är
ganska uppfriskande att det alltjämt
finns sådana män i Sveriges riksdag
– och i dess högergrupp.
G. U.
det
är
dig
det
gäller
SAMVERKAN
FÖR FRAMSTEG
Följ valåret 1964 i
Sydsvenska Dagbladet
och Kvällsposten
I över trettio .år har socialdemokratin haft ett
maktmonopol i vårt land. För varje icke-socialistisk väljare gäller det att bryta detta makt·monopol innan det är för sent och enpartisystemet genom t. ex. 60 eller 70 procent socialUtiska
röster blir verklighet. Valteknisk samverkan på
kort sikt och ett samlingsparti på något längre
sikt borde vara den självklara vägen att entusiasmera oppositionen – det är bakgrunden. till
SDS:s och KvP:s kampanj för samling.
Jean Braconier, hö-
gerriksdagsman, pq/itislt
Ted. i SDS, Malmö:
Ett samlingsparti är en
nödvändig förutsättning för att rädda den
parlamentariska demo…
kratin från ett socialis..
tiskt enpartivälde.
Sten Sjöholm, fpgruppordförande i Hiilsillgborgs stadsfullmäktige: Ett samlingsparti
måste snarast se dagens
ljus. Att vara hängiven
en idi är utmärkt, Att
vara hängiven en idC
och söka förverkliga
den är bättre.
Rune Johansson, fpordförande i Hälshtgborg: De principiella
skillnaderna mellan oppositionspartiernas uppfattningar i större po..
litiska frågor är så pass
små att det inte existerar behov av tre partier på den borgerliga
sidan.
C. G. RegneH, hö-
gerriksJagsman, högerordförande i Lund:
I övervunnen parti..
splittring ser en bred
väljareopinion vägen
till regimskifte. Om
partiprogrammen pas..
sar illa pi nigra
punkter – så revidera dem. Ett samlingsparti måste komma!
Bertil Rubin, ord/ö-
rande i Malmö. ctnterpartiavdelning: Ett
samlat oppositionsparti
på icke~socialistisk och
social grund är en nöd..
vändighet för att bryta
det socialistiska maktmonopolet.
K. A. Levin, folkparfrordförande i Lund:
Jag är principiellt en
varm anhängare av ett
samlingsparti på liberal
och social grund av
den typ som även fyrstadshögern och SDS
arbetar för.
Ragnar Gelander,fP·
ordjöra11de i Landskrona: Själv är jag positivt inställd till trepartisamverkan inon1
fyrstadskretsen och pi
längre sikt hoppas jag
på att ett samlingspaiti
på social och liberal
grund kan förverkligas.
Sixten Palm, högerriksdagsman, politisk
red. i KvP, vice ordf,
i Malmöhögern: De
demokratiska oppositionspartierna måste inse
nödvändigheten av organisatorisk samling
kring ett slagkraftigt
alternativ till fortsatt
socialdemokratiskt makt•
innehav.
J

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner