Print Friendly

Namn att minnas – Gunnar Hillerdal

Av Redaktionen | 31 december 1962


1962


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NAMN ATT MINNAS
GUNNAR HILLERDAL
Det väckte ett visst uppseende när
Högerns Ungdomsförbunds stämma i
juni förra året till ordförande valde
en docent i religionsfilosofi frän Lund
vid namn Gunnar Hillerdal, som
praktiskt taget ingen människa hört
talas om.
I raden av HUF-ordförande var han
en främmande fågel. Han föreföll att
ha lika litet gemensamt med trion
Igor Holmstedt, Gunnar Heckscher
och Bengt Lind som med trion Birger Isaksson, Sven Johansson och Paul
Brundin. Han hade aldrig tillhört
HUF:s förbundsstyrelse eller överhuvudtaget varit särskilt aktiv inom förbundet. Dessutom var han som sagt
teolog – och inte nog med det, t. o. m.
prästvigd – vilket, man må beklaga
det eller inte, i våra dagar till skillnad från på Gustav Trolies och biskop
Brasks tid knappast anses som merit
för en politisk karriär.
Det var kort sagt många som tänkte:
högern har det besvärligt nog ändå
utan att behöva råka ut för det ytterligare odium, som består i att få en
teologidocent på halsen som HUFordförande.
Icke förty valdes Gunnar Hillerdal
enhälligt och med acklamation, vilket
visar att hans kandidatur var lika
stark som överraskande. Nu, ett drygt
år senare, har han redan fått namn
om sig att vara en av de bästa förbundsordförande högerungdomen nå-
gonsin haft.
Gunnar Hillerdal, som är född 1924,
tog studenten i Halmstad 1942 och
började sedan studera i Lund, där han
disputerade för teologie doktorsgrad
1954. Han blev docent i teologisk etik
med religionsfilosofi samma är och
fick fr. o. m. år 1955 docenttjänst vid
Lunds universitet. Under de närmast
följande åren tjänstgjorde han periodvis som visiting professor vid olika
amerikanska universitet. Han disputerade pä en avhandling om Luther,
har skrivit en tjock och grundlärd
lunta om teologisk och filosofisk etik
– enligt en spefågel »hedrad med en
utskällning i Dagens Nyheter» – och
två mera lättillgängliga och mycket
klargörande böcker, betitlade resp.
»Kyrka och socialetik» och »Utkast till
en lekmannateologi för svenska kyrkan». År 1956 blev han prästvigd för
Lunds stift. Hans teologiska position
anges vara lågkyrklig, vilket i detta
fall innebär att han visserligen tar bestämt avstånd från vissa drag inom
högkyrkligheten, men i gengäld är
helt obesmittad av en trosupplösande
liberalism. Hans kristendom har karakteriserats som påfallande fast och
stabil: han döljer den inte, men begagnar den heller inte för att i onö-
dan besvära sina medmänniskor, skriver hans närmaste medarbetare i HUF,
Leif Carlsson. När så krävs, tillfogar
samme sagesman, framlägger han dock
utan tvekan sin syn pä det kristna
förhållningssättets konsekvenser.
Vid sidan av sina teologiska insatser har Gunnar Hillerdal hunnit med
en omfattande studentpolitisk aktivitet. Han har varit kurator i Hallands
Nation, v. ordf. resp. ordf. i Lunds
studentkår, v. ordf. i Sveriges Förenade studentkårer och sekreterare i
statsstipendienämnden i Lund. Frän
studentpolitiken har han sakta men sä-
kert övergått till politiken. Han gjorde
sig först bemärkt som arg ung man
inom Lundahögern, där han suaviter
in modo men forliter in re kämpade
för en familjevänligare högerpolitik.
År 1959 invaldes han i styrelsen och
blev påföljande är v. ordf. Han framträdde också som kulturskribent i
Kvällsposten och som talare i radio
och TV. Särskild uppmärksamhet
väckte att han i kategoriska ordalag
tog ställning för det svenska försvarets utrustande med kärnvapen eller
371
för att använda regeringsorganet Aftonbladets mera färgrika än korrekta
formulering för någon tid sedan: »på
förhand meddelade Guds överflödande
välsignelse åt sädana vätebomber, som
är avsedda att fällas över Moskva.»
Trots detta är det knappast någon
överdrift att säga att han, när han valdes till HUF-ordförande, var ett för
den stora allmänheten både inom och
utom högerpartiet i det närmaste taget okänt namn. Men ungdomsförbundets valberedning hade inga svårigheter att övertyga stämman om Hillerdals stora personliga kvalifikationer för uppgiften och högerungdomarna har inte haft anledning att
ångra sig. Ehuru i grunden en reserverad, nästan skygg natur saknar Hillerdal varken patos eller pondus, varken stridbarhet eller slagkraft. Han
372
utstrålar den auktoritet, som vilar på
den solida grunden av klokhet, kunnighet och fasthet; han har gåvan
att lugnt men bestämt övertyga. Dessutom har han en arbetsförmåga, som
är nästan skrämmande i sin metodiska effektivitet. Att han är både nitisk och teolog hindrar dock inte att
han samtidigt är en glad och vänsäll
man, som kan slå sig lös, när det behövs och har lika lätt att tala med
bönder på bönders vis som med lärde
män på latin.
Hillerdal, som i hög grad besitter
courage de ses opinions har också,
vilket är långt mindre vanligt, respekt
för andras åsikter. Han har därför
blivit något i det som regel diktaturstyrda Organisations-Sverige så sällsynt som en demokratisk förbundsordförande, som håller styvt på att förbundsmedlemmarna skall få komma
till tals och att beslut skall fattas i parlamentariska former. Icke desto mindre har han bokstavligen talat från
början •satt sin prägel på förbundet
och dess verksamhet. Det är exempelvis säkerligen inte för djärvt att spåra
hans varmt Europavänliga hållning i
det programuttalande, som antogs redan vid den stämma där han valdes
och i vilket det bl. a. heter, att HUF
»anser det som en central uppgift att
positivt och energiskt arbeta för en
sammanslutning av Västeuropa till
en ekonomisk och politisk enhet.»
Denna centrala uppgift har Hillerdal
fullföljt med stor energi. Han har vidare slagit ett lika kraftfullt som
framgångsrikt slag för en aktiv befolkningspolitik genom den livligt debatterade HUF-broschyren »Hög tid
för ny familjepolitik», där han själv
svarar för ett av de tre utmärkta inläggen. slutligen talade han vid hö-
gerns partistämma i somras för en
mera generös kulturpolitik med en
tyngd och ett allvar, som uppenbarligen gjorde starkt intryck även på
denna inte alltför kulturvänliga publik.
I dessa brytningstider för högerpartiet känns det tryggt att veta att ordföranden i ungdomsförbundet är en
lika rakryggad som vidsynt – och
framsynt – konservativ.
G. U.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner