Print Friendly

Namn att minnas – Eva Karlsson

Av Redaktionen | 31 december 1963


1963


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NAMN ATT MINNAS
EVA KARLSSON
I samband med öppnandet av årets
riksdag togs ett i hög grad lovvärt
initiativ. De manliga ledamöter av hö-
gerns riksdagsgrupp, som infann sig
i rikssalen korrekt klädda, dvs. i högtidsdräkt, inbjöds att efteråt intaga
lunch på Operakällaren. Det blev en
tankeställare för dem, som brukat falla
offer för den utbredda ovanan att
markera högtidsdräkten med ett par
svarta byxben och i bästa fall en hög
hatt och en vit scarf till överrocken
och galoscherna. Man anar det svåra
valet mellan bekvämligheten och
gourmandisen. Här skall det statistiska
utfallet inte avslöjas, nog sagt att det
blev en talrikt besökt och mycket animerad lunch, som i hög grad bidrog
till att stärka högergruppens lät oss
kalla det moral i etikettsfrågor.
Vem var det då, som utfärdade denna förvisso oväntade inbjudan? Var
det högerpartiet som sådant? Sällan.
Var det hr grefven och talmannen
v. Seth, känd för sitt behjärtade ingripande mot den s. k. kortmannen
och följaktligen högt kvalificerad i
sammanhanget? Ej heller. Var det hr
kammarherren Dickson, fostrad i hovlivets åtminstone på denna punkt utan
tvivel belärande skola? Ack nej, hr
Dickson har sedan länge vänt sinnet
från världsliga ting.
Det är inte lätt att gissa svaret på
frågan. Endast den skarpsinniga natur, som lägger märke till den pedagogiska uppläggningen av hela arrangemanget, kan ledas på rätt spär. Om
gossarne infinna sig till uppropet tvättade, kammade, med petade naglar och
snyggt och ordentligt klädda skola de
få sockerpullor av FRöKEN. Mycket
riktigt! Bakom invitationen stod ledamoten av riksdagens andra kammare
Eva Karlsson – folkskollärarinna frän
Hälsingborg. Och enligt samstämmiga
uppgifter frän deltagarna i lunchen
gjorde den lilla graciösa, gråhåriga
damen med glasögonen på nästippen
les honneurs på ett sätt som vilken
som helst av våra ambassadriser skulle
kunnat avundas henne: otvunget, vänligt, glatt och samtidigt säkert.
Eva Karlsson är folkskollärardotter
frän Torna Hälleslad nära Lund, där
hon föddes några är före sekelskiftet
och hon följde raskt i faderns fotspår.
Efter examen i Skara kom hon 1919
till Hälsingborg, och i Hälsingborg
har hon .förblivit för att numera –
och f. ö. sedan länge – räknas till
stadens fäder eller mera egentligt uttryckt dess mödrar. Hon är kort sagt
en av Hälsingborgs pampar och har
ett finger med i det mesta som sker i
stadens liv. Tidigt drog hon uppmärksamheten till sig genom sina utomordentliga pedagogiska anlag, som hon
förkovrat genom fortbildning, studieresor till skilda länder och deltagande
i svenska och internationella kurser.
Hon har också anlitats flitigt som pedagogisk författare och föredragshållare. Men det visade sig snart att hennes klara förstånd, energi och organisationsförrnäga räckte till också för
en rad offentliga uppdrag.
År 1943 invaldes hon i Hälsingborgs
stadsfullmäktige, som hon tillhört ett
decennium, hon har under en läng
period varit v. ordförande i folkskolestyrelsen, i socialnämnden, i daghemsstyrelsen, vidare nämndeman, och
.styrelseledamot i Barnträdgårdsföreningen, sommarkolonierna samt
Fredrika Bremerförbundet. Hennes
politiska intresse väcktes redan under
20-talets skolstrider och sedan 30-talet har hon varit aktiv inom högern.
Hon är ordförande för Hälsingborgs
högerkvinnor och ordförande i partiets kvinnaråd i fyrstadskretsen. Vid
1952 års andrakammarval invaldes
hon i riksdagen och har sedan 1953
med den äran representerat högern i
hälsingborgsbänken.
Till en början tog man inte mycken
notis om den lilla folkskollärarinnan
från Hälsingborg och när hon första
gången framträdde inför riksdagsgruppen möttes hon av det förströdda
sorl, som vanligen hälsar en nykomling. Men det tog hastigt slut, då hon
med den lugna auktoriteten hos den
som i gott och väl trettio år framgångsrikt kuvat uppstudsiga skolbarn
107
yttrade: »Får jag be om tystnad!» Sedan dess har man lyssnat till Eva
Karlsson inte bara i riksdagsgruppen
utan också i kammaren. Hon har vunnit respekt inom alla partier för sin
klokhet, redighet och föredömliga
plikttrohet – hon är inte den som
slarvar ifrån sig något enda riksdagsärende hur obetydligt och till synes
ointressant det än må vara. Hennes
förening av auktoritet, samvetsgrannhet och humor gör henne till en utmärkt ordförande, vilket bl. a. visat sig
inom högerns skolkommitte, där hon
gör vad hon kan för att reparera partiets försummelser på området. Med
en gammal van pedagogs förmåga
håller hon herrarna och damerna till
ordningen och hon är berömd för sin
talang att snabbt, koncist och klart
avverka en föredragningslista. »Hon
skulle ha varit en utmärkt häradshövding», säger också en av juristerna
bland hennes partikamrater i riksdagen.
G. U.
·.’
.\·~.·
modern
konservativ
debatt
Svensk Linje
organ för modern konservatism
PRENUMERATION 5 nr/år 10 kronor
POSTG lRO 29 82 24 Göteborg

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner