Namn att minnas – Eric Holmqvist


1962


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NAMN ATT MINNAS
ERIC HOLMQVIST
Att Eric Holmqvist blivit medlem av
regeringen har inte förvånat någon i
de politiskt initierades krets. Det har
sedan åtskillig tid stått klart att han
hört till vad som i Frankrike brukar
kallas de ministrabla. Att han just
skulle bli jordbruksminister kom däremot som en överraskning för de
flesta – enligt uppgift inklusive honom själv. Under en följd av år har
han nämligen systematiskt utbildats
till att bli försvarsminister. Redan
efte,r fyra år på Malmöbänken i första
kammaren placerades han som ett
slags sakkunnig i finansdepartementet med uppgift att granska försvarets
anslagsäskanden och har sedermera
gång efter annan använts som utredningsman i olika försvarspolitiska
sammanhang. Man hade följaktligen
inställt sig på att i honom se Sven
Anderssons av många – inte minst
inom krigsmakten – efterlängtade
efterträdare på försvarsministerposten. Men i stället har han alltså blivit
Gösta Netzens efterträdare på posten
som jordbruksminister. Varför?
Svaret är: en tillfällighet. Den tragiska tillfällighet som gjorde att
landshövdingestolen i Malmöhus län
oförmodat blev ledig och att Gösta
Netzen, som länge vantrivts med befattningen som jordbruksminister, fick
tillfälle att i ultimativa former kräva
denna angenäma och förnämliga reträttpost. Det är ingen hemlighet att
Netzens aktion väckte ont blod inom
regeringen och kom som en ytterst
obehaglig överraskning för hr Erlander, som planerat en stor regeringsre,konstruktion i samband med hr Undens väntade avgång längre fram på
året och nu fann sina cirklar rubbade. Av skäl, som här inte kan beröras, lyckades hr Netzen till stor förtret för flertalet av sina kolleger, genomdriva sitt krav. Det gällde att
finna en efterträdare. Hr Erlander
valde då, vilket länder honom till heder, den dugligaste av tillgängliga
statsrådskandidater, nämligen Eric
Holmqvist.
Han skulle visserligen bli försvarsminister, men i det uppkomna oförutsedda läget fanns uppenbarligen ingen
möjlighet att rubba på hr Andersson.
Dels har denne, sedan gammalt, ett
mycket gott och nära personligt vänskapsförhållande till herr Erlander,
som sätter värde på att till omväxling
med hr Olof Palme se en och annan
slätkammad person i sin omgivning,
dels hör han till regeringens mycket
få fasta förankringar i partiorganisationen. Av dessa skäl har han befunnits
omistlig, om inte som försvarsminister – vilket väl inte ens den mest hänförde entusiast skulle kunna göra gällande – så dock i regeringskretsen.
Och han är inte alldeles lättplacerad
som departementschef. Att göra honom
till jordbruksminister efter Netzen
skulle ha uppfattas som en direkt
prickning. Följaktligen fick han stanna
som försvarsminister och Eric Holmqvist fick bli jordbruksminister, därför att alla vet att han klarar det
jobbet lika bra, som alla andra han
72
fått – genom att lära sig det samvetsgrant och sedan sköta det skickligt
och hederligt.
Dessutom är han inte alldeles utan
erfarenhet på området. Han är bördig
från Skäne, där pappan var magasinsarbetare med 38 kr i veckan. Eric
Holmqvist var en av sex syskon, som
alla fick lov att sä snart som möjligt
bidra till familjens försörjning och
den nyblivne jordbruksministern började sin agrikulturella utbildning redan vid 11 års ålder – som fågelskrämma pä Svalöv. Mellan fyra pä
morgonen och tolv pä middagen
sprang han över fälten på växtförädlingsanstalten och skrämde bort fåglar, tills en annan påg tog vid för
nästa åttatimmarspass. Efter slutad
skolgång fick han 13 år gammal anställning som springpojke vid frökontrollen i Svalöv, ett betydande avancemang från ställningen som fågelskrämma. Hans närmaste chef, en ärftlighetsforskare, fick ögonen på honom
och lät honom få alltmera kvalificerade uppgifter inom försöksverksamheten och i arbetet med fältbesiktningen.
Då Eric Holmqvist kände sig mogen
att stå pä egna ben for han till Malmö
där han fick en befattning inom HSB
för att småningom övergå till att bli
studieombudsman i Handelsanställdas
förbund. På den vägen kom han, som
redan i Svalöv varit socialdemokratisk ungdomsklubbist, in i politiken.
Han fick den utmärkta skolning, som
bestås i Malmö, där det finns en stark
höger och där det följaktligen bedrivs
det kanske bästa kommunalpolitiska
samarbetet över partigränserna i Sverige; där alla de demokratiska partiernas representanter är inställda pä
att göra ett rejält och redigt arbete
för att tjäna kommunen, utan partitaktiska manövrer och braskande reklam för den egna riktningen.
Det är en skolning som i hög grad
satt sin prägel på Eric Holmqvists insats i riksdagen och rikspolitiken. Det
har skämtats mycket om att han varit
luftkonstnär – i akrobattruppen The
Liners, som han i sin ungdom ägnade
något av sin fritid – men han står
stadigt med bägge fötterna på jorden.
Han är ingalunda briljant, men han
är lugn, säker, saklig, modig och absolut renhårig. Under sitt mängåriga
sysslande med försvarsfrågor har han
kommit till insikt om att vi behöver
ett starkt försvar och han har dragit
konsekvenserna av sin övertygelse
genom att i sak göra allt vad han
kunnat för att främja denna målsättning. Det inte minst intressanta därvidlag är att han alls inte – tvärtemot vad hans pacifistiska partivänner brukar insinuera – blivit någon
»lekboll i handen pä generalerna» utan
tvärtom visar samma självständiga
och kritiska omdöme gentemot sina
militära rådgivare som gentemot den
hysteriska Inga Thorsson-falangen.
Han påminner inte sä lite om sin
regeringskollega Rune Johansson, men
är kanske mindre beroende av att
vara populär och känna sig omtyckt.
Han är en ganska tillbakadragen och
reserverad person, som anser att ett
väl utfört arbete är sin egen belöning
– och har därför heller, som en erfaren högerman uttryckt saken, inte
någon utsikt att bli en verkligt framstående svensk politiker. Men han är
i gengäld en utomordentligt värdefull
tillgång inte bara för regeringen utan
för hela vårt offentliga liv. Denne arbetarpojke frän Skäne representerar
nämligen, utan att ha något som helst
samband med den gamla svenska ämbetsmannatraditionen, dess bästa egenskaper och han har i högre grad än
kanske någon annan framskjuten
svensk politiker tillägnat sig de principer, som var vägledande för svensk
borgerlighet före första världskriget.
Varför är han dä socialdemokrat?
Ja, helt enkelt därför att det har varit
den för honom närmast tillhands liggande metoden att få tillfälle att göra
en insats för det allmänna. Hade han
haft möjlighet att ta studenten och gå
in i förvaltningen skulle hans karriär
säkerligen till en början ha gått mycket trögt för att sent omsider fortsätta
i raketfart. Nu har han tagit en genväg, som det svenska samhället har
anledning att vara tacksam för. På
detta sätt har en vardagsklok man,
som är villig att arbeta hårt för att
73
göra en insats för allmänt väl och
samtidigt är helt fri från varje maktbegär och varje rnakthögfärd, hamnat
vid konungens rådsbord. Där representerar han något av det finaste hos
den gamla svenska häradsdornartypen
och det är ett sundhetstecken i vårt
politiska liv att en sådan man
uppmärksammats, tillvaratagits och
släppts fram av den socialdemokratiska partiledningen. Det kan ursäkta
åtskilliga av regimen Erlanders felsteg.
G. U.
modern
konservativ
debatt
Svensk Linje
organ för modern konservatism
PRENUMERATION 5 nr/å.r 10 kronor
POSTG lRO 29 82 24 Göteborg