Print Friendly

Namn att minnas – Carl Eric Almgren

Av Redaktionen | 31 december 1961


1961


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NAMN ATT MINNAS
CARL ERIC ALMGREN
Sedan den 1 oktober heter Sveriges
försvarsstabschef Carl Eric Almgren.
Han är ännu ett exempel på den föryngring och kraftsamling, som präglar den nya försvarsledningen. Vid
sin utnämning till generalmajor hoppade den nye försvarsstabschefen, 48
år gammal, över i det närmaste 100
av sina kamrater i överstegraden. Han
har en lysande karriär bakom sig och
enligt vad hans medarbetare, både
över- och underordnade, tror och
hoppas en väl så lysande framför sig.
Almgren är Linköpingspojke. Hans
far framstår som en förnämlig representant för det bästa i den gamla
svenska underofficerskår, som varit
en av den svenska försvarsorganisationens hörnpelare. Förutom att ha varit
en framstående yrkesman, har fadern
gjort värdefulla insatser inte bara på
det kommunala utan också på det kulturella området; den historik över
I 4:s underofficerskår som han utarbetat har exempelvis fått vitsord
som mönstergill.
Sonen tycks ha ärvt faderns både
anlag och ambition. Han skötte sig utmärkt i skolan, var ordförande i gymDasieföreningen och tog en A-student.
Det lär ha varit en missräkning för
Carl Eric Almgrens lärare att han
med sin påfallande teoretiska begåvning inte valde den akademiska banan. Men, förmodligen inte opåverkad
av sin far och sin miljö, bestämde han
sig för att bli officer. På Karlberg
skulle han varit en klar etta, om han
inte varit för frispråkig, en egenskap
som han dessbättre bibehållit. Han
blev trea, men i fortsättningen har
det bara varit fråga om tätplaceringar.
På Krigshögskolan gick han ut som
etta med några av de bästa betyg, som
utdelats. Dessförinnan hade han hunnit skaffa sig en specialitet, som han
senare haft mycket nytta av, nämligen
slaviska språk. När ockupationen av
de baltiska länderna var förestående,
skickades han dit som biträdande militärattache, han har deltagit i ett militärt studiebesök i Ryssland, talar
ryska flytande och läser ryska tidningar och rysk litteratur regelbundet. Som chef för I 5 ordnade han en
studiecirkel i ryska för rekryterna
med sig själv som lärare.
Men vi går händelserna i förväg.
Han började sin militära bana på I 12
i Eksjö, där han med avbrott för
tjänstgöring på Rosersberg, i Balticum
och på KHS, avancerade till kapten
1942. Från och med följande år tillhörde han generalstabskåren och blev
1945 biträdande lärare vid KHS. Som
nybliven major var han den förste
armeläraren på Försvarshögskolans
provisoriska kurs hösten 1951 och utförde som sådan grovarbetet vid uppdragandet av riktlinjerna för denna
helt nya och utomordentligt viktiga
läroanstalts utformning. Hans ideer
låg till grund för den av general Swedlund sedermera fastställda instruktionen för Försvarshögskolan och de har
i sina huvuddrag blivit bestående. Redan då ådagalade Almgren det intensiva intresse för samordning och samarbete mellan försvarsgrenarna, som i
så hög grad kommit att sätta sin prä-
494
gel på hans nuvarande verksamhet.
Åren 1953-57 var han chef för försvarsstabens armeavdelning och deltog då bl. a. i 1954 års öB-utredning.
Under denna sin första tid på försvarsstaben blev Almgren snart känd
som en av de mest begåvade och
energiska, och även frimodiga officerarna i sin generation. Det berättas
att han en gång skulle tjänstgöra som
sekreterare åt två generaler – från
osagt vilka försvarsgrenar – som
hade ett samarbetsproblem att lösa,
men mycket svårt att komma överens.
De började förhandlingarna med en
livlig personlig polemik sinsemellan,
som tycktes kunna pågå hur länge som
helst. Den unge major Almgren harklade sig till sist och sade ungefär som
så, att hur vore det om generalerna
ville tala om det där efteråt, så att
sakfrågan kunde få behandlas nu. Generalerna tystnade i rena häpenheten
och lär sedan ha följt Almgrens vänliga, men bestämda råd. Han har alltid hävdat att man öppet och oförskräckt bör säga sin mening, vilket
förskaffat honom respekt hos alla
utom de överordnade vilkas prestigekänsla inte stått i proportion till deras
prestationsförmåga.
År 1955 utnämndes Almgren till
överstelöjtnant vid generalstabskåren,
1957 flyttade han över till Hälsinge
regemente och tre år senare blev han
överste och chef för Jämtlands fältjägare i Östersund. Under sin tjänstgöring på trupp har han fått tillfälle
att visa att hans praktiska militära
begåvning knappast står tillbaka för
den teoretiska.
Var han självskriven som försvarsstabschef? Många ansåg nog det, men
dåvarande öB general Swedlund torde
ursprungligen ha tänkt sig en annan
lösning. Som det nu blev lär han emellertid inte haft något att erinra mot
resultatet; han räknar Almgren som
en av sina lärjungar, och i och med
att det bestämdes att försvarsstabschefen skulle tas från armen, kan Almgren knappast ha haft några allvarliga
konkurrenter. Det var ingen lätt upp·
gift som väntade den nyblivne försvarsstabschefen. Tre problem har
omedelbart anmält sig. Den nya öBplanen, den s. k. öB 62, skall vara färdig den 15 januari nästa år. Försvarsledningen har fått en helt ny organisation som det i första hand åvilar
Almgren att trimma. Slutligen har
den allvarliga utrikespolitiska utvecklingen med obönhörligt eftertryck
aktualiserat en rad beredskapsfrågor
både på det militära och det civila
försvarets område.
Är Almgren mannen att bemästra
dessa problem? Ja, säger med en mun
495
alla som haft tillfälle att samarbeta
med honom eller på nära håll se honom i aktion. Hans arbetsförmåga omvittnas vara fantastisk och hans viljekraft påstås kunna försätta berg. Han
sägs också ha en ovanlig förmåga att
leda och inspirera sina medarbetare.
Hans personliga charm och kamratliga sätt gör att de uträttar underverk
för att tillfredsställa de höga krav han
ställer på sin omgivning och som –
enligt gammal god sed – endast överträffas av de krav han ställer på sig
själv.
Har han då inga svaga sidor, denne
man av järn? Jo, han var slottspoet
på Karlberg och håller alltjämt inte
ogärna versifierade middagstal.
G. U.
,r~/\
l
~. k l d’ .. a u turtra 1t1onen
Allt sedan sin stan har Svenska Dqbladet genom att
till sia knyta ea elit av vetenskapsmän, författare
oc:h publicister på alla områden sökt ae läsekretsen
allsidia ~h vederhiftia information.
Humaniora oc:h naturvetenskap, konst oc:h litteratur.
politik oc:h teknik företrides i Svenska Daabladeb spalter
– bl. a. i artiklarna ”under strecket”.
Tidningens medarbetare följer daaens debatt
oc:h behandlar tidens väsentliaa fråaor,
obundna av annat än sitt eaet oc:h tidningens krav
på upplysnina oc:h mogen bedömnina.
Att vårda kulturtraditionen
oc:h att följa de nya strömninaarna med insikt,
förutseende oc:h ansvar förblirSvenska Daabladets strävan.
Prenumerera pd
ENSKA DAGBLADET
– ~n ridning för läsare med ansprdk

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner