Print Friendly

Namn att minnas – Åke Lindemalm

Av Redaktionen | 31 december 1961


1961


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NAMN ATT MINNAS
AKE LINDEMALM
”fånga betydelsefulla personförändringar inom vår högsta försvarsledning förestär under det är, som nu
ingått. Posten som överbefälhavare,
posten som chef för marinen och sannolikt även posten som chef för försvarsstaben kommer att byta innehavare. Vem som skall bli vår nye öB
resp. försvarsstabschef är ännu höljt
i dunkel, även om all sannolikhet talar för, att den förra befattningen
kommer att beklädas av den nuvarande flygvapenchefen, generallöjtnant Torsten Rapp.
Däremot kan det redan nu anses
klart vem som den 1 oktober kommer
att efterträda viceamiral Stig H :sonEricson som chef för marinen. Det
blir nuvarande chefen för marinstaben, kommendören Åke Lindemalm.
Detta innebär en karriär, som väl i
fråga om snabbhet kan kallas sensationell för att inte säga exceptionell i
det svenska försvarets nyare hävder.
Lindemalm är bara 50 är gammal.
Han blev kommendör är 1957. Eftersom han inte rimligen kan hoppa direkt frän kommendör till viceamiral,
kan man förutse att han i samband
med sitt förordnande till marinchef
frän 1 oktober, vilket kan väntas nå-
gon gäng i mars, utnämns till konteramiral. Han kommer med andra ord
att under loppet av fyra är ha passerat tre av de fyra högsta militära graderna. Det enda jämförbara fallet
torde vara vår nuvarande öB, general
Swedlund. Han passerade visserligen
frän generalmajor 1948 till generallöjtnant och general är 1951, men han
hade dock dessförinnan varit överste
i fyra är. Lindemalm får nästan anses
vara ett strå vassare.
Hurudan har då bakgrunden till
denna enastäende raska befordran gestaltat sig?
Åke Lindemalm är provinsialläkareson och föddes i Lima, Kopparbergs
län den 26 mars 1910. Han tog studenten i Uppsala 1928 och blev fänrik
i flottan 1931. Sin specialitet fann han
mycket snart inom ubåtsvapnet. Under krigstidens sjökommenderingar
tjänstgjorde han som fartygschef för
diverse ubåtar. Under sina följande
landkommenderingar har han bl. a.
varit lärare vid såväl sjökrigshögskolan som försvarshögskolan. Efter tre
är som chef för marinstabens operationsavdelning blev han fartygschef
på »Tre Kronor» samt i anslutning
därtill under åren 1956-59 flaggkapten hos chefen för kustflottan, Bertil
Berthelsson. År 1959 äterbördades
han till ubåtsvapnet såsom inspektör.
I denna befattning har han verkat
tills Stig H :son-Ericson i september
förra året gjorde honom till marinstabschef med den uppenbara avsikten att utbilda honom till sin efterträdare.
Sädana ter sig alltså de yttre konturerna av hans karriär. Men dessa
data säger föga om hans inre kvalifikationer. Vad är det som har gjort att
en hittills tämligen normal befordringsgång nu så plötsligt skall krönas
med försvarsgrenens högsta post?
52
Varför är det just han, som kommer
att bli chef för marinen?
Det är ingen hemlighet att det funnits andra kandidater. Främst bland
dem har naturligtvis varit Bertil Berthelsson, kustflottans stridbare chef
och Stig H :son-Ericsons utomordentliga komplement i marinens högsta
ledning. Hade frågan av en eller annan anledning aktualiserats på ett tidigare stadium, låt oss säga för ett
par är sedan, kan det inte gärna råda
något tvivel om att det blivit han.
Men nu ligger saken annorlunda till.
Berthelsson fyller nästa år 60. I dagens läge måste redan den åldern anses vara för hög för marinens nye
chef.
Flottan är ett gammalt vapen, om
man så vill värt äldsta, men marinen
är så till. vida en ung försvarsgren,
som den just nu häller på att ömsa
skinn, att i viss mån pånyttfödas. Det
är under dessa förhällanden mycket
önskvärt att marinen får en så ung
chef som möjligt, som representerar
den unga generationen och de nya
tänkesätten inom sin försvarsgren i
synnerhet, men även inom försvarsmakten i allmänhet. Alla vet att den
präktige sjöbjörnen, den saltsjudande
beckbyxan Berthelsson älskade de
stora skeppen och att han – även om
han naturligtvis lojalt fogade sig i utvecklingen – med bittra känslor stoppade in sina kära kryssare i de förhatliga malpåsarna. Lindemalm däremot är ju, som framgått, ubätsmänniska. I en tid, då mycket tyder på
att den svenska flottan kommer att
förvandlas frän att omfatta huvudsakligen övervattensfartyg till att omfatta
huvudsakligen undervattensfartyg, är
naturligtvis detta av utomordentligt
värde. Till sist kanske det inte är alldeles förhastat att anta, att Stig
H :son-Ericson genom att föreslå en så
ung efterträdare, velat skapa möjligheter för marinen att för första
gängen kunna i sinom tid leverera en
ny öB. Vem vet?
Detta om betydelsen av Lindemalms
utbildning, ålder och inriktning. Men
trots allt viktigare måste dock i sista
hand hans rent personliga egenskaper vara. Om dem kan man ge en
föreställning genom att säga, att praktiskt taget hela flottan – eller varför
inte hela marinen? – står enig bakom Stig H :son-Ericsons förslag till efterträdare. Typiskt är, att den som
kanske gjort mest för att jämna vägen
till toppen för den blivande marinchefen är just Bertil Berthelsson, som fick
den högsta uppskattning för Lindemalm under hans tid som flaggkapten. Åke Lindemalms överordnade hyser ett obegränsat förtroende till honom, hans jämnåriga och yngre kamrater omfattar honom med beundran
och vänskap. Bättre betyg kan man
knappast önska sig.
Att han är en ytterst skicklig och
kunnig yrkesmilitär säger sig självt
efter vad som ovan anförts. Undrar
man hurudan han är som människa,
blir svaret alltid ett och detsamma.
Det är en ovanligt stabil och rejäl
karl, heter det med en mun, en karl
att hålla i hand, en renhårig kamrat,
som inte ruskar i blåsväder. Han är
orädd i alla situationer, en beslutsam
man, som vet vad han vill, men som
därför inte kör huvudet i väggen,
utan när så erfordras kan utveckla en
betydande smidighet i ordets goda
mening. Han har lätt att fä kontakter
på alla håll, inte bara inom den egna
utan också inom de andra försvarsgrenarna och bland de politiker, som
har med försvaret att skaffa. Som rnariochefens representant i den kolmodinska försvarsledningskommitten tillvann han sig mycket stort förtroende,
han har goda förbindelser i försvarsstaben, med den länge icke överdrivet
flottvänlige öB, ja t. o. m. med statsrådet Sven Andersson. Han förenar
kort sagt saklig pondus med förmågan
att vinna personligt gehör.
Han är, som man av detta kan förstå, en vänsäll man som inte bara är
omtyckt i kamratkretsen utan också
road av kamratlivet och bänkar sig
gärna i ett glatt lag. Hans fysiska
spänst är ryktbar, som inspektör för
ubåtsvapnet tvekade han aldrig att ta
på sig grodmansutrustning och dyka
ned i en vak och det är betecknande
att han nu, för att kompensera sin
brist på militär flygutbildning, skaffat sig civilt flygcertifikat. På lediga
stunder läser han historia, kulturhistoria och konsthistoria; sina sommarsemestrar älskar han att tillbringa
med sin hustru och sina pojkar i den
fiskestuga på Tjörn, som han för
några år sedan inköpt och som han
nu strävsamt ägnar sig åt att egenhändigt rusta upp.
Att bli chef för marinen är en svår
uppgift, inte minst när man skall ef- 53
terträda Stig H :son-Ericson. Han är
nu en gång för alla en av våra mest
lysande militärer i modern tid och
har med osedvanlig intelligens, skicklighet och energi under det gångna
decenniets våldsamma försvarspolitiska kastvindar lotsat den svenska
marinen genom alla försvarsutredningars blindskär. Men Lindemalm
kan trösta sig med att marinen
under H:sons kloka ledning redan ridit ut den värsta stormen i och med
att hotet från Adam avvärjts och marinplan 60 i allt väsentligt accepterats
av inte bara statsmakterna utan
t. o. m. av öB. Och den omständigheten
att Stig H :son-Ericson själv utpekat
Lindemalm till sin efterträdare bör
vara den bästa borgen för att den blivande marinchefen skall vara mäktig
att föra verket vidare i företrädarens
anda.
G. U.
modern
konservativ
debatt
Svensk Linje
organ för Sveriges Konservativa studentförbund
PRENUMERATION 7 nr/år 6 kronor
POSTGIRO 29 82 24 Stockholm Sö

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner