Print Friendly

Någonstans i Albion

Av Alexander Sanchez | 1 november 2013

andres_lokko_storAndres Lokko
David Cameron fick nyligen sin cykel stulen – politiska texter 2008-2013
Atlas 2013

Att Andres Lokko under många år varit anglofil har knappast undgått någon. Att han dessutom under de senaste åren fått en allt tydligare profil som en politisk skribent, bland annat som krönikör i SvD, är på sitt sätt intressant.

Få i den svenska offentligheten har med samma självklarhet rört sig i det fält där politik och populärkultur sammanstrålar som just Andres Lokko.

När jag läser igenom texterna där Good Old England beskrivs med både humor och värme, slås jag av att det är en rätt tillbakablickande bild som framkommer i Andres Lokkos lätt rosaskimrande beskrivning om en svunnen storhet innan vänstern bedrogs och lurades på makten av ”de andra”. Vilka de andra är i det här fallet förstår vi redan i den första texten.

Det är ett annat Storbritannien som beskrivs, en bild så långt ifrån Midsomer och Agatha Christies St. Mary Meade som det bara går. Ett mångkulturellt Great Britain där andra, inte nödvändigtvis bättre, värden råder.

Texterna beskriver ett London något bortom de upptrampade turiststråken, även om den gamla arbetarklasstadsdelen Notting Hill – där författaren bodde under en period- sedan länge har ändrat karaktär.

När oroligheterna i London 2011 utbröt, efter att polisen hade skjutit den 29-årige Mark Duggan, som misstänktes vara gängmedlem, till döds, fick det stora delar av Londons förorter att skakas av kravaller under ett par sommarveckor. Ett tragiskt förlopp som både i Storbritannien och Sverige tog sig till förstasidorna. Det är texterna om detta som lyfter hela boken trots att de tycks vara skrivna på visst avstånd från själva händelserna. Som reflektioner hittar de den rätta nerven i boken.

Andres Lokko försöker att med en dåres envishet visa att det är ett förändrat post-Blair England som han kommit till nu när han även upptäcker att han själv är en låginkomsttagare med brittiska mått mätt, något som man kan utläsa som en chock mellan raderna i en av hans krönikor som är med i boken.

Det är som musikjournalist som Andres Lokko kommer till sin verkliga rätt, få har i Sverige kunskapen och förmågan att skriva både väl och djupt om modern musik som han. Att även musiken och musikutbudet har förändrats i Storbritannien kan inte ha undgått någon. I dagens värld spelar inte den brittiska musiken samma självklara roll som under 1960- och 70-talet. En sista storhetstid var nog, sett i efterhand, troligen 1990-talet. Idag har vi istället andra musikaliska uttryck som lyfts fram, speciellt här hemma i Sverige. På tal om musik, får de båda musikmogulerna Simon Cowell och Bert Karlsson några välförtjänt välriktade kängor riktade mot sig.

Andres Lokko skriver om vikten av att vara snäll och i många av de små korta rapsodiska styckena framkommer det tydligt. Det är i mina ögon en tillgång att fler skriver den här blandningen av texter. En del ser det som ett svaghetstecken, men jag ser en styrka. Jag skulle gärna se att fler gjorde detta utan att slagträn som ”höger” alternativt ”vänster” förs fram. En text som fördjupar samtalet vinner båda sidor på i längden.

Hur det gick då med David Camerons cykel? Frågan besvaras i boken.

Alexander Sanchez är kulturskribent med ett starkt intresse för musik och historia. Tidigare musikredaktör i Tidningen Kulturen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner