Print Friendly

Mikael Stenbom; Socialistinternationalen

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MIKAEL STENBOM:
Socialistinternationalen
Socialistinternationalen har de senaste
åren börjat vackla i sitt tidigare klara
avståndstagande till kommunismen.
Även om öppningen mot öst enligt SI
sker ifredens intresse, sker det till ett
politiskt pris som inte kan accepteras,
skriver ekon stud Mikael Stenbom. Han
redogör för Sfs utveckling från
”diskussionsklubb” till politisk
maktfaktor sedan Willy Brandt, Bruno
Kreisky och OlofPalme blivit
tongivande i organisationen. S/ och dess
medlemspartier saknar i viss mån
förmågan att objektivt betrakta världen
vilket hotar att rasera den återstående
trovärdigheten, skriver författaren.
Socialistinternationalen (SI) har
efterkrigstiden upprepade gånger
markerat den ideologiska gränsen
vänster. Denna gräns har utgjort ett
fektivt skydd mot de kommunistiska
tierna i framför allt Västeuropa. Men
der senare delen av sjuttiotalet och ·
åttiotalet har sociali
böljat vackla i sitt tidigare klara
ståndstagande till kommunismen och
fler har uttryckt sin oro över vad de
fattar som idekonvergens.
att SI återigen skall markera sin
giska ståndpunkt har lämnats
fyllda.
Socialistinternationalen avvisar
gelsema om idekonvergens och
att de ökade kontaktema med
Sovjetunionen endast är ett uttryck
en intensifierad fredssträvan.
”Trots gångna motsättningar
socialdemokrater och
måste vi hoppa över våra skuggor
fråga så viktig som fred”, sade
internationalens
Bemt Carlsson i oktober 1979.
Men detta har inte lugnat
som menar att även om öppningen
öst sker i vad SI kallar fredens ·
sker detta till ett politiskt pris som
kan accepteras. Man menar att
lingen de senaste åren snarast
serats av ett uppgivande av de
ar som sedan kriget varit
internationalens arbete än av en
risk för krig. Den avgörande f~c…-11
därför huruvida sociali
accepterat de politiska spelregler
bestämts av Sovjetunionen.
‘k
·slinternationalen har historiska
‘tioner. Den 28e september 1846
ades ett par tu.sen socialister från i
hand västeuropeiska länder i St
‘ns Hall i London. Under överinde av Karl Marx bildades den första
mationalen. Den blev emellertid inte
långlivad – 1876 upplöste Marx samslutningen. Man hade haft problem
splittring – både anarkister och so- ‘ster rymdes inom internationalen
nationella självhävdelser försvårade
mationell politisk verksamhet. 1889
ljordes ett nytt försök. Anarkisterna uteoch den andra internationalen fick
allt tydligare politisk framtoning. De
kliga frågorna lämnades till den nybiltde fackföreningsinternationalen. Hutldrnotständarna var kapitalisterna. Ytttill vänster om socialismen tänkte
inte så mycket på. Det var inte förr- 111919, då Lenin bildade den kommuiltiska internationalen, Komintern,
111m det böJjade stå klart att det existera- *tvä frän varandra helt skilda politiska
._,.er som båda tog Marx och hans idesom utgångspunkt. Socialisterna hade
tt faran i kommunismen och tog ett
e klarare avstånd från dess diktatoafasoner.
Under krigsåren och fram till femtiotalit hördes inte mycket av socialistinterlltionalen. Visa av tidigare erfarenhe- 111′, väntade man med att göra ett nytt
”k att aktivera sig. 1951 i Frankfurt
ppväcktes den andra internationa- – dagens socialistinternational.
Redan då var man mån om att frama sig själv som ”the middle way”.
z, Algeriet, Vietnam m m kom dock
Wi allt högre utsträckning fläcka flera
317
av Sis medlemmars anseende och i början av sjuttiotalet var det få som trodde
att internationalen någonsin skulle nå
den styrka man hoppats på. Bland dem
som trodde fanns emellertid Willy
Brandt, Bruno Kreisky och Olof Palme
och bland annat dessa personers ansträngningar bidrog starkt till att göra internationalen till vad den är idag. 1976
valdes Willy Brandt till ordförande och
Bernt Carlsson till generalsekreterare. I
sitt hälsningstal efterlyste Brandt ”a
fresh start” och det blev signalen till en
ny era.
Under tiden fram till dess att Willy
Brandt blev ordförande rörde sig debatten inom SI främst kring frågor av principiell natur. SI tog sällan ställning i rent
praktiskt politiska frågor utan strävade
efter att skapa en international inom vilken medlemspartierna hade en gemensam principiell politisk syn. En av de
frågor som ofta debatterades var hållningen gentemot kommunismen och med
några få undantag lyckades SI hålla en
gemensam front mot kusinerna i öst.
Men de ständiga principiella debatterna
krävde sitt pris – SI blev mer av en
diskussionsklubb än kraftfull politisk organisation. Brandt satte punkt för denna
inriktning på Sis verksamhet och efterlyste pragmatism. Ideologi, principer
och värderingar sjönk i prioritetsordningen och ersattes av Brandts ”tre offensiver”.
Dessa offensiver rörde strävan efter
en säker fred , nya relationer mellan nord
och syd samt de mänskliga rättigheterna.
Den nya inriktningen på frågor av mer
praktisk natur visade sig vara vitaliserande för SI. Aldrig har organisationen
varit mer målinriktad än idag.
318
Men strävan efter pragmatism innebar
oundvikligen att några fundamentala frå-
geställningar aktualiserades. Intar socia- ·
listinternationalen fortfarande en avvisande hållning gentemot kommunismen?
Är socialistintemationalens_aktiviteter i
den fria världens intresse? Bidrar man
fortfarande till utvecklingen och skyddet
av demokratiska värderingar?
I Frankfurt 1951 underströk den återuppväckta socialistinternationalen i en
principdeklaration sin strävan efter politisk, ekonomisk och internationell demokrati. Man refererade till kommunismen
som ”ett instrument för en ny imperialism”. I Oslo 1962 betraktades kapitalismen och kommunismen som likvärdigt
onda. Men man sade också något annat
som idag har sitt intresse; ” Sovjetunionen hävdar att dess utrikespolitik idag
bygger på principerna om fredlig samexistens. I praktiken är emellertid detta endast en taktisk förändring och kampen
mot den icke-kommunistiska världen har
fortsatt i en annan form’ ‘ .
Vad gäller NATO, menade man att:
”de demokratiska socialistiska partierna
i Alliansen betraktar denna som ett kraftfullt bålverk för freden och deklarerar
sin fasta beslutsamhet att upprätthålla
den.” Hållningen mot kommunismen
var således klar.
Oklar skiljelinje mot kommunismen
1978 gavs en kommitte under ledning av
Felipe Gonzales, Reiulf Steen och Karel
van Miert uppdraget att utforma en ny
principdeklaration. Om syftet med kommitten var att åstadkomma en suddigare
gräns åt vänster kunde dess ledning
knappast ha varit bättre vald. Den
spanske socialisten Gonzales har vid et
flertal tillfållen besökt Moskva, sammat
träffat med den högsta politiska
en och gjort uttalanden som vittnar
en långt gången idegemenskap.
Steen, som tillhör vänsterflygeln i
norska arbetarpartiet, har också
hållit goda kontakter med det ””v”~”?-
kommunistpartiet och var en av
som motsatte sig en lagring av nU&t
materiel i Nordnorge. Belgaren
van Miert har utmärkt sig genom
bortförklara Frankfurtdeklarationen
ett utslag av det kalla kriget. Han
också intagit en ledande roll i moltstål•
mot NATO-beslutet att modernisera
taktiska kärnvapenstyrkoma i
Kommitten lade fram en rapport
huvudlinjerna i sitt arbete i ””‘”””‘••
1980 vid Sis kongress i Madrid.
stans i denna behandlades den
mentala frågan om
kontra kommunismen. I stället
det om problemen förknippade med
nå ” verklig ekonomisk demokrati”.
den som lyssnat på Bemt Carlssons
lande i oktober 1979 och som
ledande vice ordförandenas ~~·~·…..-
till olika öst-väst-konflikter utgjorde
porten ingen överraskning. Den
klara skiljelinjen mellan <>VI.·I<· UU<;JI~
ter och kommunister hade blivit allt
utsuddad.
Sovjetunionens ledare har inte
sig kända genom att missa ”””””‘..,.n
politiska vinster. Naturligtvis
man Sis politiska uppmjukning
na armar. I en artikel i Pravda
Brandts besök i Moskva 1981,
av vice ordföranden i n.v”””‘u””~·•-••
internationella avdelning, Vadim
din, sades bl a att ”det är viktigt att
a att socialistinternationalen i sin fredssträvan har avlägsnat flera hinder för
tootakter med kommunistpartiet .. .
Mötet nyligen mellan Leonid Bresnjev
ICb Willy Brandt ägde stor politisk bety- *lse.”
Det var tämligen uppenbart att rysIlilla skulle bli glada. Redan 1971 hade
IlaD inlett en charmoffensiv i avsikt att
llirka kontakterna med de socialistiska
fll1ierna i väst. Det hela böJjade med att
lresnjev själv i ett tal i Tiflis uttryckte
tommunistpartiets beredskap för ett
IIIIlarbete med socialdemokratiska partier i strävan efter fred, demokrati och
IOCialism, ”utan att glömma de ideolojska och revolutionära principerna”.
Offensiven tog sig uttryck i att Sovjetlllionen böJjade uppvakta socialister i
täst med önskan om samarbete, samtiigt som det italienska kommunistpartiet
iorde sitt bästa genom att verka i EGs
alika institutioner. Idag njuter man framlAngens frukter. De flesta socialistledare
1 väst umgås synnerligen vänskapligt
med makthavarna i Kreml – bl a opposili>nsledaren Olof Palme.
Speciellt framgångsrik var den ryska
llearbetningen av de belgiska socialistema och Labour i Storbritannien, men
bnske är det franska socialistpartiet
Yårst anfrätt. Vid ett besök i Moskva
signerade Mitterrand en gemensam komIIUnike i vilken det franska socialistpartiet ”uttryckte sin uppskattning av Sovjetunionens konstruktiva bidrag till den
illernationella avspänningsprocessen”.
Men än mer signifikant för socialistinterationalens del var följande passus: ”De
tvä delegationerna anser att utökade
kontakter mellan kommunistiska och socialistiska partier, oavsett deras ideolo- 319
giska skillnader och individuella traditioner, är av högsta vikt för den internationella arbetarrörelsen då det skulle förstärka rörelsens sammanhållning och solidaritet och därmed dess möjlighet till
seger”. Klarare kan det inte uttryckas.
Vi ska här inte fördjupa oss i nedrustningsproblematiken, men det står klart
att SI har accepterat den sovjetiska. definitionen av avspänning; ”en relation
mellan stater som utesluter risken för
krig men som inte karaktäriseras av ett
bevarande av socialt och politiskt status
quo, ej heller av en minskad klasskamp
mot imperialism inom individuella länder
och i ett globalt perspektiv” (Kommunist, september 1970). Socialistinternationalen har inte accepterat den implicita
utmaningen mot sin (bortglömda) ideologi. Avspänning och en ”säker fred” betyder inget annat än nedrustning och det
politiska och fysiska hot som kommunismen utgör i sig lämnas åt sidan.
Socialistinternationalen och sandinisterna
I takt med närmandet till Sovjetunionen
och utsuddningen av gränsen till kommunismen har socialistinternationalen
till sig knutit en mängd organisationer
och partier vars demokratiska ambitioner inte kan sägas vara framträdande.
Ett exempel är Nicaragua där sandinistjuntan oupphörligen uppmuntras och
beröms av de stora socialisterna i Västeuropa.
1980 ägde ett uppmärksammat möte
rum i Santo Domingo. Det var representanter för socialistinternationalen som
tillsammans med gerillan i El Salvador,
sandinisterna, Mexicos regeringsparti
och Kuba, drog upp riktlinjerna för den
framtida strategin i Latinamerika. En
320
medlem i det kubanska kommunistpartiets centralkommitte höll fortlöpande
Fidel Castro underrättad om vad man
kom fram till under mötet. Hur socialistinternationalen förenar sina teser om
fred och mänskliga rättigheter med samarbete med Kuba är svårt att förstå. Vice
ordföranden i socialistinternationalen,
Michael Maniey, säger t o m ”Fidel
Castro är en man med utomordentlig politisk klarsynthet. Han har ingenting
emot pluralism. Kubanerna är brinnande
anti-imperialister och kämpar för att
uppnå bredast tänkbara allians mellan de
progressiva krafterna i världen”. Vårt
svenska socialdemokratiska partis internationelle sekreterare, Pierre Schori, var
när han refererade till mötet i Santo Domingo inte på samma linje. Fidel Castro
”manar till samarbete och pluralism”.
SI har naturligtvis konsekvent ignorerat sandinistjuntans förgripetser mot
Misquitoindianerna, undertryckaodet av
yttrandefriheten och den ökande sovjetiska närvaron. I vintras inträffade dock
något som allvarligt skakade internationalens enighet. Den 24e februari skulle
ett möte med socialistinternationalen ha
avhållits i Caracas till vilket representanter för sandinisterna var inbjudna. I början av samma månad kom emellertid ett
brev till Willy Brandt från de socialistiska partierna i Venezuela och Costa
Rica. De motsatte sig den sandinisliska
närvaron och krävde att inbjudan skulle
återtas. Två skäl angavs; dels hade man
uppmärksammat att sandinisterna föredrog att kalla sig själva för marxist-leninister – något som undgått de övriga
medlemspartiernas uppmärksamhet och
dels vände man sig mot sandinisternas
långtgående samarbete med Kuba.
Protesten var lite pinsam för SI oci
konsekvensen blev att mötet fick instl
las. Pierre Schori skyllde splittringenJI
påtryckningar från den venezolkristdemokratiska regeringen – n’-
som bestämt tillbakavisades av både 1t
geringen och det venezolanska sociaJilt.
partiet. Michael Manley skyllde likafet.
utsägbart på USA. I ett möte i Bonnik
enades emellertid SI om att uttala Il
stöd för ”sandinistregimens strävan ”
ter pluralism, demokrati och social*
visa i Nicaragua”. Ungefår sam~
förklarade den ledande gerillakämpll
under Somozadiktaturen, Eden Past~
krig mot sandinisterna med motive ·
att de förrått folket. Och ordförandel
kommitten för försvar av de mänsklila
rättigheterna i Nicaragua, Jose Estet.
Gonzales, avslöjade vid ett möte ifelxt
ari att tusentals människor försvunnittJo
ler avrättats under sandinistjuntan Gli
hur de ca 10000, misquitoindiana
skoningslöst förföljs. Gonzales arbetai
för de mänskliga rättigheterna även •
der Somozadiktaturen.
Det finns fler exempel på SI:s ochdal
medlemspartiers tvivelaktiga v*
Bruno Kreiskys umgänge med Lib~
diktator Khadaffi torde utgöra en nalli
ögat för de flesta socialister. Sallll’&ll
med gerillan i El Salvador och ‘*Palmes uttalanden om regimen i lraat
andra exempel som alla väcker fri~~
vart SI är på väg.
Det intressanta är huruvida det är•
dömet eller den demokratiska pålitliallt
ten som sviker. Förmodligen är både
cialistinternationalens och dess -.
lemspartiers ambitioner välmenade, •
man tycks inte förmå att förena sin idet
lism med ett objektivt betraktande av•
Yirld. Denna oförmåga har resulterat i
ea enögdhet som på sikt hotar att rasera
lllt av den återstående trovärdigheten.
Och vad värre är, enögdheten och undfillenheten gentemot kommunismen ut- 321
gör idag en möjlighet för nya påtryckarregimer att komma till makten och att
stanna där med internationell legitimitet,
frikostigt bortskänkt av de ”demokratiska socialisterna”.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner