Mikael Rosén; Sverige är en återfallsförbrytar mot mänskliga rättigheter
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Sverige är en återfallsfö
mänskliga rättigheter
1 av Mikael Rosen
Det är inte USA:s fel att tre svensksomalier saknar rättighetsskydd.
I motsats till amerikaner saknar alla svenskar ett rättighetsskydd värt namnet
i grundlagen. Och det är ingen slump.
N
ÅGRA SVENSKA MEDBORGARE har genom
beslut av statsråden Persson, Lindh och
Bodström bli~it berövade möjligheten att
förfoga över sm egendom. Bakgrunden är
att dessa medborgare utpekats som sannolika bidragsgivare till den internationella terrorismen,
vilket föranlett såväl USA som EU att begära att åtgärder
skall vidtagas mot dessa personer, vilket alltså också skett.
Däremot hade inte någon domstolsprövning skett innan
åtgärderna beslutades och vidtogs, och så vitt är känt
hade inte heller någon egentlig bevisning framlagts. De
drabbade blev hastigt och (o) lustigt rättslösa, och hade
inte ens tillgång till medel för sin försörjning.
ANINGSLÖST
Många har upprörts över hur dessa svenska medborgare av utländsk härkomst har blivit behandlade. Det är
inte förvånande. Många har blivit förvånade över hur
de behandlas. Det är på gränsen till upprörande. Många
skyller behandlingen på USA och dess president George
W Bush. Det är aningslöst.
Händelserna har föranlett en upphetsad debatt där de
traditionella politiska linjerna inte alltid har följts. Bland
de debattörer som gått till storms mot den socialdemokratiska regeringens frångående av rättsstatens principer återfinns exempelvis skriftställaren Jan Myrdal och
LO-tidningens chefredaktör Martin Lindblom.
Myrdals artikel i Aftonbladet den 4 januari i år är
rubricerad ”Hellre en konservativ jurist än en radikal
aktivist”. Han hänvisar bland annat till Marx som påpekade att de härskande tankarna är de härskandes tankar, och fortsätter med att säga att ”Detta förklarar varför den pågående avvecklingen av rättssamhället och de
formella friheterna i praktiken förbereds av just de så
kallade vänsterintellektuellas aktivitet”. Han avslutar sin
artikel med att säga ”hellre en konservativ jurist som tar
lE /Svensk Tidskrift l2oo2,nr 2/
formell ställning för rättssamhället och de formella medborgerliga friheterna än en radikal aktivist som i den
stora frihetens namn ropar på förbud och röjer väg för
ny mot folkets rättigheter undergrävande lagstiftning.”
Martin Lindblom undrar i Aftonbladet (21/l -02)
”Vad skall vi med grundlagen till .. . när politikerna ändå
struntar i att följa den?”. Han avslutar sin artikel med att
fråga sig hur det kan komma sig att riksdagens stora partier hanterar grundlagen med sådan brist på allvar, och
ger själv svaret att en ”förklaring kan vara att de är så
förvissade om sin egen rättrådighet och sina goda avsikter att de inte ens behöver grubbla över vad grundlagen
kräver av dem.” Sedan fortsätter han: ”Men som varje
ettbetygsstudent i statvetenskap känner till: en sådan
övertygelse hos de styrande är livsfarlig därför att den
förr eller senare brukar leda till att staten förklarar somliga medborgare för fredlösa.”
SVERIGE RÄTTSSTAT?
I Svenska Dagbladet l l april i år hävdar Martin Lindblom att ”Sverige har böjt knä för USA och kan knappast
betecknas som en rättsstat längre”, och säger sedan att
”Skulden för att de svenska medborgarna utsatts för detta
övergrepp faller främst på riksdag och regering”.
Utgångspunkten för dessa och andra debattörer är
att Sverige är, eller åtminstone tills nu har varit, en rättsstat och att Sverige också i framtiden bör vara det. Det
sista ledet är lättare att instämma i än det första. Som
konser… förlåt, liberal, jurist anser undertecknad naturligtvis att Sverige skall vara en rättsstat, men frågan är om
Sverige ens tidigare levde upp till detta epitet. Sverige
har exempelvis dömts för brott mot de mänskliga rättigheterna vid 22 tillfällen, och då talar vi bara om dem
som orkat gå hela vägen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Antalet drabbade av svensk rättslöshet
är givetvis oerhört mycket större. Någon minns kanske
)rytare mot
Trots att lagboken är tjock innehåller den inte allt den borde.
fortfarande fallet Ingmar Bergman, eller Halvar Alvgard,
eller debatten om godtyckliga tvångsomhändertaganden
av barn. Tvångssteriliseringarna är förhoppningsvis inte
helt bortglömda ännu.
Ett annat exempel är när Plan- och bygglagen avsiktligt skrevs så att en fastighetsägare efter en tid automatiskt förlorar en del av sina rättigheter. Genom att man
inte längre behöver fatta beslut om detta så finns det inte
heller något beslut att överklaga, vilket naturligtvis är
en elegant lösning på problemet… Den som inte minns
dessa exempel kan förströ sig med att bläddra lite i lagboken, förslagsvis lag (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, eller lag (1978:880)
Sverige och andra europeiska länder eftersom det rättsliga skyddet är för svagt. Eftersom vi, trots grundlagar
och konventioner om mänskliga rättigheter, inte upprätthåller något verksamt skydd för medborgarna mot
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Diskrimineringslagstiftningen och
arbetsrätten kan också rekommenderas, liksom ett studium i
möjligheterna att utnyttja sin
yttrandefrihet via etermedia.
”Hur skall vi kunna skydda våra
godtycklig maktutövning från
det politiska systemet så har våra
regeringar ingenting att luta sig
mot när USA eller EU begär att
vi skall vidta åtgärder mot,
exempelvis, misstänkta terrorister. Hur skall vi kunna skydda
våra medborgare mot dessa
anspråk när vi av både principiella skäl, bekvämlighet och
gammal vana vill att de inte skall
ha något skydd mot sin egen
regering? Vilket argument skulmedborgare mot dessa anspråk
när vi av både principiella skäl,
GUANTANAMO
GER VISS FRIHET
bekvämlighet och gammal vana
vill att de inte skall ha något
Hur var det då med USA:s
ansvar för undergrävandet av
det svenska rättssamhället? Jo,
skydd mot sin egen regering?”
i USA finns ett starkt rättsligt skydd för medborgarna
mot staten. I viss utsträckning gäller det för alla som
befinner sig på amerikanskt territorium, inklusive misstänkta terrorister. Därför militärbasen Guantanamo Bay
på Kuba. Denna plats har nämligen egenheten att den
står under amerikansk kontroll trots att den inte är amerikanskt territorium, och därför kan den amerikanska
regeringen ta sig vissa friheter på denna plats som man
inte skulle kunna någon annanstans, i allt fall vad beträffar icke-amerikanska medborgare. Den fånge som är
amerikansk medborgare har överförts till amerikanskt
territorium och garanteras rättssamhällets beskydd trots
att han greps under aktiv tjänst som talibankrigare.
USA kan alltså inte göra sina egna medborgare rättslösa i sitt eget land, eller i förhållande till sina egna myndigheter ens om man är utanför landet, det rättsliga
skyddet är för starkt. Det kan däremot regeringarna i
le en svensk socialdemokratisk regering kunna använda
för att motivera att man inte gör sina medborgare rättslösa i just det här fallet?
När fri- och rättighetskatalogen i regeringsformen
debatterades på 70-talet stod de konservativa juristerna
mot de radikala aktivisterna, för att låna Jan Myrdals
språkbruk. I sann svensk anda uppnåddes en kompromiss. De borgerliga fick tillgodosett att fri- och rättigheter skrevs in i grundlagen, medan socialdemokrater
och vänster fick tillgodosett att det gjordes på ett sådant
sätt att grundlagen inte i onödan skulle hindra riksdagens
och regeringens maktutövning.
Det är inte USA:s fel att svenskar kan göras rättslösa
i Sverige. Det är vårt.
Mikael Rosen (mr@foyen.se) är advokat vid Foyen & Co och
kommunfullmäktiges ordförande i Falun.
1–i
o..
Cth
ro
’
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 21 m
mänskliga rättigheter
1 av Mikael Rosen
Det är inte USA:s fel att tre svensksomalier saknar rättighetsskydd.
I motsats till amerikaner saknar alla svenskar ett rättighetsskydd värt namnet
i grundlagen. Och det är ingen slump.
N
ÅGRA SVENSKA MEDBORGARE har genom
beslut av statsråden Persson, Lindh och
Bodström bli~it berövade möjligheten att
förfoga över sm egendom. Bakgrunden är
att dessa medborgare utpekats som sannolika bidragsgivare till den internationella terrorismen,
vilket föranlett såväl USA som EU att begära att åtgärder
skall vidtagas mot dessa personer, vilket alltså också skett.
Däremot hade inte någon domstolsprövning skett innan
åtgärderna beslutades och vidtogs, och så vitt är känt
hade inte heller någon egentlig bevisning framlagts. De
drabbade blev hastigt och (o) lustigt rättslösa, och hade
inte ens tillgång till medel för sin försörjning.
ANINGSLÖST
Många har upprörts över hur dessa svenska medborgare av utländsk härkomst har blivit behandlade. Det är
inte förvånande. Många har blivit förvånade över hur
de behandlas. Det är på gränsen till upprörande. Många
skyller behandlingen på USA och dess president George
W Bush. Det är aningslöst.
Händelserna har föranlett en upphetsad debatt där de
traditionella politiska linjerna inte alltid har följts. Bland
de debattörer som gått till storms mot den socialdemokratiska regeringens frångående av rättsstatens principer återfinns exempelvis skriftställaren Jan Myrdal och
LO-tidningens chefredaktör Martin Lindblom.
Myrdals artikel i Aftonbladet den 4 januari i år är
rubricerad ”Hellre en konservativ jurist än en radikal
aktivist”. Han hänvisar bland annat till Marx som påpekade att de härskande tankarna är de härskandes tankar, och fortsätter med att säga att ”Detta förklarar varför den pågående avvecklingen av rättssamhället och de
formella friheterna i praktiken förbereds av just de så
kallade vänsterintellektuellas aktivitet”. Han avslutar sin
artikel med att säga ”hellre en konservativ jurist som tar
lE /Svensk Tidskrift l2oo2,nr 2/
formell ställning för rättssamhället och de formella medborgerliga friheterna än en radikal aktivist som i den
stora frihetens namn ropar på förbud och röjer väg för
ny mot folkets rättigheter undergrävande lagstiftning.”
Martin Lindblom undrar i Aftonbladet (21/l -02)
”Vad skall vi med grundlagen till .. . när politikerna ändå
struntar i att följa den?”. Han avslutar sin artikel med att
fråga sig hur det kan komma sig att riksdagens stora partier hanterar grundlagen med sådan brist på allvar, och
ger själv svaret att en ”förklaring kan vara att de är så
förvissade om sin egen rättrådighet och sina goda avsikter att de inte ens behöver grubbla över vad grundlagen
kräver av dem.” Sedan fortsätter han: ”Men som varje
ettbetygsstudent i statvetenskap känner till: en sådan
övertygelse hos de styrande är livsfarlig därför att den
förr eller senare brukar leda till att staten förklarar somliga medborgare för fredlösa.”
SVERIGE RÄTTSSTAT?
I Svenska Dagbladet l l april i år hävdar Martin Lindblom att ”Sverige har böjt knä för USA och kan knappast
betecknas som en rättsstat längre”, och säger sedan att
”Skulden för att de svenska medborgarna utsatts för detta
övergrepp faller främst på riksdag och regering”.
Utgångspunkten för dessa och andra debattörer är
att Sverige är, eller åtminstone tills nu har varit, en rättsstat och att Sverige också i framtiden bör vara det. Det
sista ledet är lättare att instämma i än det första. Som
konser… förlåt, liberal, jurist anser undertecknad naturligtvis att Sverige skall vara en rättsstat, men frågan är om
Sverige ens tidigare levde upp till detta epitet. Sverige
har exempelvis dömts för brott mot de mänskliga rättigheterna vid 22 tillfällen, och då talar vi bara om dem
som orkat gå hela vägen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Antalet drabbade av svensk rättslöshet
är givetvis oerhört mycket större. Någon minns kanske
)rytare mot
Trots att lagboken är tjock innehåller den inte allt den borde.
fortfarande fallet Ingmar Bergman, eller Halvar Alvgard,
eller debatten om godtyckliga tvångsomhändertaganden
av barn. Tvångssteriliseringarna är förhoppningsvis inte
helt bortglömda ännu.
Ett annat exempel är när Plan- och bygglagen avsiktligt skrevs så att en fastighetsägare efter en tid automatiskt förlorar en del av sina rättigheter. Genom att man
inte längre behöver fatta beslut om detta så finns det inte
heller något beslut att överklaga, vilket naturligtvis är
en elegant lösning på problemet… Den som inte minns
dessa exempel kan förströ sig med att bläddra lite i lagboken, förslagsvis lag (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, eller lag (1978:880)
Sverige och andra europeiska länder eftersom det rättsliga skyddet är för svagt. Eftersom vi, trots grundlagar
och konventioner om mänskliga rättigheter, inte upprätthåller något verksamt skydd för medborgarna mot
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Diskrimineringslagstiftningen och
arbetsrätten kan också rekommenderas, liksom ett studium i
möjligheterna att utnyttja sin
yttrandefrihet via etermedia.
”Hur skall vi kunna skydda våra
godtycklig maktutövning från
det politiska systemet så har våra
regeringar ingenting att luta sig
mot när USA eller EU begär att
vi skall vidta åtgärder mot,
exempelvis, misstänkta terrorister. Hur skall vi kunna skydda
våra medborgare mot dessa
anspråk när vi av både principiella skäl, bekvämlighet och
gammal vana vill att de inte skall
ha något skydd mot sin egen
regering? Vilket argument skulmedborgare mot dessa anspråk
när vi av både principiella skäl,
GUANTANAMO
GER VISS FRIHET
bekvämlighet och gammal vana
vill att de inte skall ha något
Hur var det då med USA:s
ansvar för undergrävandet av
det svenska rättssamhället? Jo,
skydd mot sin egen regering?”
i USA finns ett starkt rättsligt skydd för medborgarna
mot staten. I viss utsträckning gäller det för alla som
befinner sig på amerikanskt territorium, inklusive misstänkta terrorister. Därför militärbasen Guantanamo Bay
på Kuba. Denna plats har nämligen egenheten att den
står under amerikansk kontroll trots att den inte är amerikanskt territorium, och därför kan den amerikanska
regeringen ta sig vissa friheter på denna plats som man
inte skulle kunna någon annanstans, i allt fall vad beträffar icke-amerikanska medborgare. Den fånge som är
amerikansk medborgare har överförts till amerikanskt
territorium och garanteras rättssamhällets beskydd trots
att han greps under aktiv tjänst som talibankrigare.
USA kan alltså inte göra sina egna medborgare rättslösa i sitt eget land, eller i förhållande till sina egna myndigheter ens om man är utanför landet, det rättsliga
skyddet är för starkt. Det kan däremot regeringarna i
le en svensk socialdemokratisk regering kunna använda
för att motivera att man inte gör sina medborgare rättslösa i just det här fallet?
När fri- och rättighetskatalogen i regeringsformen
debatterades på 70-talet stod de konservativa juristerna
mot de radikala aktivisterna, för att låna Jan Myrdals
språkbruk. I sann svensk anda uppnåddes en kompromiss. De borgerliga fick tillgodosett att fri- och rättigheter skrevs in i grundlagen, medan socialdemokrater
och vänster fick tillgodosett att det gjordes på ett sådant
sätt att grundlagen inte i onödan skulle hindra riksdagens
och regeringens maktutövning.
Det är inte USA:s fel att svenskar kan göras rättslösa
i Sverige. Det är vårt.
Mikael Rosen (mr@foyen.se) är advokat vid Foyen & Co och
kommunfullmäktiges ordförande i Falun.
1–i
o..
Cth
ro
’
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 21 m