Print Friendly

Mattias Bengtsson; Bortom vänster och höger

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MATIIAS BENGTSSON:
BORTOM VÄNSTER OCH HÖGER
• • ven om jag själv gärna accepA
terar beskrivningen av det
önskvärda framtida politiska
samtalet som ”bortom vänster
och höger”, är ändåJanerik Larssons val
av titel på sin skrift om hans vision av en
ny, mera konstruktiv dialog om tjugohundratalets samhälle något vilseledande.
När Arbetsgivareforeningens informationsdirektör redan i rubriken avfårdar
begreppen vänster och höger är det lätt
att tro att här talar någon som drömmer
om en ny samforståndsanda, om att vi
bör lägga ideologierna åt sidan for att
åter, i pragmatisk anda, prata oss samman.
En del kan ta for sig att nu anser SAF att
målen har nåtts: nyliberalismen har segrat
och behovet av kamp och konflikt sjunker undan for att i stället ersättas av en
önskan om att med ett erbjudande om
fred säkra vunnen terräng.
Verkliga fienden
Men det är inte alls detta som är Janerik
Larssons poäng- faktiskt tvärtom. Vad
han pläderar for över knappt hundra sidor, och med många referenser till aktuell och spännande samhällsdebatt i både
&rlotn vänster och höger av Janerik Lamon. Timbro
1994.
Sverige och omvärlden, är ett uppbrott
från ett meningsutbyte som låter sig begränsas av om inte det ”politiskt möjliga”
så det ”partipolitiskt möjliga”. Han plä-
derar for en uppgörelse med forstelnade
politiska strukturer och uråldriga skyttegravar som forhindrar oss från att se den
verkliga fienden, de stora utmaningarna.
Men vad är det då for vänster och hö-
ger som Janerik Larsson vill göra upp
räkningen med?
Orimligt grannskap
I ett historiskt och bredare perspektiv är
vad som är vänster och vad som är höger
inte givet. Sålunda var ursprungligen
liberalismen med dess tro på fria marknader vänster, medan den i dag oftast placeras till höger. Men for en liberal av den
gamla traditionen – före folkpartiet – är
självfallet påståendet att laissez-faire därmed skulle vara granne med fascism och
nazism, som också påstås ligga långt ute
till höger, inte bara orimligt, det är idehistoriskt fullkomligt absurt.
Att mot denna bakgrund av inkonsekvent och foga forklarande etikettering
forkasta höger-vänster-skalan vore i och
for sig välkommet. Men det är inte främst
höger och vänster i form av en mer eller
198 SVENSK TIDSKRIFT
mindre logisk skala av politiska ideer som
Janerik Larsson är ute efter.
Moderata tankegångar
Den högerJanerik Larsson är ute efter är
den som tidigare stavades med versalt H,
i dag med versalt M. Den vänster det gäller stavas med versalt A. Det handlar om
Moderata samlingspartiet och Arbetarepartiet socialdemokraterna – och en
lämpligare titel vore kanske därfor Bortom
soda/demokrater och moderater.
Onekligen är kritiken i Bortom vänster och höger betydligt tydligare riktad
mot socialdemokratin än mot moderatema ~ller borgerligheten i övrigt. De sakpolitiska ställningstaganden som Janerik
Larsson gör, och de är många, är minst
sagt i linje med mycket som sagts av moderata företrädare. Behovet av mera
marknadsekonomi, utrymme for ”den
lilla världen” och en betydligt mindre
men ändå starkare stat är inga okända
tankegångar for moderata läsare.
Förlorat relevans
Men skillnaden mellan den moderate
partigängaren och Janerik Larsson är att
vudsak fors vid sidan av meningsutbytet
mellan partierna.
Ett av skälen är att de etablerade partierna, med socialdemokraterna och moderaterna i spetsen, är flngade i den logik
som en sekellång historia skapat. Partierna föddes ur motsättningar som sedan
länge har förlorat sin relevans. De har en
lång rad tidigare ställningstaganden bakom sig som de måste forhålla sig till genom att antingen bortforklara eller forsvara. De har alla en relation med ”den
svenska modellen” som de har svårt att
frigöra sig ifrån.
skadeglädje
Detta leder till att partierna tenderar att
fastna i ett småaktigt käbbel som inte har
mycket att göra med ett verkligt meningsutbyte. De ägnar sig åt ”ett improduktivt ältande av gångna dagars motsättningar och oforätter”, de blir ”experter
på att dra stora växlar på forflugna uttalanden av meningsmotståndare och älskar
att vältra sig i mindre lyckade episoder ur
konkurrentemas förflutna”. (Åtminstone
for många av oss som inte var politiskt
medvetna 1968 gäller detta också en hel
del av den debatt som under senare tid
den senare tror att möjligheterna att forts under beteckningen Vänsterns
åstadkomma snabba och genomgripande skuld.)
forändringar i rätt riktning begränsas av
de snäva ramar dagens partipolitik sätter
upp. Enligt Janerik Larsson är det i dag
uppenbart, och det är svårt att säga emot,
att den framsynta och klarsynta diskussionen om vad som krävs for att komma till
rätta med vårt lands många problem i huDe gamla partierna utgör alltså ett hinder for en mera produktiv politisk konfrontation. En konfrontation som i och
for sig kan bli tuffare och komma att röra
vid mera grundläggande värden än dagens, men som samtidigt blir relevant for
framtidens, inte gårdagens, svårigheter
SvENsK TJOsKRIFT 199
och motsättningar. Och Janerik Larsson
går så långt att han tänker bort de nuvarande partierna:
”Tanken på nya partier och nya
konstellationer, tillfålliga och baserade på
gemensamma ideer snarare än gemensam
historia och gemensamma maktanspråk,
fir inte definieras bort från början. Att de
nuvarande partierna och motsättningarna
dem emellan for all framtid skall behållas
är inte något hållbart axiom.”
CARLJOHAN LJUNGBERG:
Revolutionär direktör
Drabbad av uppgivenhet infor insikten
om risken att snart vara utsatt for en i
grunden ganska irrelevant valrörelse,
inger det ändå ett visst hopp att SAF:s
informationsdirektör tillåter sig vara så
radikal, for att inte säga revolutionär. För
oavsett om nya partier till sist kommer att
visa sig vara nödvändiga eller inte, behö-
ver de gamla utmanas och ruskas om.
VAR SHAKESPEARE FASCIST?
”H ur kan tänkare kalla sig
fascister, en doktrin som
betyder att forneka all
kultur?” frågades det nyligen i Times Literary Supplement apropå
den franske fOrfattaren Pierre Drieu la
Rochelle.
Den nya öppenheten for historia och
klassiker betyder inte bara att många forr
tabubelagda ämnen kan tas upp igen.
Den innebär kanske också att den historiska värderingen kan bli rikare, mindre
ensidig och mer ödmjuk infor sammansatta ideer och händelseforlopp som under 1960- och 70-talen ofta avfärdades
Poet and black-banners: The case ofÖrnulfTigersledt and
extreme right-wing literature in Finland 1918-1944 av
Göran Waltå. Almqvist & Wieleseli International,
1993.
med klicheer eller enkla teorier. Självfallet fir man därfor inte ursäkta alla ideer
eller misstag ur det forflutna.
Traumatiska år
En som nu omvärderas är den finlandssvenske poeten, journalisten och politiske aktivisten Örnulf Tigerstedt (1900-
1962) vars konstnärliga utveckling och
idekonflikter behandlas i Göran Waltås
doktorsavhandling i litteraturvetenskap
Poet under black banners: The case of Örnulf
Tigerstedt and extreme right-wing literature in
Finland 1918-1944.
Tigerstedt var delvis typisk for det finlandssvenska ämbetsmanna- och officersskikt som sedan 1900-talet lojalt tjänat
kungar och tsarer. Hans fodelsemiljö
godset Mustila med dess stora ägor och
200 SvENsK TmsKRI FT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner