Print Friendly

Matti Häggström; Om skattemoral (s)

Av Redaktionen | 31 december 1984


1984


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

skattemoral (s)
Det har på sistone uppenbarats att det
här Iandet håller sig med två sorters lagar. De officiella, som regering och riksdag beslutat om, och som finns på pränt.
Och de oskrivna morallager som gäller
för socialdemokratiska celebriteter.
Den senare kategorin lagar har kommit allt mer i blickfånget. De har blivit så
betydelsefulla för potentiella medlemmar av det nuvarande regeringspartiet
att det kan vara motiverat att söka nerteckna åtminstone några av dem. Här
följer alltså ett försök att återge vad som
är förbjudet och – inte heller ointressant
– vad som är tillåtet på skatteområdet,
samt vissa gränsfall som tyder på att en
moralisk generalklausul nog förr eller senare blir ofrånkomlig.
Det är tillåtet att vara förmögen. l och
för sig ter det sig motbjudande ur den
socialistiska ideologins synvinkel, men
avgörande är hur rikedomen erhållits.
Det mest moraliskt högtstående sättet är
genom tips, lotto eller andra former av
hasardspel, alltså på demokratisk väg.
Till nöds acceptabelt är arv. På gränsen
till det otillåtna ligger hårt, hederligt arbete. Direkt förkastligt för en socialdemokratisk prominens är att ha förmögenhet som införskaffats genom köp och försäljning av aktier – s k börsspekulation.
Börsen är syndens näste för en sann socialist, poseringsateljen för en munk.
Viktigt i sammanhanget är vidare hur
den framträdande socialdemokraten använder sina pengar.
Allra bäst är självfallet att de överlämnas som gåva till Partiet. Då vet han att
de verkligen blir till nytta. l annat fall
skall han åtminstone sköta sin förmögenhet så illa att den snabbt sjunker i realvärde. Följaktligen får han inte skatteplanera, d v s följa de lagar som finns.
Sådant moraliskt svineri får borgerligheten ägna sig åt. Att dra av stora skuldräntor går inte för sig, och att på andra sätt
söka minska skatten är helt otillbörligt.
Ett sådant handlingssätt drabbar ju den
socialistiska utvecklingen.
Betänkligt är att visa ekonomisk solidaritet med sina närmaste, men föredömligt att visa det med Partiet och samhället.
Under inga omständigheter är det tillå-
tet att vara nolltaxerare. ”Sådana tycker
jag illa om! De är föraktliga, tycker jag”,
säger Olof Palme själv. Däremot räcker
det mer än väl att betala 8,2 procent i
skatt på en inkomst på 440 000 kr. Det
gjorde Harry Schein, Investeringsbankens VD, Olof Falmes tennispartner och
numera ordförande i Sveriges Radios
styrelse, så sent som 1982.
Det är förbjudet att ha någon som helst
kontakt med Schweiz i ekonomiskt hänseende.
Det går utmärkt att sitta i PK-bankens
styrelse, bara man kan garantera att de
misstag man gör beror på ren och skär
okunnighet.
Il
Det socialdemokratiska partiet har
dessutom i sitt handlande ofta dokumenterat den egna moralens innersta kärna.
Här några exempel på det.
Det är tillåtet för framstående socialdemokrater att göra upp om skattepolitiken inte bara med kommunisterna utan
även med borgerliga partier. Ett oeftergivligt villkor är dock att alla utfästelser
sedan sorgfälligt sviks.
Det går bra för partiet att låta skattepolitiken styras hårt av utomstående or- .ganisationer- bara det är LO.
Det är tillåtet, ja berömvärt, för socialdemokrater i kommuner och landsting
att rejält höja partistödet, i synnerhet i
tider då vanliga människor måste dra åt
svångremmen.
Det här var alltså några tips om vad de
måste tänka på som avser att söka sin
lycka i Olof PaJmes parti. Men har vederbörande redan hunnit överträda en eller flera av morallagarna skall han nog
inte ens bry sig om att lösa medlemskort.
Sådana försyndelser mot den rätta socialistiska läran preskriberas nämligen aldrig.
Matti Häggström

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner