Print Friendly

Mats Svegfors; Samtal med Birgitta Blom

Av Redaktionen | 31 december 1983


1983


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

amtal med Birgitta Blom
vensk Tidskrift har genom sin tidigare
daktör, Mats Svegfors, intervjuat Svea
Hovrätts nytiiiträdda president, Birgitta
Blom.
Svensk Tidskrift: Under senare tid, inte
minst i anslutning till diskussionen om
generalklausul i skatterätten, har förhållandet mellan lagstiftaren och tilllämparen diskuterats mycket ingående.
Du har erfarenhet såväl från lagstiftningsarbetet i kanslihuset som domargärningen i Svea Hovrätt. Finns det en
motsättning mellan lagstiftarens krav på
att ge en klar regel och tillämparens önskan om att ha regler som ger möjlighet
att se till det enskilda fallets särdrag?
Birgitta Blom: Nej jag ser ingen motsättning därvidlag. Som lagstiftare vill man
avstå från alltför detaljerad regelgivning,
allrahelst i en tid som vår som i så hög
grad kännetecknas av snabb utveckling.
En detaljerad regelgivning skulle innebä-
ra att man mycket ofta finge gå in och
ändra i lagstiftningen. Som domare är
det också en fördel om man har ett visst
manöverutrymme som gör det möjligt att
anpassa reglerna till den konkreta situation som man står inför.
SvT: Vilken roll spelar härvidlag bedömningen av motivuttalanden och dess
ställning visavi själva lagbestämmelserna?
BB: Man räknar med att domstolama
skall beakta vad som sägs motivledes.
Men den vikt man tillmäter motivuttalanden beror hela tiden på hur gamla de
är. Uttalanden som är tio år gamla på ett
område som är statt i snabb utveckling
måste man ju med nödvändighet kunna
ta lite lättare på än nyare uttalanden. På
ett rättsområde som är mera statiskt
måste även motivuttalanden som är lite
äldre tillmätas stor vikt.
322
SvT: När en domstol då hamnar i den
situationen att den står inför ett fall på
ett rättsområde som utvecklas snabbt
och bestämmelser och motivuttalanden
har några år på nacken, vad återfaller då
domstolen på?
BB: Ramen är självfallet alltid själva
lagtexten. Den kan man naturligtvis inte
gå ifrån. Jag har varit med en gång om att
försöka pressa ordalydelsen i en lagbestämmelse. Det var i ett mål om arvsskatt där jag ansåg att bestämmelserna
tilllämpade på det sätt som framgick av
en del äldre rättsfall i det enskilda fallet
var helt utan vett och sans. Jag satt ordförande vid avgörandet här i hovrätten
och min linje segrade i kraft av min utslagsröst. Domen ändrades i Högsta
Domstolen, men med en ledamot skiljaktig. Jag har till min glädje senare sett att
fallet uppmärksammats i doktrinen och
att man förordat en lagändring i enlighet
med hovrättens dom.
Man hoppas att HD skall visa djärvhet, domstolen skall föra rätten vidare
genom domarna i enskilda rättsfall.
Ibland visas denna djärvhet, ibland inte.
SvT: Vad gäller då om det inte är lagtexten utan förarbetena som är obsoleta eller ger dålig ledning? Sker det en rättsutveckling i domstolarna?
BB: Ja, i viss utsträckning, men det är
svårt att ge ett generellt svar på frågan.
Det är fullt naturligt Högsta Domstolen
som är tongivande när det gäller principer för lagtolkningen. Och HD har inte
skapat sig någon särskilt stark rättsskapande ställning. Vi har inte alls samma
tradition som i England eller USA med
den typen av mycket självständiga domstolar som utifrån tidigare domar för
rättsutvecklingen vidare.
Ett exempel på HD:s restriktivitet ut·
gör s k negativ bördstalan, dvs när ett
barn väcker talan av innebörd att någon
inte skall vara fadern. Där saknas lagstiftning om vilken lag som skall tillämpas när föräldrarna och barnet är av oJi.
ka nationalitet. Tidigare domar stöds p6
allmänna rättsgrundsatser, eller mer specifikt på den s k nationalitetsprincipen.
Den innebär att man skall följa lagen 1
det land där ”fadern”, dvs modems
make, är medborgare. Detta är märkliat
på många sätt. Men inte ens i detta fal
ville HD:s majoritet utveckla rätten ge.
nom rättspraxis. Istället har HD sagt al
förändringar bör komma till stånd gen01
lagstiftning. Detta är betecknande filr
HD:s mycket försiktiga hållning. Det &
i sin tur en stark genomslagskraft i doJio
stolarna.
SvT: Hur ser Du själv på generalklausulen i skatterätten, för att återknyta ti
den?
BB: Det finns starka reservationer i for.
arbetena till generalklausulen som innebär att den skall tillämpas med varsamhet. Med den kännedom jag har 011
svenska domare har jag svårt att fö~
ställa mig att den kommer att tillämpas
särskilt drastiskt. Svenska domare låta
sig i grunden vägledas av att deras uppgift är att tillvarata menige mans bästa,
som det står i Olaus Petri Domarregler.
SvT: Men hur skall man då se på dea
frihet som domstolarna ändå har Id
som Du ju delvis är inne på när Du pet.
på domarnas respekt för menige mans
bästa?
IB:Jag anser att domstolarna bör ha den
friheten och att erfarenheterna också visar att allmänheten har förtroende för
domstolarna. Sedan lång tid tillbaka har
man ju accepterat de mycket vida ramar
sompåföljdssystemet innehåller när det
Iiiier hur långt ett fängelsestraff skall
vara, eller om påföljden skall vara
skyddstillsyn eller villkorlig dom, för att
bara ta ett exempel.
Man skulle mycket väl kunna hävda
att det fanns rättssäkerhetsskäl som talade för att man mera precist i lag angav
vilken påföljd som ett rättsstridigt handlande skall medföra.
Den debatten har vi egentligen inte
haft, att det från rättssäkerhetssynpunkt
skulle finnas en större förutsebarhet i
straffrätten. När jag en gång började som
notarie på Stockholms Rådhusrätt var
det lättare att förutse påföljden. Vi har
DUett mera varierat påföljdssystem, men
förändringen därvidlag har som sagt inte
väckt något allmänt intresse.
SrT: Vilken betydelse har nämnden och
dess lekmannainslag i detta sammanbang? Ger den ett slags demokratiskt inflytande som kan träda till när den av
riksdagen, i demokratisk ordning, beslutade lagen inte ger tillräcklig vägledning
fördömandet?
BB: Nej det kan man inte säga. Nämnden är mycket värdefull för att motarbeta misstanken att domarna är inkrökta
eller vårdslösa i sin hantering av bevismaterial. Men den fyller i regel inte funktionen att fylla ut normen som fmns i
323
lagstiftningen.
Det inträffar att man får upp mål från
tingsrätten där yrkesdomaren varit skiljaktig ensam och nämnden varit något
mer radikal. Men i grunden fyller nämnden ett slags insynsfunktion och den är
mycket viktig.
SvT: Under senare år har vi fått en
mängd nya domstolar, specialdomstolar
om man så vill. Kommer denna utveckling att fortsätta och bör den fortsätta?
BB: Jag tror att det är en ganska allmän
uppfattning numera att den utvecklingen
inte bör fortsätta. Förmodligen har man
redan gått aningen för långt därvidlag.
Speciella domstolar fyller naturligtvis en
typ av rationellt behov. Men risken finns
att man i specialdomstolarna inte upprätthåller kontakten med andra rättsområden och andra delar av verkligheten.
På motsvarande sätt utarmas de allmänna domstolarna. Det blir där för
mycket av brottmål och småmåL Jag tror
att man i stället skall försöka tillföra
domstolen expertis i någon form. Det
bör ske genom att domstolen tillförs sakkunniga ledamöter som man exempelvis
har i patentmål, vattenmål och vissa fastighetsmåL Exempelvis börjar målen om
ekonomisk brottslighet att bli så komplicerade och svårgenomträngliga att den
som inte sysslat med näringsverksamhet
kan ha behov av expertis. I och för sig
kan man höra någon som är sakkunnig
inför rätten. Men jag tycker inte det
räcker. Det är en stor fördel om man har
en sakkunnig ledamot av rätten såväl vid
överläggningen som vid domsskrivningen.
324
SvT: Du har berört förändringar ute i
samhället, som sedan återverkar på
verksamheten i domstolarna. Vilka för- ·
ändringar ser Du överhuvudtaget från
den utsiktspunkt som domstolen ger?
BB: Den ekonomiska brottsligheten har
ökat markant under de senaste åren. Jag
vet inte i hur hög grad denna ökning beror på omprioritering inom polisen. Förmodligen är det väl en kombination av
att det finns så mycket mer pengar att
hämta genom ekonomiska brott och
samhällets motåtgärder mot dessa brott.
Många traditionella brott ser man knappt
längre. Kassaskåpssprängningarna förekommer exempelvis knappt. För femton-tjugo år sedan var det ett vanligt
förekommande brott.
SvT: Om vi vänder på frågan. Vilken roll
har juristen i att påverka verkligheten
utanför domstolen, att verka i samhällsdebatten?
BB: Jag tycker att det är bra att jurister
går in i den allmänna debatten. När det
gäller just domare är det dock lite grannlaga. Det är naturligtvis en fördel om de
inlägg som kommer från jurister uppfattas som partipolitiskt obundna. De har
också större genomslagskraft då. Jag
uppskattar exempelvis Gustaf Petrens
och Britta Sundberg-Weitmans insatser
även om jag inte alltid delar deras
åsikter. Men de ställer relevanta frågor
och gör viktiga påpekanden och det är
bra. Men trots att domarens ställning är
grannlaga tror jag att det är bra om det
finns domare i riksdagen även om det
alltmer hör till det förgångna.
SvT: Föds någon gång tanken att doma·
ren eller domstolen kan vara· utsatt för
politisk press eller politiskt tryck?
BB: Nej det har jag aldrig upplevt. Men
om jag får nyansera detta lite. Det som
har varnats för har ju varit att domare,
genom att i många fall vara inne och
tjänstgöra i departementen, i någon mån
tillägnar sig ett sätt att se på verkligheten
och dess problem som är politiskt influerat. Detta liggerju i systemet. Men det är
långtifrån alla domare i högre tjänster
som har arbetat i kanslihuset. Om jag ser
till lagmännen här i hovrätten är det betydligt fler än hälften som har en rea
domarkarriär bakom sig och alltså ea
mindrepart som någon gång tjänstgjort i
departement eller komrnitte.
Nu tror jag inte att tjänstgöring i kanslihuset egentligen är något problem.
Självfallet påverkas man, men inte på
något annat sätt än man påverkas av
andra erfarenheter eller arbetsuppgifter
som ger ökad förståelse för olika delar av
samhället.
Personligen understryker jag starkt
vikten av domstolarnas självständighet.
I mitt installationsanförande här på hov·
rätten tog jag just upp detta. Samma sak
gjorde min företrädare Sten Rudholm i
ett litet ”farväl” som han skrev i hovräl·
tens personaltidning. Han erinrade där
om det installationsanförande han en
gång höll. I det refererade han vad konstitutionsutskottet sa i sitt memorial
n:o l från 1809, nämligen att domstolar·
na är självständiga under lagarna men
inte självhärskande över dem.
SvT: Lagprövningsrätten, dvs att domstolarna skall ta ställning till frågan om
tillämpning av en vanlig lagparagraf i
visst fall strider mot grundlag, finns ju
numera inskriven i regeringsformen.
Kan detta hota domstolamas självständighet på det sättet att domstolarna kommer in på ett slags politiska bedömningar? Ligger däri ett hot mot självständigbeten?
IB: Nej, jag tycker att det blev en riktig
avvägning när man förde in lagprövningsrätten i regeringsformen. Det var
fel att inte ha någon ”lucka” öppen för
lagprövningsrätten. Det är framförallt
med tanke på ett politiskt instabilt läge
som man känner behov av möjlighet till
lagprövning.
325
SvT: Kan lagprövningsrätten komma att
få större betydelse i och med att den väl
skrivits in i grundlagen?
BB: Med anledning av utvecklingen i Polen funderade jag på vad som skulle hända om vi själva fick ett tillstånd av diktatur och vi fick lagar som inkräktade på
de grundläggande fri- och rättigheterna.
Då är det ändå en styrka att ha en reglerad lagprövningsrätt att falla tillbaka på.
För mera normala omständigheter har
vi ju ingen tradition att tillämpa lagprövning. I ett längre perspektiv kan det
naturligtvis tänkas att en situation kan
uppkomma där befogade minoritetsintressen verkligen sätts åt sidan på ett
oacceptabelt sätt.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner