Print Friendly

Mats Johansson 60 år
En borgerlig utpost i norr

Av Nils Johan Tjärnlund | 26 december 2011

Den livliga handelsmetropolen Sundsvall är Mats Johanssons uppväxtmiljö. En stad som format många framstående personer, såväl kända publicister som akademiledamöter och Nobelpristagare. Och det var även i Sundsvall som A. O. Wallenberg lade grunden till sitt affärsimperium. Det skriver Nils Johan Tjärnlund.

Sundsvall blev under 1800-talet en av Sveriges snabbast växande städer. Staden blev ett svenskt Amerika och kallades ibland för ”Norrlands Chicago”. Faktum är att Sundsvallsdistriktet för många i realiteten var ett alternativ till Amerikautvandringen. Här fanns goda chanser att få arbete på de många sågverk, verkstäder och andra industrier som växt upp runtom staden, eller så kunde man etablera sin egen verksamhet som handlare eller hantverkare. Entreprenörsandan flödade.

Det förvånar därför inte att Sundsvall blev en grundsten i André Oscar Wallenbergs finanskarriär. Han var egentligen sjöofficer och kom till Medelpad 1850 som chef för Första Norrlands andra båtsmanskompani. I den inspirerande miljön kunde han snart sadla om till en civil bana som affärsman och politiker.

Wallenberg utnämndes till Sundsvalls representant i riksdagen och blev i huvudstaden en ombudsman för det gryende näringslivet i Medelpad. Han drev frågor om näringsfrihet, frihandel och förbättrade kommunikationer. Bland annat åstadkoms redan 1856 telegrafnätets utbyggande till Sundsvall, bara tre år efter invigningen av den första telegraflinjen Stockholm-Uppsala.

I Sundsvall grundade Wallenberg sin första bank sommaren 1855, Filialbanken. Den blev sedan en språngbräda till Stockholms Enskilda Bank, som han grundade 1856 och som är föregångaren till dagens SEB.

Wallenberg blev samarbetspartner och god vän med flera av Sundsvalls stora träpatroner. Friedrich Bünsow kunde med Wallenberg som mellanhand förvärva Skönvik med sågverk och stora skogar som då ägdes av engelsmän. Det blev grunden till det ledande trävarubolaget, Skönviks AB, som långt senare blev en hörnsten i SCA-koncernen. Bünsow bodde i Sundsvall och skapade norr om staden sitt sommartusculum, en slottsliknande villa med drag av tysk riddarborg. De sista åren av sitt liv bodde han vintertid i Stockholm, där han lät uppföra Strandvägens ståtligaste hus, Bünsowska huset.

Den 25 juni 1888 inträffade Sveriges största stadsbrand. Lågorna slukade nästan helt träpatronernas Sundsvall. Ur askan reste sig på kort tid en förvandlad stad. De förmögna grosshandlarna, redarna och trävarudirektörerna anlitade några av Sveriges främsta arkitekter, som förverkligade en borgerlig drömvärld med palatslika bostadshus, banker och hotell. Sundsvall blev Europas nordligaste stenstad av kontinentala mått, ”den sista staden i Europa, om man kommer från söder” för att låna konstvetaren Anders Åmans ord.

Stenstaden blev inte bara en arkitektonisk manifestation. Den pulserande staden drog till sig många publicister, författare och konstnärer. Tidningspressen var livlig. Som mest utkom fem dagstidningar samtidigt. Sundsvall blev en tankesmedja där konservativa strömningar mötte nya radikala idéer.

Storgatan i Sundsvall Foto: Åsa Grip

På Storgatan 5, mitt i denna stadskärna, växte Mats Johansson upp i det eleganta ASEA-huset, ritat i en stram tidig funktionalism av stadens egen brandchef, Ebbe Crone. Tvärsöver gatan ligger ett jugendpalats, byggmästaren C. A. Olssons hus, ”Bygg-Olle” gemenligen kallad, en driftig smålänning som i Sundsvall uppförde ett 20-tal stora stenhus. Bygg-Olles son var konstnären Carl Gunne, intendent vid Nationalmuseum och känd bland annat för sina porträtt av Gustaf V, Gustaf VI Adolf och Jussi Björling.

Ett stenkast högre upp på Storgatan ligger Blombergska huset, barndomshem för konsthistorikern Henrik Cornell. Få andra Medelpadssläkter har haft en så central roll inom olika områden: industri, politik, konst och vetenskap. Henrik Cornell var professor i konsthistoria vid Stockholms universitet och expert framför allt på medeltidens kyrkoarkitektur. Han var också en stark röst mot rivningarna i Stockholm och för bevarandet av Sundsvalls stenstad under de kritiska decennierna. Sitt fängslande liv har han skildrat i memoarerna ”År och människor” och ”Konsten, vännerna, verkligheten”, som tar läsaren med till den förtrollande Stenstaden med träpatroner, kungabesök och vittra excentriker, men också till barndomens somrar på Kaptensudden i villornas Petersvik. Bland nutida släktmedlemmar finner vi Henrik Cornells barnbarn, freds- och konfliktforskaren Svante Cornell, som också är en av rådgivarna i tankesmedjan Frivärld, grundad på initiativ av Mats Johansson.

Från Cornells forna våning skådar man genom fönstret det legendariska Hotell Knaust, som 2002 återuppstod som hotell efter en törnrosasömn. Knaust är själva sinnebilden för träpatronernas Sundsvall. Gästerna möter ännu den solfjäderformade marmortrappan, som har få motsvarigheter i Sverige i prakt och mondän elegans. Ännu kan man dricka ett glas konjak i det forna schweizeriet med guldinfattade speglar och uppleva något av atmosfären från den gamla världen.

På Knaust möttes även stadens publicister och författare. Många har passerat revy, som den konservative skalden och tidningsmannen Nathan Söderberg, uppväxt i Haverö och själv ingift i den Knaustska hotelldynastin. Söderberg blev som student i Uppsala medlem av Föreningen Heimdal och debuterade som poet 1895. Han blev omtyckt som diktare, främst för sina naturlyriska stämningar i försommartid inspirerade av västra Medelpad, som även är Mats Johanssons barndomslandskap. Söderberg verkade senare som tidningsman vid Örebro Dagblad och som redaktör för Tidningen Upsala. I den nya psalmboken finns två av hans psalmer: Räds ej bekänna Kristi namn (nr 88) och Tack, o Gud, att i din kyrka (nr 370).

Bland publicister hittar man också Nobelpristagaren Klas Pontus Arnoldson, som gav ut Sundsvalls första 6-dagarstidning, Nordsvenska Dagbladet. Han var grundare till Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och fick 1908 fredspriset för sina insatser att värna en fredlig upplösning av unionen mellan Sverige och Norge. Och Sundsvallssonen Oscar Rydqvist, redaktör i Dagens Nyheter, berömd skapare av revyer och filmmanus, bland annat ”Driver dagg, faller regn” och den som etablerade det fasta persongalleriet i Grönköping, kanske med inspiration från hemstaden.

Andra namn vittnar om den brokighet av idéer som tidigt utmärkte Sundsvall. Här fanns många radikaler, som Frida Stéenhoff, som tog strid för det fria äktenskapet och introducerade begreppet feminism i Sverige 1903, och Ture Nerman, redaktör på Nya Samhället som agiterade för socialismen och bekämpade dryckenskapen. Men här fanns också Olof Högberg, som med sitt episka verk ”Den stora vreden” (1906) skapade ett norrländskt litterärt monument och som besjälades av en sorts frihetlig konservatism. Han hade i ungdomen varit medgrundare till Verdandi i Uppsala, men rörde sig åt höger på äldre dagar. Som historiker och fornforskare lade han också grunden till Sundsvalls motsvarighet till Skansen, det naturskönt belägna friluftsmuseet på Norra stadsberget.

Trots rivningsraseriet i Sverige på 1960- och 70-talen räddades merparten av Stenstaden och stadskärnan är i dag en av de bäst bevarade i sitt slag. Mats Johansson kan känna igen sin ungdoms kvarter, och inte minst det imponerande Läroverket, som breder ut sig vid Skolhusallén och dess resliga lönnar. Där fanns ett bildningsarv som inte helt kunde raseras när den nya gymnasiereformen genomdrevs och namnet ändrades till Hedbergska skolan. Fortfarande förvaras i Läroverkets källare delar av det storslagna biblioteket, bland annat den berömda franska Encyklopedin från mitten av 1700-talet och svajande staplar av doktorsavhandlingar på latin. I andra valv vilar de zoologiska och etnografiska samlingarna med havssköldpaddor och elefantkranier, hemförda och donerade av Sundsvalls sjökaptener efter strapatsrika resor i Afrika och Asien.

Många förknippar nog i dag Sundsvall med gråa, tunga industrier, en rödmärkt bruksort i norr. Men i Sundsvalls egentliga själ finns entreprenörsandan, den globala utblicken mot nya horisonter och en samhörighet med det europeiska bildningsarvet. Man kan i historiens ljus snarare se Mats Johanssons uppväxtstad som en borgerlig utpost. ”Den sista staden i Europa, om man kommer från söder. Eller den första. Om man kommer från norr”.

Nils Johan Tjärnlund är vetenskapsjournalist och författare. Har bl. a. utgivit ”Staden som reste sig ur askan. Arkitekturguide till Sundsvalls stenstad” (2009) och ”Fanns det grevar på Östermalm? Läsarnas egna frågor om Medelpads historia” (2011).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner