Mats Fält; Labour


1983


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

300
sikten med att avisera mål för de närmaste
åren var att bryta inflationens psykologiska
effekter och vinna slaget om de förväntningar
som styr beteendet. Detta var den gradvisa
politik som rekommenderats av Milton Friedman, snarare än den korta skarpa chockbehandling som Hayek uppmanar till.
Mrs Thatcher har lyckats med att få ned
inflationstakten till en årstakt på kring fem
procent i bötjan av 1983. Men det beror nog
inte i första hand på en framgångsrik monetaristisk politik. Både den sjunkande inflationstakten och den stigande arbetslösheten
hänger nog snarare samman med att det brittiska pundet länge har legat på en alldeles för
hög nivå. De lärde tvistar om varför pundet
stigit så mycket att det under 1980-8llåg 30-
40 procent över den nivå vid vilken den brittiska tillverkningsindustrin hade varit konkurrenskraftig. En del tror att det beror på de
(tidigare) stigande inkomsterna från Nordsjö-
oljan. Andra hävdar att det beror på de stigande räntor och det stigande förtroendet för
Mrs Thatcher som hennes proklamerade
monetarism sägs ha lett till.
I bötjan på 1983 har pundet sjunkit, kanske
till följd av de fallande oljepriserna, med över
20 procent. Det betyder en väsentlig förbättring av den brittiska industrins konkurrenskraft. Trots detta är det emellertid en allmän
uppfattning att det brittiska pundet fortfarande ligger väsentligt över sitt ”rätta” värde.
Kanske är det så, att arbetslösheten i EngMATS FÄLT:
Labour
Ibland när konservativa debattörer ondgör
sig över den socialdemokratiska rörelsens
uselhet ligger det nära till hands att tro att
denna tillhör de värsta i denna värld. Efter att
ha läst Dennis Kavanaghs bok ”The Politics
of the Labour Party” (George Allen & Unwin, 1982) ändrar man snart uppfattning. Den
svenska socialdemokratin är en ganska beskedlig hydra trots allt. På hennes majestäts
land mera beror på att man hittat olja i Nordsjön än att man bedrivit monetaristisk politik
under Mrs Thatcher?
Före maj 1984 kommer ett parlamentsval
att avgöra om Mrs Thatcher f’ar vad hon 1979
menade vara nödvändigt, för att hennes poJi.
tik skulle lyckas, nämligen två mandatperioder. Det valet blir ett av de viktigaste och
intressantaste i västvärlden efter 1945,
skriver Janerik Larsson. Inför det kommande
valet i England kommer debatten om vad
som har hänt i England att öka även i Sverige. Inför den debatten är Janerik Larssons
bok både nyttig och viktig. Det är visserligee
så att tanken att man kan lära något positivt
från Thatchers land idag är en främmande
tanke i svensk offentlig debatt. ThatcherbiJ.
den i svenska massmedia har varit och är 1
hög grad ännu högst karrikerad. I självsäkJa
tonfall och med förakt i rösten har svensb
både socialdemokratiska och borgerliga polj.
tiker tagit avstånd från hennes politik. Dca
fortgående svenska krisen har dock en~
Janerik Larsson förtagit intrycket av all
”Sverige vet bäst”, en attityd som sedal
länge präglat svensk utrikesrapportering.
I takt med att den svenska krisen djupnar
och det blir uppenbart att något nytt måsteti
kommer säkert intresset av att studera ut·
vecklingen i England att öka. För den s011
vill börja redan nu kan Janerik Larssons ”Ett
annat England” tveklöst rekommenderas.
dimmiga öar håller en organisation till sompi
många sätt är en betydligt mer skräckinja.
gande skapelse.
Vad fackföreningarnas makt anbelangar•
till exempel LO i Sverige i jämförelse IIIeii
TUC i England närmast maktlöst inomSAP
skillnaderna är större än man tror.
Kavanaghs bok innehåller en samlingarti·
!ar som speglar avsnitt av Labourpartietsbit
toria och dess nuvarande situation. Materialet presenterades för första gången vid en
konferens i Oxford hösten 1980.
Artiklarna är aktuella den senaste tidens
förändringar till trots. De ämnen som tas upp
år mer långsiktiga trender och företeelser
som är relativt oberoende av den allra senaste utveckllingen.
Inom labour har fackföreningarna en oerhört stark ställning. De är direkt medlemmar i
partiet och röstar i block. Det betyder att en
enda fackföreningsledare kan rösta för
100000-tals medlemmar. Fackföreningsledarna rar ju dessutom sina poster snarare för
att de är duktiga förhandlare än dugliga och
realistiska politiker. Av partiets nära sju miljoner medlemmar 1980 var sex miljoner anslutna via sina fackförbund. Fackets dominans på partiets kongresser är lika stor idag
som i partiets barndom.
Förut hade fackets makt ofta ett modererande inflytande på partiets politik. Deras
röster stödde närmast socialdemokratiska
politiker mot mer radikala grupper. På senare
år har facket tidvis lutat åt vänster. Detta har
gett politiker som till exempel på Tony Benn
chansen. Ett enda fackförbund kan, på grund
av blockröstningssystemet, genom att ändra
åsikt ändra styrkeförhållandena med så mycket som miljontals röster.
Bindningen till facket har både haft positiva och negativa effekter. Positivt har det
finansiella stödet och möjligheten att lätt få
många medlemmar varit. Mer negativt har
det varit när den allmänna opinionen vänt sig
emot fackföreningarnas makt och därmed
också mot labour som parti. Partiet har
ibland mer eller mindre tvingats att driva
intressepolitik i ordets snävaste bemärkelse
för att kunna behålla fackets stöd: Detta har
allvarligt skadat partiets anseende.
Lokalorganisationernas situation tas upp i
detalj. Liksom många andra partier i västeoropa har labour problem både med medlemsantal och aktivitetsnivå. Efter att ett krav på
l000 medlemmar infördes som villkor för
medlemskap i riksorganisationen har emellertid plötsligt inga lokalföreningar färre än just
så många medlemmar. Bland annat av detta
skäl är partiets medlemsstatistik ytterst diskutabel. Under 60- och 70-talen förlorade
301
partiet en betydande andel av de individuellt
anslutna medlemmarna.
Många lokalföreningar för en tynande tillvaro med få möten och lite aktivitet. De få
aktiva som finns kvar tillhör ofta partiets
vänsterflygel. Resultatet har blivit att krav på
ökat inflytande för lokalorganisationerna idag
företrädesvis kommer från vänster. Högern
betraktar fackföreningarna som ett, visserligen lynnigt men dock, värn mot att orealistiska marxister skulle få alltför stor makt
inom partiet.
Tidigare fick inte kommunister och trotskister bli medlemmar i labour. Sedan denna
spärr togs bort har fraktionsbildningen ökat i
omfattning. Bland annat den omtalade ”Militant Tendency” har ställt till mycket besvär
för partiledningen. Labours problem påminner i vissa stycken om de som det finska
kommunistpartiet länge varit tvunget att leva
med. För många stridiga viljor har kunnat
samlas under samma hatt.
I en mycket intressant artikel diskuterar
Robert McKenzie frågan om parlamentsledamöternas makt contra partiets makt. Vem
skall bestämma hur partiet skall rösta och
agera i parlamentet? Liksom de flesta parlamentariker har även labours MP försökt försvara sig mot partiorganisationens överhöghet. McKenzies slutsats blir att de har
rätten på sin sida. Parlamentet, inte partiorgan, skall stifta landets lagar. Diskussionen
påminner om den kritik som riktats mot den
svenska socialdemokratiska regeringens uppgörelse med till exempel PRO. I labours fall
är ”McDonald-syndromet” en av orsakerna
till debatten. Ramsay McDonald var labourpolitiker och premiärminister men bröt 1931
med partiet för att bilda regering tillsammans
med de konservativa och liberalerna. Alltsedan dess har partiorganisationen försökt få
ett fast grepp om parlamentsgruppens, eller
regeringens, ledning. Rädslan för ytterligare
deserteringar har varit stor.
Olikheterna till trots finns det flera paralleller mellan utvecklingen i Sverige och England. En är att labours åsikter ofta stämmer
dåligt överens med väljarnas. Det är ett problem som också drabbat de socialistiska partierna i vårt land. De konservativa ligger
många gånger närmare det medei-Johnson
302
anser vara rätt och riktigt.
De regionala skillnaderna överensstämmer
också till stor del med dem som finns i vårt
land. Sydöstra England är blått. Norra England, Skottland och Wales är starka labourfästen. Enligt L J Shapre, som skrivit avsnittet om de regionala politiska skillnaderna i
landet, har dock partiet inte varit villigt att ta
konsekvenserna av den regionala obalansen.
Labour vill förbli ett riksparti och satsar inte
speciellt på till exempel Skottland eller
Wales.
Vad gäller arbetarklassens röstning har de
borgerliga partierna i Sverige inte mycket att
yvas över. Thatchers konservativa parti fick
1979 stöd av 40 % av arbetarväljarna. Labour
fick 50 % av deras röster. Detta om något
illustrerar på ett talande sätt labours kris.
Att texten grafiskt snarast ger intryck av
att vara hämtad från något tyskt vetenskapligt verk i klassisk anda bör inte avskräcka
någon. Tätt skrivna sidor säger så mycket
mer än luftiga även om de inte är lika e !etiskt tilltalande. De många och ofta återkommande diagrammen och statistiska redovis·
ningarna underlättar förståelsen av ämnet be·
tydligt. Alla de 200 sidorna är i allra högsta
grad läsvärda.
Man kan säga mycket om Margaret
Thatcher men chanslös i det kommande valet
torde hon inte vara. Labour verkar enligt
”The Politics of the Labour Party” snarast
sedan en lång tid tillbaka ha nog av sina egna
problem.