Print Friendly

Mats Fält; Kungen var ett barn av revolutionen

Av Redaktionen | 31 december 2003


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

europeisk upprustning. Lägg därtill
förståelse för den vitala nödvändigheten av ett starkt, dominerande
Amerika, för världen och särskilt för
Europa.
Uppgiften att bevara det transatlantiska väst ligger inte bara på
Europa. Kagan slutar med en rad
recept för sitt eget land. Han ser en
stark misstro hos sitt eget folk mot
Europa. Amerika är dock så starkt
att det inte behöver frukta europeerna, ens då de erbjuder sin hjälp.
Om Förenta Staterna frigör sig från
sin fruktan, kan det visa större förståelse för andras moraliska känslor, lite mer av den generositet som
karakteriserade amerikansk utrikespolitik under det kalla kriget.
Amerika borde visa respekt för
multilateralism och lagbunden styrelse. Men det borde också bygga
upp ett politiskt kapital som kan
utnyttjas i de ögonblick då multilateralism är omöjlig och ensidiga
åtgärder nödvändiga. Att vinna
materiellt och moraliskt stöd från
vänner och allierade, i synnerhet i
Europa, är otvivelaktigt att föredra
framför att agera ensam och väcka
europeisk ängslan och fientlighet.
Amerika har inte visat anständig
respekt för mänsklighetens uppfattning.
I början av juni 2003 kunde man
notera att Bush och Chirac inte vill
låta oenighet kring terroristpolitiken
påverka samarbetet i övrigt. Koppla
denna dagsnotis till Kagans slutord:
Det är kanske inte alltför naivt optimistiskt att tro att litet gemensam
förståelse alltjämt skulle kunna föra
ganska långt.
I en demokrati drivs all politik
av många krafter. Den mediala
bevakningen har korta perspektiv.
Motsättningar är alltid medialt säljbara. Lugn och eftertanke är svårare
att marknadsföra på demokratins
torg. I detta perspektiv kan man
efterlysa det inrikespolitiska spelets
betydelse för utrikespolitiken, på
HISTORIA
Kungen var ett barn
av revolutionen
Av Mats Fält
Det var mycket nära att marskalken Bernadotte kommit
till Sverige som erövrare och ockupationsmakt i stället
för som kronprins och kung.
L
!TE KONSTIGT är det att
det kungahus som svenska rojalister hyllar är ett
barn av en revolution. En
revolution som bland
annat krävde det lokala kungaparets
liv. En revolution som följdes av ett
kejsardöme som även det uppfattades som de gamla kungahusens ärkefiende. Utan den franske kejsarens
tillåtelse hade Bernadotte knappast
kunnat bli kung i Sverige.
Iranierna blir inte färre av att
Bernadotte, tvärt emot vad svenskarna väntade sig, kom att driva en
antifransk utrikespolitik. Den forne
marskalken ville dock inte driva
denna linje för hårt. Direkta konfrontationer med franska trupper
skulle om möjligt undvikas. För Berbåda sidorna av Atlanten. Men det
skulle säkert kräva en bok till –
minst.
Kagans bok kan läsas som en varning inte bara till fredsvännerna i det
postmoderna europeiska paradiset –
efter svåra, ofta självförvållade prövningar till slut bortskämda av tryggheten under det stora Amerikas
säkerhetsparaply. Den har budskap
till demokratierna på båda sidor om
Atlanten, och annorstädes.
Nils Andren (n.andren@swipnet.se)
är professor emeritus i statskunskap.
BOKFAKTA
Gideon Ross (red), America and the World
(Council on Foreign Relations, 2002, 389 s)
Alexander T.J. Lennon (red), What does the
World Want from America?(The Washington Quarterly, 2002, 209 s).
Robert Kagan, Paradise & Power (Atlantic
Books, 2003, l04s).
nadotte var tronen i Stockholm en
stor seger men han ville i det längsta
inte ge upp hoppet om att även vara
en av de möjliga pretendenterna på
makten i Paris efter Napoleons fall.
Kampen om makten i Frankrike
efter Napoleons falll814 är ett av de
många kapitel som avhandlas i Margareta Beckmans nyutkomna ”JeanBaptiste Bernadotte- Från Revolutionssoldat till svensk kronprins”.
Boken ger en bred bild av Bernadottes karriär och är rikt illustrerad. Allt
finns med och upplägget liknar klassiska biografier, texten är lättläst och
välskriven. Vad en läsare kan sakna
är mer djuplodande analyser av till
exempel relationerna till Napoleon
och Bernadottes roll i maktspelet
runt kejsarens fall. Boken är en
utmärkt introduktion till ämnet men
räcker inte riktigt till för den som
redan kan historiens huvuddrag.
De många franska citaten, tryckta
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 3-41 EJJ
0::
LU
:::.:::
u
:O
a)
både på marskalkens modersmål och
på svenska, är charmiga men kan
knappast försvara sin plats. Den
svenska versionen hade räckt gott.
Redan tidigt i karriären gynnades
Bernadotte av de politiska förändringarna. Revolutionens nya befordringsregler gav honom möjligheter
som varit helt utom räckhåll i den
gamla kungliga franska armen. Hans
mod och administrativa kompetens
ledde till snabbt avancemang till den
nivå där napoleonkrigens andra franska huvudaktörer befann sig.
Bernadotte skickades 1797 till
Napoleon i Italien. Det blev början
till en vänskap präglad av konkurrens. Familjerna stod varandra nära,
Bernadottes hustru och drottning
hade en gång varit Napoleons flickvän och en av kejsarens bröder var
gift med hennes syster, och de två
kom att verka nära varandra under
många år. Den blivande kejsaren
ville inte ge Bernadotte alltför stort
utrymme, varken i media eller i
armen. Denne var å sin sida ovillig
att låta sig styras alltför hårt av ”den
lille korsikanen”.
Bernadotte undvek att bli tydligt
bunden till de stridande grupperna i
det revolutionära Frankrike. Han tjä-
”Han tjänade bourbonerna,
revolutionen, kejsardömet,
Sverige och den europeiska
emot den folkliga vrede som kriget
skapat i Österrike. Som krigsminister kunde Bernadotte utnyttja sin
administrativa begåvning, som var
väl så stor som den taktiska briljansen på slagfältet.
Därefter följde en tid i ”disponibilitet”, utan uppdrag i väntan på att, likt de Gaulle i Colav Sverige 1808. Bernadotte tycks ha
varit riktigt entusiastisk inför uppgiften att i spetsen för sina danska,
franska och spanska trupper invadera Skåne och gå vidare mot Stockholm. När den egentliga huvudupp- ”Bernadotte tycks ha varit
ombey-les-deux-Eglises, kallas riktigt entusiastisk inför upptillbaka till fanorna av nationen.
Ett antal andra alternativ diskuterades, som ambassadör i USA
giften att i spetsen för sina
eller guvernör i Louisiana eller danska, franska OCh spanska
franska Västindien. Washington
DC föll på att det inte gick att
resa dit under brinnande krig.
Inte heller guvernörsposterna
blev verklighet.
Om Bernadotte kommit till Louisiana hade det kunnat påverka historien högst påtagligt. Lousianaterritoriet var enormt, det sträckte sig ända
från Mexikanska golfen upp till Brittiska Nordamerika, och skulle 1803
komma att säljas till USA. Om en
militärt och administrativt kompetent guvernör kunnat utveckla områ-
det hade en försäljning kanske inte
framstått som ett lika attraktivt alternativ för Napoleon. Att behålla den
irriterande ambitiöse marskalken på
armlängds avstånd hade varit
ytterligare ett gott argument för
fortsatt fransk närvaro i Nordamerika.
Istället följde nya militära
trupper invadera Skåne och
gå vidare mot Stockholm.”
giften blivit inaktuell, att genom
aktivitet i norr binda ryska trupper
långt från Frankrike, avblåstes dock
företaget av Napoleon och Bernadotte kunde förbli populär i Sverige.
kontrarevolutionära alliansen
uppdrag för Bernadotte, i
huvudsak strider i centraleuropa
mot Preussen, Österrike och
Ryssland. Erövringen av Liibeck
Man kan fråga sig om Bernadotte
hade några ideal och principer? Han
tjänade bourbonerna, revolutionen,
kejsardömet, Sverige och den europeiska kontrarevolutionära alliansen
med samma energi. Själv tillbakavisade han anklagelserna om svek mot
Frankrike med att Napoleon faktiskt
angripit Sverige. Samtidigt kan ingen
förneka att han gjorde en insats för
Sverige i en orolig tid. Dessutom på
ett sätt som få väntat sig av den ärorike marskalken. Bernadotte undvek,
efter den raskt avklarade erövringen
av Norge, krig och var ovillig att ge
sig in i farliga allianser. Många av
hans nya landsmän blev besvikna,
betydligt fler noterade nog tacksamt
att inga nya armeer skickades ut för
att dö på Europas slagfält.
med samma energi.”
nade troget makten men var till
exempel inte öppet aktiv i den kupp
som slutgiltigt skulle ge Napoleon
makten i Frankrike.
Under ett antal år var Bernadotte
borta från den militära banan. Han
verkade dels som ambassadör i
Wien, dels som krigsminister i Paris.
Ambassadörstiden blev ovanligt dramatisk eftersom ambassaden fick ta
IJlSvensk Tidskrift 12oo3,nr 3-41
1806 gav tillfälle till det första
mötet med svenskar. De tillfångatagna officerarna fick ett positivt intryck av marskalken, vilket
räknades honom till godo när kungavalet blev aktuellt 1810. Även de
tyska områden som tidvis administrerades av Bernadotte tycks ha uppskattat hans insatser.
En annan händelse som bidrog
till att göra den svenska karriären
möjlig var den inställda invasionen
Mats Fält (mats.falt@tyreso.se) är
kommunråd i Tyresö.
BOl< FAKTA
Margareta Beckman.
Jean-Baptiste Bernadotte- Från
revolutionssoldat till svensk kronprins.
Prisma 2003.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

Läs mer

webshop_banner