Print Friendly

Mats Fält; Germanias syndaregister

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.


MATSFÄLT:
Gerrnanias syndaregister
T
ysklands nya roll i europeisk politik har ökat intresset för landets
historia. Särskilt för den som fruktar en växande tysk dominans kan det senaste århundradets insatser synas ge goda
argument för försiktighet.
Ett problem med det ökade intresset är
att just Tysklands fel och brister ges en
detaljerad belysning som inte drabbar
andra länder på samma sätt. Varken imperialism, antisemitism eller militarism är
uteslutande tyska fenomen.
Ett tidigare exempel på obalansen i debatten är historikern Fritz Fischers monumentala verk ”Griff nach der Weltmacht”
från 1961 (Droste Verlag). Fischer beskriver på ett mycket initierat sätt den tyska
statsledningens syn på krigsmålen under
första världskriget. Dessa omfattade stora
delar av både Centraleuropa och Afrika
och växte för varje år.
Fischers uppmärksammade bok är en
slösande rik kunskapskälla. Bristen är att
motsvarande allierade planer på expansion ägnats ett så mycket mindre intresse.
Även de civiliserade engelsmännen, de
kultiverade fransmännen och de av ett
alltför imponerande historiskt arv tyngda
italienarna hade krav som i dag framstår
som både orealistiska och grundlösa.
Christian von Krockows bok ”Ett tyskt
århundrade 1890-1990” innehåller
mycket kritik mot det tyska samhällets
struktur och sätt att fungera. Den misslyckade borgerliga revolutionen 1848
blockerade en utveckling som annars
kunnat leda till en demokratisering av
franskt eller engelskt snitt. I stället bestod
de många småstatemas feodala system
dominerat av det militärt präglade Preussen.
Christian von Krockow: Ett tyskt århundrade 1890-1990. Tiden 1991
Christian von Krockow finner en del av
förklaringen till den tyska sympatin för
auktoritära system i sviterna efter det trettioåriga kriget. Det kaos och det armod
som kriget spred över landet skapade en
rädsla för förändring som blivit en del av
folksjälen. De flesta alternativ har uppfattats som mer acceptabla än de risker som
är förknippade med mer radikala samhällsförändringar.
Författaren noterar den obalans som
fanns mellan de demokratiska principer
som delvis var genomförda i det Tyska
Riket och Preussens bevarade graderade
rösträtt. Konsekvensen av detta blev en
ständig konservativ majoritet i den viktigaste statens parlament som inte motsvarade befolkningens sympatier. Det gemensamma parlamentet blev en tandlös
institution. Alternativet hade varit ständiga konflikter mellan de båda församlingarna och en besvärlig roll för rikets kansler.
En långt driven dualism där den privata respektive den offentliga sfären skiljs
av täta skott ser författaren som en viktig
del av förklaringen till det tredje rikets
barbari. De tyska judarna var de bäst integrerade i Europa och bar tillsammans
med tyskarna upp en stor del av kulturlivet även i Östeuropa.Vanliga anständiga
tyskar lät nazisterna härja samtidigt som
privatmoralen bestod. Samma kluvenhet
förklarar nazismens bortdöende efter kapitulationen. Plötsligt var nästan alla goda
demokrater.
”Ett tyskt århundrade” är mycket kritisk men inte fördömande. Historikern
354
Hans-Ulrich Wehler begår däremot i sin
bok ”Det tyska kejsarriket 1871-1918”
ett veritabelt lustmord på det wilhelminska Tyskland. Wehler ser hela staten som
en semiabsolutistisk sammansvärjning
mot det arbetande folket.
Hans-Ulrich Wehler: Det tyska kejsarriket 1871-1918. Tiden 1991
Författaren beskriver ett auktoritärt samhälle vars utveckling hämmas av Bismareks kamp mot socialister och katoliker och den feodala elitens vilja att bromsa näringslivets tillväxt. T o m härens
expansion saboteras av bristen på adliga
officerare. Antisemitismen, om än i mildare former än senare, genomsyrar samhället liksom en bisarr fixering vid militära grader, heroiska uppoffringar i strid
och nationell chauvinism.
Hans-Ulrich Wehlers bild av det Tyska
Riket är snarare tendentiös än felaktig.
Övergrepp begicks både mot fransmännen i Elsass-Lothringen och mot socialister. Jämfört med andra stater vid samma
tid var förhållandena dock snarast bättre i
Tyskland. Det gällde både rättssäkerheten och tryggheten på gator och torg.Författaren gör reservationer mellan raderna
där dessa förhållanden erkänns. Samtidigt präglas texten av sin tid, originalet
utkom 1973, och antalet referenser till
Marx är förvånansvärt många.
Wehler ser de styrandes agerande som
en konsekvent förd kamp mot demokrati
och humanitära ideal. Nazismens brott
blir en naturlig konsekvens av utrotningskriget iTyska sydvästafrika och världskrigets våldsdyrkan. Fullt så självklar var
rimligen inte utvecklingen. Adenauers
kanslerskarriär hade t ex kunnat börja på
1920-talet i stället för 25 år senare.
Hans-Ulrich Wehlers ”Det tyska kejsarriket” är kanske inget för oss som fortfarande tror att det trots allt ”låg ett skimmer över kejsar Wilhelms dagar”. Samtidigt innehåller den mycket kunskap om
Tyskland och den värld som försvann
genom det Golo Mann kallat ”den stora
urspårningen”, julikrisen 1914. Det kan
vara bra att känna till när nu historien
börjar igen efter 45 års djupfrysning.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner