Print Friendly

Martin Luther King

Av Redaktionen | 31 december 1968


1968


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Martin Luther King
Martin Luther King var en fin människa
och en stor personlighet. Den som hört
hans tal framför Lincolnmonumentet i
Washington, ”I have a dream”, delvis
upprepat i Konserthuset i Stockholm,
glömmer honom aldrig. Han var äkta
och chosefri; han var ren. Utöver detta
var han också en god kristen. Med kristendomens grundare delade han ödet att
han förråddes av de sina och dödades av
sina ovänner.
Att hans begravningsdag av presidenten proklamerades som sorgedag för hela
USA ändrar ingenting på det faktum, att
Martin Luther King hade gott om ovänner. Han fick fiender på grund av sitt
inflytande på amerikansk politik och på
grund av det sätt, på vilket han utövade sitt inflytande. Det amerikanska samhället är under omvandling. Negrerna är
där för att stanna som fullvärdiga medlemmar, och i längden måste först en laglig jämnställdhet mellan människor av
olika raser komma till stånd och en gång
också en jämnställdhet i sak. Den bättre
delen av det vita Amerika vet detta. Inte
minst den nuvarande, så starkt kritiserade presidenten har gjort mera för att
föra dessa frågor till en lösning än nå-
gon före honom. Men mot en ännu på
många håll existerande folkmening tar
utvecklingen tid.
Det har sagts att Martin Luther King
var en dålig organisatör. Han lär själv
ha hållit med om detta. Förmodligen
fanns de som kunde organisera möten
och marscher bättre än han. Själv arbetade han med hjälp av sin intuition. Han
kände vad som var möjligt och visste vad
som var rätt. När ett bussbolag behandlade vita och svarta olika, fick han plötsligt de svarta att gå i stället för att åka
buss, och därmed blev bolaget ruinerat.
Metoden var laglig och gav resultat. Så-
dana metoder rekommenderade han, och
i en av sina böcker framhöll han hur viktigt det var att metoderna kom till flitigare och hårdare användning för att
påskynda utvecklingen. Han hade en
dröm, men han var ingen drömmare.
Vad han inte ville inse och inte kunde
erkänna var att den utveckling, som han
hoppades på, aldrig kunde tänkas bli genomförd så snabbt som han ville. Den
måste ta mera än en generation. skottet
i Memphis visade, som mycket annat förut gjort, att lagändringar inte är detsamma som sinnesändringar.
Hur lång tid som fordras för dessa
sistnämnda är nu omöjligt att säga, mot
bakgrunden av det sabotage mot Martin
Luther Kings tankar och mot negrernas
fortsatta väg till jämnställdhet med de
vita i det amerikanska samhället som
”Black power” under Stokely Carmichael utgör. Man skall inte blanda ihop
Black power med meningslösa bränder
och schabbiga plundringar i spåren på
mordet i Memphis. Dessa våldsdåd visar
bara att ordningsmakten i USA är otillräcklig i vissa extrema situationer. Det
är sant, att sådana handlingar naturligtvis förstör mycket för negrerna. Men
samhället kan efter en tid ha undanryckt
grunden för dem genom bl.a. radikala
upprensningar av storstädernas slum och
dessutom genom förstärkta polisiäramotåtgärder.
Den verkliga faran, inte för Amerika
men för negrerna ligger i Black power.
Carmichael var lärjunge till Martin
Luther King och förrådde hans ideer.
Han predikar våld för våldets skull, som
om någonsin mänskliga problem lösts
med våldsmetoder. Kr det däremot kaos,
MARIONETI’ER
181
som Carmichael syftar till, är han på rätt
väg, men varför han då tror att de svarta
skall undgå förstörelsen är svårt att inse.
Och vad Carmichaels svenska anhängare, som valde begravningsdagen för att
till Martin Luther Kings minne demonstrera för mera våld, egentligen har för
tankar, om några, är omöjligt att föreställa sig. Den anarki, som Carmichael
ser fram emot, är motsatsen mot vad
hans forne vän och ledare predikade.
När partiet dekreterar, m!iste marionetten rösta p!J, kommando eller g/l, p/l,
kommando. Vem har icke n/l,gon g/l,ng varit i följande situation: man har i en
styrelse eller en kommitte länge och väl samarbetat med socialdemokrater och
funnit dem Mde kloka, arbetsamma och ansvarsmedvetna, men plötsligt äro
samma personer som förbytta. De ha med ens blivit fullkomligt oresonliga,
vägra – stammande och rodnande – att behandla fr/l,gan fr/l,n sakliga synpunkter, säga nej, nej, nej eller g/l, helt enkelt ifr/l,n alltsammans. D/l, vet man,
att de handla p/l, partiorder.
Advokat Tom Forssner i Svensk Tidskrift 1928

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner