Print Friendly

Mårten Schultz; En lagbok för alla Europas länder

Av Redaktionen | 31 december 2000


2000


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ro
a.
o
L.
:::l
UJ
En lagbok för alla
Europas länder?
l av Mårten Schultz
Det är inte särskilt känt i Sverige att det pågår ett omfattande akademiskt arbete
för att införa en gemensam lagbok för alla Europas länder.
S
VENSKAR I ALLMÄNHET associerar nog ofta
lagar och förordningar med den tjocka blå lagboken som finns på många juristers skrivbord.
En populär uppfattning tycks vara att juristen
i denna bok kan finna allt det juridiska
materialet, eller att lagboken är en samling
som heltäckande återger svensk lagstiftning. Det är naturligtvis inte fallet –
lagboken återger bara en bråkdel av
svensk lagstiftning och en mängd
lagar och förordningar får man
leta efter på andra ställen. I
andra länder finns det däremot
lagböcker som bättre överensstämmer med denna bild.
Många misstar den svenska lagboken för en annan slags lagbok,
nämligen en s k kod. Ordet ”kod”
kommer från begreppet ”kodifiering”, som är en särskild lagstiftningsteknik, främst förknippad med
civilrätten.
KODIFIERINGSFÖRSÖK PÅ 1700-TALET
I teorin innebär en kodifiering en total redogörelse för
gällande lagregler på ett visst område, återgivna i en lagbok. En kod kännetecknas därtill av sin systematiska
uppläggning. Bakom en kod finns synsättet att rätten
inte enbart är en samling disparata rättsregler och rättsfall, utan en systematisk enhet.
Två karakteristika för en civilkod är således att den i
princip uttömmande reglerar det område den täcker,
samt att den är uppbyggd enligt systematiska principer.
Detta ställer höga krav på lagstiftaren och koder är i allmänhet resultatet av mångåriga och djuplodande utredningar.
Det säger sig självt att införandet av en kod innebär
en monumental omvälvning av ett rättssystem som får
betydelse för hela samhället. Man kan lätt – eller kanske inte alls- föreställa sig hur ett lagförslag omfattande hela civilrätten skulle diskuteras. Det senaste svenska kodifikationsförsöket slutade också, trots
energiska insatser, med nederlag 1850.
Vi har alltså ännu ingen riktig kod
i Sverige till skillnad från majoriteten av ED-länder. En förändring
kan vara på väg, om än på lång
sikt. Det pågår nämligen just nu
ett gigantiskt paneuropeiskt
forskningsprojekt som undersöker möjligheterna att införa
en gemensam civilkod för hela
Europa- en lagbok för alla Europas länder. Detta arbete har tidigare inte uppmärksammats i Sverige trots de enorma konsekvenser en
sådan utveckling skulle innebära. Projektet går under namnet ”A Study Group on
a European Civil Code”.
Bakgrunden till projektet är en historiskt stark strömning för kodifikationstanken. Ambitionen att återge det
rättsliga materialet i kodens form har resulterat i att de
flesta europeiska länder idag har delar av sina rättssystem
sammanfattade i koder. Den återspeglar sig även i den
svenska rätten, som formellt fortfarande är inordnad
efter ett försök till kodifikation från 1734. (Det är från
detta försök den svenska rättens arkaiska uppdelning i
”balkar” kommer.)
I övriga europeiska länder finner vi dock tydligare
exempel på kodifikationstankens inflytande. Särskilt
betydelsefulla är den franska koden, Code Civil eller
Code Napoleon från 1804, och den tyska Biirgerliches
f.m lSvensk Tidskrift l2ooo, nr s-61
Gesetzbuch (BGB) från 1896 (vilken trädde i kraft 1900).
Den franska koden blev förebild för lagstiftningsarbetet
i ett flertal andra länder, exempelvis Belgien, Spanien
och Italien. Den tyska koden kom också att influera rättsutvecklingen i många länder, bland andra Japan. Det
senast presenterade större kodifikationsarbetet i Västeuropa är omarbetningen av den holländska Burgerlijk
Wetboek, ett arbete som ännu inte till fullo slutförts.
Arbetet med den holländska koden är en av flera erfarenheter som kunnat användas för det kanske mest ambitiösa kodifikationsförsöket någonsin: Det nu pågående
projektet med att ta fram en gemensam europeisk civilkod. Det är ett magnifikt och på många sätt svindlande
projekt som pågår i Europa. Med tanke på dess närmast
revolutionerande karaktär är det märkligt att det varit
så tyst i såväl den allmänpolitiska debatten som i den
interna juridiska debatten i Sverige. (Det betyder inte
att svenska jurister ställt sig avvisande till projektet, de
som har satt sig in i det är vanligen positiva.) Den viktigaste anledningen är förmodligen att det ännu inte ens
bland jurister är särskilt väl känt. I
and ofseeurities of movable goods”. Det omfattar alltså
en stor del av civilrättens område och visar återigen på
omfattningen. Arbetet bedrivs i flera länder. I Osnabrtick, som är något av ett nav för hela projektet, undersöks exempelvis skadeståndsrätt och andra ”utomkontraktuella obligationer”. Bakom denna lite kryptiska
beteckning döljer sig framför allt de två rättsfigurerna
”negotiorum gestio” (vilket i princip innebär tjänster
utförda utan uppdrag) och ”obehörig vinst”. Redan dessa
exempel illustrerar de skillnader mellan Europas rättsordningar som projektet har att behandla.
De nämnda rättsfigurerna är nämligen ganska okända i svensk rätt men av ytterlig vikt i de kontinentala systemen. Det är skillnader som dessa som The Study Group
syftar till att undersöka och överbrygga; det kan ofta
vara så att skillnaderna snarare kan tillskrivas val av
begrepp eller systematik än materiell skillnad. De juridiska problem som Europas domstolar har att pröva är
ofta de samma och ger ofta samma resultat, även när
ordalagen skiljer mellan de olika länderna. Om The
Study Group kan påvisa de europeexempelvis Tyskland känner däremot varje juriststudent till arbetet. Lagboken återger bara
iska rättsordningarnas materiella
likheter, vilket är ett av projektets
huvudsyften, har ett stort steg mot
ett fördjupat harmoniseringsarbete
tagits.
EUROPAPARLAMENTET
VILL HA CIVILKOD
en bråkdel av svensk
Bakgrunden är två resolutioner av lagstiftning OCh en mängd Organisatoriskt arbetar The Study
Group on a European Civil Code på
tre nivåer. Styrkommitten (The
Steering Committee) utgörs av sju
medlemmar och har det administrativa och organisatoriska ansvaret,
vilket även inkluderar den viktiga
Europaparlamentet från 1989
respektive 1994, i vilka önskemålen
om en gemensam civilkod framfördes. Resolutionerna resulterade i att
en grupp akademiska jurister började undersöka möjligheterna att
ena de europeiska rättsordningarlagar och förordningar
får man leta efter på
andra ställen.
na. Arbetet inleddes utan budgeterade medel från EU
och än idag har inga EU-medel tillställts projektet. Det
är med andra ord inte ett EV-projekt i egentlig mening.
Nu kan det måhända tyckas märkligt att en samling
professorer utan uttryckligt mandat påbörjar ett sådant
monumentalt arbete. Utgångspunkten är emellertid att
om de beslutande organen i EU, eller de fördragsslutande parterna på mellanstatlig nivå, så småningom vill ta
steget mot en enhetlig civilrätt så bör det finnas ett färdigt förslag att tillgå. En framgångsrik rättslig unifiering
förutsätter åratal av jämförande studier mellan de europeiska ländernas nationella rättsordningar, med särskild
hänsyn till nationella olikheter och rättspolitiska värderingar. Tanken är att dessa undersökningar lämpligast
kan göras av de akademiska experterna. Det är bakgrunden till att ”The Study Group on a European Civil
Code” bildades 1998.
Arbetsgruppen har till syfte att ta fram ”principles
and rules of a Common European Law of obligations
frågan av ämnesval. I den koordinerande gruppen (The Co-ordinating Group) ingår hela
25 professorer från alla EU:s medlemsstater samt därtill
ett antal ”observatörer”, professorer från östeuropeiska
länder på väg in i EU. Den koordinerande gruppen sysslar med innehåll och text. Materialet som underställs
den koordinerande gruppen har dessförinnan behandlats
i internationella arbetsgrupper (Working Teams). Arbetsgrupperna utgörs av unga jurister från alla delar av EU,
som representerar sina respektive rättsområden under
ledning av professorer som verkar som ”Team Leaders”.
Därtill har rådgivande grupper med Europas mest framstående experter inom sina respektive specialområden
bildats, vilka ska understödja arbetet i arbetsgrupperna
och motverka eventuella nationella snedvridningar.
Arbetet med de materiella frågorna behandlas således
av expertgrupperna och den koordinerande gruppen.
För närvarande är Sverige på denna nivå representerat av
justitierådet Torgny Håstad, samt professorerna Jan Kleineman och Christina Hultmark. Ordförande för hela
m
c
……
o
”C
OJ
lSvensk Tidskrift 12000, nr S-61 Em
(iJ
0..
o.__
::J
UJ
Det pågår just nu ett gigantiskt paneuropeiskt forskningsprojekt
som undersöker möjligheterna att införa en gemensam civilkod
för hela Europa -en lagbok för alla Europas länder.
projektet är professor Christian von Bar, Osnabriick,
Tyskland.
Det europeiska civilkodsprojektet, hur banbrytande
det än är, saknar inte föregångare eller paralleller. Redan
i slutet av 70-talet initierades the Commission on European Contract Law (ofta kallad Lando-gruppen efter en
av initiativtagarna professorn Ole Lando) som tagit fram
gemensamma regler för kontraktsrättens område. Landogruppens arbete har resulterat i en färdig produkt, Principles on European Contract Law. Det finns även andra
liknande projekt som kan nämnas, även på exempelvis
processrättens område. Europas jurister, varmed här
främst avses akademiska jurister, har visat sig vara entusiastiska förespråkare för ”Europatanken”.
Det finns en historia av harmoniseringsambitioner
på den europeiska civilrättens område. Vissa reformer
har genomförts genom direktiv från EU, inom exempelvis produktansvarsområdet och avseende oskäliga
avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Ett annat viktigt
instrument har varit konventioner syftandes till att reglera bland annat internationella avtal. Det mest betydelsefulla utflödet av dessa ansträngningar är förmodligen
den internationella köpkonventionen CISG. Civilkodsprojektet en annan linje än harmoniseringsarbetet
genom direktiv eller konventioner följer.
TVÅ RÄTTSTRADITIONER I EUROPA
Det måste emellertid framhållas att alla akademiker inte
har varit lika entusiastiska. Projektet har motståndare.
Det finns skäl att särskilt framhålla Pierre Legrand som
är professor i Lille och som i ett flertal artiklar angripit
iden med en gemensam europeisk civilkod. Legrand tar
sin utgångspunkt i den allmänna uppdelningen mellan
två huvudsakliga rättstraditioner, eller rättsfamiljer, i
Europa, ”common law”-traditionen och ”civillaw”-traditionen. I Europa utgörs, grovt uppdelat, common lawfamiljen främst av de anglo-saxiska länderna medan civil
law-familjen omfattar de kontinentaleuropeiska länderna. (Hur de skandinaviska rättssystemen ska inordnas i
denna uppdelning är en omdebatterad fråga. Det vanligaste tycks vara att placera oss närmast i den kontinentala civila traditionen, men det finns betydande särdrag.)
Civilkoden, framhåller Legrand, är ett typiskt kännetecken för den civila traditionen. Han betraktar arbetet
med en gemensam civilkod som ett uttryck för den
modernistiska strävan mot den stora berättelsen, metaecrits. Med gillande citerar Legrand Lyotards tes (i La
condition postmoderne) att vi går mot en mer skeptisk
inställning till sådana tankegångar och han uttrycker sin
förhoppning i att denna attityd kommer att resultera i ett
motstånd mot projektet. Vad Europa behöver, menar
Legrand, är inte en homogenisering av rätten utan en
förståelse av dess skillnader. ”[D] ifference must be
understood and the ternptatian to reduce it resisted”,
konkluderar Legrand.
Legrands negativa inställning utgår från en teoretisk
analys av rättskulturella skillnader. Utan anspråk på att
bemöta Legrand kan konstateras att han är i minoritet
och att han gör en annan bedömning än de flesta andra
kommentatorer. Den allmänna uppfattningen är snarare att en harmoniserad lagstiftning- hur vi än väljer att
gå till väga- utgör ett nödvändigt kitt i ett enat och fredligt Europa. De omedelbara farhågor projektet understundom kan inge kan därtill ofta tillskrivas missuppfattningar avseende projektets ambitioner och slutmål.
Företrädarna för The Study Group on a European Civil
Code är naturligtvis väl medvetna om att det finns få,
eller ingen, i Europa som skulle vara beredda att från en
dag till en annan slänga hela den nationella rättsordningen över bord och ersätta den med en oprövad lagbok
som otvivelaktigt kommer att innehålla lösningar som
åtminstone delvis kommer att vara främmande. Men
detta är nu inte heller syftet med projektet, som i sin
nuvarande form är ett akademiskt företag, finansierat
av forskningsmedel från olika länder. Det akademiska arbetet kommer att leda till
ett förslag till en gemensam civilkod, baserat på genomgripande jämförande analyser av de olika nationella rättsordningarnas
respektive särarter.
Vad den färdiga
produkten senare
kommer att leda
till får framtiden
utvisa. Det måste §
tydligt framhålEm lSvensk Tidskrift l2ooo, nr s-61
las att arbetet idag bedrivs i en ”studiegrupp” och ingenting annat.
Liksom alllagstiftning måste naturligtvis ett sådant
här stort beslut förankras i den demokratiska processen
och den politiska viljan.
Hur är då den svenska inställningen till civilkodsprojektet? Det är ingen lätt fråga att besvara eftersom
det är svårt att hitta några kommentarer över huvud
taget från det svenska rättslivet. I de två viktigaste organen för juridisk diskussion i Sverige, Svensk Juristtidning och Juridisk Tidskrift, finns det inte någon enskild
artikel som behandlar det europeiska civilkodsprojektet, även om det förvisso finns artiklar ägnade de europeiska strävandena mot rättslig harmonisering i allmänhet och de därmed sammanhängande svårigheterna.
Tystnaden måste betraktas som n.ågot märklig i ljuset av
den ansträngning och entusiasm som ägnas projektet
söder om Skandinavien. Det finns dock anledning att
räkna med att detta ointresse kommer att förändras.
Under den gångna sommaren har febril aktivitet präglat
projektet, med möten i såväl Rom, anordnat av det italienska justitiedepartementet, samt i Coimbra, under
Portugals ordförandeskap i Europeiska rådet. I vår när
Sverige är ordförandeland kommer ett liknande symposium att anordnas i Stockholm. Det är hög tid att öppna
Svensk Tidskrift
Har du missat något nummer
av Svensk Tidskrift?
Vi har en begränsad upplaga av de tre
senaste årens utgivning (förutom nummer
4/1997) som vi säljer billigt.
För enstaka nummer betalar du 20 kronor. Vill du köpa utgivningen för ett helt år
tar vi 100 kronor, och för två år 150 kronor.
För 70 kronor får du också en inbindningspärm.
Skriv, ring eller taxa in din beställning. Adress och
telefonnummer finns i tidskriftens innehålssförteckning. Det går naturligtvis också bra att skicka
e-post till prenumeration@svensktidskrift.se.
Journalistik som inte dör
den svenska diskussionen om juridikens framtid i det
nya Europa. Det står klart att projektet med en European Civil Code just nu seglar i medvind och att det utgör
en fantastisk möjlighet att ytterligare förena Europas
länder. Vi kan i Sverige välja att ställa oss bakom de europeiska strävandena eller att förhålla oss skeptiska. Men
vi kan inte längre undvika frågan.
Jur kand och fil kand Mårten Schultz (marten.
schultz@ous.de) arbetar som rättsvetenskaplig medarbetare inom
ramen för the Study Group on a European Civil Code i Osnabruck,
Tyskland.
Se vidare:
Towards a European Civil Code,
redaktör Arthur Hartkamp m fl, 2 uppl, Nijmegen 1998
Christian von Bar ”The Study Group on a European
Civil Code” i Tidskrift, utgiven av Juridiska Föreningen i
Finland, häfte 412000
Pierre Legrand ”Against a European Civil Code” Modern
Law Review 1997
Vincenzo Zeno-Zencovich ”The ”European Civil Code”,
European legal traditions and neo-positivism” in European Review of Private Law 1998
Tror du att ideer
spelar roll?
Då är det säkrast att du börjar prenumerera
på Svensk Tidskrift.
Vi ger dig inblick i samhällets idedebatt,
en kvalificerad samtidsanalys och politisk
journalistik.
Vår ide är enkel. Vi tror att människan
spelar roll!
Vår åsikt är enklare. Vi tror på ett friare
och civilare Sverige!
Svensk Tl”dskr’ft Prenumer~tion: 345 kr.
l Studentpns: 100 kr.
Tidskriften utkommer med sex nummer årligen.
Sätt in pengarna på post- eller bankgiro med namn
och adress på talongen. Eller skicka ett e-post till:
prenumeration@svensktidskrift.se.
Postgiro: 727 44-6. Bankgiro: 575-7620.
m
c
……
o
”O
ru
lSvensk Tidskrift l2ooo, nr s-61 m

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner