Print Friendly

Marie Söderqvist; Wolfes underhållande misslyckande

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

….. ses som ett fenomen, utan får helt
olika effekter och leder till olika
reaktioner i olika kulturer. Det går
inte att jämföra det öppna USA med
det slutna Europa och det nästan
instängda Japan.
MÖJLIGHET FÖR ALLA
Traditionell handelsteori brukar
hävda att om två länder med
samma ekonomiska förutsättningar
konkurrerar med varandra, kommer så småningom produktionen
att flytta över till det land som har
lägst kostnader och lägst löner.
Mycket av vad vi ser tycks bekräfta
den tesen; när produktion och tjänster går lätt att flytta, kommer den
att hamna i de fattigaste länderna.
De fattiga länderna har genomsnittligt blivit rikare. Rader av stater
som för några årtionden sedan tillhörde de fattigaste har nu kunnat
skapa betydande välstånd. Fransmannen Daniel Cohen accepterar i
The wealth of the world and the
poverty of nations inte detta nollsummespel. Det finns ingen saklig
grund för en sådan syn. Tvärtom
innebär globaliseringen en möjlighet för de industrialiserade länderna
att förändras och utvecklas mot
större välstånd – om inte internationaliseringen ses som en fiende.
De flesta svenska böcker om glohaliseringen har enklast uttryckt
tyckt illa om den. Ett uppmuntrande
undantag är Bror Perjus Casino jorden. Perjus är fackföreningsman och
älskar inte den internationella
finansmarknaden. Men Perjus är,
till skillnad från de flesta som skriver från vänster om globaliseringen,
optimistisk. Han är ingen nationalstatskramare.
Det är inget fel på glohaliseringen i sig, menar Perjus, men vi
behöver inte acceptera de orättvisor som har följt i dess spår. Det
är inte den internationella ekonomin
och världsbolagen som är hotet,
utan den ojämna fördelningen av
makt.
Il] lSvensk Tidskrift 11999,nr 1l
NY MAKTBALANS
Det finns en lösning, menar Perjus.
Den ligger inte i mer statsinterventionism, utan i fackets motmakt. Vi
måste få en ny maktbalans. Det är en
synpunkt som börjar dyka upp lite
här och var. Pehr Gyllenhammar för
fram den i decembernumret av fackförbundstidningen Dagens Arbete
när han prisar facket för dess långsiktighet- i motsats till kapitalägarna som hela tiden kräver kortsiktiga
vinster.
Svante Nycander, som i åratal har
kritiserat den svenska fackföreningsrörelsens alltför stora makt, har nu i
en bok studerat USA och menar att
facket i USA har varit alltför tillbakaträngt.
Man behöver inte dela Perjus
åsikt för att se att han, liksom Daniel
Cohen, tar upp en helt ny diskussion.
Globaliseringen är given, låt oss
då diskutera hur vi ska leva i den nya
världen!
Olle Wästberg (olle@wastberg.nu)
lämnar nu svensk politik (tidigare riksdagsledamot och statssekreterare i finansdepartementet) för att bli generalkonsul i New
York.
AMERIKA
Wolfes underhållande misslycl<ande
av Marie Söderqvist
F
ÖR NÅGRA ÅR SEDAN kom
Joyce Carol Oates (en av USA:s
skickligaste författare och
främsta skildrare av den amerikanska
själens mörkare skrymslen ) What I
lived for, ut på svenska.
Den handlar om Jerome Andrew
Corcoran, allmänt kallad Corkey, i
Union City. En frånskild, medelålders
man i fastighetsbranschen, aningen
försupen, utrustad med en betydligt
yngre, vacker älskarinna, en snygg
bil, ett antal miljoner och en
obrottslig tro på sig själv. Boken är
en odysse genom en amerikansk
mans liv, och ger på samma gång en
bild av Amerika. Efter hand, medan
Corkeys nyktra stunder blir allt färre
och ekonomin i hans vacklande
imperium allt sämre, skruvas
tempot upp och det slutar som det
bara kan göra i USA: i ett ensamt
utfört hjältedåd, bestående av lika
mycket mod som tur.
Corkey skulle kunna vara lillebror till Charlie Crocker, huvudpersonen i Tom Wolfes nya roman A
man in full. Crocker är bara så
mycket mer, av allt. Han har blivit
Författare: Tom Wolfe
Titel: A man in full
Förlag: Penguin Books, 1998.
”Till skillnad från Oates
nöjer sig inte Wolfe med
att berätta sin huvudpersons historia. Wolfe
vill något mycket större.
Han vill berätta historien
om Amerika. Den slutgiltiga och definitiva
historien om Amerika.
De 742 sidorna svämmar
over av sex, pengar,
lyx, fängelsekunder,
fattigdom, rasism,
fåfänga och ett ständigt
socialt tävlande.”
miljardär i fastighetsbranschen, har
en egen plantage, en ny fru som är
mer än trettio år yngre, samt privatflygplan. Han bränner hela Corkeys
årsinkomst på mindre än en månad.
HISTORIEN OM AMERIKA
Till skillnad från Oates nöjer sig inte
Wolfe med att berätta sin huvudpersons historia. Wolfe vill något
mycket större. Han vill berätta
historien om Amerika. Den slutgiltiga och definitiva historien om
Amerika. Han tar i så att han fullständigt spränger sin roman. De 742
sidorna svämmar över av sex, pengar,
lyx, fängelsekunder, fattigdom,
rasism, fåfänga och ett ständigt
socialt tävlande. Det bara rinner ut
från sidorna, snabbare än man
hinner ta emot. Och snabbare än att
Wolfe riktigt hinner med att bygga
upp sitt verk.
Att förpacka hela Amerika i en
bok är förmodligen ett omöjligt projekt, åtminstone om man också har
någon sorts litterära ambitioner. Det
har Wolfe. Men där misslyckas han,
helt enkelt därför att han dragit ut
på ett omöjligt uppdrag. Men det är
ett magnifikt och sällsynt underhållande misslyckande.
Att personerna i boken egentligen inte riktigt blir några fullvärdiga
gestalter utan mest symboler för
vissa samhällsklasser och beteenden
gör inte så mycket. För det är samhället skildrat genom dessa personer
som är det intressanta; vad Wolfe
beskriver för sina läsare är ett
Amerika som fortfarande präglas av
rasmotsättningar, där den vite
rnaehomannen tror sig vara alltings
mått, och där pengar eller bristen på
dem bestämmer allt. Ett land där
dynamiken och de snabba sociala
kasten är både brutala och fascinerande.
SEX, PENGAR OCH MAKT
Det är ingen sympatisk bild av
mänskligheten som tecknas. Alla
deformeras och ingenstans är det
ideal eller moral som styr. Det är
pengar och den makt och de möjligheter till sex, som pengar ger, som
är drivkraften bakom allt.
Wolfe har slängt in godheten i
form av en otursdrabbad ung man
som under sin fängelsevistelse av en
slump får en bok om stoikerna i sin
hand och plötsligt inser hur fåfänga
och förgängliga de amerikanska
framgångsideerna är. Men denne
unge man framstår både som en
otymplig skrivbordskonstruktion
och en galning. En hjälte som tillbeder Zeus är inte alldeles trovärdig. Men han behövs för att knyta
ihop historien och få till ett slut.
S)ÄLVLYSANDE BILD
I grunden är A man in full en upprepning av succen Fåfängans fyrverkerier (1987). Grundstommen är
spänningen mellan svarta och vita,
och en detaljbeskrivning av en rik
mans plågsamma och utdragna fall.
Runt detta kretsar strävsamma jurister, som alla vill upp, politiker som
bakom ridåerna viskar i rätt personers öron och som för att behålla
sina ämbeten är beredda till vad
som helst. Och kvinnor som är mer
eller mindre vackra och sexvilliga
statister. Det är en brygd som tillsammans med Wolfes detaljerade
beskrivningar av interiörer skapar en
gräll, och i somliga avsnitt självlysande bild av Amerika.
Men det är just detta med ambitionen. Medan Joyce Carol Oates
som skriver om en man och hans
värld och därför lyckas ge en fördjupad och trovärdig bild av just
den skärvan av USA, vill Wolfe
fånga allt som rör sig i det amerikanska samhället och alla sorters
män, och förmår därför inte utrusta
sina gestalter med några större djup.
Men det förhindrar inte att A man in
full i sina stycken bjuder på lysande
beskrivningar av den amerikanska
drömmen betraktad från lite olika
håll.
Marie Söderqvist (marie.soderqvist@svd.se) är ledarskribent i Svenska
Dagbladet
TElEVISIONEN
Skyll inte på teven! av Fredrik Haage
T
ELEVISIONEN ÄR inne i en
dramatisk utvecklingsperiod.
Samtidigt som digitaltevestår
och väntar på att ta stafettpinnen
från satellitteve på väg mot oanade
framtidsmöjligheter, befinner sig
teve som fenomen sedan några år
under alltmer vässad kritik. Teve sägs
ha dramatiska, negativa effekter på
inte bara det offentliga samtalet utan
på det publika livet överhuvudtaget,
demokratin medräknad.
Det är hårda ord. Den skarpaste
anklagelsen har hörts från världens
just nu mest namnkunnige statsvetare,
Författare: Pierre Bourdieu
Titel: Om televisionen
Förlag: Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1998
amerikanen Robert D Putnam.
Denne hävdar i en essä från 1996 att
televisionen bär huvudansvaret för
den drastiska minskning av medborgerligt engagemang som skett i
USA de senaste decennierna.
HAR INTE MED ÅLDERN
ATT GÖRA
Putnam har funnit att äldre människor genomgående hyser mer tillit
till andra personer och är samhälleligt engagerade på ett helt annat sätt
än efterkommande generationer.
Men poängen är att dessa egenskaper
inte har med den exakta åldern i sig
att göra. Det är en generationsfråga.
Människor födda efter kriget – de
som vuxit upp med televisionen –
uppvisar inte alls samma förmåga
…J
lSvensk Tidskrift 11999, nr 1 lIJ3

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner