Print Friendly

Marie Söderqvist; Förändrade tider. Moderna tider

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

J..
Q)
”‘C
·-1-
ro
s::
J..
Q)
”‘C
o
~
Förändrade tider.
Moderna Tider.
l av Marie Söderqvist
Moderna Tider har både möjligheter och problem.
Dess styrka är varumärket, dess svaghet att den inte lever upp till sitt namn.
Hur kan Moderna Tider göras modern igen?
A
TT RIKA PERSONER SPONSRAR smala kulturprojekt tillhör inte vanligheterna i Sverige.
När det blev känt att dollarmiljonären Jan
Stenbeck skulle betala
att han minsann visste att Göran Rosenberg hade sålt
sig; Myrdal hävdade att han skulle ha varit med på just
den tillställning där Rosenberg fått sin tidning och Stenbeck, enligt Myrdal, sin lakej.
för en seriös tidskrift,
gick det en samfälld rysning genom
kultursverige. Något liknande hade
”Moderna Tider
D
ET FÖRSTA NUMRET av Moderna
Tider ligger nästan tio år bakåt i
tiden. Det kom ut i november 1990
och fick, som det brukar heta, ett
blandat mottagande. De välvilliga
skrev att tidningen fyllde ett tomrum,
att det var modigt att någon vågade
satsa på essäer, långa reportage,
undersökande journalistik och intressanta översättningar. Det var det faktiska innehållet, de i många fall välskrivna artiklarna, som fick delar av
medie- och tyckarkåren att skruva på
sig. Från högerhåll tyckte man att det
var fegt och alltför mumlande, och
från vänsterhåll såg man bara sviman inte hört talas om.
Intellektuellt orienterade tidskrifter, så gott som bildlösa och icke
kommersiella, skall tillverkas av idealitet, på kvällstid vid hemmadatorn i
vardagsrummet. Tidskrifter med allvarliga syften brukar inte ha pengar.
De som anlitas som skribenter i sådana sammanhang brukar vanligen nöja
sig med äran och symboliska arvoden, eller annars vara drivna av polihar snarare
gått den
skuldmedvetna
svenska
tisk övertygelse.
Moderna Tiders koncept var
något helt nytt i Sverige. En seriös tidvänsterns ärenden.”
ning med stålar. De som skrev skulle få ordentligt betalt.
Det ryktades om en normal kulturarbetarlön för en enda
artikel. Och tidskriften skulle ha ett ordentligt kontor,
en välavlönad redaktör och en redaktion med fasta löner.
Den tolkning som det kulturella och politiska etablissemanget snabbt gjorde var att den hårt arbetande, tidigare
pålitlige, vänstermannen Göran Rosenberg sålt sig.
Han hade uppenbart jobbat för länge som UsA-korrespondent, bländats av framgång och pengar och var
nu beredd att låta sig hunsas av Stenbeck. En av kritikerna var Jan Myrdal. Han talade högljutt och elakt om
kande 68-bröder.
Mats Svegfors, som var en av tidskriftsprojektets tidiga
kritiker, menade också att den linje Moderna Tider uttalade, att erbjuda en diskussionsarena bortom vänster
och höger, inte syftade till att fördjupa analysen och samtalet om politik. Utan snarare var det ett strategiskt försök från en sviken vänster att närma sig borgerligheten.
Mycket kan man säga om Moderna Tiders snart tioåriga existens, men knappast att den gått några stenbeckska ärenden, vilka de nu skulle vara. Tidskriften har
snarare gått den skuldmedvetna svenska vänsterns ärenden.
B lSvensk Tidskrift 11999, nr 41
:l..
Q)
””C
·-1-
ro
c:
:lo..
Q)
””C
o
:E
”Moderna Tider har spunnit en kokong runt sin egen verksamhet.
Tiden har förändrats men tidskriften har förblivit sig lik.
Samma frågor har ställts gång på gång utan hänsyn till att samhället,
politiken och tidsandan, i den mån man kan tala om en sådan, förändras.
Då blir man till slut omodern, namnet till trots.”
I många stycken har Moderna Tider varit en intelligent tidning för före detta vänsterdebattörer som inte
direkt ångrat sig, men som tänkt om en smula. För texterna har inte präglats av masochistiska självbekännelser
eller av självpisk utan av ett välformulerat och smart glidande bort från kollektivism och den goda, stora, staten som lösningen på alla problem, över till den enskilda
ansvarsfulla människan. Men till skillnad från nyliberalismens hyllande av individualism och frihet, hyllades i
Moderna Tider individens ansvar. Det var inte en individualism som lockade med frihet och självförverkligande som beskrevs i nummer efter nummer utan en
individualism som krävde mognad och insikt om vikten av att vara en god och nyttig medborgare, med ansvar
inte bara för den egna familjen, utan också för resten av
samhället.
Husguden nummer ett blev Amitai Etzioni, en av
ledarna för den kommunitära rörelsen i USA. Den bestod
också i USA till stor del av besvikna vänstertänkare som
inte längre trodde på att den omhändertagande staten
skulle göra människor lyckliga. Och när Etzioni togs till
Sverige av Moderna Tider, för att hålla föredrag, var det
mer än fullsatt.
En annan av Moderna Tiders husgudar, Robert D
Putnam, som fått stort utrymme i tidskriften har i artiklar slagit fast att TV gör människor mindre sociala och
ensammare och att socialt kitt i form av studiecirklar
och sportaktiviteter skapar ett bättre affärsklimat. Hans
stora studie Making democracy work, där han jämför
Nord- och Syditalien, och kommer fram till att de naturliga, sociala gemenskaperna som länge funnits i Norditalien har varit avgörande för företagsamheten, introducerades för svenskarna i Moderna Tider.
Nu känns allt detta aningen passe. Kommunitärerna och namn som Charles Taylor, Robert D Putnam,
Amitai Etzioni, Michael Sandel och Charles Murray har
i USA haft sin storhetstid. Intressanta -javisst, men de
har inte riktigt lyckats komma vidare. De ställda frågorna har till största del förblivit obesvarade. Hur skall det
civila samhällets styrka skapas i praktiken? Vad betyder
vurmandet för ett ökat ansvarstagande egentligen – att
skilsmässor och abort bör förhindras? Att kärnfamiljen
skall värnas? Att den kvinnliga frigörelsen varit av ondo?
Att kyrkan och fasta normer skall återupprättas?
M
ODERNA TIDERS FRÄNASTE KRITIKER, den vänster
som inte drabbats av dåligt samvete, beskyllde tidningen för just detta: spridande av gammal och unken
konservatism. Borgerliga läsare, som till en början känt
sig inspirerade och som förmodligen utgör och utgjort
kärnan i Moderna Tiders prenumerantstock, har under
90-talets senare hälft börjat känna sig allt mer besvikna
och förgäves väntat på svaren och i viss mån överraskningarna. Otydligheten och vagheten har blivit ett av
tidningens problem. Man kan inte ställa frågor hur länge
som helst utan att läsarna till slut börjar undra hur lösningarna ser ut.
Moderna Tider har spunnit en kokong runt sin egen
verksamhet. Tiden har förändrats men tidskriften har
förblivit sig lik. Samma frågor har ställts gång på gång
utan hänsyn till att samhället, politiken och tidsandan,
i den mån man kan tala om en sådan, förändras. Då blir
man till slut omodern, namnet till trots. Och det är det
öde som har drabbat Moderna Tider. De frågor som
upptar politiskt initierade just nu- den nya ekonomin,
en modern arbetsmarknad, globalisering och ny teknik
– förblir icke belysta. Där ställs knappt ens några frå-
gor. Det är som om redaktionen inte har märkt att verkligheten och politiken förändrats medan de sysslat med
Moderna Tider.
Eller rättare sagt: Moderna Tider är inte en redaktion. Moderna Tider är, eller har varit, Göran Rosenberg. Under de nio år som tidningen har funnits är det
ett stort antal mer eller mindre kända namn som jobbat på tidningens redaktion. De har kommit och gått.
Den som egentligen har bestämt är chefredaktören.
Göran Rosenberg har varit tidningens största tillgång, men troligen också dess största belastning. En tidning, ett parti eller ett företag som blir för dominerat av
en person hamnar lätt snett. Även sällsynt dugliga personer behöver backas upp, och de flesta verksamheter
mår bättre om fler än en tillåts lämna avtryck.
Il!] lSvensk Tidskrift 11999, nr 41
N
U ÄR EPOKEN GÖRAN ROSENBERG SLUT och Susanna
Popova, som nyligen utsågs till ny chefredaktör, tar
över ett starkt varumärke, som förpliktigar. Samma dag
som nyheten om hennes tillträde läckte ut, uttryckte
somliga sitt missnöje. Att leta på ledarsidor efter kreativa redaktörer var fel, hävdade Per Svensson, en mångårig
Moderna Tider-medarbetare, i Dagens Nyheter. På
Expressens kultursida påstod Peter O Nilsson att valet
av Susanna Popeva skulle resultera i en helt annan tidskrift. Och kanske det. Popeva är det som Rosenberg
inte har velat vara- politiskt tydlig. Men i den mån hon
lämnat något besked om vad som komma skall är det
ordet breddning som är centralt. Nya ämnen, roligare, och
lättillgängligare utan att bli ytligare.
Första numret av Moderna
Tider under ledning av den nya
chefredaktören kommer ut i
november och förmodligen finns
det många som bara väntar på att
få såga både den nya chefredaktö-
ren och hennes version av
Moderna Tider.
SUSANNA POPOVA
Halva Sverige ändrade åsikt i bärgningsfrågan och
Maria Carlshamre kammade, välförtjänt, hem stora journalistpriset.
Maciej Zarembas långa artiklar om domarutnämningar och de principer som styr det svenska rättsvä-
sendet har också fungerat som ögonöppnare och förändrat bilden av det svenska rättsväsendet. Han gjorde i
en rad artiklar tydligt hur politiken har letat sig in i juridiken och lagt under sig också domarna. Det som i andra
länder var den tredje statsmakten -domstolarna- existerade inte i Sverige.
Ingen hade tidigare så initierat och medryckande
beskrivit för intresserade lekmän hur landets högsta
domare egentligen utses och vilka
konsekvenser det får för juridikens självständighet. Artiklarna
ledde till en våg av debatter om
domarna och deras integritet och
möjligheten för karriärintresserade jurister att stå fria från politiken.
Att det kommer att skrivas är
säkert. Moderna Tider är en av de
mest omskrivna och citerade tidskrifter som någonsin funnits i
Sverige. Ett skäl till det är att tidskriften faktiskt har hållit det som
stolt utlovades när projektet drog
igång – undersökande journalistik och långa genomtänkta
artiklar. Anlitade skribenter har
fått både tid och pengar att
undersöka intressanta ämnen på
ett nytt sätt. Flera av dessa långa
artiklar som krävt månader av
undersökningar och tankearbete
har efter publicering skakat om
läsarna – rent av skakat om Sve- -Att leta på ledarsidor efter en kreativ redaktör
är fel, kommenterade Expressenjournalisten
Per Svensson.
E
N ANNAN SKRIBENT SOm
under Moderna Tiders bästa
tid betydde mycket för den politiska debatten var Anders Isaksson.
Han lyckades med det till synes
omöjliga- att skriva spännande
om socialförsäkringssystemen. På
en vacker och humoristisk prosa
beskrev han kravlöshetens effekter och hur bidragssystem tycks
ha en inneboende växtkraft som
gör att de spränger alla budgetramar och till slut förgör människors förmåga till eget ansvar och
engagemang. Isakssons budskap
var glasklart – reformera bidragssystemen. Oversatt till politiskt
rige.
Ett sådant exempel är Maria Carlshamres artikel om
Estonia. Debatten efter olyckan hade avstannat och allmän enighet rådde kring beslutet att låta kvarlevor och
fartygsrester ligga kvar på botten. Då slog Maria Carlshamre till med en lång, välskriven och nyhetsspäckad
artikel om varför det var en skandal att regeringen hade
beslutat att inte bärga och i stället utfärdat gravfrid.
Hennes argumentation var principbaserad, logisk och
enkel att följa. Och ingen kunde läsa artikeln utan att
ställa sig frågande inför hur Estonia och de av olyckan
drabbade hade behandlats av myndigheter och politiker.
språk förordade han grundtrygghet. Hans skriverier ledde tilllandsomfattande debatter på ledarsidor, i politiska magasin och i viss mån
också inom partier.
Anders Isakssons artiklar publicerades också av tidskriften, i samarbete med Brombergs förlag, som första bok- När pengarna är slut. Välfärden efter välfärdsstaten – i en serie med viktiga böcker som Moderna
Tider kom att ge ut från 1992 och några år framåt.
Andra böcker från Moderna Tider som påverkat debatten är Per T Ohlssons Gudarnas ö, en bok om svenskhet och nationalism, och Mauricio Rojas I ensamhetens
labyrint.
Dessa tre böcker är tidstypiska för det tidiga nittio- 3..
QJ
‘”C
·-1-
~
s::
3..
QJ
‘”C
o
~
lSvenskTidskrift 11999, nr 41 [l]
:1-
QJ
”C
·-1-
ca
c:
:1-
QJ
”C
o
~
talets Moderna Tider. Göran Rosenberg hade uppenbart
låtit sig påverkas av kommunitärerna och den kritik mot
välfärdsstaten som de framfört. I Moderna Tider vidareutvecklades och försvenskades ideerna: Isaksson kritiserade de socialdemokratiska ingenjörer som kommit
efter Gustav Mällers tid på socialdepartementet, hans
kritik var ett grundskott mot hela den välfärdsmodell
som funnits sedan början av sextiotalet. Mauricio Rojas,
som numera leder ett projekt om välfärden efter välfärdsstaten på Timbro, samma tankesmedja som Göran
Rosenberg på senare år velat markera distans till, fick
möjlighet att beskriva hur den svenska socialstatskulturen leder människor in i ensamhet.
en
Moderna Tider.
Han skrev om
den så kallade La
Reine-mannen
och de skalbolagshärvor som
denne ansågs vara
inblandad i. Opinionsnämnden såg
en chans att nita en
bråkig och självsä-
ker typ och tog den.
Hans-Gunnar
Axberger fälldes för
en viss formulering:
”mellan tummen och
pekfingret går det
redan efter ett par
dagar att förutse
utgången i fängelseår
räknat.”
tråd genom tidningens existens. I Moderna Tider kunde
man också, långt innan handelsminister Leif Fagrotsky
och allehanda ekonomiska experter slagit fast att svensk
popmusik är en exportsucce, läsa en initierad artikel i
ämnet. I december 1996 pryddes omslaget av en CDskiva och rubriken på Erik Hörstadius artikel: Ljudet
från Norr.
D
ET ÄR SVÅRT ATT SÄTTA fingret på vad som gjort
att den tidigare, för alla tänkande personer, oumbärliga tidskriften Moderna Tider, har tappat sitt sting.
Den är bara inte oumbärlig längre. Det finns soffbord i
den upplysta, läsande borgerligheten som inte längre
pryds av tidskriften. Den befinner sig vid sidan av, sysslandes
med annat än det som en tidskrift som vill påverka samhällsdebatten borde göra. Vilket är en förlust.
Moderna Tiders framgångar handlar inte om
gigantiska upplagor (tidningen har bara kring 10 000
köpare), utan om inflytande, vilket visar att det skrivna ordet har betydelse,
ibland stor betydelse. En
artikel kan fortfarande, i
vår allt mer medietäta tillvaro, betyda någonting.
Välformulerade texter får
människor att läsa, även
när de behandlar till
synes lätt aparta ämnen.
Att publicera en tidning som går hem
handlar rätt mycket
om ”magkänsla”, som
Amelia Adamo har
formulerat saken. Det
Det var att beskriva
någon som skurk innan
dom fallit, vilket var
Axbergers brott. Efter
fällningen ansåg han sig,
-·—·::-….::::—
—=~–
går inte att precisera
exakt hur en tidning
borde vara för att
helt begripligt, inte kunna vara kvar som PO, utan lämnade ämbetet.
Moderna Tider kan också skryta med att ha varit
tidigt ute i incestdebatten. Redan i början på nittiotalet
publicerades artiklar med exempel från USA och Norge
där viljan att skydda barn övergått i total rättsosäkerhet för vuxna.
Just värnaodet om rättssäkerhet har gått som en röd
ml Svensk Tidskrift 11999, nr 41
vara framgångsrik och fungera på det sätt
som det är tänkt. Man märker när det är så, och än mer
märker man när det inte förhåller sig så.
Det är bara att lyckönska den nya redaktören och
hoppas att hon är utrustad med magkänsla. Sverige
behöver mer än ett intelligent forum där de nödvändiga
frågorna ställs och där ett och annat svar levereras.
Marie Söderqvist (marie.soderqvist@svd.se) är ledarskribent i Svenska Dagbladet .

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner