Print Friendly

Margit Gennser; Sjöbo-socialistiska attityder-flyktingar

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.


~~———————-
MARGIT GENNSER:
Sjöbo- socialistiska
attityder – flyktingar
Sverige har under efterkrigstiden blivit alltmer kollektivistiskt
och individualismen har satts på
undantag. Kollektivismen kännetecknas av en sviktande tolerans för olikheter, skriver Margit
Gennser.
Den stora offentliga sektorn,
vårt höga skattetryck och våra
intrikata transfereringssystem
har minskat möjligheterna för en
nykomling att med flit, arbetsvilja och okuvlig optimism skapa
sig en ny och bättre existens.
Förhållandena skapar ett beroende av statliga och kommunala bidrag och oförmåga att stå
på egna ben, inte för att man inte skulle vilja det utan för att
man inte fick chansen.
Civilekonom Margit Gennser är
moderat riksdagsledamot.
A
tt vara rädd för det okända vare
sig detta utgörs av nya utmaningar, nya ideer eller nya människor
är sannolikt en sund instinkt. Den ökar
våra chanser att överleva. Men rädsla har
också en baksida. Den leder lätt till förstelning, orörlighet, konflikter och intolerans.
Den mänskliga mognadsprocessen innebär att vi lär oss att hantera vår rädsla,
det vill säga både vara klokt försiktiga och
utmanande orädda. I de ”stora” barnböckerna finner man några av de mest insiktsfulla skildringarna om vardagsmänniskans rädsla. För nog illustrerar Nalle
Puh, Kanin och Nasse och deras upprördhet över att Skogen fått två nya medborgare mycket av de känslor som människorna upplever i Sverige 1988 med en
för våra förhållanden stor flyktingström.
Nog finns det stort släktskap mellan Nalle
Puhs skygghet inför främlingar och Sjö-
bos i Färs härad.
– Ingen visste egentligen var de kom från.
De bara fanns i Skogen en dag: Kängu och
Baby Ru. När Nalle Puh frågade Christoffer Robin: – Hur kom de hit? sa Christoffer Robin: – På det vanliga sättet, om du
förstår, och Puh som inte gjorde det skyndade till sin vän Nasse för att höra hans mening om saken. Och hemma hos Nasse fann
han Kanin, och så pratade de alla om det.
– Vad jag inte kan förlika mig med är
detta att plötsligt vaknar vi en vacker dagoch vad finner vi, ett främmande djur bland
oss. Ett djur som vi aldrig hört talas om
förr. Ett djur som bär omkring sin familj i
en ficka. Tänk om jag skulle bära min familj
med mig i min ficka. Hur många fickor
skulle jag då inte behöva?
Vad skulle man göra för att bli av med
Kängu? Jo, Baby Ru skulle tillfångatagas
424
-kidnappas- och då skulle Kängu frivilligt Jämna skogen. Projektet genomfördes
men trots allt blev slutet lyckligt. Kanin
och Ru blev vänner. Nasse upptäckte att
Kängu inte tillhörde de farligaste djuren.
Kängu och Ru stannade kvar i skogen och
varje tisdag var Ru hos sin gode vän Kanin, och varje tisdag var Kängu hos sin gode vän Puh och lärde honom hoppa och
varje tisdag var Nasse hos sin gode vän
Christoffer Robin. Och så var alla belåtna
och nöjda igen.
Sjöbo och flyktingmottagningen
Resultatet av motsvarande händelse i Sjö-
bo fick inte samma lyckliga utgång. Det
hela började när Sjöbo fick en förfrågan
från invandrarverket om kommunen kunde ta emot 15 flyktingar. Majoriteten i
Sjöbos kommunfullmäktige kände samma tvekan som Puh och Nasse inför främmande folk. Majoriteten beslutade att
medborgarna i Sjöbo i folkomröstning
skulle få tala om hur de ville ha det.
Hade Sjöboborna Jämnats i fred precis
som Puh och hans vänner hade säkerligen
debatten om flyktingarna skett i större endräkt och blivit mindre inflammerad.
Men så skedde som bekant inte.
Den föreslagna omröstningen fördömdes av riksmedia. Resultatet kunde då bara bli ett – Sjöboborna slöt sig samman
och sa ett rungande nej till att ta emot 15
flyktingar, något som mer illustrerar
småskurenhet än mörk intolerans.
Trots att Sjöbo 1988 har mycket av
Kråkvinkel över sig är de mekanismer
som skapat den tilltagande flyktingfientligheten av mera generellt intresse. Motsvarande reaktioner finns nämligen under
ytan från Skåne i söder till Pajala i norr.
Kollektivismen
Sverige har under efterkrigstiden blivit
alltmer kollektivistiskt. Individualismen
har satts på undantag. Detta påstående är
egentligen inte särskilt apart eller politiskt
extremt. Den gamle socialdemokraten
Valter Åman har uttryckt samma tankegång så här:
– Även i ett litet land som Sverige finns
det tendenser att göra kollektivismen till
en kommandobrygga över huvudet på individen.
Frågan blir då om den tilltagande kollektivismen och det växande avståndstagandet mot främlingar har ett samband? Det finns en rad faktorer som talar
för detta.
Har den tilltagande kollektivismen
och det växande avståndstagandet
motfrämlingar ett samband?
Kollektivism kännetecknas av en sviktande tolerans för olikheter. Detta ligger i
sakens natur. Människan ska hämta sin
styrka ur gruppens enhet i stället för att
bygga på individens kunskaper, initiativförmåga och moraliska resning. En sådan
livssyn påverkar givetvis människors utveckling. Att anpassa sig till gruppens
ideal blir ett mål i sig vare sig det gäller
materiella ting eller andliga förhållanden.
Att vara olik blir något negativt. Självklart
blir det då svårt för flyktingen med avvikande kultur i bagaget att accepteras av
människor som fått lära sig att hylla det lika och att hysa rädsla för det som är olika.
En generös flyktingpolitik blir följdriktigt
svårare att hantera i ett kollektivistiskt
land än i ett liberalt. Detta förhållande
förstärks på ett annat plan.
Kollektivismen kräver en långt driven
fördelningspolitik, som i sin tur ger människorna föreställningen att livet är ett
nollsummespel. Om A får mer bidrag eller lägre skatter måste detta tas av B, C eller D. Att summan av våra tillgångar kan
öka eller minska beroende på hur rationellt eller framsynt vi beter oss ingår inte i
denna världsbild. Det är då inte heller förvånande att många människor värjer sig
för att ta emot flyktingar. De själva får ju
då en mindre del av en vad de tror statisk
kaka.
Att summan av våra tillgångar kan
öka ellerminska beroendepå hurrationellt eller framsynt vi beter oss
ingår inte i den kollektivistiska
världsbilden.
Kort sagt, människorna i Sjöbo och på
andra håll reagerar exakt på det sätt som
man lärt dem att reagera och det socialistiska etablissemanget borde vara tillfredsställt. Men i flyktingpolitiken måste man
anständigtvis ställa sig på individens och
de avvikandes sida fastän man i de flesta
andra sammanhang bekämpar individualismen. Vägen ut ur detta dilemma har ansetts vara ”uppfostran”. Genom väl avvägda åtgärder och propaganda ska medborgarna tillhållas att vad som i övrigt gäller, inte gäller flyktingar och invandrare.
Man försöker helt enkelt undertrycka de
inkonsekventa och motsägelsefulla signaler som kommit från överheten med moraliserande fördömande. Detta bäddar
för problem: ”Revolter” som i Sjöbo och
vad värre är: under ogynnsamma omständigheter kan denna typ av agitation sprida
sig och fördjupas till en växande och avskyvärd intolerans.
425
Förr i Sverige
Efter andra världskriget när svenskarna
var betydligt fattigare än i dag och när
bostadsbristen var mycket mer alarmerande tog vårt land med öppna armar
emot utblottade främlingar. Dessa lyckades i de allra flesta fall skapa sig en ny
framtid i Sverige. Inte så få av dem eller
deras barn har nått framstående positioner inom näringsliv, kultur och vetenskap.
Varför gick det då så förhållandevis
friktionsfritt på 40-talet och varför tycks
svårigheterna vara så stora i dag? Många
säger att det beror på att flyktingarna idag
är annorlunda än för 40-50 år sedan.
Deras kultur är så olika, så främmande.
En delligger det i detta, men samtidigt
glömmer man bort att Sverige 1945 var
ett betydligt homogenare samhälle än i
dag med betydligt mindre erfarenhet av
främlingar. En utblottad jude eller polack
från ett tyskt koncentrationsläger var förhållandevis mer ”främmande” än en flykting i dag från Iran eller Libanon.
Att resa i Europa var en omöjlighet under kriget och dessförinnan hade utlandsresandet varit något som endast kom
över- och den högre medelklassen till del.
I dag för 1V, satelliter och billig turism
människor inte endast i Europa utan från
hela världen närmare samman. Och detta
gäller alla samhällsklasser. Det måste så-
ledes i huvudsak vara andra mekanismer
som skapat de nya problemen även om
olika flykting- och emigrantgrupper kan
skapa skilda anpassningssvårigheter.
Den ganska allmänna rädslan för flyktingar och flyktingproblemet som vi mö-
ter i Sverige 1988 hänger i första hand
samman med att Sverige har förändrats.
Den stora offentliga sektorn, vårt höga
skattetryck och våra intrikata transfere- 426
ringssystem har minskat möjligheterna
för en nykomling att med flit, arbetsvilja
och okuvlig optimism skapa sig en ny och
bättre existens. Förhållandena skapar ett
beroende av statliga och kommunala bidrag och oförmåga att stå på egna ben, inte för att man inte skulle vilja det utan för
att man inte fick chansen. Samtidigt ökar
oviljan bland dem som ska betala- bland
skattebetalarna. Den socialistiska välfärdsstaten skapar – inte avsiktligt utan
oavsiktligt – en miljö där intolerans lätt
frodas.
Den svenska flyktingpolitiken kommer
säkerligen att bli ett hett debattämne de
kommande åren. En rad förändringar i
lagstiftning kommer att föreslås. Definitionen på vem som är flykting kommer att
göras mer strigent. Kanske kommer man
t o m att ge flyktingar temporära arbetstillstånd kort tid efter de kommit till vårt
land. Men de förhållanden som på ett avgörande sätt gjort Sverige till ett sämre
flyktingland i dag än för 40 år sedan kommer att förbigås med tystnad. När utvecklingen av den svenska välfärdsstaten alltmer fordrade att marknadsekonomin
skulle beskäras då beskars också möjligheterna att ta till vara det mänskliga kapital som flyktingar utgör. Det är detta som
kommer att förtigas.
Energiskog ingen lösning
Energiskogsodling på åkermark löser
varken jordbrukets överskottsproblem, energiproblemet eller miljöproblemet. Dyr mat blir dyr energi. Låt
fria priser avgöra vad som ska odlas
på våra åkrar.
Åkerfällan
Olof Bolin, Ewa Rabinowicz,
Niels von Zweigbergk
Pris ca 80 kr
Kan köpas i bokhandeln eller beställas direkt från SNS Förlag.
.JNfF O R L A G
Sköldungagatan 2, 114 27 Stockholm .
Tel 08-23 25 20
OlofSolio. Ewa R.abloowicz,
Ni~ls ‘1611:Zwelgbergk

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner