Margareta af Ugglas; Svensk u-hjälp


1975


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MARGARETHA AF UGGLAS:
Svensk u-hjälp
Lånar vi utomlands för att bekosta vår uhjälp? Den frågan har ställts, och riksdagsledamoten M argaretha af Ugglas reder i denna artikel upp begreppen. Hon
kommer fram till att u-hjälpen är en tung
post i den svenska betalningsbalansen,
men att svårigheterna avsevärt lindras
om hjälpen ges i form au bundet bistånd.
Så gör de flesta länder- öststaterna gör
det till JOO procent- och det finns inget
vettigt skäl för att inte vi skulle göra det
också.
Vi lånar för att bekosta vår u-hjälp! Det
är ett påstående som hörs ofta i dessa da·
gar. Att Sverige för närvarande lånar upp
betydande belopp utomlands har riO.
bankschefen Krister Wickman bekräfta!
bl a i ett anförande vid Handelsbankeli
bolagsstämma. Kapitalimport i olika former har sedan augusti 1974 till och med
januari 1975 finansierat ett löpande u&
derskott i betalningsbalansen av storleksordningen 4 miljarder kronor. Bara UDder de två första månaderna i år har dessutom valutatillstånd meddelats för upptagning av utländska obligationslån oå
banklån till ett belopp av inemot 2 miJ.
jarder kronor.
Nu lånar vi inte specifikt till •
hjälpen. Det går lika bra att hävda att 11-
nen går till att finansiera industrins iJio
vesteringar eller den privata konsumtioo
nen. Industriinvesteringarna och kOllo
sumtionen ställer också krav på beta(.
ningsbalansen i form av import. Det ir
ändå naturligt att många får de snalit
växande biståndsanslagen i tankarna Dir
de betraktar Sveriges kraftigt försämnlk
betalningsbalansläge. U-hjälpen f
onekligen hårdare på valutareserven il
de flesta andra inslagen i svensk samhält
ekonomi.
1970/71 var år då den svenska valu
serven nådde betänkliga botten!”
Även den gången kom u-hjälpen i b·
punkten. På uppdrag av utrikesminis
som det hette – fast hr Sträng säker·
var den rätte uppdragsgivaren – ·
tes en arbetsgrupp i kanslihuset med
gift att utreda det svenska utvec ·
biståndets samhällsekonomiska effekter
och särskilt det krav, som u-hjälpen ställer på valutaområdet.
Utredningen kom fram till att ca 20
% av biståndsanslagen aldrig lämnar
Sverige. Det är utbetalningar som avser
lönekostnader för SIDA:s personal, omkostnader, utgifter för kurser, utbildning
och stipendier, skattedelen av löner till
experter och övrig fältpersonal, samt inköp av varor för gåvobistånd. I fråga om
övriga poster på biståndsanslaget, den direkta svenska hjälpen till enskilda mottagarländer samt anslagen till internatioDeila organisationer, räknar utredningen
med en återströmning till Sverige av utbetalade medel på ca 35 %. ÅterströmniBgen sker i form av utländska köp av
svenska varor och tjänster. Biståndsanslagen hjälper med andra ord till att skapa
svensk export.
Nuläget
Innevarande budgetår uppgår u-hjälpen
till 2,1 miljarder kronor. Användes de
procenttal utredningen kommit fram till,
blir den resulterande belastningen på betalningsbalansen runt 1,4 miljarder kronor; en nog så betydande summa om den
jämföres med den nuvarande svenska valutareserven på c a 8 miljarder kronor.
Nu blir dock inte den omedelbara på-
frestningen av denna storleksordning. U tbetalningarna av biståndsanslagen sker
med betydande eftersläpning. Vid inpngen av budgetåret 1974/75 var reservationerna så stora som l miljard kronor.
193
Ytterligare en faktor bör hållas i minnet.
I en ekonomi i balans ersätter u-hjälpen
andra anslag på statsbudgeten eller privat
konsumtion eller kapitalbildning. Det är
varor och tjänster som skall överföras till
u-länderna, och det innebär att andra
sektorer i samhället måste hålla tillbaka
sina resursanspråk för att bereda utrymme
för u-hjälpen. För att räkna fram den valutamässiga nettobelastningen av biståndsanslagen bör man således frånräkna
den import, som skulle ha alstrats om offentlig eller privat konsumtion fått ”intaga” u-hjälpens samhällsekonomiska utrymme. U-hjälpens samhällsekonomiska
och valutamässiga effekter blir dessutom
annorlunda vid skilda situationer i samhällsekonomin. Befinner sig svensk ekonomi i ett läge av full sysselsättning eller
behövs arbetstillfällen? Arbetar svensk industri nära kapacitetstaket eller finns
outnyttjad kapacitet? Kan kapaciteten
lätt byggas ut?
Att exakt beräkna u-hjälpens inverkan
på betalningsbalansen är med andra ord
en mycket invecklad historia. Man får
röra sig med uppskattningar och i likhet
med kanslihusets utredning antaga att
mellan 65-70 % används för utgifter
utom Sverige. Säkert är att u-hjälpen är
en tung post i vår betalningsbalans. Sä-
kert är också att denna post inte i längden kan betalas med hjälp av utländska
lån. Sveriges internationella kreditvärdighet är beroende av vår förmåga att
visa att vi för en ekonomisk politik som
för oss ur underskottsläget I den bilden
passar knappast någon permanent utl
direkt – som är mellan två och tre gånger så stor som kontantstödet.
Av det ovan anförda kan följande slutsatser dragas: De vid det här laget betydande u-hjälpsanslagen är en tung post i
Sveriges betalningsbalans. Denna börda
kan mildras om u-hjälpen ges en utformDing, som hjälper till att generera svensk
195
export av varor och tjänster. Eller, ju
större del av en föreslagen biståndsökning
som avser bundet bistånd desto mindre
motiv har finansministern – eller någon
annan – att skylla på betalningsbalansen
som en restriktion för ökad svensk uhjälp.