Malmö försvarar äganderätten genom avhysningen

Signalen från Myndighetssverige har varit att det är helt okej att ta annans mark i besittning. När Malmö på söndag genomför sin andra avhysning av ett stort migrantläger står staden i frontlinjen för att försvara äganderätten i Sverige, skriver Torbjörn Tegnhammar, moderat oppositionsledare.

Malmö är en stad som fascinerar omvärlden. Det pågår alltid något som uppmärksammas nationellt eller till och med internationellt. När man tar emot gäster till staden är nyfikenheten ofta stor.

2005 ville besökare gärna att man skulle visa dem Turning torso. 2010 var det Zlatans villa i Ribersborg som var av störst intresse. 2015 är det tyvärr inte Malmö Live. Det vackra och förnämliga hotellet, konserthuset och kongresshallen har hamnat i skymundan av den kåkstad på ockuperad mark som numera är allmänt känd i Sverige.

Malmö har, i synnerhet av borgerliga debattörer, lyfts fram som särskilt svagt och passivt i sitt arbete med att hantera de så kallade EU-migranterna. I allmänhet förtjänar Malmö stad hård kritik. Trots fantastiska förutsättningar för goda framgångar är stadens resultat oftast oerhört svaga. För en utomstående är det lätt att glömma bort att Malmö ligger mitt emellan två flygplatser, Kastrup och Sturup.

Man missar också ofta att vi har en egen framväxande högskola men också närhet till Lunds Universitet, Lunds tekniska högskola, Köpenhamns Universitet och Copenhagen Business School. Arbetsmarknaden i hela Skåne, i Köpenhamn och på övriga Själland. Bron över sundet, Citytunneln under staden och kommande höghastighetståg till Stockholm innebär fantastiska möjligheter för en stor geografisk arbetsmarknadsregion och för nya företagsetableringar. Ingen stad i Sverige, möjligtvis med undantag för Stockholm, har bättre potential att lyckas.

Trots detta har Malmö Sveriges (näst) högsta arbetslöshet, dubbelt så hög som riksgenomsnittet. Vår årliga kostnad på ca en miljard för socialbidrag matchar dubbelt så stora Stockholms. Skolresultaten ligger i botten, näringslivsklimatet är knappt medelmåttigt och kriminaliteten är väl utbredd. Det finns alltså generellt goda anledningar att vara synnerligen kritisk mot det Malmö stad som nu har varit rött i 21 år.

Gällande hanteringen av den långvariga, romska ockupationen av privat tomtmark i Malmö är det emellertid inte främst Malmö stad som förtjänar kritik. Miljöpartiet och Socialdemokraterna valde klokt nog att göra upp med Moderaterna i stället för med samarbetspartnern Vänsterpartiet. Gemensamt utformades en handlingsplan för akutboende vintertid, återresor till hemlandet, avhysningar etc. Malmö stad har också redan framgångsrikt genomfört en avhysning av ett stort migrantläger i centrala och vackra Pildammsparken, många malmöbors vardagsrum.

Desto märkligare är hanteringen av kvarteret Brännaren 19. Till skillnad från den allmänna Pildammsparken är Brännaren 19 en privat tomt, som ockuperades ungefär samtidigt. Efter avhysningen från parken växte kåkstaden på Brännaren ytterligare och så många som 400 personer har bedömts bo där. Den intressanta skillnaden är dock att här har inte någon avhysning blivit aktuell förrän nu, sent under hösten. Det får alltså konstateras att den privata äganderätten är oerhört svag i Sverige.

Många har påpekat att polisen redan från början hade kunnat inleda en utredning om egenmäktigt förfarande, men ockupationen fick fortgå. Av Uppdrag Granskning framgick tidigare i höst att den gång polisen faktiskt gick in i lägret, var det på grund av en misstanke om att djur for illa. Men för fastighetsägaren fanns ingen hjälp att få. Den här tiden har karaktäriserats av en undfallenhet från samtliga berörda myndigheter. Polisen, Länsstyrelsen och regeringen verkade tävla i att vara mest flat och feg. Det finns säkert behov av förstärkt lagstiftning på området men det är i sådana här situationer behovet av ledarskap är som störst. Signalen från Myndighetssverige har i stället varit att det är helt okej att ta annans mark i besittning. Det har också varit ett oärligt budskap till de utsatta EU-medborgare som bosatt sig på tomten.

Nu verkar sommarens handgranatssprängningar i Malmö vara över och polisen har därför meddelat att man har utrymme att ta tag i Brännaren 19. I dagarna beslutade miljönämnden att tomten skall utrymmas, nu på grund av nedskräpningen. Det är fortfarande alltså inte äganderätten som har stärkts, men det får ändå betraktas som ett fall framåt. Många har påpekat det principiellt förfärliga i att fastighetsägaren beläggs med både vite och skuld men faktum är att det verkar vara Malmö stads enda möjlighet att genomföra en avhysning i ett läge där de statliga myndigheterna vägrar att ta ansvar.

Situationen för de utsatta och av hemländerna diskriminerade EU-medborgarna berör oss alla, men det är inte rättvist att förvänta sig att Sverige och Malmö skall ta huvudansvar för situationen samtidigt som vi varje vecka tar emot tusentals flyktingar från världen utanför Europa, medan andra EU-länder knappt bidrar.

Det är inte heller, för en gångs skull, rättvist att borgerlig kritik riktas mot Malmö när det är regeringen, Polisen och Länsstyrelsen som förtjänar den. På söndag ska Malmö stad genomföra sin andra avhysning av ett stort migrantläger och därmed står vi i frontlinjen för att försvara äganderätten i Sverige, även om metoderna är oortodoxa.

Torbjörn Tegnhammar är oppositionsledare (M) i Malmö.