Print Friendly

Maktskifte till socialistiskt tänkande

Av Redaktionen | 30 maj 2007

Av Nima Sanandaji
När borgarna vann valet var många av förståeliga skäl glada. Åratal av socialistiskt styre var förbi. Äntligen skulle ekonomiska reformer sätta fart på tillväxten, uppmuntra till ansvarstagande och göra det lönsammare att arbeta hellre än att leva på bidrag. Att de nya moderaterna hade gått mot mitten för att vinna valet sågs som ett pragmatiskt avvägande som ökade alliansens möjligheter att vinna regeringsmakten och föra en förnuftig reformpolitik. Men med tiden har det blivit allt tydligare att de borgerligas rörelse mot mitten inte enbart handlar om politisk strategi – alliansens företrädare håller på att i raskt tempo underminera det borgerliga budskapet och ta till sig ett socialistiskt tänkande.

Arbetsmarknaden

Den största indikationen på denna utveckling har varit de nya moderaternas inställning till arbetsmarknaden. Partiet har tidigare varit väl medvetet rigida arbetsmarknader stänger ute inte minst marginaliserade grupper. Men idag har kritiken mot rådande strukturer i princip försvunnit och ersatts av en retorik som hyllar fackföreningsrörelsen, blockader och den såkallade ”svenska modellen”. Nylige framförde OECD att regeringens politik är otillräcklig för att skapa jobb åt framförallt invandrare och ungdomar. Särskilt utpekades arbetsmarknaden som ett viktigt problem. Finansminister Anders Borg kommenterade då till Dagens Industri att OECD överdrev arbetsmarknadslagstiftningens betydelse. Detta trots att moderaterna i sina egna skrivelser till riksdagen använder OECD:s rapporter som sin främsta grund i arbetsmarknadsfrågor.

De nya moderaterna har inte enbart kommit att stå för den vetenskapligt felaktiga åsikten att reglerade arbetsmarknader inte nämnvärt leder till högre arbetslöshet, de har även kommit att i teori och praktik försvara de mäktiga fackföreningarnas privilegierade ställning i svensk arbetsmarknad. I Ekots lördagsintervju (2007-01-06) försvarade exempelvis arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin blockaden mot Wild’n Fresh med orden:

”Det här är en legitim konflikt och man har rätt att göra så här. Jag kan inte se att alternativet hade varit bättre.”

Det kan vara värt att minnas händelseförloppet i denna konflikt: hot om blockad, genomförande av blockad, den unga företagaren knäcks och tvingas sälja sitt företag. Något som Littorin anser vara bättre än alternativet, att företaget hade fortsatts drivas av ägaren och hennes medarbetare? Ovanstående exempel är tyvärr inte undantagen utan snarare regeln för den inställning som de nya moderaterna har till arbetsmarknaden; något som nyligen manifesterade sig i en debattartikel i Expressen som hyllade första maj demonstrationer. Den moderata ledningen har utnyttjat det förtroende kapital som valsegern gav dem för att gå ifrån en liberal till en närmast socialistisk ståndpunkt inom arbetsmarknaden.

Sjukförsäkringen

Men problematiken med spridningen av vänsterperspektiv inom de borgerliga partierna slutar inte här. Folkpartiet gjorde nyligen ett utspel i DN där de meddelade att man vill fyrpartiregeringens kompromiss och öka taket i sjukförsäkringen till 80 procent för nio av tio. Plötsligt är inte ens små justeringar av bidragssystemen i det omfattande svenska välfärdssystemet acceptabla för ett parti som går under bemärkelsen liberal. Det största borgerliga partiet har alltså givit upp ambitionen att reformera arbetsmarkanden och bildar idag rentav opinion för ett socialistiskt synsätt på arbetsmarkanden, samtidigt som ett av de borgerliga partierna vill skruva tillbaka en av regeringens viktigaste ekonomiska reformer tillbaka till den socialdemokratiska modellen. Kvar återstår försiktiga skattesänkningar, som att döma utav moderaternas nya vänsterinriktade retorik är en pragmatisk snarare än ideologiskt motiverad reform.

Fortsatt utveckling mot vänster

Det är utomordentligt skadligt av de borgerliga att så tydligt vrida sin politik mot vänsterhållet, eftersom den opinionsbildande effekten blir att förmedla för väljarna att även små modifieringar av den socialdemokratiska modellen är så extrema att även borgerliga krafter motsätter sig dem. Moderaterna har efter valet inte vunnit mycket på att så tydligt ta ställning för den socialdemokratiska arbetsmarknadsmodellen,. Det är inte heller troligt att Folkpartiet på sikt skulle vinna på ett utspel där de i en av de viktigaste frågorna byter planhalva. Ändå är det fullt möjligt att utvecklingen mot vänster fortsätter. Detta beror i stor utsträckning på att partierna antar att deras kärnväljare kommer att vara lojala även om de går till vänster och därmed i princip fokuserar på att appellera till en liten grupp mittenväljare som velar mellan blocken.

Men vilket värde har egentligen maktinnehavet om det innebär att de borgerliga partiernas positioner i samhällsdebatten starkt förskjuts åt vänster? Det är dags att ifrågasätta denna utveckling. Högljudd kritik från de egna gräsrötterna och de fåtal samhällsdebattörer som befinner sig på den borgerliga planhalvan är tyvärr det enda sättet att sätta stopp för ytterligare urlakning av traditionell frihetlig politik.

Nima Sanandaji är vd för tankesmedjan Captus (www.captus.nu) och anvarig utgivare för Captus Tidning (www.captustidning.se). Han innehar en civilingenjörsexamen i bioteknik från Chalmers och har forskat ett år vid Cambridge.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner