Print Friendly

Magnus Nilsson; Om konformitet och konfilkter

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MAGNUS NILSSON:
Om konformitet och k onfl i k t er
D
et är morgon-TV
med TV4 och panel. Stig-Björn
Ljunggren sitter i
panelen. Vilket är
det enda positiva.
De tre andra i panelen är några
halvkända dussinfeminister.
De konstaterar att det inom nä-
ringslivet mest är män som är chefer.
Och så är det ju. Själva är de tvivlande infår att fårsöka göra näringslivskarriär. Kvinnorna som gjort karriär
blir ju så konforma. Precis som männen. Kvinnorna bär dräkt, männen
bär kostym och slips.
Dessa påståenden är menade som
kritik. Den underliggande fårutsättningen är att konformitet med självklarhet är något negativt. Detta är
naturligtvis fel. För människor som
samarbetar mot ett mål, eller som
MAGNUS NILSSON är konsult och
fri lansskribent.
snabbt och till låga kostnader måste
signalera grupptillhörighet, är konformitet bra.
Sannolikt så bra att det under årtusendena blivit en av våra viktigaste
sociala beteenden: en framgångsrik
grupp är konform. Ta ett foto på leende krigare från något naturfolk.
Spjut, fjädrar, penisfodral, tatueringar, stenyxor. Alla bär likadana fåremål på samrna sätt. Vad är det får fel
på det?
Kutryggiga feminister
Dock blandas konformitet ibland
ihop med bristande civilkurage.
Åsiktsgemenskap är ju omöjlig att
skilja från ett tillstånd där folk har olika åsikter men av rädsla får en stark
ledare helt enkelt håller med denne.
Men det är en helt annan sak.
De tre feministerna var f ö exakt lika varandra. Kutryggiga, med lite
ofortnliga tröjor och en sorts ickefrisyr som består av en utväxt och sliten f d page. De fåreträdde en uppsättning åsikter som delas av i stort
SVENSK TIDSKKIFT
sett alla kvinnliga vänsterdebattörer i
hela Sverige, vilket sannolikt beror
på minsta avvikelse far TV-sofforna,
skrivuppdragen och fåreläsningstillfållena att snabbt fårsvinna.
En ledare i en socialdemokratisk
tidning gjorde en betraktelse över
skillnaden mellan tillställningar med
näringslivsfolk järnfort med fackliga
kongresser och möten. Det anmärkningsvärda var att medan näringslivsfåreträdarna är lågmälda och inte
uppvisar några betydande åsiktsskillnader svallar debattens vågor höga på
de fackliga mötena.
Icke oväntat tolkades denna skillnad som ett tecken på fackfåreningsrörelsens demokratiska livaktighet,
järnfort med näringslivets relativa
ointresse får de demokratiska arbetsformerna.
Kanske det. Men det finns nog en
bättre fårklaring.
De flesta fåretagsledare är nämligen
inte i Ericssonchefen Lars Ramqvists
position som medger att han kan
skälla ut regeringen om han far lust.
43
För de flesta företagare saknas alla
förutsättningar att leva rövare, ta
konflikter och ställa krav.
Aka på kongress
Medan fackföreningsmedlemmarna
kollektivt utpressar arbetsgivarna för
att höja sina löner, måste en företagare erbjuda något för att öka sin försäljning och vinst. Man skapar inte
affarer genom att hota.
Om fackföreningsmedlemmarna är
missnöjda kan de åka på kongress och
ställa krav på LO, regeringen, riksbanken och gud vet vem. Därefter
återvänder de till jobbet ett år för att
sedan upprepa processen vid nästa
kongress.
44
Om företagarens affarer går dåligt
måste han lösa problemet. Det går
inte ställa sig på SAF-kongressen,
ställa krav på regeringen, gå tillbaka
till kontoret, vänta på nästa kongress
och upprepa kraven eller tala om löftessvek. Han måste lösa problemet
själv och omedelbart. Visst har han
åsikter om politik och näringsklimat
men i grunden är han tvingad att
verka inom ramarna för hur verkligheten ser ut.
Och med ta undantag har en företagare inte råd att ta konflikter med
facket. Fackföreningsmedlemmarna
har strejkkassor att tillgå. Skulle de
strejka företaget där de arbetar i konkurs har de a-kassa och kan försöka
S VEN S K TIDSKR.IFT
hitta
ett nytt
jobb.
Företagaren har
ingen som helst glädje av
SAF:s konfliktfonder. Kundre-lationer tar åratal att bygga upp och
om kunderna tvingas välja en annan
leverantör är det svårt att ta tillbaka
dem. Särskilt som man tatt ett rykte
om att ha leveranssvårigheter p g a
problem med facket.
Laga efter läge
Han far helt enkelt bita ihop och laga
efter läge. Att de lokala f.’lckklubbarna ofta är resonabla och förnuftiga
ändrar inte på slutsatsen: det finns
helt enkelt ingen anledning för företagare att bygga upp en krav- och
konfrontationskultur.
Det finns liksom ingen att kräva
något av och konflikter är nästan alltid för kostsamma.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner