Print Friendly

Magnus Nilsson; Bistert budskap bra

Av Redaktionen | 31 december 1995


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MAGNUS NILSSON SVARAR DIREKT:
BISTERT BUDSKAP BRA
S
enast jag blev anklagad for att
resonera ”uppgivet”, var i en
debatt om kärnkraft. Jag påpekade att det finns gränser for
hur mycket energi man kan utvinna
genom sol, vind och lövslybrasor. Den
stjärnögda flickan invände inte i sak mot
detta men ansåg att man inte bara kunde
ge upp. Man måste ändå forsöka eftersom
det var en så viktig fråga.
Jag vill med detta säga att det här med
positivt tänkande emellanåt inte är
befogat. ”Alla problem har minst två lösningar” är en fras som är helt felaktig.
Många problem har inga lösningar alls,
det är därfor folk dör och civilisationer
går under.
Även i mindre dramatiska sammanhang är det därfor en viktig uppgift att
identifiera de ambitioner och handlingsvägar som saknar forutsättningar att leda
till framgång.
Försöket att bredda det moderata budskapet for att därigenom vinna fler väljare
är en sådan ambition. Försöket är redan
MAGNUs NILSSON ärforlagsredaktör på Timbro.
gjort. På 70-talet. Det gick inte bra.
Väljare som vill ha vänsterpolitik röstar
nämligen inte på ett högerparti bara for
att det håller sig med vänsterpolitik. Och
väljare som vill ha högerpolitik kä.nner
ingen entusiasm for ett högerparti som
håller sig med vänsterpolitik.
Utvecklas åt höger
Försöket är dessutom ännu inte avslutat.
Moderaterna ligger faktiskt mycket,
mycket nära den svenska socialdemokratiska rnittfiran. Vi är i praktiken for samtliga transfereringssystem, i stort sett hela
arbetsrätten utom i dess mest extrema
former, vi ifrågasätter inte jordbrukssubventioner, ifrågasätter inte offentlig
finansiering av barnomsorg och är i stort
sett for offentliga bidrag till alla upptänkliga tidsfordriv. Detta är utgångspunkten
från vilken Schlingman och Lindvall vill
utveckla socialpolitiken. Hur då, undrar
man? Det kan rimligen bara finnas två
vägar: en vänsterut, det vill säga mer
bidrag till fler saker, och en högerut det
vill säga lägre bidrag till färre saker. För
kännedom vill jag påpeka att det redan
finns en tre, fyra bidragstagarpartier med
210 SVENSK TIDSKRIFT
— ———·
betydligt högre trovärdighet. Om den
moderata politiken skall utvecklas så är
det radikalt åt höger.
Per Unekels vision om det moderata
torget är inte alls kontroversiell. Tvärtom
föreställer jag mig att den är tillkommen
bara for att låta tilltalande. Men vad skall
vi säga till folkpartisterna vars hjärtan
blöder for de fyra miljarder världsmedborgare som lever under den svenska
socialbidragsnonnen? Eller till de centerpartister som är beredda att lämna regeringar for en brostumps skull och stänga
av strömmen i världens mest elberoende
land bara vi kan behålla de olönsamnta
lantbruken i eviga tider?
Skall vi tala om mer immateriella
värden? ”Sri Schlingman och Guru bodisathva Lindvall foreläser om hur jagaflygning bidrar till foretagarklimatet” vore väl
en schysst happening for höstens torgmöten?
lighet? Det är därfor politiken måste vara
tydligt utformad.
Om det är lättare att söka socialbidrag
än att starta foretag, lika lönsamt att
stanna i den goa sängvärmen som att
masa sig till jobbet, och lönsammare att
skatteplanera än att producera rar vi ett
sorts samhälle.
Om det är lätt att starta foretag men
bidragen är små, svåra och olustiga att ra,
frånvaro är dyrt for den enskilde men
arbete desto lönsammare, då rar vi ett helt
annorlunda samhälle. Valet mellan dessa
två verkligheter for, med nödvändighet,
med sig ett val mellan två olika visioner;
ett val mellan två radikalt olika saker att
säga till väljarna om man önskar tala sanrung.
Detta är ett bistert budskap. Skälet till
att hålla fast vid det är att det är rätt. Och
min gissning är att budskapet kommer att
bli alltmer tilltalande när motsättningarna
skärps mellan dem som arbetar och
Kan men vill inte betalar och dem som inte arbetar och rar
Konstigt nog är Schlingman och Lindvall betalt.
pessimistiska när det gäller folks möjligheter att klara sig själva. Att säga att
moderaterna bör vara ett parti som
bejakar och belönar framåtanda, initiativkraft och egna ansträngningar anser de
vara cyniskt och elitistiskt.
Här har vi helt olika uppfattning. Jag
tror att de allra flesta kan klara sig själva.
Däremot tror jag inte att folk alltid vill
klara sig själva: vem vill inte ärva sina rika
foräldrar hellre än att dra ihop pengarna
for egen maskin? Vem vill inte bli forsörjd av någon annan om man har möjDrabbar inte huvudfienden
För övrigt anser jag inte alls att allt är bra
som det är. Mitt syfte var inte att utvärdera partiuniversum. Vad jag specifikt
vände mig emot var just tron att man kan
vinna nya väljare genom att bredda partiet åsiktsmässigt. I själva verket avvisade
jag ju inte ens den foreställningen helt
och hållet, men antog att en väljarmässigt
framgångsrik breddning kunde gå ut över
de andra borgerliga partierna snarare än
huvudfienden socialdemokraterna.
SVENSK TiDSKRIFT 211
Det problem vi brottas med är det som läge därfor att hans utkomstmöjligheter
visas av de resultat Torsten Österman vid forutsatte en arbetsgivare. Utan en gård,
Arbetsgruppen for Samhälls- och en gruva, ett bolags skog eller en kapitalInformationsstudier fatt fram (Vitboken,
Tiden 1995). 65 procent ser moderatema
som ”överhetens parti” och 38 procent
ser partiet som ett ”myndighetsmaktens
parti”. Det är ett betydligt värre problem
än de 33 procenten for ”hänsynslöshet”.
Moderat överhet
Vi är ett parti som vill minska bidrag och
offentlig sektor i ett land där dessa foreteägares maskin var hans arbete intet värt.
Vägen till inflytande var politisk kamp
genom socialdemokratin. Högern var for
kapitalägaren, äganderätten var for kapitalägaren, polisen som skyddade ägandet
var for kapitalägaren och kapitalägaren
var överheten. Överheten hade slips och
bil.
Slips och tjänstebil
elser är nästan synonyma med I dag är den offentliganställda i underläge.
”omtanke”. Att vi far etiketten ”hänsynslösa” av var tredje väljare är inte så konstigt.
Betydligt konstigare och mer oroande
är det att ett parti som tror sig självt om
en så grundläggande ambition kring små-
foretagande, avregleringar, frihet och
rättssäkerhet uppfattas som representant
for överhet och myndigheter. Av en
betydande majoritet! Förklaringen är lika
fantastisk som beklaglig.
En gång i tiden var arbetaren i underHennes utkomsterforutsätter en arbetsgivare. Utan en kommun, ett landsting, ett
statligt verk eller ett statligt foretag, tror
hon att hon kommer att bli arbetslös.
Den stora paradoxen här är att situationen upplevs som om landstingsdirektörerna är överheten. Överheten har slips
och ~änstebil. Och socialdemokraterna
står fortfarande på arbetstagarnas sida.
Detta problem är helt oberoende av
moderatemas profil när det gäller socialpolitik eller miljö.
212 SVENSK TIDSKRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner