Print Friendly

Litteratur Den rysk-kinesiska konflikten

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

456
LITTERATUR
DEN RYSK-KINESISKA KONFLIKTEN
Av överstelöjtnant NILS PALMSTIERNA
William E. Grif{ith: The Sino-Sovjet Ri{t (Massachusetts 1964)
William E. Griffith: Sino-Soviet Relations 1964-1965 (Cambridge, Massachusetts 11967)
Clement J. Zablocki, ed: Sino-Soviet Rivalry. lmplications for U.S. Policy
(New York 1967)
Morton H. Halperin: Sino-Soviet Relations and Arms Control (Cambridge.
Massachusetts 1967)
Raymond L. Garthoff, ed: Sino-Soviet Military Relations (New York 1966)
När de rysk-kinesiska motsättningarna
1960 visade sig öppet genom att alla
ryska tekniker drogs tillbaka av Krustjev, blev detta en stor överraskning
för de flesta människor i Västerlandet. Under hela 1950-talet hade det verkat som om Sovjetunionen och Kina
bildade ett fast sammansvetsat block,
hotande den fria världens trygghet.
Den öppna konflikten mellan två av
världens mäktigaste stater har haft och
kommer att få ett avgörande inflytande på maktbalansen och därmed den
politiska utvecklingen i världen. Duellen mellan Väst och öst, närmast representerade av USA och Sovjetunionen, har utvecklats till ett triangeldrama med de ökade spelmöjligheter som
detta innebär, inte bara för de tre supermakterna. Ä ven de mindre stater,
som ingår i de två blocken, har fått
större rörelsefrihet med en uppluckring av de två pakterna som följd.
Konkurrensen om inflytande i de underutvecklade länderna har också
skärpts.
Dessa och andra problem diskuteras i de böcker som här i korthet behandlas och som valts, därför att de
belyser den kinesisk-ryska konflikten
ur olika aspekter. Det är naturligt att
det är USA, som visat störst intresse
för att utforska bakgrunden till motsättningarna, deras förlopp och de följder de kan få för amerikansk utrikespolitik beträffande förhållandet till
Sovjetunionen, till Vietnamkriget och
till de underutvecklade staterna, inte
minst i Syd- och Mellanamerika.
William Griffith är professor i sovjetrysk utrikespolitik vid Tuftuniversitetet. I sina båda böcker analyserar
han konflikten från dess början våren
1958 och lägger särskild vikt vid dess
inverkan på andra kommunistländer.
Han hävdar att fram till Krustjevs fall
ökade Kinas inflytande på Sovjetunionens bekostnad, men att den nuvarande ryska ledningen lyckats återvinna
förlorad mark genom en mer behärskad politik och på grund av Kinas
fastlåsta positioner. Drygt två tredjedelar av innehållet ägnas åt skrift- och
notväxlingar mellan de kommunistiska partierna, där de ”kära kamraterna” excellerar i tillmälen, som inte avhörts sedan Johan III:s brevväxling
med Ivan den Förskräcklige. Andra
viktiga dokument är t. ex. Togliattis
testamente och rumänska kommunistpartiets uttalanden. Författaren låter
dokumenten tala för sig själva, och lä-
saren ställer sig alltmer frågande inför
prefixet kultur i kulturrevolutionen.
Clement Zablocki är demokratisk ledamot i den amerikanska kongressen
sedan 1948. Han är vice ordförande i
utrikesutskottet och ordförande i dess
kommitte för Fjärran östernfrågor.
Boken grundas på ett stort antal ”hearings” inför utskottet och har tillkommit i samverkan med Center for strategic studies vid Georgetown universitet. Boken behandlar tre teman: konfliktens utveckling, dess inverkan på
världens kommunistiska partier samt
hur den påverkar USA :s utrikespolitik. På flera ställen visas, dels hur både
Kina och Sovjetunionen i sina dispyter påverkas av USA, dels också hur
USA måste ta hänsyn till den aktuella
spänningen mellan de andra två makterna. Hur mycket hindrar Vietnamkriget en avspänning till Sovjetunionen? Vad händer när Mao dör? Förberedde Sovjetunionen en väpnad aktion mot Kina 1963 för att hindra
Kinas första kärnvapenprov? Dessa
och andra frågor diskuteras. En värdefull sammanställning med en kort
och överskådlig historik.
Morton Halperin, författare till ”China and the Bomb”, ”Limited War in
the Nuclear Age” m. fl. värdefulla analyser, är professor vid Harvard. Av
särskilt intresse i hans bok, som bl. a.
tar upp frågan om Kinas inställning
till kärnvapenkontroll och Sovjetunionens vägran att biträda Kina med utveckling av atombomb, är en noggrann
analys av krisen i Formosasundet 1958.
Denna kris initierades av Kina, som
avsåg att utnyttja den påstådda ryska
överlägsenheten på robotområdet
(Sputnik hade ju sänts upp hösten
457
1957). Krustjev, som var väl medveten om de reella styrkeförhållandena,
vägrade emellertid att stödja Mao, och
resultatet blev en kinesisk reträtt med
följande prestigeförlust. Denna Sovjetunionens vägran att stödja Kina har
sedan blivit en av de oftast upprepade
anklagelserna i det sovjet-kinesiska
grälet.
Raymond Garthoff är genom sina
böcker om sovjetrysk strategi känd
som en av dc mest framstående specialisterna på Sovjetunionens utrikesoch militärpolitik. Han är utrikesdepartementets expert på dessa frågor
och undervisar dessutom vid John
Hopkins universitet. Garthoff går jämte sina medförfattare längre tillbaka i
tiden för att finna rötterna till den nuvarande fiendskapen. Han ger en översikt av de omfattande gränsstriderna
efter den ryska revolutionen och under striderna mellan vita och röda.
Stalins stöd till Kuo-minh-Tang och
Chiang-Kai-Chek från 1923 visade hur
Sovjetunionen sökte stärka sin politiska och ekonomiska ställning i Kina
genom att spela ut de stridande parterna mot varandra. Likaså påvisas de
hårda villkor som Stalin ställde för
vapenleveranser och annan hjälp under
kriget mot Japan. Ännu under den avgörande kampen mellan Mao och
Chiang var Stalin länge tveksam, om
vem som slutligen skulle segra och han
bröt inte förbindelsen med Chiang, och
vapenhjälp (erövrad japansk krigsmateriel) som lämnades till Mao, balanserades av Sovjets diplomatiska stöd
av Chiang. Liksom Halperin understryker Garthoff, att Sovjetunionens
vägran att stödja Kina 1958 var av avgörande betydelse. Boken slutar med
två intressanta kapitel om den ryska
militära ledningens syn på en konflikt
med Kina samt med ett försök till analys av ett krig mellan de två makterna, det sista avsnittet författat av den
nu avlidne Ferdinand Miksche.
458
Till sist en reflexion. Efter ett studium av dessa – och andra – böcker, får man en tydlig bild av att de
gamla motsättningarna UsA-Sovjetunionen alltmer försvinner för att ersättas av en ny maktgruppering, där
frontlinjen går mellan de utvecklade
och de underutvecklade länderna –
eller, rent ut sagt, mellan vita och färgade. Är det detta de Gaulle insåg i •
tidigt skede och som är bakgrunden
till hans utrikespolitik?
OM konservatismen och kapitalet
Med sin uppfattning om kapitalet såsom ett värde, som skall [Ö’t- ·
valtas i samhällets tjänst, har konservatismen i kapitalet, trots des$
ofta irrationella fördelning, sett en hävstång i samhällsutvecklingen,
liksom en förutsättning för en i ordets bästa mening rikare kultur;.·
i sistnämnda hänseende må blott erinras om de stora kulturella och
filantropiska donationerna under föregående år. Om ”kapitalismen”.
liksom om det gamla adelskapet måste gälla, att den förpliktar. Men
konseruatismen har icke kunnat godtaga den kritik som välgrundad eller rättfärdig, vilken bottnat i fullständig oförståelse för de
fria former, som nödvändigtuis måste följa med varje risktagning.
Ej många gå till sitt väru så fyllda av arbetets och pliktens bud som
det övervägande flertalet av uåra större företagare, utan att dessa
därför undsluppit klicheerna att vara exploatörer. I en icke utvecklingsfientlig stat måste företagarnas atmosfär uara frihetens, friheten till initiativ och anpassning, men mer och mer ha dessa själva
lärt känna både de mänskliga och politiska vådorna av en frihet,
som ej förbinder med ett avsevärt mått av trygghet.
Svensk Tidskrift 1937

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner