Print Friendly

Litteratur

Av Redaktionen | 31 december 1945


1945


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LITTERATUR
SVENSKARNA I NORDAMERIKA
Av docenten DAVID HANNERBERG, Göteborg
SYcnsk utflyttning till främmande områden och svensk bosättning
utomlands har förekommit åtminstone sedan folkvandringstiden. Tidigt grundade svenskar boplatser i de baltiska staterna. Under
vikingatiden gingo dc svenska färderna främst i österled, till Ryssland och ännu avlägsnare länder. Åtminstone från medeltidens början – oeh i viss utsträckning säkerligen åtskilligt tidigare – koloniserade svenskar vid Finska vikens och Bottniska vikens kuster. På
1650-talet gjordes ett misslyckat försök att grunda en svensk koloni
på Guldkusten i Afrika. Under 1780-talet vandrade något tusental
svenskättlingar från Estland den långa vägen genom Ryssland, där
de i söder inom den svarta jordens område grundade det bekanta
Gammalsvenskby.
Den svenska utflyttningen mot öster utgör ett icke obetydligt inslag i vår befolkningshistoria. Detta svenska element har i dc nya
länderna utövat ett märkbart och i fråga om Finland ännu i våra
dagar betydelsefullt inflytande. Men det största utrymmet i historien
om svensk bosättning i främmande länder tillkommer dock svenskarna i Nordamerika. Den första utflyttningen till denna världsdel
tog sin början på 1630-talet. Efter ett långt uppehåll inleddes den
senare svenska emigrationen till Nordamerika omkring 1840. Den
svenska landsbygdens proletarisering under 1800-talet, missväxterna
på 1860-talet, jordbrukskrisen under 1880-talet och åtskilliga andra
faktorer bidrogo till att driva fram och stegra den väldiga folkvandringen från svenska bygder till det lockande landet på andra sidan
det stora havet. Enligt befolkningsstatistiken emigrerade under de
80 åren från 1861 till och med 1940 över 1,100,000 svenskar till U. S. A.
Av dessa återvände visserligen ungefär 200,000 till det gamla landet,
men kvar står dock en nettoutflyttning på något över 900,000 personer. Detta innebär en oerhörd omflyttning inom den svenska befolkningen, en invecklad process med många orsakssammanhang och
betydelsefulla följder.
De senaste hundra årens svenska emigration till Nordamerika erbjuder ett utomordentligt rikt material för personhistoriska och biografiska skildringar, för mera allmänna historiska och geografiska
undersökningar, för sociologiska analyser a v olika slag. Till raden
av förut utförda arbeten har för ett par år sedan fogats ett synnerligen betydelsefullt led, »The Swedes and the Swedish settlements
in North Amerika» av Helge Nelson\ sedan många år professor i
1 Helge Nelson, The Swedes and the Swedish settlements in North America.
I. Text. 441 s. II. Atlas. 73 kartor. Tryckt i Lund 1943.
701
Litteratur
geografi vid Lunds universitet. Arbetet, som har utgivits av Kungl.
Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund, omfattar tvenne delar.
Den första innehåller en rikt illustrerad skildring av den svenska
bosättningen i Nordamerikas olika delar och den avslutas med tabellbilagor, en omfattande litteraturförteckning samt med ett för bokens
utnyttjande värdefullt register. Den andra delen av arbetet utgör
en atlas, där författaren genom det för geografen naturliga uttrycksmedlet kartan i detalj berättar främst om svenskarna i U. S. A. och
Canada men därjämte också åskådliggör vissa andra förhållanden
i samband med Nordamerikas kolonisation och beträffande den
svenska utflyttningen.
Professor Helge Nelson har på ett ovanligt grundligt sätt förberett
det stora, här anmälda arbetet om svenskarna i Nordamerika. Under
mer än trettio år har han gång efter annan återvänt till frågor om
emigration och kolonisation. Under 1900-talets första årtionde utförde
han för den då verkställda stora emigrationsutredningen en utmärkt
studie av den omfattande utvandringen från Öland. Under 1920-talet
företog han tre och under 1930-talet ännu en omfattande studieresa
till U. S. A. och Canada. Under dessa fyra resor, vilka berört vitt
skilda delar av den stora kontinenten, har han haft tillfälle att besöka
alla viktigare svenskbygder, att personligen lära känna ganska många
av Nordamerikas svenskar samt att på ort och ställe studera såväl
förutsättningarna för som resultaten av det arbete, som svenskarna
utfört. studiet av natur samt av bygd och svenskbygd i U. S. A. och
Canada har ända sedan år 1922 givit oss en rad arbeten av professor
Helge Nelsons hand, vilka samtliga i viss mån, nämligen i vad som
berör svenskbygderna och deras förutsättningar, kunna betraktas som
förarbeten till det nu behandlade stora verket.
Författaren famhåller i det inledande kapitlet, att trots allt som
skrivits om svenskarna i Nordamerika har dock en vetenskaplig bedömning av deras betydelse knappast mer än påbörjats. Det föreliggande arbetet syftar till att lämna svar på vissa mycket betydelsefulla och grundläggande frågor: var ha svenskarna bosatt sig~ Varför ha de bosatt sig just där~ I vilken utsträckning ha de samlats
inom begränsade områden, där de äro tillräckligt talrika för att sätta
sin prägel på omgivningen, på distriktet eller staden~ Huru länge
behålla de sin nationella karaktär, innan de helt assimileras av den
amerikanska miljön~
I syfte att teckna en bakgrund till det befolkningsgeografiska förloppet skildras i ett kort och överskådligt kapitel den allmänna geografiska miljön. Där karakteriseras först världsdelens stora geografiska regioner: Appalacherna i öster med låga bergskedjor och nederoderade dalar och slätter, den canadiska urbergsplatån omkring Hudson Bay, vilken på grund av likartad utveckling i mångt påminner
om Skandinavien och Finland, vidare de delvis mycket fruktbara
och i öster tidigt koloniserade kustslätterna vid Atlanten och Mexikanska Golfen, de väldiga inre slätterna, vilka före kolonisationen
till stor del upptogos av präriens grästäckta, trädlösa vidder samt
702
Litteratur
slutligen i väster Kordillererna, med mäktiga bergskedjor, torra högslätter och i stilla havets närhet fruktbara dalar med milt klimat.
På denna väldiga skådebana utspelas under 1800-talet ett mäktigt
fascinerande skådespel: odlingsfrontens successiva förskjutning mot
väster. Redan själva existensen av »the frontier» med möjligheten
för envar som så ville att lämna den gamla invanda miljön för att
bryta mark, röja skog och odla prärie och därmed skapa sig en ny
existens, redan den möjligheten betydde under hela 1800-talet oerhört
mycket för den amerikanska nationens utveckling och gestaltning.
Professor Nelson betonar kraftigt det hos oss kanske icke alltid beaktade förhållandet, att det var amerikanarna själva som förde fronten framåt mot väster. Sedan århundraden vana vid att röja vildmark och skapa sig nya hem i vildmarken gingo amerikanarna i
teten, och efter dem följde från 1840-talet den stigande vågen av
immigranter, av vilka många och icke minst svenskarna under detta
skede likaledes ägde en äkta »pioneer spirit».
Nu existerar icke längre i U. S. A. någon odlingsfront i 1800-talets
bemärkelse, men en befolkningsförskjutning mot väster fortgår dock
alltjämt, i det att Pacific-staternas folkmängd växer snabbare än
hela landets. Det skall också tilläggas, att under hela 1800-talet fanns
i U. S. A. jämte den västra fronten även en nordlig sådan, och sedan
den i stor skala bedrivna nybyggarverksamheten hade upphört i
väster, kom den norra odlingsfronten att tilldraga sig ökat intresse.
Vid början av innevarande århundrade försköts den inom prärieområdet in över Canadas gräns, där sedan dess ett imponerande
odlingsarbete utförts, inom vilket även svenskar i viss mån gjort
ett pionjärarbete.
Sedan senare delen av 1800-talet har emellertid i Nordamerika likSom här i Sverige förekommit en befolkningsförskjutning av annan
art. Landet har industrialiserats och urbaniserats. En växande del
av befolkningen har samlats till städerna. I denna förskjutning ha
även svenskarna tagit del. De som ha utflyttat till Nordarnerika
under innevarande århundrade ha i övervägande grad bosatt sig i
städerna. Och från många av de gamla svenska jordbruksbygderna
i U. S. A. ha svenAkar och svenskättlingar i stor utsträckning flyttat
till städer och stadsliknande orter.
De svenskar, som rycktes med i den nu skisserade väldiga befolkningsförskjutningen, ‘kommo från alla delar av Sverige, men inom
vissa områden blev åderlåtningen särskilt kraftig. Professor Nelson
ägnar ett kapitel åt en statistisk-geografisk översikt av emigrationen
från Sverige. Under de första årtiondena, 1840- och 1850-talen, var
det mest grupputflyttning. Människor, vilka sammanhällos genom
släktskapsband eller genom gemensam religiös övertygelse, utflyttade
samtidigt och bildade även i vissa fall i det nya landet svenskbygder
med enhetlig och ibland egenartad karaktär. Under detta första skede,
då emigranterna ännu relativt sett voro ganska fåtaliga, skedde utflyttningen främst från gränstrakterna mellan Östergötland och Små-
land, från Kristianstads, Kronobergs och Blekinge län, från Älvsborgs län samt från Gästrikland och Hälsingland. Som redan förut
703
Litteratur
framhållits framkallade emellertid missväxterna i slutet av 1860-talet
och jordbrukskrisen, vilken kulminerade under 1880-talet, en våldsam
stegring i emigrationen. Räknat efter årtionden var denna störst
under 1880-talet, då den uppgick till 325,000 personer. Från följande
fem län utflyttade under detta årtionde årligen mera än en procent
av befolkningen, nämligen från Jönköpings, Hallands, Kronobergs,
Värmlands och Älvsborgs län. Utvandringen var betydande även
under 1890-talets första år, men som helhet utgjorde den under detta
årtionde endast 60 Ofo av 1880-talets. I arbetets andra del, atlasen, ägnas
tvenne kartor åt den årliga nettoutvandringen från Älvsborgs län
under 1880- och 1890-talen. Trots att utflyttningsintensiteten var mycket mindre under det senare årtiondet, äro dock de båda kartbilderna
i sina huvuddrag tämligen likartade. Emigrationen var mest betydande från gränstrakterna mot Skaraborgs län samt mot Småland
och Halland. Däremot var den relativt obetydlig i de mera industrialiserade delarna av länet, i trakterna mot Göteborg samt i Götaälvs och Viskans dalgångar. I Älvsborgs län såväl som på andra
håll blev utvandringen ihållande och omfattande i de områden, där
den tidigt tagit fart. Breven från anhöriga i Amerika lästes runt
om i gårdarna, och hos än den ene och än den andre mognade så
beslutet att bryta sig loss ur det invanda för att söka sin lycka i
de stora möjligheternas land. Under 1900-talets första årtionde var
utflyttningen ännu något större än under det föregående årtiondet.
Ökningen berodde på, att Norrland vid denna tidpunkt mera än förut
ryckts med i utvandringsströmmen.
Huvuddelen av arbetet har professor Nelson ägnat åt svenskarnas
bosättning i Nordamerika. I en kort refererande anmälan kan endast
framhållas några av de stora linjerna i den på intressanta detaljer
rika framställningen.
I korta osentimentala skildringar tecknar författaren en rad av
för emigrationen och för svenskarnas insats i Amerika karakteristiska livsöden. I början av 1850-talet anlände till Boston ett segelfartyg med emigranter från trakten mellan Borås och Ulricehamn.
En av dessa emigrantfamiljer slog sig ner i närheten av Rockford·
i Illinois, där det redan förut bodde åtskilliga svenskar. I den familjen fanns en pojke med gott gry. Först arbetade han några år i
skogarna i ·Wisconsin. Efter den stora branden i Chicago 1871 köpte
han för sina sparade pengar häst och kärra och deltog i röjningsarbetet i den ödelagda staden. Sedan återvände han till Rockford,
där svenskarna under tiden hade fått betydande tillskott från det
gamla landet. Där blev han, ensam eller tillsammans med andra
svenskar, ägare till flera fabriker, som i främsta rummet tillverkade
möbler. Under 1890-talets kris blev han totalt ruinerad men ägde
energi att åter arbeta sig upp, och med tiden blev han åter innehavare
av ett flertal fabriker och delägare i ännu flera. Han dog år 1927,
välbärgad och mycket aktad av svenskar och infödingar. Det är i
korthet berättelsen om P. A. Peterson i Rockford, Illinois.
En av de första svenskar, som under 1800-talets emigrationsperiod
utvandrade till U. S. A., var Sven Magnus Swenson från Barkaryd
704
Litteratur
i Jönköpings län. Redan år 1838 kom han till Texas, där han på 1850-
talet i Austin startade ett affärsföretag och ett stort hotell samt inköpte vidsträckta landområden i omgivningarna. Genom hans initiativ lockades anhöriga till honom och även andra från trakterna kring
Nässjö att flytta till Texas. Det blev åtskilligt omtalat, när år 1867
flera hundra personer från dessa delar av Småland med ett extratåg
från Forserums station avreste till Göteborg för vidare befordran
till Texas. Så kom en person och en familj att ingripa i befolkningsförflyttningen mellan Småländska höglandet och Texas-präriens
»black lands». Det är ganska kuriöst att erinra sig, att en del av
dessa smålänningar i Texas blevo slavägare och varmt försvarade
slaveriet. Det försäkrades på 1850-talet, att slavarna i Texas fingo
bättre mat och även i övrigt blevo bättre behandlade än arbetsfolket
hemma i Sverige.
År 1932 erhöll den 60-årige Andrew Anderson i Alsask, Saskatchewan, Canada, den förnämliga utmärkelsen »Master Farmer Gold
Medal», vilken då innehades av endast 16 personer i hela Canada.
Andrew Anderson hade kommit från Eslövstrakten och slagit sig ned
i Saskatchewans torra område, inom vilket s. k. »dry-farming» måste
användas, varvid jorden får ligga i träde vart annat år i syfte att
magasinera så mycken fuktighet som möjligt. I denna för en svensk
bonde så främmande miljö har Anderson genom förträffliga brukningsmetoder och lämpligt utsäde skapat ett stort och rikt givande
mönsterjordbruk, vilket i studiesyfte besökes av intresserade även
från avlägsna platser.
En linje i professor Nelsons arbete utgöres av skildringen av de
svenska jordbrukskolonierna, sammanhängande områden, där svenskar
brutit mark och ännu sätta sin prägel på bygden. Av de många
svenska bygderna utväljas här några exempel av olika typ.
När nytt land öppnades i väster, lämnade många av de duktigaste
amerikanarna sina hem i de östra staterna och drogo västerut. Vissa
av de östra staterna visade tendenser till minskad folkmängd, och
till dem hörde Maine bland Nya Englandsstaterna. Bland statens
ledande män uppkom då den tanken, att en skandinavisk invandring
skulle vara till fördel. En grupp svenskar koloniserade från år 1870
ett stycke av Maines vildmark. Där uppstod ett New Sweden, ett
svenskt område, som är 20 km långt och 12 km brett. Inom detsamma
finnas tre järnvägsstationer med namnen Stockholm, J emtland och
New Sweden. Jordbruket är välskött och kan gott betecknas som
mönstergillt. Den viktigaste saluprodukten är potatis. Folkökningen
har emellertid varit svag, och New Sweden företer nu samma bild
av staganation som månget jordbruksområde i Sverige.
I östra Minnesota finnas ett par counties, Chisago och Isanti, som
till övervägande del ha uppodlats av svenskar, och där svenskar och
deras ättlingar år 1910 utgjorde ungefär tre fjärdedelar av befolkningen. De första svenskarna anlände dit år 1851 under ledning av
en bonde Per Andersson från Hassela finnbygd i Hälsingland. Snart
mottog Chisago ett kraftigt tillskott från Småland och från norra
Blekinge, och där talas ännu i dag smålandsdialekt. Isanti däremot
52-45901 Svensk Tidskrift 1945 705
Litteratur
har blivit ett Dalarne i Amerika genom inflyttning av familjer från
Orsa, Rättvik och angränsande trakter, och där talades ännu år 1921
dialekter från Siljansbygden. Landskapet i denna del av Minnesota
erinrar mycket om Sverige. Det är sjöar och skogsdungar mellan
ängar och åkrar. Som i det förut behandlade exemplet företer även
här landsbygden och dess små samhällen en karaktär av stagnation.
De närbelägna storstäderna St. Paul och Minncapolis utöva en stark
dragningskraft på befolkningen.
I sydvästra Iowa finnes ett område, kallat »Halland settlement»,
nära 25 km i längd och 20 km i bredd, vilket har kultiverats av
svenskar. Då mot slutet av 1860-talet en järnväg byggdes genom denna
del av Iowa, förmedlade en prästman B. M. Halland från Drängsered
i Halland järnvägsjord till svenskar, vilka tillhörde den lutherska
kyrkan. Så skapades denna svenska bygd, vilken genom kyrkans inflytande i ovanligt hög grad behållit sin svenska karaktär. Halland
settlement, beläget inom den vågiga präriens område, utgör en del
av Amerikas »cornbelt» med odling av majs och uppfödning av svin
som viktigaste inkomstkälla. Dess nybyggare ha i allmänhet icke
kommit direkt från Sverige utan först varit bosatta i andra, östligare
områden i U. S. A. En stor grupp svenskar kommo år 1871 från nordvästra Illinois. De hyrde ett järnvägståg med fyra personvagnar och
en rad godsvagnar, och så flyttade de med möbler, redskap och boskap
till sin nya hemort.
Som ett sista exempel på ett svenskt jordbruksdistrikt väljes Turlock settlement i Californien, ett område av ännu en annan typ än
de föregående. En man N. O. Hultberg från Vittskövle i Kristianstads
län utvandrade år 1887 till Amerika och tog år 1903, efter att ha varit
skollärare och guldgrävare i Alaska, initiativet till en svensk kolonisation i Californiadalen. Hultberg tillhörde Svenska missionsförbundet i Amerika, och till det nya området kommo trosfränder från
olika delar av landet. Den svenska bygden omgives av områden, vilka
i huvudsak bebos av portugiser, japaner och armenier. Egendomarna
äro konstbevattnade och i regel små. Den viktigaste produkten är
meloner.
De valda exemplen ha visat, att svenskarna äro spridda över alla
delar av U. S. A. och Canada. De äro visserligen fåtaliga i Sydstaterna, men de förekomma dock såväl i Florida som i södra Texas.
Exemplen ha också visat, att svenskarna ryckts med i den allmänna
rörelsen mot väster och mot städerna. Det finnes de som ha levat
sin barndomstid i Sverige, sedan under ett skede röjt skog och brutit
mark i trakterna vid övre sjön, därefter som medelålders män plöjt
och sått i präriens mylla för att slutligen få tillbringa sin levnads
afton i det soliga Californien.
Vilka äro då de faktorer, som främst ha bestämt den svenska bosättningen~ Professor Nelson ägnar ett kapitel åt några karakteristiska drag vid valet av bosättningsområde. Först nämnes därvid billig jord. Många av de svenska utvandrarna drogo till Amerika
lockade av utsikterna att där bli jordägare. Homestead-lagen av år
1862 stadgade i huvudsak att varje medborgare över 21 år skulle äga
706
Litteratur
rätt att få högst 160 acres (ung. 64 ha) av unionens jord mot villkor
att bosätta sig där och under 5 år ägna sig åt områdets uppodling.
Före denna lag, som varieras något i de olika staterna, och även
jämsides därmed förekom försäljning av jord till varierande priser.
Av betydelse för kolonisationen har varit försäljningen av den mark,
som järnvägsbolagen till växlande bredd erhöllo å ömse sidor om
linjen vid järnvägarnas framdragande genom obebyggda områden.
Det har ofta framhållits, att svenskarna valt sina boplatser inom
områden med ungefär samma natur som deras hemtrakt. Det är alldeles säkert, att svenskarna till att börja med kände sig främmande
inför den trädlösa prärien. Säkert förmådde de uppskatta jordens
bördighet, men bristen på vatten och skog samt risken för torka och
hemsökelser genom skadeinsekter skrämde dem. Det innebar ju en
våldsam omvälvning att icke endast brytas loss ur den gamla sociala
miljön utan att därtill hamna i en natur, som krävde en annan arbetsteknik än den gamla invanda.
Av stort intresse är att följa svenskarnas yrkesval. Ur befolkningsstatistiken för år 1900 kan utläsas, att svenskarna av första och
andra generationen (första generationen födda i Sverige; andra generationen födda i Amerika och med antingen båda föräldrarna födda
i Sverige eller den ena av dem född i Sverige och den andra i U. S. A.)
i relativ stor utsträckning, till c:a 33 °/o, voro jordbrukare. Några
nationaliteter bland immigranterna uppvisa visserligen högre procenttal, norrmännen 55, danskarna 44, schweizarna 40 och böhmarna
35 Ofo, men bland de allra flesta utgöra jordbrukarna en lägre andel.
Svenska bönder och deras ättlingar ha i U. S. A. utfört ett betydande odlingsarbete. Den amerikanska statistiken tillåter oss icke
att följa de invandrade längre än t. o. m. den andra generationen,
varför beräkningarna beträffande de olika nationaliteternas insatser
egentligen komma att lämna för låga värden, även om de i och för
sig äro nog så imponerande. Ur 1920 års statistik kan beräknas, att
de svenska invandrarna av första och andra generationen inom
U. S. A. ha uppodlat över 25,000 km2 jord, vilket är mer än 2/s av den
åkerareal, som nu finnes i Sverige.
I städerna arbeta många svenskar inom industrigrenar, där deras
tekniska och mekaniska skicklighet kommer till sin rätt. Många äro
byggnadsarbetare, arbetsledare och entreprenörer inom byggnadsbranschen. Det har beräknats, att ungefär en tredjedel av de nyare
husen i Chicago ha uppförts av svenskar. Skogs- och sågverksarbeten
lämpa sig också väl för våra landsmän.
Professor Nelson återvänder i många sammanhang till de intressanta, sociologiskt inriktade frågorna om yrkesväxlingen mellan de
olika generationerna. Det är över huvud taget av ett betydande intresse att ur olika synpunkter studera den andra generationens inställning, å ena sidan till de från Sverige inflyttade föräldrarna
och den värld de representera och å andra sidan till det nya landet,
till de jämnåriga amerikanarna och deras ekonomiska, sociala och
kulturella inställning. Det är nog ingen tvekan om att många i
denna andra generation haft svårt att finna sig tillrätta med den
707
Litteratur
egenartade mellanställningen mellan ett gammalt land och det nya,
mellan en europeisk kulturform och den amerikanska. Det torde väl
icke föreligga någon undersökning om den andra generationen av
svenskar i detta avseende haft lättare eller svårare än motsvarande
grupper från andra nationaliteter att komma tillrätta med problemen.
Man vågar dock antaga, att svenskarna liksom övriga nordiska folk
haft relativt lätt att växa in i den nya miljön.
Därmed tangeras den sista av de linjer i professor Nelsons framställning, som kan bliva föremål för ett omnämnande i denna anmälan. Det gäller svenskarnas amerikanisering. Författaren framhåller, att ur allmänt kulturell synpunkt i regel redan den andra
generationen är fullt assimilerad. Så snabbt förlöper processen. Nå-
gon alldeles enhetlig utveckling har det dock icke varit. Det kan
angivas en rad faktorer, som ha varit ägnade att påskynda assimilationen, men samtidigt kan det nämnas en rad andra, som försenat
denna process. Till denna sistnämnda hör den omständigheten, att
svenskarna ofta utvandrade i grupper och även vid omflyttningar
inom U. S. A. höllo samman i grupper. Det ständiga tillskottet av
utvandrare från Sverige ända fram till 1920-talet bidrog till att hålla
det svenska språket levande. I samma riktning verkade de svenska
sammanslutningarna, av vilka de religiösa organisationerna betytt
mest. De många svenska tidningarna ha även gjort en betydande
insats för att uppehålla förbindelserna mellan svensk-amerikanarna
och Sverige. Trots dessa fördröjande faktorer har dock amerikaniseringsprocessen fortskridit snabbt, i synnerhet efter första världskriget. Under 1920-talet blev det allt ovanligare, att gudstjänsterna i
de svenska kyrkorna höllos på svenska språket. I professor Nelsons
framställning kan i många fall processen följas i detalj. I Sverige
har den under tidens gång utlöst många känslobetonade reaktioner.
Professor Nelson avstår klokt och konsekvent från allt sådant. Att
förmedla kontakt mellan Amerika och Svenskamerika å ena sidan
och Sverige å den andra är för professor Nelson ett starkt och osentimentalt intresse. I det syftet har hans stora arbete om svenskarnas
bosättning i Nordarnerika kommit till. Efter den linjen bör arbetet
för vidmakthållen och förbättrad kontakt fortsättas. Industriens,
handelns, konstens, vetenskapens representanter liksom andra grupper kunna därvid göra en insats.
Då i denna anmälan ett vetenskapligt verk har behandlats, bör det
vara lämpligt att avslutningsvis ännu en gång framhålla, vad professor Nelson själv betonar, nämligen att den svenska bosättningen
i Nordamerika erbjuder ett utomordentligt rikt material för vetenskapliga undersökningar av vitt skilda slag. Å ven inom det geografiska gebitet återstår mycket att göra. Detaljstudier med utnyttjande
av en ännu levande kunskap om utvecklingen eller med genomgång
av folkräkningarnas primärmaterial och andra icke tryckta källor
skulle säkerligen giva mycket av betydande värde. Av enskilda
forskare kunna emellertid sådana intensivstudier utföras endast för
mycket begränsade områden. En av förutsättningarna då det gäller
att välja område för detaljstudiet samt att planlägga detta och rätt
708
Litteratur
tyda och utnyttja dess resultat, är att man äger en konsekvent överblick över hela fältet. Denna överblick, vittskådande och ändock
detaljrik, har professor Nelson skänkt genom sitt med levande intresse och uthållig, gedigen forskning genomförda undersökning om
svenskarna och den svenska bebyggelsen i Nordamerika.
KORT OM BÖCKER
Andra kammarens förste vice talman, trädgårdsmästaren och riksgäldsfullmäktigen Karl Magnusson i Skövde har utgivit sina ungdomsminnen, S å v a r d e t d e n t i d e n. Boken innehåller mera
kulturhistoria än politisk historia, och detta är karakteristiskt för
denne boksynte märkesman, som gjort så många behjärtade och
oförfärade insatser för att rädda och vårda vårt lands kulturminnesmärken. En lika levande som pietetsfull skildring av den fattiga
småländska hembygden och det fattiga, barnrika torparhemmet!
Litauens förutvarande minister lgnas J.-Scheynius har forsatt sitt
uppmärksammade, verkligt litterärt politiska skriftställarskap med
D e n r ö d a f l o d e n s v ä m m a r ö v e r. Boken, som är en av
flammande känsla buren vädjan om självbestämningsrätt åt även
de små folken, har ett sällsynt stort dokumentariskt värde: den ger
en omsorgsfullt sammanställd översikt över auktoritativa uttalanden
särskilt i U. S. A. till förmån för de baltiska staternas frihet. Den
baltiska asylrättsfrågan har skänkt boken en stor aktualitet.
Den österrikiske flyktingen sedan många år i Sverige, d :r Rudolph
Philipp, har i S k o r, s v e t t o c h t å r a r gett en annan och överraskande ny belysning av Batakoncernen än den som före kriget erhölls genom E. Langlets bekanta mera ljust målande skildring av
det tjeckiska världsföretaget. Som advokat i processerna mot Bata
kan Philipp knappast vara den objektive bedömaren, men var och
en som hyser minsta intresse för stordriftens teori och praktik möter
här ett verkligt sensationellt reportage om rationaliseringens järnhårda lagar.
E. H.
709

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner