Print Friendly

Litteratur

Av Redaktionen | 31 december 1943


1943


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

—- ——–~-~-
LITTERATUR
FOLKRÖRELSERNAS SOCIOLOGI
Av docenten BERTIL PFANNENSTILL, Lund
I den pågående debatten om ökad plats vid våra universitet och
högskolor för studier av moderna samhällsförhållanden ha två nya
ämnen framförts, nämligen sociologien och läran om de svenska folkrörelserna. Av dessa båda ämnen ligger det senare otvivelaktigt sämre
till som självständigt ämne, eftersom det så lätt kan uppdelas på redan befintliga ämnen, vilket ju också i stor utsträckning skett. Denna
tendens är värd all uppmuntran, då den är uttryck för en ur vetenskapssystematisk synpunkt riktig grundtanke. Den framstående tyske
vetenskapsteoretikern och idehistorikern Wilhelm Dilthey har sålunda
mycket träffande sagt, att »en vetenskap konstitueras genom upptäckten av viktiga sanningar, ej genom att utstaka icke ockuperad
terräng». Naturligtvis får man ej överskatta räckvidden av en filosofisk princip. Praktiska krav på en vetenskap göra ju sig ofta starkt
gällande, och ur denna synpunkt låter man en ny »vetenskap» uppstå
för att utforska eller utstaka ett ännu ej helt ockuperat område. De
svenska folkrörelserna skulle sålunda utgöra ett dylikt område. Men
en på så sätt bildad vetenskap utgör egentligen blott en sammanslagning av flera speciella forskningsgrenar. Och häri ligger just
faran i en avvikelse från Diltheys ovannämnda vetenskapsteori. I en
särskild vetenskap om folkrörelserna vore det ej alls säkert, att man
opartiskt skulle kunna fördela sitt intresse mellan de olika rörelserna.
Likaså skulle man fortfarande vara tvungen att ty sig till olika spe- ~ialvetenskaper för att kunna fördjupa de olika synpunkterna på folkrörelserna – åtminstone om man vill undvika, att den nya vetenskapen skall bli en diffus och ytlig sammanfattning av de skilda
aspekterna, ty man kan ju ej begära, att en och samme forskare skall
kunna behärska hela mångfalden specialsynpunkter. Det vore t. ex.
ej alls säkert, att man skulle få folkrörelserna sociologiskt studerade,
trots att den sociologiska aspekten är en av de viktigaste, som kan
läggas på detta forskningsobjekt, eftersom den rör förhållandet till
den sociala totalsituationen.
Det är inom denna sociologiska och socialpsykologiska ram, som dr
E. H. Thörnberg i sitt arbete om Folkrörelser och samhällsliv i Sverige (Bonniers) vill studera de tre mest uppmärksammade svenska
folkrörelserna under senare tid, nämligen nykterhets-, frikyrko- och
arbetarerörelsern. Ingen är så väl skickad som Thörnberg att skriva
en sådan bok. Han hörde till de första, som här i Sverige använde
sociologiska metoder i sin forskning, och hans kunnighet i allt som
rör svenska folkrörelser har ju vid tidigare tillfällen flitigt dokumenterats. Om man nu trots detta måste rikta en viss kritik mot
hans nya arbete, så har denna sin grund i de svårigheter, som höra
ihop med de ovan anförda vetenskapssystematiska synpunkterna. Det
723
51-43925. Svensk Tidskrift 1943.
:. ~\… … ~s ‘·’~_’-‘<.:-..:.. t;., r ·~.a ‘ )
Litteratur
finns oerhört mycket av allmän sociologi och socialpsykologi i boken,
det står också oerhört mycket om folkrörelserna i den, men förbindelsen mellan dessa båda partier får man ofta förgäves leta efter. Vad
som är huvudsyftet med Thörnbergs bok, är därför ej alltid lätt att
skönja i framställningen. Enligt titeln på arbetet skulle väl syftet
nä.rmast vara att ge en skildring av förhållandet mellan folkrörelserna och samhällslivet, men faktiskt innehåller boken ganska litet
om den samhälleliga situationen i Sverige. Förmodligen har den
inadekvata titeln tillkommit i syfte att göra boken mera begärlig för
den bokköpande allmänheten. Därom bör man i detta fallet ej ha
något ont att säga, eftersom boken ur innehållssynpunkt är mycket
gedigen och givande, varför man gärna unnar all den reklam den
kan få. Enligt företalet består Thörnbergs intention blott i att ställa
de tre behandlade folkrörelserna i sociologisk och socialpsykologisk
belysning, varför de meddelade uppgifterna om folkrörelserna endast
skulle ha ett illustrativt ändamål. Han är dock själv medveten om
att arbetets egentliga ram brutits på flera stiillen genom att mer
material medtagits än vad som var nödvändigt för den sociologiska
analysen.
Denna kritik får emellertid ej skymma bort blicken för allt det
värdefulla, boken innehåller. Arbetet förtjtinar mera beröm än kritik.
De framförda anmärkningarna äro ju huvudsakligen av formell natur och röra det vanliga felet i svensk, liksom för övrigt i amerikansk,
sociologi att ej låta metod och konkret material på varje punkt förutsätta varandra. Betraktar man däremot Thörnbergs bok med hänsyn till vad den har att ge läsaren såväl beträffande sociologiska
teorier som beträffande konkreta data om de svenska folkrörelserna,
så måste man staunna i djup beundran inför det stora förråd av
kunskaper och lärdom, denne sve1;1ske samhällsforskare har haft att
ösa ur. Detta gäller icke minst i den minutiösa detaljforskningen.
En mängd uppgifter, som ingen har tänkt på tidigare, har Thörnberg
plockat fram och ställt in i ett större socialt sammanhang. I många
av dessa detaljredogörelser kommer också det ovan efterlysta sambandet mellan metodiken och undersökningsmaterialet tydligt fram,
och man ser lättare, vad förf. friimst åsyftat med sitt arbete. En sådan
belysande detalj är exempelvis hans redogörelser för den mycket
nyanserade distinktionen mellan prestige och auktoritet, och vad dessa
båda var för sig betytt såväl för ledarna som för de ledda i de svenska
folkrörelserna. Särskilt intressant i detta avseende är hans undersökning av vilket samhällsskikt ledarna härstammade från, t. ex. vad
börden har betytt för en ledares auktoritet och prestige. Ett betydelsefullt sociologiskt och socialpsykologiskt faktum i detta sammanhang är folkskollärarnas insatser i den moderna nykterhetsrörelsen.
Vari ligga nu orsakerna härtill~ Enligt Thörnberg ha folkrörelserna
ofta varit ett medel för många duktiga och framåtsträvande människor att hävda sig gentemot sin omgivning, att höja sig över sin klass
och bli jämlikar med medlemmarna i en högre klass. På liknande
sätt förhöll det sig med folkskolans lärare och lärarinnor. De voro
för tjugo, trettio år tillbaka av allmogen, åtminstone av storbönderna,
724
Litteratur
»föraktade som ogräs på åkerrenen», och därför gav nykterhetsrörelsen dem ett medel att hävda sig, att bli ledare och få förtroendeställningar. På grund av sin samhälleliga status ha de sålunda »kunnat
verka samlande, förmedlande gentemot de stora kontingenterna från
medelklassens mellano>kikt och nedåt». Thörnbergs redogörelse härför
är ju sociologisk i bästa mening, d. v. s. ett framgångsrikt försök att
sätta ett utmärkande drag hos en folkrörelser i relation till ett socialt
förhållande.
Det finns gott om dylika instruktiva exempel på den sociologiska
förklaringen av folkrörelsernas uppkomst och utveckling. Såsom samhällsforskare har ‘l’hörnberg utpräglat sinne för vad som bör utmärka den svenska sociologien. Han är väl insatt i den moderna
amerikanska sociologien – i litteraturförteckningen till hans arbete
finner man sålunda ett representativt urval därav – men i motsats
till många andra har han ej så imponerats av denna sociologi, att han
utan vidare velat överflytta dess kategorier på en undersökning av
svenska samhällsförhållanden. Det är för övrigt ett utmärkande drag
för många soeiologiska teorier att de äro beroende av sina upphovsmäns nationella hemvist. Man kan sålunda med rätta tala om en tysk,
en fransk, en engelsk, en amerikansk, en rysk etc. sociologi. Här föreligga avsevärda differenser både med hänsyn till begrepp och metoder.
Att exempelvis överföra den amerikanska s. k. stadssociologien (»urban sociology») på svenska förhållanden kan man ej exakt göra.
Någon »Middletown» finns näppeligen i Sverige. Likaså förhåller
det sig med landsbygdssociologien (»rural sociology»). Om vi skulle
få en svensk sociologi, så bör den orientera sig mera åt det historiska, särskilt det kulturhistoriska hållet än den amerikanska sociologien gjort: det svenska samhället bygger nämligen på en djupare
rotad och mera differentierad kulturtradition än det amerikanska
samhället. Detta har Thörnberg velat ge uttryck åt i följande måleriska illustration av den svenska landsbygdens sociala struktur:
»Sveriges landsbygd med dess flertusenåriga bebyggelse och odling
är icke endast löskekarlarnas, fiskarenas, trälarnas, tjänarnas, knektarnas, backstugusittarnas och torparnas fält. Den är – som vi alla
veta- dc stora byarnas och de sekelgamla, vittspridda, mångdubbelt
sammantvinnade bondesläkternas omkrets. Den är frälsegodsens,
adelsätternas, slottens, bruksherrgårdarnas och prästtjällens domän.»
Det är ej minst på grund av denna klara blick för och öppna erkännande av den historiska sociologiens betydelse, som Thörnberg har
haft så lätt att förstå det specifikt utmärkande för dc stora svenska
folkrörelserna.
Det har ej varit möjligt att göra en sammanfattning av innehållet
i Thörnbergs bok. Materialet är för rikhaltigt för en dylik översikt.
Framställningen pendlar mellan grå teorier och det levande samhällslivets konkreta mångfald. Man är glad över att det även någon gång
kan beredas plats åt abstrakta teorier i en populär framställning, men
serien »Orientering i aktuella iimnen», vari Thörnbergs arbete ingår,
har ju alltid upprätthållit en hög standard. Flera av dessa arbeten
äro uppskattade kursböcker vid våra högskolor, och bland dem kom- 725
~’., ‘ 1’, •
Litteratur
mer man med säkerhet att så småningom finna även Thörnbergs bok,
åtminstone när den moderna samhällsforskningen fått en mera erkänd
position i undervisningen. Att denna bok dessutom utgör en fast
grund att bygga på för dem, som vilja lära känna modern sociologi
eller sätta sig in i de stora svenska folkrörelsernas uppkomst och utvecklingshistoria, behöver väl ej särskilt framhållas.
KORT OM BÖCKER
Erland Massberg kom i krigstjänst år 1888 och står fortfarande
kvar som överste i reserven. Han har varit med om tre krig, boerkriget, första balkankriget och världskriget 1914-1918. Under åren
1914-1934 tjänstgjorde han först som militärattache och sedan som
flygattache i London. Under alla dessa år har han fört noggranna
dagboksanteckningar, under attachetiden kompletterade med en kontinuerlig följd av tidningsurklipp. Med stöd av detta primärmaterial
har han nu nedskrivit sina »Minnen från tre krig» och därmed lämnat ett synnerligen värdefullt bidrag till vår alltför fattiga
militära memoarlitteratur. På kärvt och okonstlat soldatspråk skildrar författaren sina många upplevelser och hans slutsatser och omdömen vittna om en välgörande frihet från vanetänkande och schablon. Orädd och självständig framför han sina åsikter; skickligt och
sakligt försvarar han dem mot vem det vara må.
Intressanta och originella äro hans synpunkter på orsakerna till
krigslyckans växlingar i de krig han upplevat. Dagsaktuell är hans
iakttagelse rörande boernas försvarsorganisation, som kallade man
ur huse, och sålunda gav kriget på boersidan samma totala karaktär
som vi nu förbereda oss på. Det är naturligt, att engelsmännen hade
svårt att komma till rätta med en moståndare, som ena stunden uppträdde i full beväpning på stridsfältet och omedelbart därpå i en
bondes skepnad plöjde sin åker.
Sin mest betydande insats har Massberg gjort som fördomsfri iakttagare av flygets kommande roll. Skildringen av hans outtröttliga
och otacksamma arbete på att övertyga vederbörande här hemma om
det nya vapnets möjligheter och organisatoriska förutsättningar är
bokens intressantaste del. Hans insats till fromma för svenskt försvar på detta område är förvisso värd det största erkännande.
Massberg sticker icke under stol med sin uppskattning av engelskt
väsen, men detta kommer honom aldrig att falla för frestelsen att
kritiklöst betrakta förhållande ur engelsk synpunkt. Hans kritik av
engelsmännens sätt att i propagandasyfte utnyttja den beryktade
Luxburgsaffären är ett talande bevis bland de många härför.
Helt säkert hade Massberg stora förutsättningar att fylla sina
diplomatiska uppgifter under de 20 Londonåren. Hans skildringar
från denna period av sin verksamhet innehåller också mycket av
intressanta detaljer och träffsäkra omdömen.
Man måste vara författaren tacksam att han icke skytt mödan att
ur sina rikt flödande källor samla ihop dessa minnen, som innehålla
så mycket av aktuellt värde. G. P.
726

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner