Print Friendly

Litteratur

Av Redaktionen | 31 december 1963


1963


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LITTERATUR
ISLAM OCH VÅSTERLANDET
På kort tid har i vårt land intresset
för Asien och Afrika avsevärt ökat.
Man frågar sig emellertid, om detta
ökade intresse också lett till ökade
kunskaper om dessa båda världsdelars
folk. Har ej intresset framför allt riktat sig mot Asiens och Afrikas ekonomiska och politiska problem, och har
det ej främst tagit sig uttryck i erbjudanden om hjälp i olika former? Däremot synes intresset för dessa folks
historia, kultur och tankevärld knappast ha ökat i motsvarande grad. Dock
är väl fråga om ej förståelsen för de
aktuella problemen blir ganska ytlig,
om icke hänsyn också tas till folkens
nationella egenart, till deras religiösa
och kulturella bakgrund. Ett fattigt
folk har dock alltid någon tillgång att
vara stolt över – ett ärorikt förflutet, en rik litteraturskatt, en levande
religion – och är man fattig men
stolt, smärtar det alltid något att nödgas ta emot hjälp. Denna smärta kan
lindras genom att hjälparna visa intresse och sympati för det som är det
mottagande landets stolthet, för de
rikedomar, som dock varje land alltid
har inom något område. Kanske ha
rentav också de »underutvecklade»
länderna något att giva sina hjälpare?
Lyckligt vore det, ty ett förhållande,
där den ena parten ständigt är den
givande och den andra ständigt den
tagande, kan i längden aldrig bli ett
lyckligt förhållande vare sig enskilda
eller folk emellan.
Av fil. lic. CHRISTOPHER TOLL
Därför måste man med glädje hälsa
varje försök som görs att öka vår förståelse för och kunskap om andra folk
och kulturer. Ett sådant försök utgör
den i Schweiz utgivna boken »Islam
und Abendland – Begegnung zweier
Welten».
I denna bok har samlats en serie
radioföredrag av åtta olika författare,
inledda av en dialog mellan de båda
utgivarna, Muhammed Asad och Hans
Zbinden. Bokens tyngdpunkt ligger i
dess senare del, som behandlar förhållandet mellan Islam och västerlandet
i vår tid. Den historiska och kulturella
bakgrunden ges i några uppsatser i bokens förra del.
Under titeln »Österlandets kyrkor
och Islams födelse» behandlar J. Henninger den religiösa miljö, där Islam
föddes och utvecklades. I den till synes eviga – och väl tämligen ofruktbara – frågan om judendom eller
kristendom haft det största inflytandet på den lära, som Muhammed predikade, lägger förf. sin röst för kristendomen, men påpekar också Islams
originalitet i sammansmältandet av
olika föreställningar till en organisk
helhet.
Fortsättningen – alltså de arabiska
erövringstågen, som på kort tid spredo
Islam und Abendland – Begegnung zweier
Welten. Eine Vertragsfolge herausg. von M. ‘
Asad und H. Zbinden. Walter-Verlag, Olten
und Freiburg i/Breisgau 1960.
Islam över en stor del av världen –
följer i Hamburg-orientalisten B. Spulers bidrag. Förf. påpekar, att erövringstågen ej föranleddes av något religiöst omvändelsenit, men underlåter
att nämna den ekonomiska bakgrunden till den arabiska folkvandringen,
vilken började redan före Muhammeds uppträdande, nämligen de ökade
försörjningssvårigheterna på den arabiska halvön. De kristologiska striderna och den långa maktkamp, som
utmattat Bysans och Persien, gjorde
att araberna mötte ringa motstånd.
övergång till Islam uppmuntrades
knappast inom de erövrade områ-
dena. I det sammanhanget kan man
tänka på de indiska stater, som Haidarabad, där härskarhuset varit islamiskt
i århundraden, medan befolkningen
förblivit hinduisk till våra dagar. Ett
annat exempel på den religiösa toleransen i islamvärlden är alla de judar, som bland araberna funno en tillflykt undan de kristnas förföljelser.
Biskop Tor Andrae har visat, att diskriminering och förföljelser av kristna
uppstodo ganska sent och då som en
reaktion mot kristen polemik och förföljelse av muslimer i Spanien.
Den schweiziske missionsteologen
E. Kellerhals skildrar i ett annat avsnitt Islams allt fortgående utbredning under jämförelse mellan vad
kristendomen och Islam ha att erbjuda
sina anhängare. Vad som ger Islam
framgång är bl. a., ej minst i Afrika,
att Islam utgör »ett världsomfattande
broderskap, där inga rasåtskillnader
finnas».
Så kommer en anhängare av Islam,
den egyptiske professorn Z. Ali till
orda och skildrar vetenskapens landvinningar i de islamiska länderna under medeltiden, då Europa hörde till
den »underutvecklade» delen av världen. skildringen av hur högt den islamiska kulturen och vetenskapen
nådde – ett fascinerande och alltför
49
litet uppmärksammat kapitel i den
allmänna kulturhistorien – har av utrymmesskäl måst begränsas till vad
som är föga mer än en uppräkning.
Denna är emellertid intressant nog,
och man vill hoppas, att den hos lä-
saren skall väcka intresse och lust att
veta mera. Stor skada blott att inga
litteraturanvisningar då stå honom
till hjälp. Sin uppgift – att giva sin
del av den historiska bakgrunden –
fyller emellertid bidraget, och den enda
sakliga anmärkning man vill göra, är
att förf. påpekar Spaniens men förbigår Siciliens roll som förmedlare av
islamisk kultur till Europa. Att han
ej heller nämner korstågen är däremot naturligt, eftersom dessa på det
kulturella planet kommo att få ganska ringa betydelse.
Korstågstiden hör dock med i bakgrunden, icke minst därför att korstågen bidrogo till att skapa den negativa inställning till Islam, vilken
levt kvar i Europa till vår tid. I avsnittet om korstågens historia av
Bern-historikern J. Deer skildras lättfattligt och intresseväckande det
kristna religionskrigets förutsättningar och dess utveckling till ett
kolonialpolitiskt och handelspolitiskt
företag.
Därmed är bakgrunden tecknad.
Återstoden av boken – dess centrala
parti – gäller förhållandet mellan
Islam och Västerland i våra dagar och
den närmaste framtiden, en högaktuell fråga, som behandlas av Tubingen-orientalisten R. Paret samt av
de båda utgivarna M. Asad i två uppsatser och den schweiziske sociologen
H. Zbinden i en avslutande sammanfattning.
Professor Paret tar upp frågan om
det pågående »europeiserande!» av
Orienten och påminner om att islamvärlden tidigare, under abbasidtiden,
starkt påverkats av inflytanden utifrån. Men då var Islam en ung och
50
livskraftig religion, som kunde sätta
sin prägel pä allt främmande som
upptogs. Dock genomsyras alltjämt
millioner människors hela liv av Islam, och ständigt nya massor, främst
i Afrika och Indonesien, gä över till
Islam. De svårigheter religionen har
att brottas med äro motsättningarna
mellan »traditionalister», som klamra
sig fast vid det forna och taga avstånd frän allt nytt, och »modernister», som vilja ersätta allt österländskt
med västerländskt, samt det ökande
hotet frän nationalism och materialism.
Muhammed Asads båda bidrag höra
till de intressantaste i boken, både till
sitt innehäll och genom författarens
person. Asad hette ursprungligen Leopold Weiss och är av österrikisk-judisk familj. Som journalist kom han
till arabvärlden, där han fängslades
av araberna och deras religion. Han
studerade arabiska språket och litteraturen, blev förtrogen med Islam och
kom till sist till en religiös övertygelse som ledde honom att gä över till
Islam. Sin utveckling har han skildrat
i en läsvärd bok, som översatts till
svenska under titeln »Vägen till
Mekka». Sedermera har Asad nätt en
ledande ställning inom det moderna
Islams politiska och kulturella liv, en
tid som Pakistans representant i Förenta Nationerna. Förf. kan alltså sä-
gas ha hemortsrätt i båda de världar,
vilkas möte boken behandlar, och är
sålunda särskilt väl skickad att öka
förståelsen dem emellan.
I sin första uppsats vill Asad giva
något av Islams väsen. Islam skiljer
ej pä andligt och världsligt utan omfattar livet i alla dess former. Den religiösa tillbakagång, som i vår tid förekommer inom alla trossamfund – den
utgör alltså ett problem, som är gemensamt för kristendom och Islam –
orsaken till denna tillbakagäng vill
Asad för Islams del se ej i bristande
andlighet utan i de andliga ledarnas
otillräckliga världslighet, som fjärmat
religionen frän det dagliga livet.
Om en ökad religiös övertygelse inom Islam kunde åstadkommas, skulle
detta påverka den religiösa övertygelsen också inom kristendomen och
andra religioner. »Varje trossamfund
måste med glädje hälsa vart tecken
på religiös självbesinning inom ett
annat samfund», säger Asad, »ty vi
känna, att ett avfall från tron på Gud,
var det än sker, i längden måste få
en ond verkan i hela världen».
I sin andra uppsats påpekar Asad,
att den islamiska världen tidigare alltid varit den givande och Västerlandet den mottagande parten. Först efter
industrialismens genombrott har västerländskt tänkande pä allvar börjat
påverka den islamiska världen. Om
denna påverkan, som i allt högre grad
gör sig märkbar, särskilt när det gäller naturvetenskap och teknik, helt är
av godo kan diskuteras. En nackdel
är i vart fall det försvagade kulturella
självmedvetande, som numera utbrett
sig i Främre Orienten. Härtill bidrar,
att den europeiska och amerikanska
verksamhet, som där pågår, ofta bedrivs mot bakgrunden av den uppfattningen att det bästa för Orienten
vore, att sa snart som möjligt bli så
västerländsk som möjligt. Förf., som
själv valt Islam, kan naturligtvis ej
anse Västerlandet i alla avseenden
överlägset.
Till sist hävdar Asad, att i kampen
mot den materialistiska livsåskådning,
som framför allt företräds av kommunismen, måste vi gä under, kristna så-
väl som muslimer, om vi ej i våra
egna samfund kunna uppbringa kraft
till motstånd. Skola dä de kristna i
denna kamp avstå frän ett bundsförvantskap med Islam, med den rika
troskraft, som dock finns hos denna
religions 400 millioner bekännare?’
Vad som behövs för att undanröja fördomar och misstro, alstrade av korståg och turkkrig och i vår tid av kolonialpolitik och maktpolitik, och
bringa dessa båda världar närmare
varandra är upplysning. Förf. slutar
med Jesus-ordet: »l min Faders hus
finnas många boningar.»
Så kommer den avslutande uppsatsen av professor Zbinden. Hans jämförelse mellan kristen och islamisk
fromhet rör sig med generaliseringar,
som äro så allmänt hållna, att en del
karakteristika, som förf. tillskriver
den ena religionen, lika bra passar in
på den andra. Intressantare är då en
jämförelse mellan kristen och islamisk etik, där förf. hävdar, att eftersom muslimen ej ser något ont i vad
som är av denna världen, går han i
fråga om det materiella och det köttsliga mera sällan än den kristne till
överdrift åt någondera hållet och får
ej heller dragas med den kristnes samvetsförebråelser – komplex och nevroser äro, säger förf., ovanliga i Orienten.
Så kommer Zbinden in på den dagsaktuella situationen och hävdar nödvändigheten av en gemensam front
mot materialismen, främst företrädd
av kommunismen. Eftersom Islam har
mycket större utbredning än kristendomen i Afrika och enligt realistisk
bedömning där kan komma att helt
ta överhanden, måste det vara ett intresse även för de kristna, att afrikanerna få en livskraftig religion, som
kan hjälpa dem att hålla kommunismen stången. Ett försvagat Islam är
ingen vinst för kristendomen men väl
för kommunismen.
51
Som avslutning på denna granskning av bokens innehåll citerar jag ett
stycke ur professor Zbindens uppsats:
»Den islamiska världen är beroende
av Västerlandets förståelse och hjälp
i form av ett lojalt kamratskap, som
icke bara är fritt från varje rest av
förlegad kolonialistanda utan också
måste vara helt fritt från bismaken
av understöd föranlett av humanitär
kärlek till nästan. Dessa folks självkänsla är i dag ömtålig och i hög grad
känslig, och varje faderligt nedlåtande
hållning måste utlösa motstånd och
spänning. Till en sådan attityd har
emellertid Västerlandet icke det
ringaste skäl – mot dess yttre ekonomiska och tekniska överlägsenhet svarar den islamiske partnerns i mycket
överlägsna mänskliga och andliga
hållning.»
Andan i boken präglas av vilja till
förståelse och samarbete – boken är ju
också själv resultatet av ett samarbete
mellan kristna och muslimer för ett
gemensamt syfte. Detta samarbete har
också haft den fördelen, att omdiskuterade frågor blivit behandlade från
ganska olika utgångspunkter. Vill man
förspörja en viss ensidighet i betraktelsesättet hos någon av författarna,
så balanseras den på ett lyckligt sätt i
något av de andra bidragen. För den
som vill söka förstå de islamiska folken utgör lektyren av denna bok en
god inledning, varför man gärna
skulle se den översatt till svenska. I
så fall borde den emellertid ovillkorligen förses med litteraturanvisningar
för dem, som av lektyren lockas att
veta mera.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner