Litteratur
1962
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LITTERATUR
KONGO OCH KATANGA
Medan 1800-talets forskare ägnade sig
åt upptäckten av det geografiska Afrika, har deras kolleger under vårt århundrade med samma energi vigt sina
krafter åt att upptäcka det historiska
Afrika. Det är en viktig uppgift inte
bara ur ren forskningssynpunkt. Det
visar sig här som på andra ställen att
kunskap om historien är en nödvändig förutsättning för en riktig tolkning av aktuella politiska händelser.
Ledarna för de unga afrikanska staterna är sålunda tvungna att ta hänsyn till gamla stamseder och stamfö-
reställningar, som segt hållit sig vid
liv under hela den europeiska kolonisationstiden. I sitt handlande är de
också hämmade av de många gånger
godtyckliga och onaturliga gränsdragningar, som 1800-talets europeer gjorde sig skyldiga till och som nu förefaller omöjliga att ändra.
De svåra inre problem i Kongo, som
nu i två år engagerat världsopinionen,
är i mycket en följd av förhållanden
och tilldragelser i det förflutna. Detta
framgår klart av den utmärkta historik – den första detaljerade i sitt
slag – som doktor Ruth Slade på-
börjat över Kongostaten och som nu
föreligger med en första del – King
Leooplds’ Congo (Oxford University
Press, 1962, pris 30 sh). I boken redogör hon för förhållandet mellan vit
och svart i Kongo från år 1482, då
portugiserna första gången kom dit,
fram till år 1908, då Belgien övertog
landet. Huvudvikten lägger hon vid
Av fil. dr ALF ÅBERG
de ödesdigra åren 1885-1908, då kung
Leopold II av Belgien enväldigt härskade i landet. Det är ett ambitiöst och
vederhäftigt arbete, som vittnar om
författarinnans grundliga beläsenhet i
ämnet. Hon har också haft tillgång
till ett rikt otryckt material om Kongomissionen, av vilken hon ger en livfull och fängslande skildring. Däremot har hon märkligt nog inte utnyttjat något arkivmaterial från
Kongoadministrationen, inte ens så-
dant material som publicerats i officiella handlingar. Det är en svaghet
som märks i det rätt tunna och substanslösa kapitlet om Kongostatens
styrelse. Men det är också den enda
bristen i detta annars väl avvägda och
objektiva arbete om den första europeiska tiden i Kongo.
Det framgår klart av Slades historik
att Kongo först på ett mycket sent
stadium blev en samlad statsbildning.
När portugiserna kom till Kongokusten, fanns här en kung som härskade
över ett stort område kring nedre
Kongo. Under 1500-talet blev det
kongolesiska hovet kristnat och europeiserat. Mellan Portugal och Kongo
rådde det nära och vänskapliga förbindelser, men Kongo blev aldrig tributpliktigt utan bevarade sin självständighet både under den portugisiska tiden och under de följande
århundradena, då områdena öppnades
för internationell handel och mission.
Xnda långt in på 1800-talet var områdena längs Kongofloden ett okänt
368
land. Miljoner slavar fraktades av arabiska slavjägare ner till kusten, där
de togs om hand av vita slavhandlare
för vidare transport till Amerika, men
utanför kustsamhällena sökte sig europeerna ogärna. Det stora genombrottet kom först med Stanleys äventyrliga färd nedför Kongofloden åren
1876-1877. Den amerikanske tidningsmannen öppnade Kongobäckenet för
europeisk penetration, sedan han med
överlägsna vapen kämpat ned det motstånd som mötte honom från negerstammarna längs floden.
Nästa gäng Stanley satte sin fot i
Kongo var det som ombud för kung
Leopold av Belgien. Doktor Slade ger
ett intressant porträtt av den unge,
begåvade och energiske monarken,
som längtade efter att spela en roll i
det internationela spelet men som var
bunden i sin handlingsfrihet i sitt
lilla konstitutionella kungadöme. Med
sina omfattande geografiska och ekonomiska intressen kastade han tidigt
sina blickar på Afrika, och då hans
land inte visade sig intresserat av att
förvärva någon koloni, beslöt han att
själv ställa sig i spetsen för ett kolonialt företag. Tidigare än någon annan
europeisk furste förstod han vad Stanleys expedition innebar, och han lyckades också vinna den store upptäcktsresanden för sina planer. På
kungens uppdrag ägnade sig Stanley
åt att söka upp mer än 450 oberoende
negerhövdingar i Kongobäckenet och
träffa avtal med dem på den nybildade Kongofederationens vägnar.
Boken ger en verkligt avslöjande
skildring av det skickliga dubbelspel,
som kung Leopold bedrev för att förmå stormakterna att acceptera honom
som suverän furste i den nya Kongostaten. I sin propaganda framställde
han sin organisation som internationell och rent filantropisk med främsta
uppgift. att undertrycka slaveriet och
införa fri handel i områdena kring
Kongofloden. Sina koloniala aspira;
tioner behövde han inte försvara. Att
en europeisk makt hade rätt att annektera afrikansk mark till sin egen
fördel ansågs som fullkomligt självklart. Också missionens representanter delade denna uppfattning. Alla var
ense om att den europeiska civilisationen måste bli till välsignelse för
ett samhälle, som var hemsökt av slaveri, kannibalism, stamstrider, ritualmord och trolldom, för att nu inte
tala om analfabetism och förödande
sjukdomar av olika slag.
Ett särskilt kapitel ägnas åt erövringen av Katanga. Denna stat låg isolerad från Kongobassängens stater och
var inte tillgänglig på floderna. Katanga hade inte ingått något formellt
avtal med Kongofederationen och tillhörde inte heller Kongofristaten vid
dess upprättande år 1885. Det bildade vid denna tid ett centraliserat rike
under sin furste Msiri, som övertagit
det av sin far. Det var ett land rikt
på koppar, järn och slavar, som bedrev handel med hela Central- och
Sydafrika. Missionärer slog sig ner här.
före några andra europeer och blev
väl mottagna men måste i allt underordna sig den despotiske fursten. sedan kung Leopold väl etablerat sig i
Kongostaten, beslöt han sig för att
erövra det löftesrika landet i sydost.
Han befarade nämligen konkurrens
från britterna i Sydafrika, som uppfattade Katanga som ett ingenmansland och själva övervägde att ockupera det. Kungen bildade ett särskilt
handelskompani för Katanga med uppgift att exploatera landet. Katangas
furste vägrade bestämt att underkasta
sig Kongostaten. Dess flagga fick inte
hissas i hans huvudstad, och inför det
väpnade hotet från kompaniets sida
bad han engelsmännen om hjälp. Vid
en avgörande konferens vintern 1891
blev han emellertid nedskjuten av en
av kompaniets män, varefter styrelsen
utan vidare togs om hand av europeerna. En fasansfull hungersnöd hemsökte just då Katanga och främjade
kuppen. På detta våldsamma sätt anslöts Katanga till Kongostaten, med
vilka denna s. k. utbrytarstat inte hade
någon naturlig anknytning.
Boken avslutas med en tyvärr alltför kortfattad och ofullständig redogörelse för den ekonomiska politik,
som kung Leopold började tillämpa i
Kongo på 1890-talet ’och som innebar
att han och de stora bolagen monopoliserade handeln för sina syften.
Bakgrunden till denna politik var de
finansiella svårigheter kungen råkade
ut för sedan han förbrukat sin stora
förmögenhet på att som Kongostatens
ägare bygga en järnväg mellan kusten
och Leopoldville och utrusta expeditioner mot de arabiska slavjägarna
inne i landet. För att Kongo skulle
bära sig självt var han tvungen att låta
staten exploatera stora områden antingen själv eller genom koncessionerade bolag. Hans politik blev ekonomiskt givande för exploatörerna men
innebar tvångsarbete och svåra utpressningar mot befolkningen i stora
områden av Kongo. Missionärerna –
både protestanter och katoliker –
slog larm, och en rapport om afrikanernas behandling som avgavs av den
brittiske konsuln Roger Casement upprörde opmwnen i Storbritannien.
Verkligheten bakom de ohyggliga an- 369
klagelserna tar doktor Slade inte ställning till, eftersom hon inte haft tillgång till samtida arkivmaterial. Efter storpolitiska aktioner överfördes
Kongostaten år 1908 från kung Leopold till Belgien. Därmed började ett
nytt skede i Kongos historia.
Ruth Slade hade också publicerat
ett litet översiktligt arbete om The
Beligian Congo (Oxford University
Press, 1961, pris 6 sh.). Av båda dessa
arbeten framgår att Kongo i högre
grad än kanske någon annan afrikansk
stat är en produkt av kolonisationstidens europeer. Dess karaktär av konstruktion understryks också av den internationella intervention, som varit
en så konstant faktor i statens historia.
Den tillkom vid stormaktskonferensen i Berlin år 1885. Det var genom
överenskommelser med den ena stormakten efter den andra, som kung
Leopold fick tillstånd att ansluta Katanga till Kongo år 1891. Det var också
genom internationella påtryckningar
som kung Leopolds Kongo upphörde
år 1908. Belgiens styre i Kongo tog
slut genom inflytanden utifrån. Självständighetssträvandena i Kongo åren
1958-1959 var bara en återspegling av
stämningarna i det övriga Afrika, och
när Belgien gav friheten åt sin koloni,
var den unga staten genast tvungen
att be Förenta Nationerna om hjälp
för att kunna bevara sin enhet.
· ..;.
KONGO OCH KATANGA
Medan 1800-talets forskare ägnade sig
åt upptäckten av det geografiska Afrika, har deras kolleger under vårt århundrade med samma energi vigt sina
krafter åt att upptäcka det historiska
Afrika. Det är en viktig uppgift inte
bara ur ren forskningssynpunkt. Det
visar sig här som på andra ställen att
kunskap om historien är en nödvändig förutsättning för en riktig tolkning av aktuella politiska händelser.
Ledarna för de unga afrikanska staterna är sålunda tvungna att ta hänsyn till gamla stamseder och stamfö-
reställningar, som segt hållit sig vid
liv under hela den europeiska kolonisationstiden. I sitt handlande är de
också hämmade av de många gånger
godtyckliga och onaturliga gränsdragningar, som 1800-talets europeer gjorde sig skyldiga till och som nu förefaller omöjliga att ändra.
De svåra inre problem i Kongo, som
nu i två år engagerat världsopinionen,
är i mycket en följd av förhållanden
och tilldragelser i det förflutna. Detta
framgår klart av den utmärkta historik – den första detaljerade i sitt
slag – som doktor Ruth Slade på-
börjat över Kongostaten och som nu
föreligger med en första del – King
Leooplds’ Congo (Oxford University
Press, 1962, pris 30 sh). I boken redogör hon för förhållandet mellan vit
och svart i Kongo från år 1482, då
portugiserna första gången kom dit,
fram till år 1908, då Belgien övertog
landet. Huvudvikten lägger hon vid
Av fil. dr ALF ÅBERG
de ödesdigra åren 1885-1908, då kung
Leopold II av Belgien enväldigt härskade i landet. Det är ett ambitiöst och
vederhäftigt arbete, som vittnar om
författarinnans grundliga beläsenhet i
ämnet. Hon har också haft tillgång
till ett rikt otryckt material om Kongomissionen, av vilken hon ger en livfull och fängslande skildring. Däremot har hon märkligt nog inte utnyttjat något arkivmaterial från
Kongoadministrationen, inte ens så-
dant material som publicerats i officiella handlingar. Det är en svaghet
som märks i det rätt tunna och substanslösa kapitlet om Kongostatens
styrelse. Men det är också den enda
bristen i detta annars väl avvägda och
objektiva arbete om den första europeiska tiden i Kongo.
Det framgår klart av Slades historik
att Kongo först på ett mycket sent
stadium blev en samlad statsbildning.
När portugiserna kom till Kongokusten, fanns här en kung som härskade
över ett stort område kring nedre
Kongo. Under 1500-talet blev det
kongolesiska hovet kristnat och europeiserat. Mellan Portugal och Kongo
rådde det nära och vänskapliga förbindelser, men Kongo blev aldrig tributpliktigt utan bevarade sin självständighet både under den portugisiska tiden och under de följande
århundradena, då områdena öppnades
för internationell handel och mission.
Xnda långt in på 1800-talet var områdena längs Kongofloden ett okänt
368
land. Miljoner slavar fraktades av arabiska slavjägare ner till kusten, där
de togs om hand av vita slavhandlare
för vidare transport till Amerika, men
utanför kustsamhällena sökte sig europeerna ogärna. Det stora genombrottet kom först med Stanleys äventyrliga färd nedför Kongofloden åren
1876-1877. Den amerikanske tidningsmannen öppnade Kongobäckenet för
europeisk penetration, sedan han med
överlägsna vapen kämpat ned det motstånd som mötte honom från negerstammarna längs floden.
Nästa gäng Stanley satte sin fot i
Kongo var det som ombud för kung
Leopold av Belgien. Doktor Slade ger
ett intressant porträtt av den unge,
begåvade och energiske monarken,
som längtade efter att spela en roll i
det internationela spelet men som var
bunden i sin handlingsfrihet i sitt
lilla konstitutionella kungadöme. Med
sina omfattande geografiska och ekonomiska intressen kastade han tidigt
sina blickar på Afrika, och då hans
land inte visade sig intresserat av att
förvärva någon koloni, beslöt han att
själv ställa sig i spetsen för ett kolonialt företag. Tidigare än någon annan
europeisk furste förstod han vad Stanleys expedition innebar, och han lyckades också vinna den store upptäcktsresanden för sina planer. På
kungens uppdrag ägnade sig Stanley
åt att söka upp mer än 450 oberoende
negerhövdingar i Kongobäckenet och
träffa avtal med dem på den nybildade Kongofederationens vägnar.
Boken ger en verkligt avslöjande
skildring av det skickliga dubbelspel,
som kung Leopold bedrev för att förmå stormakterna att acceptera honom
som suverän furste i den nya Kongostaten. I sin propaganda framställde
han sin organisation som internationell och rent filantropisk med främsta
uppgift. att undertrycka slaveriet och
införa fri handel i områdena kring
Kongofloden. Sina koloniala aspira;
tioner behövde han inte försvara. Att
en europeisk makt hade rätt att annektera afrikansk mark till sin egen
fördel ansågs som fullkomligt självklart. Också missionens representanter delade denna uppfattning. Alla var
ense om att den europeiska civilisationen måste bli till välsignelse för
ett samhälle, som var hemsökt av slaveri, kannibalism, stamstrider, ritualmord och trolldom, för att nu inte
tala om analfabetism och förödande
sjukdomar av olika slag.
Ett särskilt kapitel ägnas åt erövringen av Katanga. Denna stat låg isolerad från Kongobassängens stater och
var inte tillgänglig på floderna. Katanga hade inte ingått något formellt
avtal med Kongofederationen och tillhörde inte heller Kongofristaten vid
dess upprättande år 1885. Det bildade vid denna tid ett centraliserat rike
under sin furste Msiri, som övertagit
det av sin far. Det var ett land rikt
på koppar, järn och slavar, som bedrev handel med hela Central- och
Sydafrika. Missionärer slog sig ner här.
före några andra europeer och blev
väl mottagna men måste i allt underordna sig den despotiske fursten. sedan kung Leopold väl etablerat sig i
Kongostaten, beslöt han sig för att
erövra det löftesrika landet i sydost.
Han befarade nämligen konkurrens
från britterna i Sydafrika, som uppfattade Katanga som ett ingenmansland och själva övervägde att ockupera det. Kungen bildade ett särskilt
handelskompani för Katanga med uppgift att exploatera landet. Katangas
furste vägrade bestämt att underkasta
sig Kongostaten. Dess flagga fick inte
hissas i hans huvudstad, och inför det
väpnade hotet från kompaniets sida
bad han engelsmännen om hjälp. Vid
en avgörande konferens vintern 1891
blev han emellertid nedskjuten av en
av kompaniets män, varefter styrelsen
utan vidare togs om hand av europeerna. En fasansfull hungersnöd hemsökte just då Katanga och främjade
kuppen. På detta våldsamma sätt anslöts Katanga till Kongostaten, med
vilka denna s. k. utbrytarstat inte hade
någon naturlig anknytning.
Boken avslutas med en tyvärr alltför kortfattad och ofullständig redogörelse för den ekonomiska politik,
som kung Leopold började tillämpa i
Kongo på 1890-talet ’och som innebar
att han och de stora bolagen monopoliserade handeln för sina syften.
Bakgrunden till denna politik var de
finansiella svårigheter kungen råkade
ut för sedan han förbrukat sin stora
förmögenhet på att som Kongostatens
ägare bygga en järnväg mellan kusten
och Leopoldville och utrusta expeditioner mot de arabiska slavjägarna
inne i landet. För att Kongo skulle
bära sig självt var han tvungen att låta
staten exploatera stora områden antingen själv eller genom koncessionerade bolag. Hans politik blev ekonomiskt givande för exploatörerna men
innebar tvångsarbete och svåra utpressningar mot befolkningen i stora
områden av Kongo. Missionärerna –
både protestanter och katoliker –
slog larm, och en rapport om afrikanernas behandling som avgavs av den
brittiske konsuln Roger Casement upprörde opmwnen i Storbritannien.
Verkligheten bakom de ohyggliga an- 369
klagelserna tar doktor Slade inte ställning till, eftersom hon inte haft tillgång till samtida arkivmaterial. Efter storpolitiska aktioner överfördes
Kongostaten år 1908 från kung Leopold till Belgien. Därmed började ett
nytt skede i Kongos historia.
Ruth Slade hade också publicerat
ett litet översiktligt arbete om The
Beligian Congo (Oxford University
Press, 1961, pris 6 sh.). Av båda dessa
arbeten framgår att Kongo i högre
grad än kanske någon annan afrikansk
stat är en produkt av kolonisationstidens europeer. Dess karaktär av konstruktion understryks också av den internationella intervention, som varit
en så konstant faktor i statens historia.
Den tillkom vid stormaktskonferensen i Berlin år 1885. Det var genom
överenskommelser med den ena stormakten efter den andra, som kung
Leopold fick tillstånd att ansluta Katanga till Kongo år 1891. Det var också
genom internationella påtryckningar
som kung Leopolds Kongo upphörde
år 1908. Belgiens styre i Kongo tog
slut genom inflytanden utifrån. Självständighetssträvandena i Kongo åren
1958-1959 var bara en återspegling av
stämningarna i det övriga Afrika, och
när Belgien gav friheten åt sin koloni,
var den unga staten genast tvungen
att be Förenta Nationerna om hjälp
för att kunna bevara sin enhet.
· ..;.