Liberalkonservatism: Den lilla världens förutsättningar

 
Liberalism och konservatism sägs vara lika oförenliga som olja och vatten. Men tvärtemot denna snäva analys är det just genom en kombination av de två ideologiernas värden som vi bäst kan uppnå säkerhet och stabilitet i kombination med en hög grad av individuell frihet, skriver Hugo Selling.

Den påstådda konflikten mellan ismerna lyftes i höstas fram av mediernas så kallade statsvetenskapliga experter som den främsta anledningen till Moderaternas ledarskapskris och fallande stöd i opinionen. Denna grunda och förutsägbara analys kan man i dag konstatera var förhastad. Den breda borgerligheten där liberala och konservativa kan samsas mot ett gemensamt mål har varit förutsättningen för att bryta den socialdemokratiska makthegemonin. Häri finner vi förmodligen svaret till att ovan nämnda analys ofta lyfts fram. För att behålla sin makt söker vänstern återkommande att splittra borgerligheten, om det så är mellan partierna i alliansen eller inom Moderata samlingspartiet.

Politik handlar om att formulera svar på en rad komplicerade frågor, och ytterst om att lösa målkonflikter. Det är inte en verksamhet som alltid kan lösas med endera av ideologiernas fixa idéer. Liberalkonservatismen erbjuder då en helhetssyn på individ, samhälle och stat.

Till synes står de visserligen i konflikt: den konservatives vurm för ordning och den liberales patos för individens frigörelse. Men som så ofta är samhället inte precis som de statsvetenskapliga experterna målar upp. Det är inte konstigt att klassiskt liberala, som vill avreglera staten och befria människan, söker sig till frihetligt konservativa när socialliberalerna vill använda staten för att forma människan efter sina politiska utopier. Och på samma sätt hittar konservativa en vän i de klassiskt liberala när socialkonservatismens traditionalism snarare blir en tvångströja än ett rättesnöre.

Sociologen Hans L. Zetterberg, som låg bakom det idéprogram som gjorde Moderaterna till ett liberalkonservativt parti, talade om de “stora och små världarna”. Den lilla världen är familjen, släkten, hembygden – de naturliga gemenskaperna. Den stora världen är förvaltningarna, institutionerna, företagen, partierna, fackföreningarna. Zetterberg upptäckte att den lilla världen följer andra lagar än den stora världen. Han menade att ett liberalt samhällsbygge kräver mer än att enbart reglera förhållandet mellan individ och stat. Det kräver också att man reglerar förhållandena mellan de olika gemenskaperna för att skydda den lilla världen från den stora världens spelregler och logik.

Det är nämligen i den lilla världen som de värderingar skapas som på riktigt formar samhället: tillit, ansvar, uppfattningar om rätt och fel, mitt och ditt.

Dessa institutioner och våra medmänniskors uppfattningar om dem är minst lika viktiga för ett liberalt samhällsbygge som ett lågt skattetryck är. Det märker vi inte minst när vårt samhälles värderingar utmanas av andra uppfattningar.

Liberalismen behöver därmed en konservativ ådra. Ett liberalt samhällssystem där medborgarna saknar tillit till varandra och en gemensam uppfattning om rätt och fel kommer varken vara möjlig att genomföra eller vara utan oönskade konsekvenser. För att människor ska kunna vara fria att själva ansvara för och att bygga sina liv krävs det ett fundament av värderingar, traditioner och institutioner. Då kan de konservativa värderingarna utgöra ett rättesnöre. Konservatismen blir på så vis en förutsättning för liberalismen, inte dess motsats.[AW1]

Man ska vara liberal i den stora världen och konservativ i den lilla menade Zetterberg. Företagaren Jan H Stenbeck har tillskrivits det mer slagkraftiga uttrycket: Konservativa värderingar, radikala förändringar och ett liberalt samhällssystem.

De konservativa värderingar som åsyftas tar sin utgångspunkt i människosyn. Enligt det konservativa synsättet föds människan ofullkomlig och är kapabel till såväl gott som ont. Kultur, traditioner och värderingar behövs som vägledning för att komplettera människans natur. Värderingar formas och skapas i samspel med andra eftersom människan inte är en isolerad varelse. De värderingar som liberalkonservativa ser som eftersträvansvärda skapas då i den lilla världen och de naturliga gemenskaperna.

De som vill främja konservativa värderingar med den stora världens medel gör sig lätt en björntjänst. Genom att släppa in politiken i den lilla världen ges radikala, vare det social-liberaler eller socialister, fri lejd att kvotera och reglera alla aspekter av det privata livet. Den lilla världen måste få utvecklas ostört från pekpinnar. Att utfallet då kan se lite olika ut är något som bör accepteras och bejakas.

Det liberala samhällssystemet där det offentligas makt rullas tillbaka blir då en förutsättning för att konservativa värderingar ska kunna växa fram. Människor måste kunna och måste få ta ansvar över det som ligger dem närmast.

Om konservativa värderingar ska råda och skapas i den lilla världen ska den stora världen styras av det liberala samhällssystemets principer. Tilltron till liberala marknadslösningar och människans skapandekraft är en fundamental del av liberalkonservatismen. Dels för att det genom historien visat sig vara mest effektivt för att skapa välstånd men även för att mota bort socialistiska och progressiva projekt från den privata sfären.[AW2]

För att nämna ett exempel så förenas i dag socialliberaler och socialkonservativa i viljan att bevara det svenska folkhem som Socialdemokraterna byggde upp med höga skatter och social ingenjörskonst. Mot detta står klassiskt liberala och konservativa.

Makarna Myrdals statsindividualism gick ut på att befria svenskarna från borgerliga institutioner som familjen, företagen och civilsamhället. Vi skulle alla befrias ifrån varandra. Och visst är det på många sätt positivt att kvinnor inte är ekonomiskt beroende av sina makar och kan vara ute i arbetslivet. Men istället för att vara bundna av pluralistiska och konkurrerande ofta naturliga gemenskaper är vi nu alla lika ofria under staten med få möjligheter till eget sparande och individuell frihet.

Det omfattande familjepolitiska programmen med dagis, förskola, barnbidrag och föräldraförsäkring som infördes efter den myrdalska modellen var från början en socialdemokratisk idé. Kvinnorna kom effektivt ut i arbetslivet och befriades från familjen.

Men i dag är det istället socialliberalerna som vill styra hur familjen lägger upp sitt privatliv. Oavsett vilket syftet kan liberala och konservativa här bilda allians. De klassiskt liberala kan rulla tillbaka staten och sänka skatten och de konservativa tillåts ha sina familjebildningar i fred. De som vill leva efter en egen myrdalsk eller folkpartistisk modell är fortfarande givetvis fria att göra det.

Dagens partier brottas med hur det öppna samhället kan kombineras med trygghet i en föränderlig värld. Liberalkonservatismen har sitt svar. Frihet under ansvar och öppenhet mot omvärlden i kombination med genomtänkt migrationspolitik. Det är vägen till ett bättre samhälle med lägre skatter och en mindre men starkare stat.

Den brittiska konservativa politikern, Iain Macleod, sa att: “Socialists can scheme their schemes. Liberals can dream their dreams. But we conservatives have got work to do.”

Moderaternas ompositionering och ett öppnande för att fälla regeringen med stöd av Sverigedemokraterna är inte uttryck för slutenhet eller bakåtsträvande. Det är ett första trevande försök till att återgång till partiets två ideologiers kärnor som tar avstånd från höjda skatter, offentlig maktfullkomlighet och politiseringen av livets alla aspekter.

Liberalkonservatismen är även ett förhållningssätt som innebär realism. Frihet ska inte vara förbehållet vackra stämmotal och högtravande debattsidor utan något som ska vara fullt genomförbart om det ska ha någon relevans. Då behöver de ideologiska slagorden och värderingarna kunna omvandlas till praktisk politik som tar avstamp i de problem som finns i samhället.

Vidare kan liberalkonservatismen beskrivas som ett förhållningssätt till politiska reformer och förslag. Ideologin är inte revolutionär och precis som Moderaterna var “moderata” med socialdemokratiska experiment har liberalkonservatismen försiktighetsprincipen som centralt värde i ideologin. Riktningen och syftet med politiken är alltjämt ett friare och mer liberalt samhälle. Vägen dit sker dock successivt och med respekt för traditioner och rådande samhälle.

Gösta Bohmans liberalkonservatism motiverades med att det är konservativt att vara för det som är beprövat bra – och det är beprövat bra att vara liberal. Därmed är det konservativt att vara liberal. Som så ofta annars sammanfattade han försiktighetsprincipen väldigt slagkraftigt och precist:

”När vi hävdar begreppet frihet under ansvar, när vi påstår att de enskilda människorna bättre än staten, dess politiker eller företrädare kan förvalta resultatet av sitt eget arbete, när vi tror på tankefrihet, på yttrandefrihet och en fri marknadshushållning, på individuell utbildning och social gemenskap grundad på frivillighet och inte på tvång, då gör vi allt detta därför att vi tror att människorna är förnuftiga nog – eller om de får ansvar, kan bli förnuftiga nog – att själva fatta de nödvändiga besluten. Den västerländska demokratin bygger ytterst på just detta. Om man inte förutsatte att medborgarna var förnuftiga, tänkande människor, då skulle det demokratiska systemet vara en omöjlighet. Men i vår förnuftstro ingår också – till skillnad från gamla tiders liberaler – att vi vet att människans kunskap är begränsad. Vi kan aldrig fullt ut se konsekvenserna av våra handlingar. Därför tror vi på en stegvis reformering av samhället. Vi kan ha fel. Låt oss vara ödmjuka nog att erkänna det.”

Vägen framåt för ett friare och mer välmående Sverige ligger alltjämt i en fusion mellan konservativa principer och liberala tankar om människans frigörelse.

Hugo Selling är ordförande för Fria Moderata Studentförbundet

Läs alla delar i vår serie om liberalkonservatism här.