Print Friendly

Levi Mauritzsson; Mänskliga rättigheter under realsocialismen

Av Redaktionen | 31 december 1983


1983


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LEVI MAURITZSSON:
Mänskliga rättigheter under realsocialismen
Redaktör Levi Mauritzsson, som är född
i Östeuropa och arbetar som
radiojournalist i London skriver om
avsaknaden av mänskliga rättigheter i
Öst. Som ingress till sin artikel har han
satt följande citat av Gabriel Laub, en
·västtysk satiriker med polskt-ryskttjeckiskt judiskt förflutet. ”En diktalur
tar ifrån människan alla rättigheter –
mer kan den inte göra. En demokrati ger
människan alla rättigheter – mer kan
den inte göra”.
Lenin har sagt att friheten är dyrbar, så
dyrbar, att den måste ransoneras. På den
punkten fick han i alla fall rätt. l de samhällen som åberopar honom som en av
sina lärofäder ransoneras friheten minutiöst och medborgarna som vill åtnjuta
den, får betala dyrt.
l början av oktober publicerades i
England ”World Human Rights Guide”,
en handbok om mänskliga rättigheter
och deras tillstånd runtom i världen. Den
skrevs av Charles Humana, en journalist, som har sysslat med ämnet i många
år. Efter mängden av frihet och förtryck
rankas länderna med hjälp av en procentskala och under tillämpning av en
hel rad kriterier, däribland inte bara frå-
gor om brott och straff utan också religionsfrihet, rörelsefrihet, frihet från censur, förenings- och fackföreningsfrihet,
kvinnans sociala och ekonomiska jämlik·
het etc. Författaren samlade in informationer både från officiella och undeJjordiska källor; där det var omöjligt att
komma över pålitliga uppgifter i tillräcklig mängd gjorde han bara tre kategorier
– hyggligt, ganska dåligt och dåligt –
enligt subjektiv avvägning.
Icke överraskande ligger västerländska demokratier i toppen med Danmark, Finland och Nya Zealand högst
upp på 96 %, Storbritannien och Norge
delar andra plats, Sverige ligger tillsarnmans med Holland på delad tredjeplats
med 94 %, USA och länderna i nordvä t·
ra Europa kommer samtliga över 90%
strecket. Längst ner finner vi Etiopiea
med 17 %, Nordkorea får 22, Irak ocb
Sovjetunionen 27. Trettio procent får
Kina, 32 Rumänien, Polen och Tjeckoslovakien ligger på 36 %, Bulgarien <d
Chile på 37, Argentina får 44%. Friasa
bland asiatiska länder lär folket i PapuaNya Guinea vara, det får 93 %, att jämfö-
ra med Indiens 70. Generellt kan man
säga, att i-länder ligger klart bättre än uländer, med undantag för Östblocket.
Brott mot mänskliga rättigheter
Orsakerna har inte bara med fängelser,
arbetsläger och mentalsjukhus att göra.
även om de – och inte minst sättet man
använder dem på – väger tungt vid bedömningen. Men författaren noterar
också, att inget socialistiskt land låter
sina medborgare utvandrar fritt – i Sovjet och Bulgarien finns t o m restriktioner
för resor inomlands. Alla socialistländer
kontrollerar privatpost, inga tillåter fria
fackföreningar. l Sovjetunionen är homo exualitet straffbar, den betraktas
faktiskt som borgerlig perversitet; religionsfriheten bryter man värst mot i
Tjeckoslovakien.
Just nu står i Polen fyra människor
anklagade för sammansvärjning i syfte
att störta staten med våld. Översatt till
vanlig svenska var deras brott att de bildade KOR – Kommitten för arbetarnas
försvar. Den upplöste sig självmant hösten 1981 med motiveringen att solidaritet hade tagit över dess uppgifter.
Att man i ett land. som kallar sig socialistiskt ska behöva försvara arbetare mot
staten är talande nog. Åtskilliga dog nyligen för statens hand. Men vad ska man
säga när den socialistiska staten stämplar arbetarförsvaret som förräderi?
Om vi sedan tar andra flagranta brott
mot mänskliga rättigheter så kan vi notera, att människor hade börjat försvinna
spårlöst i socialistländerna långt innan
seden nådde Argentina. Arbetet , som ju
477
lär vara en mänsklig rättighet, använder
man i Östblocket som straff; i värsta fall
till långsam och plågsam avrättning.
Missbruk av psykiatrin
För att nu inte förbigå missbruket av
psykiatrin. låt mig ta några uppgifter ur
rapporten, som Amnesty Jnternational
publicerade i våras. Under titeln ”Political Abuse of Psychiatry in the USSR”
redovisas 193 noggrant dokumenterade
fall, att läggas till de 120, som offentliggjordes i en tidigare rapport. Så här börjar texten:
”Under många år hade Amnesty International genomgående fått kännedom
om fall, där sovjetmedborgare skickades
till psykiatriska institutioner mot sin vilja, inte av medicinska skäl, utan bara för
att de fredligt utövade sina mänskliga
rättigheter på sådana vägar, som sovjetiska myndigheter inte godkänner. I
många fall blev de tvångsinlåsta först efter att myndigheterna försökt sätta stopp
för deras verksamhet på annat sätt.
Bland exemplen på beteende som blev
anledning till inspärraodet nämns i Amnesty-rapporten ”. . . förberedelser att
träffa en svensk journalist …”, ” … utdelning av flygblad med religiöst innehåll
. .. ”, eller ” … deltagande i en grupp,
som sökte följa upp hur man tillämpar
Helsingforsavtalet om mänskliga rättigheter”.
Vladimir Tsurikov, en arbetare från
staden Krasnojarsk, som spärrades in
för att han upprepade gånger ansökte om
utvandringstillstånd, berättar i rapporten
om sina erfarenheter. Trots att två utomstående läkare oberoende av varann fastställde att någon intagning inte behövdes
478
stängdes han in om och om igen. Om
· tvångsbehandlingen berättar han så här:
– Triftazinet gjorde att jag vred mig,
mina ben krökte sig och jag tappade förmågan att gå. Jag fick ofta återkommande anfall av medvetslöshet. Då ramlade jag och slog huvudet mot golvet och
väggarna. För smärtan kunde jag varken
sova eller äta …
Förutom vanliga mentalsjukhus finns
även speciella institutioner, där man
spärrar in sådana, som bedöms vara
”speciellt samhällsfarliga”. Psykiatern
Dr Anatolij Korjagin blev tvångsintagen
själv, därför att han förklarade hur det
går till. Anklagad för antisovjetisk agitation och propaganda hamnade han år
1981 på mentalsjukhus, därför att han i
den engelska läkartidskriften The Lancet
beskrev psykiatrimissbrukets mekanism. Egentligen är det ganska enkelt:
Enligt klinisk terminologi betyder orden ”speciell fara för samhället” att en
person kan göra illa antingen sig själv,
eller också sin omgivning. Varje gång
någon skall tvångsbehandlas, berättar
doktor Korjagin, byter man bara ut ordens kliniska betydelser mot den juridiska, som innebär, att ”patienten” hotar
att skada hela samhällssystemet.
Den kommunistiska rättvisan
Men egentligen hade jag för avsikt att i
denna artikel ta upp frågan om mänskliga
rättigheter från den lilla människans vardagsperspektiv. Realsocialismens inställning till händelser. som på sin höjd
är att jämföra med osämjan mellan grannar berättar, enligt min åsikt, mer om
individens fri- och rättigheter, än skådeprocessen med – och efterföljande avrättning av – en och annan före detta
hög partipamp. l det får jag medhåll av
Otto Ulc, i dag professor i statskunskap
vid ett amerikanskt universitet, tidigare
distriktsdomare i en liten håla i sydvästra
Tjeckoslovakien. Sina erfarenheter av
den kommunistiska rättvisan har han
skrivit ner, helt osentimentalt och med
en stor portion av humor, i en av sina
böcker, The Judge in a Communist State
(Ohio University Press), som skulle för·
tjäna att publiceras på svenska. Store·
bror håller sitt vakande öga på allt –
medborgares inställning till USA, eller
hans sexliv, allt kan komma till pass.
Döm själv:
En viss S numera medlem i kommunistpartiet får en dag ett brev av en gammal bekant, som för länge sedan flydde
utomlands och dömdes i sin frånvaro for
ett politiskt brott. Brevet är i och för s~
helt oskyldigt, även efter kommunistiska
mått, men hemliga polisen, som ju läst
det innan adressaten själv, använder det
som bevis för ”kontakter med socialismens fiender” som det heter, och fångelsestraff följer.
En annan, en fd affärsman, får i sin
brevlåda ett flygblad med antikommunistiskt innehåll, tillverkat och distribuerat
av hemliga polisen. Han kastar det pi
brasan men hämtas inom ett dygn och
döms för att inte ha rapporterat saken.
Ulc var också med om rättegången
med två fyllon, som utanför partisekretariatet mitt i natten högljutt envisades
med att livet nog var bättre t o m under
Hitler. än nu under bolsjevikerna. Båda
brottslingarna var arbetare, men den e•
hade ett kort förtlutet som ägare till e1
frisörsalong innan socialismen tog över
Han dömdes som en kvarleva från lien!-
lig tid medan kompisen slapp undan.
Enligt den kommunistiska rättvisan är
det också skillnad om man krockar med
en privatbil eller med en som ägs av distriktskommitten. Det är inte samma sak
ur rättslig synpunkt att förföra frun till en
apparatchik, eller låta sig förföras av honom. Bäst uttrycker situationen med
rättvisan under socialismen den ovan citerade Gabriel Laub i en annan av sina
aforismer:
– Den som blir oskyldigt dömd har sig
själv att skylla. Han kunde ju ha ställt till
med något.
Svält är en av de upplevelser, som får
människan att känna sig djupt kränkt och
förnedrad , långt innan hon hotas till livet. För övrigt var det redan Bismarck,
som för drygt hundra år sedan genomförde iden om den sociala staten som ett
räddningsnät för individen undan krissituationer. Det nätet är i dag både ganska
finmaskigt och självklart i de flesta västländer. Den socialistiska ideologin på-
står sig ju äga monopol på omsorg om
folket. Så mycket vidrigare brott mot folkets rättigheter det då måste vara, om
den polska staten låter hela folket svälta,
samtidigt som den dumpar kött, charkvaror och grönsaker över hela det förhatliga, kapitalistiska Västeuropa. Se själv i
din livsmedelsbutik. En känd polsk författare, Andrzej Szczypiorski, kommenterar läget så här:
– Djupt nere i min själ är jag övertygad om, att nästan varje polack skulle
vara beredd att i ett par år arbeta för
blott en tallrik soppa om dagen om han
bara hade hoppet kvar, ett perspektiv
som skulle kunna berättiga hans offervillighet. Men, om de polska arbetarna demonstrerade i socialismens barndom un- 479
der banderollen ”Inget bröd utan frihet”, så verkar det i dag, som om de inte
heller kunde ha frihet ens utan bröd …
En variation på samma tema bidrar
den tyske dissidenten Jurij Belov med.
Han föddes i en kommunistfamilj i början av 1940-talet och hann uppleva sovjetiska fångelser, arbetsläger och mentalsjukhus innan han, år 1979 hamnade i
Västtyskland.
– Vi får inte acceptera den begreppsförvirring som man vill pådyvla oss. l
Afrika finns det vissa konkreta orsaker
till svälten, medan regeringen i Ukraina
själv hade organiserat rätt och slätt svältdöd åt miljontals människor.
På tsarens tid hade Ukraina varit imperiets kornbod.
Värst förtryck i Tjeckoslovakien
Om mänskliga rättigheter handlar även
prästernas lott i Tjeckoslovakien. 500
har fått statligt förbud mot andlig yrkesutövning; två franciskanermunkar
dömdes i juli till fängelsestraff för att ha
publicerat ett samizdathäfte med religiösa texter, antagit en novis utan tillstånd och anordnat en privat gudstjänst
för en prästkollega. straffsatser är i och
för sig mindre intressanta; det som är
mest motbjudande är de absurda anklagelserna.
ILO – fackföreningsinternationalen
offentliggjorde nyligen en rapport, enligt
vilken det socialistiska Tjeckoslovakien,
tillsammans med Pinochets Chile och
generaljuntan i Turkiet, är de tre mest
brutala förtryckarna av arbetarnas rättigheter.
———- -· –

4RO
Offensiv för friheten
.Alldeles oavsett om man gillar den stridbara brittiska premiärministern Maggie
Thatcher och hennes politik eller inte, är
det nog svårt att inte instämma i den
tanken hon uttryckte nyligen:
– Det är dags för friheten att gå i offensiv. I ideernas kamp är det vi som är
bättre rustade. Vi har ingenting att frukta
från den bankrutta sovjetkommunismens
ideologi.
Så sant. För det är den ideologin, där,
för att avsluta med min vän Gabriel
Laubs citat,
– All makt kommer ifrån folket. Men
den återvänder aldrig.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner